... hur det ska kännas för herr Lubitz föräldrar och kanske syskon .., om det nu är på det viset, att han - alldeles medvetet -,. har låst ute sin pilotkollega och dragit med sig alla rakt in i döden.
Vilken fasa för pilotens anhöriga!
Att gå och handla och möta allas blickar .., att ha förlorat ett älskat barn och veta att denne har orsakat sån ofattbar sorg och smärta hos andra anhöriga. Andra pappor och mammor. Och syskon.
Och fastrar och mostrar. Och kusiner och skolkamrater.
Om det vore ens egen son eller dotter ...., ååå, man får ont i magen bara vid tanken.
9 kommentarer:
Fullkomligt hjärtskärande att tänka sig, jag håller med.
...eller tänk om han inte alls är skyldig; då har han ju blivit utpekad helt felaktigt.
Så blev det ju för städerskan som råkade starta ett pendeltåg i Stockholm...
cruella och Rexxie: ja, den tanken har också slagit mig! Att han"andas" behöver ju inte betyda att han inte är nästan medvetslös?
Det är ställt utom allt tvivel att denne andrepilot fullständigt medvetet satt planet på nedåtgående (dethar passerat direkt över oss och slog in i alpområdet några tiotals mil från oss men det visste vi inte då).
Han har varit vid fullt medvetande och kallblodigt stängt ute kaptenen från cockpit som till slut försökt slå sig in med yxa. Arme denne man säger jag! Han om någon har ju förstått vad som var på väg att hända.
Idag visar det sig att andrepiloten fått arbetsförbud från och med olycksdagen vilket han undanhållit för arbetsgivaren. Det finns sönderrivna dokument hemma hos honom som indikerar att han specialbehandlats
för, troligen djup depression. Han skulle inte barit i tjänst vilket ju också visar sig i hans djupt tragiska beslut att ta med sig 149 a dra personer i döden. Mina tankar går snarare till dem och deras anhöriga samtidigt som jag också kan känna medkänsla inför pilotens föräldrar. "Mardrömspiloten" som vi alla med flygrädsla kommer att känna skräck inför lång tid framöver.
Jag sitter mitt i händelsernas centrum och har nyhetskanalerna på hela dagarna. Här ges saklig och väl underbyggd information och det ges inga som helst utrymmen för spekulationer . Tyvärr är det inte så i svenska medier, det har jag konstaterat förut, inte
minst vid terrorattackerna här i januari.
Fokus på offer och anhöriga gäller för mig, inte för en ung man med sedan länge konstaterad psykisk sårbarhet som överhuvudtaget inte skulle tillåtits en plats i någon cockpit. Lufthansa befinner sig i en mycket svår situation när det gäller att förklara både detta och att man tillåter att en pilot lämnas ensam i cockpit.
Vill återigen understryka att denne unge andrepilot konstaterats lida av svår psykisk sjukdom och lurat sin arbetsgivare om att han var i skick att flyga trots intyg om motsatsen samma dag detta drama utspelades. Den som nästan alltid tycker sig ha rätt och googlar fram information som trycker till alla andra behöver i det här fallet göra sammalunda och via samfällda internationella medier faktiskt informera sig om de fakta som gäller här.
Det finns inte utrymme för andra förklaringar, typ städerska på pendeltåg eller att andas fast man skulle vara "medvetslös". Av vad? Vid den åldern dessutom? Och en minut efter att kaptenen lämnat cockpit för att gå på toaletten? Det är från alla trovärdiga instanser helt klarlagt att han var vid medvetande ända till planet gick in i bergväggen och också medvetet satte planet i nedåtgående och sen vägrade all kontakt från alla, inklusive flygledare och kontrolltorn.. Så ser det ut. Ofattbart, som för alla, men bara att ta in. Och till skillnad från vad som sagts i Sverige i omgångar är den andra svartalådan ännu
inte hittad.
Monet: i det här fallet tycker jag att svensk tv/radio har varit sansade, det här var ju Rexxie och jag själv som funderade. Vi SA inte att han hade varit oskyldig, jag sa OM .., så hade det ju varit förfärligt.
Och jag vill inte gradera sorg, men det ska jag ärligt säga, att åååå, vad jag tycker synd om piloten Lubitz anhöriga. Dom står ju ensamma, det är inte bara en förlorad son, det är också skammen, för så blir det ju.
Och Lubitz själv? Ja, jag säger som mamma .., den som gör nåt så här, kan inte ha varit vid sinna sinnens fulla bruk, men det hjälper ju inte anhöriga som förlorat nära och kära.
Förfärligty sorgligt för dem alla.
Elisabet, jag har tänkt precis som du.OM han inte är skyldig till detta? Jag har egen personlig erfarenhet av detta med sjukdom av den här karaktären i min familj, därav också mitt engagemang i frågan. Det är självklart så att Andreas Lubitz familj för alltid kommer att vara stigmatiserade av det deras son gjort. Förhoppningsvis finns det ändå människor runt dem som ka ge också dem tröst i deras mycket svåra situation.
Det jag reagerar emot är när man sätter igång med ogrundade spekulationer som skett hos dig. På sociala medier måste man förhålla sig försiktigt, saker och ting sprids fort. Och jag vidhåller att svenska medier inte håller måttet i de här sammanhangen, vi är många som bor utomlands som konstaterar samma sak Tyvärr.
Monet: men nog tycker jag att man har rätt att tänka tanken "men tänk om han/hon är oskyldig?", utan att det ska ses som "ogrundade spekulationer"? För just då, när det skrevs, så visste vi ju inte.
SVT har, enligt mitt sätt att se det, varit oerhört sakliga i den här frågan.
Och så familjen Lubitz.
Ja, nog finns där säkerligen någon som kan ge dem tröst. Men att hela livet leva med detta .,. att gå till affären, posten .., och veta att många tänker ..."jaha, där går föräldrarna .., ni vet, pojken Lubitz som drog så många med sig i fördärvet!"
Arma, arma människor!
(Och detta betyder nu inte att jag tycker mindre synd om övriga anhöriga .., men där finns i alla fall säkert inte det här med Skulden med i bilden .., för nog stänker säkert skuldkänslor över på pilotens anhöriga. Det är det jag menar.)
Sedan i morse vet man ju mera. Att piloten inför sin fd flickvän sagt att han en dag skulle göra något som skulle förändra hela systemet och att "hans namn skulle bli känt av alla" . Han visade också tecken på svåra störningar inför henne, mardrömmar om att hans plan hela tiden störtade. Hon avslutade deras relation pga hans psykiska obalans.Det visar sig också att han haft en märklig fascination för den här delen av franska Alperna där han varit flera gånger med sin tyska flygklubb och
glidflugit.
Jag vet inte vad som skrivs i Sverige men här är nyheterna fortfarande helt fokuserade på det som hänt. Det har varit flera samlingar i kapell och kyrkor, alla mycket rörande och värdiga. För att återgå till din ursprungliga tanke kring hur föräldrarna till denne pilot känner sig säger man här nu att pappan är fullständigt förkrossad och har haft stora svårigheter att först förstå. Han tar allt "på sin egen rygg" och är en man vars liv helt slagits i spillror rapporterar de ansvariga som träffat honom när han tillsammans med andra anhöriga varit vid nedslagsplatsen. Familjen har också getts eget utrymme för stt uttrycka sin privata sorg för att inte utsättas för övriga anhörigas reaktioner. De franska poliserna uttrycker stor sympati för denne totalt nedbrutne pappa som haft svårt att hålla ihop. Av förklarliga skäl. Familjen får alltså mycket empati, man förstår att sonen varit svårt psykiskt sjuk. Det finns ingen omänsklighet här alls - bara stort medlidande och mycket medkänsla.
Även om man fortfarande håller alla teorier öppna är det ovedersägligt så att denne unge man är ansvarig för det som hänt, allt som man hittar i form wv olika typer av bevis stärker detta. I Frankrike kan man också sina psykiatriska diagnoser och det finns mycket relevanta och plausibla förklaringar till hans tillstånd. Personligen tror jag inte att svenska medier går på djupet kring allt det här så dom det görs här. Det är
synd, det blir så lätt svart-vita och polariserade diskussioner annars.
Det hela är, alldeles oavsett en fruktansvärd tragedi. För alla inblandade. Livet blir aldrig mer som förr för dem, det vet jag av egen erfarenhet.
Varma hälsningar från ett vårvarmt Provence där vi just nu dukar upp för utelunch för roligt lunchbesök i morgon!
Skicka en kommentar