Elisabet

Glädje ...

... ja, men tämligen stor glädje kan vara att pv har fixat två odlingsbänkar, allt byggt av spillvirket som han fick hämta i en byggcontainer. Fönstret är ett av dem som byttes ut i somras.

Här ska nu - hopefully - växa malabarspenat (tack Mian!).., mangold och lite sallad, - såväl isbergs som romansallat, så det ska sås i omgångar.

I den andra har vi ännu inte bestämt vad där ska bli.

Sett i ett evighetsperspektiv är det såklart totalt oväsentligt hur mycket man orkar lyfta på en stång.
Eller med enbart handkraft ta sig upp för ett tjockt rep.
Men i vår familj ser det annorlunda ut.

"Bra gjort, Attila!" kanske han säger, sonen.

Då vill man väldigt gärna att den där minstingen och hans tävlingskamrat Attila ska orka lyfta hur mycket som helst. Ja, just så är det.

Min morfar uppe till höger och hans syskon.

Och jag tänker att åååå, om hans morfar hade fått leva och vara med och heja!
Då skulle han, när allt var klart, ha klappat om barnbarnet och sagt .. "det där gjorde du bra Anders!" och jag skulle ha tittat på min pappa med den allra varmaste blick och tänkt att ååå, så härligt att du fick vara med om detta pappa!

Eller tänk .., om min morfar hade varit med!
Om inte alla om hade varit.

Mera glädje!
AP i Ghana hon tränar och tränar och skickar en bild som visar hur bra det är att stretcha .., titta, nu kan  hon stå med raka ben och lägga handflatorna mot golvet.

Genast måste vi testa!
Pensionatsvärden som påstod att jag gav kassaskåpet ett ansikte (så klumpig var jag när jag skulle ombord på segelbåten ...) är i alla fall åtskilligt mjukare i kroppen (på alla sätt och vis ...) än herrn själv. Åååååå, så han försöker nå trägolvet!

Själv når jag ner med fingrarna och en liten bit av ena handflatan och det känns ju bra.
Här ska övas! 
Inom en vecka ska jag komma ner i dotterns läge!

Glädje känner jag också över vårblommor som sprider solsken!
Påskliljor och Gullvivor .., finns där nånting vackrare!