torsdag 25 juni 2015

Barnhemsbyn ....


Och så kommner vi då in i själva området där barnhemmet ligger.
Där är just då tomt och öde - barnen är i skolan -, bara ett sällskap getter står i en klunga en bit bort.

Runt hela tomten löper en mur och jag ler för mig själv när jag ser vad som står skrivet på själva muren och tänker att "så smart!", ungefär som när jag i badrummet hemma i Malå hade satt upp multiplikationstabellen på elementet framför toalettstolen - i hopp om att töserna skulle nöta in det hela -.


Här är husen där barnen bor.
Minns jag rätt var där nu sju barn och så några kvinnor som sover med barnen.
En kokerska finns där också.
Alltsammans oerhört spartanskt, men det fungerar.


Se där! En vägg fylld med händer - höger och vänster - och min kom med också!
Plus en bångstyrig lugg.
Längst till vänster skymtar Nana Yaw som hämtade oss och visade sig vara en driven ung man, skärpt och rolig. 


Och Anders hand.


Köksdelen var lika spartansk den, men det spelar ju ingen roll .., huvudsaken är att det fungerar.
Den som är köksansvarig har i alla fall inte haft Siri Emilsson från Malå som hemkunskapslärare.
Aja baja att ha det så på diskbänken! skulle hon ha sagt.


På väggen sitter skolmatsedeln.
Bonka eller banka är en slags vit avlång bulle, mer som en .., ja, det är svårt att förklara.
Vi såg en man äta just detta .., han bröt som av bitar av den där vita klumpen (tänk er vit pepparkakdsdeg)  och åt detta tillsammans med stekt fisk.


Fler menyer.
Och man står där och tänker på barn i rika länder som förfasar sig över skolmaten.
Här är det mest ris eller bönor, så långt från pizza eller hamburgare som man kan tänka sig.


På fönsterbrädan låg en liten kattunge och sov så gott ....


Såna här burkar med tomater köptes in i mängder när det handlades i den lilla byn.
Och så ser ni den svarta plastpåsen ..., överallt ser man dem .., mest på gatorna.


På diskbänken ...


Det är nåt fruktansvärt varmt ute den här dagen .., svetten lackar och jag har en liten trasa i klänningsfickan som jag ideligen får torka mig med - trasan, alltså -. Anders hittar ännu en kattunge som han gosar lite med. Tänk, om män visste hur tilldragande det är när dom är snälla mot djur och småbarn, ja, så fungerar det i alla fall för mig.

Och snart ska hon få barn ....

Efter en promenad i hettan då vi besöker dels lilla byn (ser hur man hanterar kakaobönorna bland annat ...) och framför allt byskolan, återvänder vi till barnhemmet och resväskorna öppnas och så töms allt ut på betonggolvet och Jeanette som arbetar där, hon strålar som solen och säger att ..."¨å, den här klänningen kommer att bli så fin på ..." och eftersom barnen är i skolan läggs allt in i ett förråd, för att sorteras upp och delas ut allt eftersom.
Pennor, skrivhäften och annat sånt, kommer att lämnas till skolan.
Här håller Jeanette upp skylten där det står "Från barnen på Vekalyckans förskola", ja, här i Haverdal.


Maxvikten per bagage/person på inrikesflyget till Kumasi, var 23 kg.
Vi hade ingen våg tillhands och var aningen oroliga när bagaget skulle vägas in.
Det visade sig att min väska vägde 23.1 kg och Anders 23.0.
Tala om tur!!
Flygbiljetterna från Accra - Kumasi gick på totalt 1800 svenska kronor (för oss båda).
Det är klart att det hade varit enklare att bara sätta in ett par tusen kronor och så hade barnhemmet själv fått stå för inköpen, men å andra sidan .., hur otroligt intressant var det inte att få se allt detta?
Och överskottet (allt gick inte att handla för, fanns där öht något kylskåp ?), totalt 1400:- har nu satts in på barnhemmets konto.
Fadderverksamhet finns också .., det är bara att hjälpa till för den som känner för det.
Bankgirot är 1490176.


Nana Yaw tackar för allt som vi fått förmånen att överlämna.
Tala om att man känner sig som den sista länken i kedjan!
U n d e r b a r t!


Och se där .., där är ju dockan som friherrinnan skickat med .., nu lite rufsig i håret efter den långa resan från Steninge till LoszuGhana.

Sen ska vi alltså besöka skolan ... och därefter ber jag att få tvätta av mig, jag är genomblöt av svett och vad som då händer - det är så osannolikt att man tar sig för pannan - det ska jag berätta om i morgon! Jag kan redan nu säga att känsliga läsare bör hålla sig borta från den här sidan, ja, kanske tills på lördag.
Såja, nu har jag varnat.

6 kommentarer:

gunnar i vaplan sa...

Väntar med spänning på fortsatta berättelser :-)

mossfolk sa...

Så himla mycket glädje!
Supersmart med den muren (och att ha multiplikationstabellen framför toalettstolen)! Hygienen på diskbänken verkar det vara lite si och så med och jag gissar att de där barnen är säkert inte alls lika ofta vare sig magsjuka eller allergiska som västerländska barn...
Kul att Vekalyckans f ö r s k o l a (! ;)) har varit med och bidragit. Hoppas att barnen där också får se bilden, tänker jag som genast ser en stor pedagogisk möjlighet!

Elisabet. sa...

gunnar i vaplan: ,-)

mossfolk: jodå, det ska dom! Jag har köpt med mig diverse härliga musikinstrument som dom ska få och så ska jag göra ett collage med bilder.

Det där med diskbänken ..., det bekymrar mig inte, även om det lät så.
Jag tror att vi i vårt land är övernitiska vad gäller att ha närapå kliniskt rena hem ,-)

Evas blogg sa...

Underbar läsning! Och nu väntar jag mes spänning på fortsättningen.

Anonym sa...

Får du besök i duschen?

Elisabet. sa...

Eva: :) tack för härligt telefonsurr!

Anonym, som jag förmodar är friherrinnan: värre än så!