Elisabet

En söndag i juni ...

Pensionatvärdens vagn .., vi har såpa i minst tre år framåt.

Vi åker tidigt, innan halv nio och tar sikte på Ullared, bara fem mil enkel väg - ja, vi har tänkt oss till Gekås för att handla lite inför den stundande resan -.  Vägen dit är mer än vacker, den är faktiskt helt underbar .., med böljande kullar och en å som ringlar sig fram genom landskapet (ja, ringlar och ringlar ., men den finns där i alla fall ..) och solen strålar, men bara lagom.

Först på plats är vi inte, men det är gott om plats och parkeringen som ligger lite ovanför den närmast entrén är helt tom .., och lika rymligt är det i själva varuhuset. Var sin vagn tar vi .., pv ger sig av mot avdelningen för båtgrejs och jag går lite planlöst .., prickar av på min medhavda lista ., hittar en resväska och lite annat.

Här syns våra två vagnar.
Man skulle kanske tro att den övre är min .,. fylld med vetemjöl, havregryn, socker och såpa, men icket! Jag är den minst husliga av oss två.

I min finns blommor, en resväska, hopprep, pennor, pennvässare, bilvårdsmedel (jag är den enda som bryr mig i att tvätta bilen och hålla den ren ...), och ..., ja, förutom resväskan är det väl inte så mycket som jag prickat av egentligen.
En flaska med solskyddsfaktor 30 åker också ner i vagnen.

Vid avdelningen för scarfs (det finns säkert hundra modeller) trängs kvinnor med täckt hår och dom är såååå fina och det väljs och vrakas och jag köper också en, en vit fin sak.

En timme blir vi i varuhuset, sen är vi färdiga.
Perfekt!

Kommer hem .., planterar blommor och gurk, - och chiliplantor (mina inköp, fanns definitivt inte på inköpslistan) .., vi hämtar in en tredje avställningsbänk som sätts vid dom övriga två och nu är det inte mycket plats över för några växter.
Man kan - av bilden att döma - tro att växthuset är tio meter långt, det är det  i n t e.

Vid tretiden har vi stämt träff med Sonja nere på Göstas i Steninge.
Hon kommer med bil; vi cyklar.
Där är relativt folktomt just då .., men någon timme senare är det nästan fullt inne i den mer ombonade avdelningen .., det blåser fortfarande och vi, som satt ute och åt huvudrätten, började nästan frysa.
Sista svängen blir inne i serveringen.

Vad pratar vi om?
Allt möjligt.
Om jakten på en lagom stor eller liten lägenhet .., om hur det är att leva på bara en pension .., om drömmar .., Sonja säger att jo, hon drömmer ibland om Gösta, senast att han satt på en stol och sa att ..."men nu måste vi åka nånstans!" och sen - bara poff, borta -!

Och vi pratar om hur mycket vi saknar honom.
Gösta.

"Svårast var det när Erikshjälpen kom och hämtade hans kläder, men jag har sparat en av hans smårutiga skjortor ...", säger Sonja och torkar bort en tår.



Och vi pratar också om när jag en gång var där och just skulle tacka för mig och hör Gösta sitta i matsalen och spela lite på pianot och hur jag översköljdes av värme över den mannen som kom att betyda så mycket och som jag tyckte så oerhört mycket om.

Om två och en halv månad fyller han sextio ....denne glade man.

Det är snart ett år sedan Gösta tackade för sig ..., oj, vad han är saknad, men så många härliga minnen vi har att glädjas åt, tack vare den filuren!

Sen skiljs vi åt .., pv kollar oljan i Sonjas bil .., jag cyklar upp till friherrinnan och lämnar plastpåsarna från Gekås och hämtar filten som hon delat på och fållat upp, å, så roligt, nu har vi två limegröna filtar i växthuset och inte bara en!

På bordet hos friherrinnan ligger dockor och nallar .., dom vill hon skänka till barnhemmet och jag säger att dom får åka med i den nyinköpta resväskan.

Och nu är det snart kväller .., två arbetspass kvar.

Det närmar sig.