Hälsning till Kotten att personalen på onkologen i Lund är fantastiskt, och att den mig närstående som gick på strålning där för nåt år sedan nästan saknade det när den var över. Och så är det förstås väldigt hög medicinsk klass på vården också, vilket förstås är det viktigaste.
Försöker formulera något klokt om väsentligheter men det går inte. Skyller på den envisa rethostan som håller på att få mej att tappa förståndet alldeles. Men eftersom att jag tillhör de som ser det som ett nödvändigt ont när det är skoköpardags så är det så klart ett bekymmer för mej. Naturligtvis går det inte på något vis att jämföra med att få ett sjukdomsbesked...men ett bekymmer är det det där med skoinköp. Åtminstone för mej. Äsch, får inte till vad jag vill skriva så jag tar och lägger mej i min slitna och kattklösta men ack så sköna soffa. Kram, Lena i Östersund
Detta du ska gå igenom nu gjorde jag för 15 års sen.Men jag minns det som idag.Jag fick min behandling i Lund . På onkologen var personalen underbara. Mådde man sådär så nog försökte dom att muntra upp en. Men jag har haft turen att bli helt frisk. Så nu håller jag tummarna för dig. Varma Kramar från
Till er som skrivit till Kotten: jag klistrade in era hälsningar hos henne!
Lena i Östersund: det är inte alldeles enkelt att veta man ska skriva, jag vet. Ligg du och njut i din slitna soffa :) (Vi har en sån fåtölj).
Eva och Ann: ja, skor är himla viktigt! Önskar att man kunde få nya skor genom att bara önska sig dom och så stod dom där, precis såna som man vill ha ,-)
9 kommentarer:
Anar att det bara blir halltrappan som blir klar.
Anonym
Anonym: jag anar att det är antingen friherrinnan eller pv som skrivit detta.
Det vill säga: nån som känner sina får på gången :)
Usch för sådana brev. Sånt som alltid finns i mitt bakhuvud.
Ja, allting är relativt! Är man sjuk blir tillfrisknande det allra väsentligaste, men nya skor kan också vara viktigt!
Hälsning till Kotten att personalen på onkologen i Lund är fantastiskt, och att den mig närstående som gick på strålning där för nåt år sedan nästan saknade det när den var över. Och så är det förstås väldigt hög medicinsk klass på vården också, vilket förstås är det viktigaste.
Försöker formulera något klokt om väsentligheter men det går inte. Skyller på den envisa rethostan som håller på att få mej att tappa förståndet alldeles.
Men eftersom att jag tillhör de som ser det som ett nödvändigt ont när det är skoköpardags så är det så klart ett bekymmer för mej. Naturligtvis går det inte på något vis att jämföra med att få ett sjukdomsbesked...men ett bekymmer är det det där med skoinköp. Åtminstone för mej.
Äsch, får inte till vad jag vill skriva så jag tar och lägger mej i min slitna och kattklösta men ack så sköna soffa.
Kram, Lena i Östersund
haha
Kära Kotten!
Detta du ska gå igenom nu gjorde jag för 15 års sen.Men jag minns det som idag.Jag fick min behandling i Lund . På onkologen var personalen underbara. Mådde man sådär så nog försökte dom att muntra upp en.
Men jag har haft turen att bli helt frisk. Så nu håller jag tummarna för dig. Varma Kramar från
Friherrinnan
Till er som skrivit till Kotten: jag klistrade in era hälsningar hos henne!
Lena i Östersund: det är inte alldeles enkelt att veta man ska skriva, jag vet.
Ligg du och njut i din slitna soffa :)
(Vi har en sån fåtölj).
Eva och Ann: ja, skor är himla viktigt! Önskar att man kunde få nya skor genom att bara önska sig dom och så stod dom där, precis såna som man vill ha ,-)
Eva igen: min fasa också.
Skicka en kommentar