fredag 2 oktober 2015

Man undrar varför ....

Halmstad idag ...

Nej, det blev inget skoinköp i Halmsdtad idag heller.
Den som känner mig är inte förvånad.
Och hur i fridens dagar kan det komma sig att man tycker så förfärligt illa om att prova skor?
Jag förstår det inte!
(Men skönt att höra att du Lena i Östersund delar min skoinköpsångest!)

Dom allra skönaste skorna inhandlades på Maggans second-hand-butik på Regementsgatan i Ystad.
Femton meter från min lägenhet.
Det var som att promenera i tofflor, eller barfota.
Gabor, var märket.
Skorna kostade 70 kronor och jag hade dem i flera år!
Älskade dem högt och innerligt.

Varma skor är det värsta jag vet och helst skulle jag gå i sandaler året om.
Nej, inga skor idag heller, alltså.

Köksbordet. Man känner sig hemma.

Däremot lunch hos Sonja i hennes stora lägenhet på Strandgatan i Halmstad.
Sonja har - sedan hon blev änka - anmält sig som intressent till lägenheter i Harplinge eller Haverdal, men det är hopplöst .., där är ett poängsystem, du får 1 poäng för varje dag du stått i bostadskön och har du bott i villa den största delen av livet, ja, då blir det knepigt att få ihop dom poäng som behövs.

Och jag tänker att ..., om något skulle hända pv och jag inte klarar av ett stort hus, då har jag noll poäng och får nog flytta någon annanstans.
Hitta en liten, liten etta.
Man kan ju också hoppas att man dör först.

En gång spelade han golf ...

Sonjas köksbord är ungefär lika belamrat som vårt, eller egentligen lite mera. Mitt bland alla dagstidningar, Året Runt, receptböcker och papper med nedskrivna telefonnummer, står ett inramat fotografi av Gösta. Gösta i sin krafts dagar.
Jag hann aldrig vara med om dom dagarna, ändå satte han ett sånt otroligt avtryck i mitt hjärta.



Pianot står lugnt och stilla.
Ingen spelar längre.


Kanske hade Sonja planer på att bjuda oss på Guns blåbärspaj, men så blev det inte.
Det blev först ugnstekt kyckling med broccoli och blomkål, en ljuvlig svampsås, olika geléer och sallad förstås. Förrätten var en stekt skiva bröd med gravad lax, dill och citron.
Sist av allt - då satt vi i soffan -, kom hon med toscaäpplen med vaniljvisp till!

På hemvägen svängde vi förbi K-rauta och pv införskaffade en ny duschslang, sen hemåt och så hittade jag ett sms i min mobil där firherrinnan frågade om jag var sugen på ett bad och egentligen var jag inte så värst sugen .., men jag ringde och sa att okej .., och så blev det.

Efter badet, när endorfinerna skuttade runt i kroppen, glömde jag det där med det missade skoinköpet och tänkte att det ändå finns saker som är viktigare här i livet än skor.

9 kommentarer:

christel sa...

Klart jag läser din blogg. Just nu har jag ju en hel del tid.
Och, Annannan och Friherrinnan, tack för era kommentarer. Så skönt att läsa någon som fixat cancern. Det är positiva tankar som behövs.
Jag har redan märkt att personalen är helt underbara, de känner in min rädsla men också min kaxighet...även om den är skör.
Och igen Elisabet, tack för kortet :)

Kattis sa...

Har hon annonserat om byte, Sonja? Tänker att en stor våning i Halmstad måste vara mycket attraktiv på den marknaden...

Elisabet. sa...

Kattis: Gösta var medlem i en loge som äger våningen och den ska nog helst gå till någon inom detta? Dom lämnade ju huset i Haverdal - mer som en sommarstuga men fullt okej för året omboende, för några år sedan. Nu tillhör stugan barnen och vi frågade om hon inte kunde tänka sig att återigen bo där? Hon looog och sa att ..., ja, det hade hon inte tänkt på. Vi får se vad som händer.

Anonym sa...

Eller så kan det vara så med skoinköp att det är värdelöst tråkigt då de där i min mening ickenormala fötterna är svåra att klämma i några skor och om man då är mer mer än tillräckligt lång och vägrar klackar så finns inte så värst många fler par att prova...
/Monalisan

Ulrika sa...

Då borde logen kunna hjälpa till med ett ev byte tycker jag. <3

Elisabet. sa...

Ulrika: nja, jag tror att logen bara har den våningen (plus en festvåning ovanpå). Hon får såklart lämna den, men att hitta en lägenhet här ute på landet är inte det enklaste.

Ulrika sa...

Jag tänkte mer att det folket säkert har kontakter...och kan hjälpa henne den vägen. Alla hyresvärdar som finns där är väl inte med i poängsystemet? Måste ju finnas andra, privata också.

Elisabet. sa...

Ulrika: jodå, hon letar bland privata också, fast vi tycker ju att huset i Haverdal/sommarstugan, vore det bästa ,-) Medelåldern bland logemedlemmarna närmar sig nog nittio, så dom har nog annat att tänka på och är väl glada att nån vill bo där så länge som möjligt. Kan jag tänka mig.

Evas blogg sa...

Instämmer: att köpa skor är sååå trist.