lördag 19 december 2015

Fredag ....


Ett par gånger per år skickar vi ut kundenkäter, där våra kunder får betygsätta olika delar av butiken och så får dom komma med egna synpunkter på vad som kan förbättras eller om dom har nånting på hjärtat.

Den där enkäten kan lätt orsaka mardrömmar.
Tänk om man får mängder med dålig kritik! 
Tänk om kunderna skriver av sig ilskan efter det som dom tycker är dåligt bemötande, för så är det ju, att vi är sällan eller aldrig riktigt på topp precis varenda sekund. Det finns dagar när man är trött och slut på eller har ont eller känner sig allmänt less och även om man  f ö r s ö k e r   att vara så där som man bör vara, så kan man misslyckas.

I varje sån kundenkät får charken/delikatessen högst betyg!
Dom gör fantastiska bufféer .., stora, härliga smörgåstårtor, räkmackor som inte går av för hackor ., dom gör jultallrikor och tiotusentals semlor och så allt det där andra då .., säljer Gottfrids korv eller nygrillade spjäll.

Många tror kanske att charkpersonal står och skivar pålägg, grillar lite kycklingar och sen är det väl inte så mycket mera. Inget kan vara mer felaktigt!
Förutom att det är tungt rent fysiskt, så är det enormt med pappersarbete och dokumentation!
Lägg därtill att du ska vara en driven säljare, orka stå rakt upp och ner hela dagen och på hårt stengolv och så ska du vara trevlig och serviceminded.

Efter en tid bakom charkdisken vet dom oftast vem som vill ha vad och hur tjocka eller tunna skivor nån vill ha av Roberts medvurst och vilka barn som älskar nallekorv. Sånt.

Ellinor och Marie är väl bara året gamla i charken, men fixar allt med den äran.
Marie till höger är en veritabel idéspruta och jag höll på att svimma när jag hörde att hon är trebarnsmamma!

Och så Ellinor som - om det blir stressigt, och precis som jag själv - blir illröd om kinderna!
Goa, rara töser är dom!

Charken stänger en timme tidigare än kassan och så här såg det ut när dom städat bort och var klara för dagen.


1 kommentar:

Ruta Ett sa...

Åh, som jag längtar efter Gottfrids leverkorv - precis NU!'
Som mamma till "en i charken" vet jag att de är värda all uppmuntran och allt beröm de kan få och lite till!