Det blåser upp till storm, verkar det som.
Och jag tar harry och går lillrundan som kanske är 2 kilometer lång eller kort.
Efteråt är benen som spaghetti.
Står sedan en bra stund nere vid havet och drar in saltmättad luft.
Tredje året i Hjo och Strandskatan: att det blåser gör mig inte så mycket; jag tyckte att det blåste friskt hemma i Västerbotten också. Idag däremot är det - hör och häpna - vindstilla! Det är nästan så man inte tror sina ögon.
3 kommentarer:
Var nere vid Vättern med hunden. Det blåser saltmättat här med. Nästan.
Hatar det blåsiga..., men som strandskata får man stå ut med mycket ;-)))
Ha en fin kväll
Halina
Tredje året i Hjo och Strandskatan: att det blåser gör mig inte så mycket; jag tyckte att det blåste friskt hemma i Västerbotten också. Idag däremot är det - hör och häpna - vindstilla! Det är nästan så man inte tror sina ögon.
Skicka en kommentar