onsdag 22 juni 2016

Ledig dag ...


När längtade jag såååå  efter en helt arbetsfri dag senast?
Det är inte bara det att jag den här månaden har arbetat rejält mycket mera än i vanliga fall; där är även oron över att arbetskamrater är sjuka och vad det för med sig.

Igår - efter knappt en timme bakom kassan - får jag hasta över till charken, då V blir akut sjuk och får skjuts hem. En timme senare ringer telefonen .., då har en liten Oskar ramlat i ett nässelsnår och hans mamma - som är en veritabel klippa och fixar schemat för oss alla - blir hemma idag.

Javisst, man behöver inte bry sig, men på en liten arbetsplats gör man det ändå.
Man blir på ett sätt som en familj.

Och så är det detta med pv:s hjärta.
Det vill sig inte.
Igår var pulsen så låg igen och han ringde flimmermottagningen och fick besked att ja, så kan det bli .., man ska vänta och se. Idag på samma sätt och nu ville han få skjuts in till akuten, i alla fall kunde dom väl ta ett EKG och se hur det ser ut?

Jag skjutsade in honom ..., solen flödade från en blå himmel och jag berättade om natten mot idag och rädslan när jag inte hörde honom andas .., skräcken att vakna och att någon ligger iskall intill en.
Det där hjärtat som ju är som en liten maskin .., tänk, om det får för sig att helt enkelt lägga av!
Sånt tänker man på.

Svänger förbi affären på väg hem igen .., pratar med arbetskamrater som arbetar ihärdigt med alla varor som kommit nu på morgonen ..., jag säger till Annika i kassan (som blir mamma i höst, för allra första gången) att jag har ett paket färgmedel i RESERV, ja, till håret, men i bara yttersta nödfall.
Jag har verkligen tänkt att det ska få bli naturligt grått och jag hade varit helt grå för säkert femton år sedan, om jag bara låtit det växa fritt.
Om det pratar vi.

"Bettan, jag känner INGEN som inte färgar håret ..., men du blir säkert fin i grått", säger Annika.

Och så en sväng förbi friherrinnan som sitter ute vid trädgårdsbordet och har ätit frukost.
Nu ägnar hon sig åt korsordslösande.
Jag berättar om pv och vi pratar om ett eventuellt dopp i havet och så småningom ansluter hennes kusins fru H, som å arbetets vägnar är nyligen hemkommen från Indien, från det som tidigare hette Madras.

Kulturkrock.
Kulturchock.
Ja, jag kände precis igen mig från besöket i Ghana, när jag dom första dagarna omöjligen kunde sortera intrycken!
För H:s del var det annorlunda.
Hon reste ensam och mötte en helt annan värld på egen hand.

Så har den här morgonen varit.




9 kommentarer:

Kattis sa...

Stooor kram!

cruella sa...

Oroligt med hjärtat, åh vad jag hoppas att det snart ska börja uppföra sig som det ska! Hälsa så gott.

Håret: Helt ärligt tror jag inte att du kommer att palla att låta det grå växa ut utan hjälp av en frisör som avfärgar det mörka färgade och jämnar ut skillnaderna efterhand. Du har ju så långt också - skillnad vore det för en korthårig som jag, då är det ju bara att klippa bort det färgade ganska snart. Gå och få en konsultation av någon som är duktig på färgning och som använder sig av skonsamma metoder.

Elisabet. sa...

Kattis: tack du - jag vidarebefordrar den till han som ligger på akuten med låg puls - :)

cruella: det tror inte jag heller .., jag får boka tid tills när jag kommer hem igen. Om vi nu kommer oss iväg, alltså.(Jo, jag ska hälsa!)

Steel City Anna sa...

Så jobbigt med hjärtat. Hoppas det blir bättre snart!

Anonym sa...

Åh, vad jag känner med pv och er oro för hjärtat som inte uppför sig ordentligt. Se till att ha bra försäkring när ni reser ifall ni måste uppsöka sjukhus där (ja, det bör ju alla resenärer ha så klart, men när något krånglar så tänker man till lite extra.)
Kram! Biggan utan inlogg

Mian sa...

Stor varm kram till er båda, från mig och Jan.

Anonym sa...

Tack allihop, nu ikväll känns det helt plötsligt mycket bättre.
PV

Anonym sa...

Åh, hälsa till Pv med en krya-på-dej-kram. Och när man väl bestämt sej med håret ... Det är så befriande! Gjorde det själv för några år sen och är nu silverfärgat ( enligt mina barnbarn). Ingen ångest över utväxt, spara tid och pengar på färgning, även om man gör det själv. Dessutom är det snyggt, ger lite pondus , Dock lite besvärligt när man har en man som inte alls har några som helst gråa strån. Ska dom erbjuda oss pensionärsrabatt , eller i te? ;) /Renee

Ulrika sa...

Hoppas att det vackra hjärtat stabiliserar sig nu. Förstår att det är jobbigt med all oro, på alla möjliga vis.
Massor med kramar till er båda!