Bästa dagen ...
Vilken tur jag hade, att Madeleine på jobbet ville byta ledig dag med mig!
Min onsdag, mot hennes måndag.
Och solen flödade och det var v a r m t och friherrinnan undrade om jag kände för att åka till Särdal (kanske tre, fyra kilometer söderut, mot Haverdal) och jodå, vi åkte dit. Så här ser vägen ut mot havet till.
Och vi blev på stranden i ett par timmar .., kaffe och fikabröd hade friherrinnan tagit med sig och jag nästan somnade - liggandes på den blå fleecefilten - och vi badade l ä n g e och jag tänkte att såna här dagar blir som små eller stora presenter; ja, bästadagar här i livet!
Efteråt.
Det blir som vanligt .., friherrinnan som letar efter sina bilnycklar.
Hur många gånger har jag varit med om detta ...?
Ofta på jobbet när vi slutade samtidigt .., då började letandet redan innan vi larmade och gick ut!
Och ja, jag tillhör också den sorten.
Leta-efter-mobilen eller bankkortet eller plånboken.
Under en semesterresa i Grekland sa Emma: "mormor, om du hade plånboken på samma ställe i ryggsäcken jämt, skulle det vara mycket enklare!"
Just det, ja.
Mandarinodlaren - Svensk officiell trailer (1080p) from Njutafilms/Studio S on Vimeo.
Senare, på kvällen när pv kommit hem, tittade vi på filmen "Mandarinodlaren".
Vad tyckte vi?
Jo, vi tyckte om den.
Bra skådespelare, fin musik, fint filmad.
Inte den bästa film jag har sett, men helt klart sevärd.
Av mig får den betyget tre fönster av fem.
(Irriterar mig på såna här småbomber som briserar ...som fyrverkerier).
Vackrast var interiören! Vilken vanvettigt vacker ytterdörr!
5 kommentarer:
Den där bilden på vägen påminner lite om mina promenadbilder i dagens inlägg. Jag tycker alltid att det känns lite som Sverige när jag går där :)
Steel City Anna: såna små grusvägar där dammet yr när man passerar och med åkrar och ängar på ömse sidor .., jag älskar dem!
Det är Elisabet som kommenterar ytterdörren på en film!
(Fast jag har inte sett den så vi kanske vore två.)
Cecilia N: det var en sån vacker grön färg på dörren, ja, hela den var vacker. Filmer som går i grönt tycker jag om. Amelie från Montmartre, t ex, nästan bara grönt och rött.och en canadensisk film om en kortvuxen man ..., nånting med post i titeln, tror jag, den går också i grönt! Underbart!
Station Agent, heter filmen!
Skicka en kommentar