Evas blogg sa...
Jag har varit en flitig dagboksskriverska. Som barn blev det mest vem som var kär i vem eller vad den och den sa. När barnen var små handlade det mest om hur de mådde, vad de gjorde och sa. Sedan kom en period med väldigt privata betraktelser. Mycket känslor. Många tankar om det som varit och hur det en blev. De böckerna rev jag sönder blad för blad, i små strimlor. De böckerna ville jag inte visa för eftervärlden, därför fick de bli till konfetti. Nu skriver jag inte dagbok, mina foton får bli min nuvarande dagbok.
Ruta Ett sa...
Jag var en av dem som gärna ville skriva dagbok, men aldrig höll ut mer än några månader. Jag älskar fina anteckningsböcker, men att föra dagbok var inget för mig.
Jag började i stor stil med att köpa en ny fin dagbok med lås. Jag försökte skriva varje dag, men ganska snabbt blev det längre och längre mellan gångerna och varje gång startade det med:
"Kära dagbok! Nu var det längesedan jag skrev i dig, men ..."
Jaja, till slut insåg jag att dagboksskrivande inte var för mig! Kanske var jag för otålig och tyckte att det tog för lång tid att skriva ner dagens händelser och tankar.
Eva i Tyresö sa...
Mycket spännande med dagböcker !!
Jag skrev som barn o tonåring o då o i ungdomen .
Läser man nu verkar särskilt tonåren väldigt överdrivna o helspända!
Det är svårt att minnas det så jag läste ibland när jag hade tonåringar i skolan.
Oj vad de hade jobbigt förstod jag då.
Kram från Eva som kommer ner ca 28 sept!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar