Elisabet

Onsdag ...

Nu går det undan - snart är det första advent -.
I vindsutrymmets mörker hittade jag två ljusslingor; den ena får lysa upp i sängkammaren, den andra i det som alltid kallas för "Hildas rum".

Och jag skriver listor vad som ska göras.

En stoooor matta till köket ska inhandlas; minst lika stor som den i rummet där jag nu sitter .., den täcker i alla fall sex sittplatser och här är så golvkallt och allra mest i köket, så det ska bli skönt med lite värme under tårna.

I reservatet har det röjts bland alla enbuskar, så därifrån tänker jag (läs: pv) ta hem enris och sätta i trätunnan .., en säck solrosfrö till fåglarna måste köpas hem .., ja, det är såna grejer.

Och var är våra elljusstakar?

Solen strålar!
Jag ser en hackspett i lilla eken som inte längre är så liten .., och minst två ekorrar har skuttat upp och ned i björkarna på baksidan huset. Oj, så gärna harry skulle vilja fånga en liten ekorre .., han blir stel som en pinne när han upptäcker den där lurviga krabaten långt uppe på någon gren!

Och så ringde Göteborgs Posten - eller en säljare därifrån - och frågade om vi ville fortsätta vår prenumeration av tidningen? Av alla arbeten i vårt land, torde detta att vara telefonförsäljare av dagstidningar vara ett av dom svårare, i alla fall nu för tiden. Ååå, vad jag tycker synd om dem!
Det lockas med superbilliga provprenumerationer och jag känner mig som en alltigenom girig människa som mer än gärna tar det där billiga och sedan tackar nej till fortsatt abonnemang.
Nog är det som att slå på den som redan ligger.

Och missade ni morgonens "Tankar för dagen", ja, så kan ni klicka här och sedan lyssna till Claes Hultling som berättar om det allra, allra sista mötet med hans far, Arthur.