Det var nån gång i november eller december 2010 som jag stod i delikatessdisken på Hemköp och pratade med Gunilla, som då expedierade. Hon berättade - lite viskande - att det förmodligen skulle bli en ledig tjänst i kassan.
"Sök!" sa hon.
Några dagar senare gick jag in på lagret, träffade chefen och lämnade mina referenser från tidigare arbetsplatser och sen gick det som det gick; Gunilla blev min arbetskamrat.
Delikatessavdelningen var hennes "cup of tea" och hon var en hejare på att sälja.
Var någon vara slutsåld, så kunde hon alltid erbjuda ett alternativ, hon kom med middagsförslag .., ja, hon var helt enkelt en himla duktig säljare. Och dessutom bra på att småprata med kunderna .., och visste precis hur tjocka eller tunna skinkskivorna skulle vara hos den som ofta handlade.
Ibland hörde man henne småsjunga för sig själv ..., hon var en hejare på schlagers och när det var påsk eller jul, pyntade hon fint i charkavdelningen.
För kanske två år sedan - en kväll när vi båda arbetade - bad Gunilla mig att känna på hennes mage, ja, så där på sidan. Visst var den svullen? tyckte hon. Nja, det visste jag väl inte .., och att hon hade mått lite halvrisigt ett tag, det kanske berodde på stress?
Några dagar senare besökte hon vårdcentralen och sen kom hon inte tillbaka till affären; inte för att arbeta i alla fall. Det visade sig att Gunilla hade cancer i levern och allt hade spridit sig i kroppen.
Hon blev allt sämre och sämre.
Varje vecka brukade jag skicka postens vykort till henne .., lite småprat med bokstäver bara .., och ibland fick kunderna skriva hälsningar på större kort - julhälsningar och kramar och pussar och ord om att dom saknade henne i charken-.
Det var många som saknade Gunilla.
Idag på morgonen dog denna underbara människa.
Den 17:e februari skulle hon ha fyllt 59 år.
23 kommentarer:
Är det åldern? Min, alltså. Jag tycker nu att "alla" dör. För drygt en vecka sedan begravde vi en 63 år ung vän. Märith, alltid pigg och alert. Vän sedan 1976.
En svåger har mist två syskon det senaste året. En kollegas mor gick bort för en vecka sedan, inte ens fyllda 60.
För att inte tala om alla dessa artister, musiker, skådespelare m.fl.
Det känns.
Så tråkigt. Jag håller med Bert, jag tycker också att "alla" dör nu. Och tänk så fort det kan gå, från en dag till en annan är man dödssjuk.
Tänker som du jag Bert .Så sorgligt med alla fina som går bort./Babsan
Hon var en underbar arbetskamrat. Fina Gunilla.
Friherrinnan
Bert Bodin, Eva på Frösön, Babsan och Friherrinnan: jag tror så här, det är för att vi är äldre och lägger märke till det. Ungdomar som inte hade en susning om David Bowie och andra, kanske inte känner samma sak. Men nu är vi lite längre fram i kön.
Det är väl helt enkelt så att vi börjar bli i den åldern där våra närmsta äldre släktingar och vänner börjar bli i den åldern där man faktiskt går bort. Samma sak med kändisar, de artister vi såg på TV och lyssnade på när vi var unga börjar också bli i den åldern där man går bort.
Rexxie: precis vad jag menade! Om jag frågade mina barnbarn, tror jag INTE att dom skulle dela vår känsla.
Vilken fin "till minne av"-text.
Rörande..!
Näsdukar fram.
♥
Barbro
Verkligen sorgligt. Det värmer att läsa din fina text om henne och också hur du och ni andra hållit kontakt och månat om henne under sjuktiden.
/Biggan
Jag blir så berörd och rörd. Du skriver så fint.
Och jag tänker att, så fint att känna den värmen från sina arbetskamrater under sin sista tid.
Varma kramar till er som mist en fin vän och kollega.
Elidabet o Rexxie.
Men jag var ju bara ett år yngre under 2015 och då upplevde jag inte samma sak. Och har det med min ålder att göra, så undrar jag hur 2017, -18, -19 osv. Ska bli. Huga.
❤
Den där förbannade jävla skitsjukdomen!
Jag tycker som flera här: det är påfallande vad dödsfallen på något sätt har ökat och framförallt i "yngre åldrar". Medelåldern ökar ju generellt och det spekuleras ju på annat håll att antalet hundraåringar kommer att öka explosionsartat framöver. Men det är mycket cancer och mycket hjärt-kärlelände som drabbar längre ner i åldrarna nu. Bara i vår franska lilla by dör grannarna - nu senast en ung vältränad man, 40+ som föll ihop efter ett träningspass och lämnade fru och tre små barn efter sig. Och våra distriktssköterskor som har koll på alla säger samma sak: det är väldigt mycket cancerfall just nu. Barn inte minst och alltför unga människor. Man undrar varför? Tjernobyl? Carpe Diem blir under alla omständigheter mycket aktuellt!!
En riktig skitsjukdom!
Fint att lasa men sorgligt ar det.
Lena, Barbro, Biggan, Ulrika, Kattis, Monet, Christel och Steel City Anna: ja, det är ruggigt det här med cancer och utav er som har kommenterat på det här inlägget, så har jag ju - vad jag vet - åtminstone tre varit drabbade: Rexxie, friherrinnan/Lena och Christel.
Nånting annat som gjorde mig aningen mörkrädd, det var att under tiden i Ystad hade jag tre sjuksköterskor som kunder i kassan - alla under sextio - vilka drabbats av Alzheimers.
Hu, så hemskt!
Bert: det tror jag mer har med perception att göra, ungefär som när man ska köpa ny bil. När man väl tittat på modell X så ser man många fler modell X ute i trafiken än vad man gjorde innan man intresserat sig för X.
I själva verket så dör det nog ungefär lika många kändisar hela tiden. Kollar man t.ex hos Wikipedia så dog det 786 st kändisar 2014, 803 st 2015 och 749 st under 2016, så sett ur den synvinkeln så borde du ju redan 2015 ha fått känslan av att alla kändisar håller på och dör i och med att det dog nästan 10% mer kändisar då än 2016, men det gjorde du inte. Att du uppfattade 2016 som mycket värre beror nog på att de kändisarna var mer kända av dig, och då får du den uppfattningen.
Nu tror jag bestämt att du är alldeles för klok, Rexxie.
😎
Bert Bodin: Rexxie är i alla fall en hejare på att ta fram fakta! Men jag tror noig att han är rätt klok också.
Cancern är en djävla sjukdom. Tar ingen hänsyn till ålder...
Har själv förlorat sju personer i den närmaste familjen under några år.
Solbritt
Solbritt: fy, så sorgligt!
Skicka en kommentar