Bara en enda ynka minusgrad, men ostliga vindar biter rejält i kinden, särskilt när vi tagit höger här vid havet och går hemåt. Sista biten är det ren motvind. Iiiiskall.
Och jag tror att jag den årets allra första ejderhanne - svart och vit och simmande med en hona på släp -.
Inte för inte bor vi på Ejdervägen, även om jag - efter snart sju år i landet Halland - märker att beståndet har ejderbeståndet minskat betänkligt.
Nu väntar jobb och sen ...., tre lediga dagar!
4 kommentarer:
Jo. Ejdrarna minskar. Det har de gjort under rätt lång tid nu. Redan 2012 pratades det om detta.
Men nu förekommer uppgifter om att ejdrarna haft perioder av upp- och nergångar historiskt sett. Men de försvinner inte.
Det får vi verkligen hoppas, Bert. I fjolsomras såg vi inte många ejderungar .., många honor simmade tillsammans och bara nån enstaka liten krabat!
En härlig bild i alla fall. Fyller en med någon sorts diffus längtan, gud vet vart.Läste att det tyvärr är fler fågelarter som minskar än som ökar. Låter som en katastrof i förlängningen.
norbergianblue: ja, det är sorgligt det här med att fåglarna - och inte bara dom - minskar i antal! Och än värre om det beror på oss människor.
Skicka en kommentar