Monet har skrivit en kommentar med "hemkänsla" och den kommentaren - som är ganska lång - hittar ni här.
I ett ps skriver hon sedan så här:
"Här är en nytagen bild på lite av det jag menar om du vill illustrera. Man kan ha sitt Sverige med sig även om man bor utomlands. Här är lite blandad kompott: tomat och avocadosallad med byns eminenta kooperativa olivolja och så lite peppar och flingsalt.
Likaledes olivoljestekta baguettebitar som är över sedan morgonens färskinhandlade frukostbröd. Och så en "svenskvariant" när man saknar löjrommen: crème fraiche (och nu kan jag inte göra circonflex på mitt tangentbord:-), svart, fransk stenbitsrom och finhackad lök serverat på små rundlar av smördeg. Tillfredsställer smakriktningarna i båda länderna!"
10 kommentarer:
Som sagt; mycket intressant läsning!
Tack.
Jag tycker att Monet skrev en väldig intressant och klargörande kommentar.
Rubrikerna i kvällstidningen ifråga lyste starkt med just detta att inte betala skatt i Sverige. Jag tror att det stack i ögonen på folk. Personligen tycker jag att det sätt som man beskattar pensionärer på i Sverige inte är rimligt så jag kan mycket väl förstå att man söker sej utomlands om man kan och vågar - det är absolut ett stort och modigt beslut att bege sej utanför sitt hemland även om det är av fri vilja och av mestadels trevliga anledningar.
Eftersom jag nu bor i ett land (UK) där debatten länge pågått och pågår om invandring i stort och EU-migration i synnerhet, så ser jag också hur detta att använda ett annat lands sjukvård är en minst sagt het potatis. Om man utövar treaty rights, alltså arbetar, studerar eller aktivt söker jobb, så har man också rätt till sjukvård, men gör man inte det ska man ha en privat försäkring. Detta är svårt att argumentera emot men det är det ändå många här som gör, för även om man så att säga 'gör rätt för sej' så är man ändå där och belastar ett redan överbelastat system. Många brittiska pensionärer finns i Spanien och Frankrike och även om retoriken inte är lika hård från det hållet så finns den. Jag ser det som att EU tar och EU giver, och att det går på ungefär ett ut, men det håller ju till exempel UK inte med om utan tycker att det är värt att lämna, och samma tongångar går nu genom hela Europa.
Just detta tycker jag att det är värt att ta i beaktning om man vill flytta utomlands i en tid när EU, och den fria rörlighet vi tagit för given, är i gungning.
Jag tycker att det är väldigt tråkigt att det har blivit såhär, för handlade det bara om svensk mat, kantareller, skogspromenader och solnedgångar hade jag aldrig haft en tanke på att flytta tillbaka, allt sånt finns fantastiskt nog även utanför Sveriges gränser. Jag tror också att om man är en öppen, intellektuell och social person så får man mer stimulans och ett roligare liv om man lär känna en annan kultur på djupet. Kanske går det att sätta sej över den politik som börjat få fäste, om att isolera sej, stänga gränser och bygga murar, och fokusera på sin vardag och ha ett fortsatt gott liv i ett land man inte är medborgare i. Jag hoppas verkligen det.
Barbro: ja, det är hur intressant som helst med allas tankar och åsikter, tycker jag.
Steel City Anna: tack till dig också för dina synpunkter! Jag kommer på nu att det finns en till bland bloggvännerna som tagit ett stort skutt - ett i mina ögon verkligt stort skutt - och det är ju Guy i Arvidsjaur, som flyttade till Thailand, men sedan, av försäkringsskäl, fick återvända hem till Norrbotten.
När jag körde till H-holm, lyssnade jag till något P1-program som tog upp det här med oron över hur det blir med Brexit - ja, det var alltså svenskar som bodde i UK -. Lite som om tillvaron nu bestod av gungfly. Osäker.
Flyttar man utanfor EU sa ar man ju beredd pa ett annat satt pa att det ar kostsamt och att man maste ha forsakringar, visum osv. Det blir just den dar kanslan av att mattan dras bort under fotterna pa en nar man flyttat pa en premiss och de plotsligt andras. Nu har manga panik i onodan och verkar daligt palasta i allmanhet nar det galler svenskar i UK - har man exercised treaty rights och verkligen vill stanna, sa gar det. Det kostar i tid, pengar och sa som jag kanner det en viss fornedring (systemet kanns medvetet utformat for att krangla till det), men det gar. For mej handlar det om att jag inte vill bo utanfor EU, och maste jag det for att hela EU kollapsar, sa vill jag bo dar jag ar medborgare och atminstone inte kan bli utslangd.
Det har varit relativt latt att flytta inom EU hittills men mycket ar det anda som ska ordnas. I Frankrike ar det fran vad jag hort av vanner ganska svart att skriva in sej, jamfort med UK. Men utan EU blir det kanske som att flytta till Thailand :) och da hjalper det att vara beredd iallafall.
Jag ska lagga till att aven som student exercising treaty rights sa ska man ha haft en privat forsakring i UK.
Steel City Anna: och jag kollade nu .., det lär bo 90 000 svenskar enbart i UK. Lika många i Norge, Spanien och 30 000 i Frankrike. Det är mycket att tänka på om EU rämnar i fogarna och brakar samman helt och hållet.
Verkligen. Vi ar manga som vuxit upp med EU och tagit det Europa vi har nu for givet. Fri rorlighet och familjer, studier och arbete over granserna. Ett kaos att fa ihop om det andras. Men nu ar bollen i rullning, och USA och Ryssland hejar pa.
Norge har vi ett sarskilt avtal med sa vi kan aka och kolla pa deras fjordar och ta jobb som de inte vill ha aven efter EUs eventuella kollaps :)
Vill bara komplettera med att säga tack till Anna som pekar på det tråkiga med fokus på att pensionärer skulle flytta utomlands enbart av skatteskäl. Det finns säkert de som gör men läser man artikeln om oss och ser den video som är inspelad framgår det tydligt att det INTE är av de skälen vi flyttade till Frankrike. Rubriksättare är ofta ett otyg i kvällstidningssammanhang - vi besöktes av ett seriöst reportageteam som inte brydde sig om skattefrågor utan ville veta just det vi berättade om: hur tänkte vi, hur gick det till, hur blev det. Och det gäller de övriga par som intervjuats i samma serie: ingen har ångrat sig och det är inte skatten det handlar om.
Sen är det så att dubbelbeskattningsavtalet mellan Frankrike och Sverige innebär att vi som "skrivna" och skattebetalande här också har rätt till sjukvård på samma villkor som fransmännen. Vi betalar också för vården här. Men enligt avtalet - som vi ju inte har varit med och påverkat - är det sedan Sverige som står för våra vårdkostnader och detta regleras sedan länderna emellan. När och hur har jag ingen aning om och det är Frankrike som bestämmer insatser och omfattning av vården och sen betalar Sverige. Sedan ett par år är det dessutom så att vi som svenska pensionärer har rätt till både planerad och akut vård i Sverige som om vi fortfarande vore skrivna där. Nu är det omöjligt att utnyttja - vårdköer och uppföljning ligger i Sverige i ett helt annat härad än i Frankrike där tillgänglighet och omhändertagande är omedelbart och uppföljningen och eftervård inte går att jämföra heller så det är akutvård vid Sverigebesök som gäller i så fall.
Litet tillägg igen till Annas kommentar: det är inga som helst svårigheter att "skriva in sig" i Frankrike som EU-medborgare. Olika länder har olika pappersexercis och jag har sett på många brittiska expat-sajter att man kan tycka det är mycket att ordna med om man flyttar hit från UK. Men det är inte besvärligare än att flytta till UK - det beror nog mest på språksvårigheter om det upplevs som krångligt tror jag.
Skicka en kommentar