Tidigt idag blev det en liten utflykt till vårdcentralen i Falkenberg, i akt och mening att hämta hem självaste toa-tronen .., förhöjningen, alltså. Kom på plats alldeles för tidigt, men det gjorde inget, då hann jag prata lite med en äldre man som blivit hjärtopererad i Göteborg och var rejält besviken över resultatet. Egentligen var det han som pratade; han var sannerligen öppenhjärtig.
Innan jag slog mig ned i väntrummet, tog jag en titt på Ätran som rinner så strid och fin en liten bit bara från sjävla vårdcentralen. Oj, så vackert det var! Och jag hörde vårens första koltrast sitta och flöjta från ett hustak!
På väggen uppe till höger i väntrummet sitter en sååååå vacker tavla och jag frågade de övriga väntande om dom möjligen visste vem konstnären var? Nej, det skakades på huvudena, så jag stegade fram och gjorde mig så låååång jag bara kunde och såg då signaturen: Axel Olsson.
Denne Axel Olsson var en av medlemmarna i Halmstadgruppen - då förstår man att han är sprungen ur den halländska myllan -. Nu går inte färgerna fram som dom ska .., men det var varma färger i blått och grönt och dom färgerna togs upp av det enorma fönsterpartiet där det längst uppe var en slags solskydd kanske, så det band samman det hela så otroligt fint!
Fick träffa en sympatisk arbetsterapeut, en ung kvinna i 30-årsåldern kanske och så kånkade jag iväg med tronen till bilen och körde hemåt.
Från Falkenberg till Stensjö tar det kanske tjugo minuter, max.
Kom hem .., tog hundarna på promenad ., upptäckte herr och fru Kaja på taknocken av Eckes lilla plutthus .., matade stoet (nu vet jag: det är ett sto) med morötter och äpplen .., hörde lärkan för första gången i vår och kände mig lycklig!
Och ikväll blir det middag här tillsammans med friherrinnan, som tack för att hon tog så väl hand om sigge nilsson och fågelmatningen.
19 kommentarer:
Här var det tydligt att "tronen" var till för dem som höftopererats. Knän ska tränas att böjas och ska inte komma undan med högläge :-)
Oj ett sånt fint vårväder det ser ut att vara. I och för sig så har vi det otroligt vacker vårvinterväder här i Jämtland också med strålande värmande sol, takdropp och gnistrande vit snö. Småfåglarna börjar lite trevande med sina vårsånger och molnen har blivit bulliga från att varit helt platta hela vintern - det är verkligen fina vårtecken.
/gunnar/
Det blir kungligt skitande framöver? Nej, usch Marianne! Så får man väl inte skriva?
Och jag skriver om något helt annat, dvs att den konst du visar tycker jag är helt erbarmligt ful. Så olika det kan vara?? Fyrtiotalskonsten var generellt väldigt murrig och konstig men det är alltid intressant att du lägger ut länkar så man själv kan läsa på lite mer. Så tack för det Elisabet. Och låt oss skänka varandra en tanke från våra respektive sjukhussängar i nästa vecka. Och hälsa Ulrika att det verkligen inte är något som helst fel på fransk sjukvård eller vänligheten där, varken akut eller vid inläggning eller på annat sätt. Men envisas man med att prata engelske (vet ju inte om det var så i och för sig), då blir det ofta mindre bra.
Nu blir vi friska båda två!!
Gillar också Halmstadgruppen och annan konstig och murrig och erbarmligt ful konst haha!
Lycka till med operationen, Elisabet, stor kram!
Men herregud, nu får du väl ändå ge dig lite, Monet.
Naturligtvis finns det undantag och tillfällen som inte är bra, även i Frankrike!
Frankrike är fantastiskt och underbart på många vis, men naturligtvis är det inte alltid, i allt, alla gånger perfekt.
Jag kan berätta att min upplevelse av den franska vården, den var inte för egen del. Jag var bara med som sällskap. Den som uppsökte vården var infödd fransman, boendes i Frankrike, talandes alldeles utmärkt franska. Så nej, "envisas med att prata engelska" kan man inte heller skylla på.
Jag har sedan Elisabets inlägg häromdagen, det där jag först nämner detta om Det Heliga Landet Franrike (om man ska ta din version som sanningen), frågat runt lite bland mina vänner i just - Frankrike. Jag blev nyfiken och undrade vad de har att säga. Jag är ganska förtjust i nyanser.
Jag har en vän som bor i Paris och är född där. Två som bor en timmes tågresa utanför Paris, även de födda i Frankrike.
Jag har en som bor i Arles, inflyttad svensk som talar utmärkt franska. Personen jag gjorde sällskap den gången, är inte en av dessa 4.
Alla 4 satte höga betyg på "vardagsvården", två satte höga betyg på akutvården och två tycker att bemötandet i akutvården varit uselt.
Övervägande positivt alltså, men inte enbart.
För skojs skull frågade jag också 4 svenska vänner, om vården i Sverige. Fördelningen blev exakt lika.
Jag älskar Frankrike! Men detta eviga "Frankrike är perfekt, alla fransmän är perfekta, allt i Frankrike är det bästa, alltid, jämfört med allt. Frankrike är överlägset Sverige i allt, överallt, hela tiden, alltid.", och om någon har en annan upplevelse eller bild så är den alltid fel, det börjar bli löjligt.
Jag är glad att du trivs och är nöjd, det är ju fantastiskt! Men det finns andra sanningar och perspektiv än din egen också Monet.
Lite ödmjukhet är bra att ha med sig.
Idag har jag varit i den svenska vården igen, och min erfarenhet av den är rätt omfattande numer. Där finns saker som är helt hopplösa (att komma i kontakt med rätt person enkelt och snabbt t.ex.) och jag har blivit dåligt bemött några gånger (med bestående nervskador till följd av för lång väntan t.ex.), men själva vårdandet har varit utmärkt och bemötandet är 9 gånger av 10 helt fantastiskt.
Väldigt få saker är antingen svart eller vitt, vare sig i Frankrike eller Sverige eller något annat land.
Jag har i mitt tycke världens bästa läkare. Trots att jag bara bor i det underlägsna Sverige.
Allt gott inför operationen nu, Elisabet.
Nästa vecka får vi fira att det är gjort och att det gått BRA. :-)
Kram!!
PS - Det där ljuvliga vykortet med Nelly, vet du, det blir jag glad av varje dag. Likaså det jag fick till alla hjärtans dag. Varje gång jag ser dem ler jag. :-) Tack!
Anna-Lena i Tumba: ja, när jag tänker efter hade jag ju aldrig någon sån tron vid dom två andra operationerna, men jag får väl knäböja lite extra under dagarnas lopp och njuta av att sitta lite upphöjd under en period av livet ,-)
Gunnar i Vaplan: bulliga moln? Tänk, aldrig har jag reflekterat över att molnen ändrar form och fason mellan sommar och vinter! Tack! Nu ska jag verkligen titta efter noga!
Bloggblad: jo, det får man allt! :)
Monet: nu gör ju verkligen inte mobilkameran tavlan rättvisa, men jag förmodar att det inte är just det du reagerar på och därför inte tycker om motivet och det övriga? Men jag ÄLSKAR den! Och inte bara den .., jag blev så glad för allt hängde ihop - stolarna i väntrummet, överdragen på dem, tog upp färgerna från tavlan - och det blev en sån fin enhet! När jag får tid i vår, ska jag ta mig an Halmstadgruppen på ett annat sätt och titta på tavlorna på nära håll!
Lycka till med operationen!
Ulrika: ja, det är väl så det är förstås; överallt, att inget är helt perfekt. Vården befolkas av MÄNNISKOR och vi människor är olika i vårt sätt att bemöta andra; det den ena tycker är underbart, kanske någon annan tycker är bedrövligt.Det som passar mitt kynne, kanske någon annan retar sig på. Min egen erfarenhet av sjukvård sträcker sig bara inom landet - tack och lov -. För egen del tycker jag mig ha blivit fint bemött, men jag har även läxat upp en arrogant akutläkare i Ystad som behandlade min då dementa mamma ungefär som man behandlar nåt som katten dragit in. Men att din son läser i Arles! Så roligt för honom!
cruella: ja, denne Axel Olsson blev en helt ny bekantskap för mig och jag blev såååå glad av den tavlan! Sen ska jag försöka få reda på vem som haft hand om inredningen av väntrummet - tala om genomtänkt -!
Nej nu får du läsa igen, Elisabet. "En som bor i Arles", står det. ;)
Dvs en vän som bor i Arles.
Sönerna jobbar här i "Sveriget". :-)
Ulrika: igårkväll stod jag och diskade efter middagen tillsammans med friherrinnan och pv. I morse fick jag diska om alltsammans; jag hade inte haft glasögonen på mig .., och skålar, en kastrull och glas åkte ner i diskhon igen.
Det blir ungefär samma sak nu, med din son och Arles ,-)
Och så - innan friherrinnan berättar det - har jag lite för bråttom.
Kram på dig!
Jo jag anade... Jag känner dig...haha. ;)
Fort, fort!
Kraaam på er allihop i det gula huset.
Det är ju för himla trist med dessa kommentarer så fort man tycker olika. Nu ska det raljeras från tidigare känt håll man hoppats slippa för att jag har en annan åsikt om fyrtiotalskonst och jag får en tirad om mitt sätt att på alla plan framhålla Frankrike i allt annat än vänlig ton. När jag flyttade till Frankrike bestämde jag mig för att aldrig tala illa om mitt hemland Sverige och bli en av de tråkiga och kritiska utlandssvenskarna som gör så. Det gör jag inte heller, det är bara att läsa på ordentligt på min blogg om det nu är därifrån intrycket kommer att jag i alla lägen framhåller Frankrike jämfört med "det underlägsna Sverige".
Men det finns en sak som varenda evensk, bosatt härnere är överens om och det är att den franska sjukvården helt står i en klass för sig. Det finns internationell statistik över att det är så och det är fler än fyra personer som samtliga framhäver att tillgänglighet, bemötande, effektivitet och hög medicinsk professionalitet verkligen är i en klass för sig. Många fransmän upplever inte detta och tar för givet att det ska vara på det här sättet och klagar på både det ena och det andra. Under sex månaders tid har jag varje morgon haft besök av någon av den lilla byns tre distriktssköterskor för omläggning av den stomi man fick anlägga då jag för ett halvår sedan opererades akut och verkligen i sista sekunden för en allvarlig tarmhistoria med bl a bukhinneinflammation som följd. Om de någon gång är sena kan de berätta om någon krävande fransk bybo som inte är nöjd med deras insats och begärt ytterligare tidskrävande tjänster från dem. Attmin och makens tacksamhet över vad de gör för oss är så stor förundras de över och tycker att deras insatser är helt "normale". Jag ska om några timmar nu igen gå igenom en stor och krävande bukoperation (och det känns ju mindre roligt att ta med sig den här sortens uttalanden om mig) och detta är med stor oro eftersom min man förutom tidigare hjärtinfarkter haft två täta stroke och när som helst och var som helst kan drabbas av en ny. Våra underbara sköterskor kommer under min sjukhusvistelse vid sidan av sina andra patientbesök privat dagligen komma hem till oss för att se till att allt går bra för min man som är ensam hemma. Och dessutom knappt kan gå numera pga knäartros. Så just i de här sammanhangen när vi båda drabbats av svåra sjukdomstillstånd är vi extremt tacksamma - och ödmjuka- över att vi befinner oss där vi gör och får den vård och omtanke vi får. I det heliga landet Frankrike. Lycka till igen nu Elisabet, mina välgångsönskningar får jag tack och lov från andra änvissa av dina läsare.
Du får väl försöka rannsaka ditt eget sätt, Monet. Till god ton hör att veta när man ska hålla mun. Att som kommentar på i det här fallet Elisabets glädje över konst hon gillar säga att det är erbarmligt fult är rätt och slätt oförskämt, förestående operation eller ej.
Det ska säkert gå bra för både dig och B, uppbackningen verkar ju tillfyllest.
Cruella ombeds också att inse när det är dags att hålla tand för tunga och inte bete sig både känslolöst och rätt ut oförskämt själv. Om jag har en annan uppfattning om konst än Elisabet - och det har hon och jag diskuterat förr - må jag väl uttrycka det. Vilket jag också gör med tillägget att det just är så olika. Jag har inga som helst behov av att rannsaka mig för någonting. Vad skulle det vara? Och vem är du att tillhålla mig sånt? Anses det tillhöra god ton?Den här sortens aggressiva och otrevliga påhopp från ditt håll fick jag nog av på min egen blogg. Gillar du inte mig eller åsikter jag framför vilket ju är uppenbart kan du hålla det för dig själv, det blir trevligast för alla parter med tanke på hur du framför dina.
Sagt av någon som mer än gärna pådyvlar sina egna på andra, Monet. Jag och Cruella är inte ensamma, eller hur. Det handlar om hur man uttrycker sig, och till slut ledsnar människor. Raljerande, nedlåtande och pekpinne-aktiga kommentarer och oombedda råd får man förvänta sig svar på tal på.
Många sådana tillfällen har jag varit med om. Ta den där förfääärliga närbilden på snoken i mitt Instagram t.ex.
Utsikten är olika från högt där uppe och här nere, det förstår jag, men ändock.
Elisabet du den mest varma, vänliga, generösa och medmänskliga människa jag vet - raka motsatsen, nu ska jag kliva ner från lådan och vara tyst igen, här i *din* blogg.
Ibland rinner kräkset över, det kan inte hjälpas, men nu tar jag fram tejpen och tejpar igen munnen igen.
Puss på dig, allra finaste. Hoppas du har lika härligt vårväder som jag har här idag, i Närke. :-) <3
Kram från en lat
Ulrika som inte orkar länka. :-)
En sak till: det är bara att läsa på ordentligt på min blogg om det nu är därifrån intrycket kommer att jag i alla lägen framhåller Frankrike jämfört med "det underlägsna Sverige".
Nej, madame, det är överallt du skriver kommentarer och åsikter. Här, hos andra, på Insta. You name it.
Det är likadant överallt. Och säger man emot, åker offerkoftan på fortare än kvickt. Om du inte tål att höra reaktioner på dina åsikter, så lufta inte dina egna, då?
/Ulrika
Jag markerar när någon går över gränsen, Monet, du behöver inte känna dig särskilt utvald.
Till Cruella och Ulrika. Det är inte första gången jag blir utsatt för olika typer av aggressiva kommentarer här hos Elisabet från er två. Och ni är de enda jag haft internetkontakt med som ägnar er fullt ut åt det otroligt trista "näthat" som man/jag råkar ut för om man har kommentarer eller just åsikter som inte alltid stämmer överens med vad en och annan må tycka.
Jo, en annan person, egenhändigt bekänd sig tillhöra den "ironiska generationen" och med satiren i högsätet och förstås i sin fulla rätt att skriva vad hon ville på sin egen Facebooksida hamnade jag i polemik med. Hon var nyinflyttad till Frankrike och med diverse negativa åsikter om det nya landet som jag bemötte. Och inte bara jag, vi var många som tyckte samma sak. (Jag kan också "markera när någon går över gränsen" även om just det är helt och hållet personligt tyckande också. Att ha olika och i mitt fall negativa åsikter om Halmstadgruppen är inte gränsöverskridande, man tycker och känner vad man vill om konst och är fullkomligt fri att både uttrycka det och känna på olika sätt. Men "perception is reality" så det är bara att acceptera. )
Jag kontaktade då denna kvinna personligen efter ett antal liknande mer eller mindre urartade personangrepp och vi redde på det sättet helt ut de missförstånd som är känt uppstår när man enbart ägnar sig åt det skrivna ordet och inte har personen framför sig.
Så, efter att nu ha visat både delar av familjen, vänkretsen och framförallt min man vad som nu återigen uppstår när jag skriver om min personliga åsikt att vissa konstriktningar inte passar min smak och dessutom påpekar att smaken är just olika så är det samfällda rådet: Be dem skriva till dig personligen. Inte på din egen franska blogg för där förstörs just inläggen av sånt här elände. Men privat. Och be dem ringa dig så att du kan ringa tillbaka för att visa vem du är och red ut varför de retar sig så enormt på dig.
Så jag lyder deras råd och ber dig ursäkta mig Elisabet att jag här och nu använder ditt kommentarsfält men det är för att få tyst och slut på detta en gång för alla.
Min privata mailadress är monica.axen@orange.fr och mitt hemtelefonnummer är 003 494 28 63 71. Ringer man dit och lämnar sitt fasta svenska telefonnummer ringer jag tillbaka och samtalet kostar ingenting. Genom åren har Elisabet och jag pratats vid så och haft långa fria och trevliga samtal. Har man bara mobilabonnemang blir det tyvärr dyrt att ringa tillbaka men det finns alltid Skype, Facetime och/eller Messenger där man också kan talas vid.
Välkomna att höra av er inom en tid när jag förhoppningsvis är hemma från sjukhuset igen men var vänliga att inte belasta Elisabets kommentarsfält på det här sättet utan kontakta mig direkt.
Måste få veta mer om snoken känner jag:-), vad var det med den, frånsett allt annat av intresse i en vild debatt så väckte den mest nyfikenhet;-)
Skicka en kommentar