onsdag 19 april 2017

Onsdag .....

På lördag har kören Västanvind konsert och pv är med förstås.

Det tycks som om tillvaron numera blir ett slags varannadagsliv.
Är man pigg och alert den ena dagen, kommer fakturan dagen därpå.

Drömmer man om en simtur i Medelhavet ena natten, ligger man vaken den andra.
Å andra sidan kan man då titta på det första avsnittet av säsong 4 i norska serien Skam och man kan reprislyssna till Europapodden och man också ta igen den förlorade sömnen senare på morgonen.

När man sedan vaknar till liv, ja, då upptäcker man att solen strålar och himlen är blå!
Och man tänker att det är onsdag och veckorna susar iväg!

Foto: Anders E

Och man tar sig en spatser-tur på instagram och hamnar överallt - i hela världen -, i Indien och Thailand och se där, där är Eva på Frösön på promenad i Amsterdam ("mot nya mål" har hon skrivit som bildtext och det ska bli roligt att följa henne där) och en av favoriterna på instagram - "zambareileen" - som bor i nästan ödemarken i Oregon, USA, håller i sin hand ett litet fågelbo som dråsat ner från taket (de allra vackraste små ägg ligger prydligt i boet) och så är där förstås sonen som igår besökte Österlen och i Hammars Backar och där fångade ett antal får (med sin kamera)och jag faller pladask för just den här bilden.

Sen blir det frukost och jag tänker på det fantastiska programmet på SVT igårkväll, det som handlade om hästen "Allan"! Så otroligt intressant!  När ryttaren Peder Fredricon tilldelades Jerringpriset gick det förmodligen chockvågor genom idrottsvärlden .., för en ryttare gör ju inget annat än sitter upp på hästen och så hoppar den av sig själv. Ungefär så.

Har man barn som ägnat - och fortfarande ägnar sig - åt det här med hästar, har man i alla fall fått lära sig att det är inte det allra enklaste; det är ju en hel vetenskap.
Allt det tänkte jag på när jag tittade på programmet.

Ett annat intressant program var "Femåringarnas hemliga liv"; en dokumentär hos SVT som fick mig att le mer än en gång. Två dagar till finns den tillgänglig på svt.play.

Men nu är klockan halv elva och precis nu kom sigge nilsson spatserande här på bordet och meddelade högljutt att han önskar nykokt fisk till frukost ., jodå, han kände doften ända in i pannrummet där han legat och sovit i en bananlåda fylld med stickor och spån. 
Bättre sängplats för en katt finns nog inte! 

Innan jag tar mig an fisken till sigge .., kan jag meddela att Anna i Porto har läst en bok som hon tycker att vi alla (ja, det antar jag ..) borde ta oss an.
Här berättar hon varför.








10 kommentarer:

Pernilla sa...

Visst var programmet om Allan fint!? Jag tyckte också mycket om det.

Elisabet. sa...

Pernilla: det var helt underbart och jag fick en helt annan känsla för det här med hur komplicerat ridsport kan vara!

annannan sa...

Tack för tipset om det programmet! Peder Fredricson är en av Sveriges allra skickligaste ryttare och hästkarlar 8med vilket jag menar en person som förstår sig på hästar och kan handskas med dem), det var min uppfattning redan innan och programmet stärker tydligt den bilden. Kommunikation, harmoni, närvaro, förståelse mellan ryttare och häst i varje ögonblick.

Rexxie sa...

Roligt med hon som ville bli "gelémakare och pennvässare"!

Tror inte att arbetsmarknaden är så jättestor dock...

Elisabet. sa...

annannan: det var precis vad min AP också sa! Sen tipsade hon om programmet "Ryttareliten" som jag tittade på igårkväll. Det var OCKSÅ så intressant! Där var en hel del filmat från t ex Falsterbo horse show och jag tänkte att så värst glamouröst vsr inte ryttarlivet .., Peder F med familj bodde i husvagn och det påminde nästan om cirkus 😉. Klart sevärt!

Elisabet. sa...

Rexxie: jag bara älskar dom här programmen! Och är glad att inte dagis/ förskola fanns när jag växte upp .., jag är tyvärr ingen "gruppmänniska".

Rexxie sa...

Men... du kanske skulle ha varit om det funnits?!

Elisabet. sa...

Nej, jag tror inte det. Jag var med i söndagsskolan ganska länge, men på ett tältmöte när alla dom övriga gick ner till prästen för att falla på knä och bli frälsta då vägrade jag och slutade sen. Började scouterna, men tyckte det där med knopar och att vara i stora grupper var ..., ja, inget för mig. På Ica i Ystad skulle allt göras i team; vi skulle fylla in varor i team och samsas tre, fyra stycken om en bur, men fick jag välja gjorde jag det helst själv 😉, jag tyckte det var mer effektivt, annars blev det mest surr. Ja, så tråkig är jag ,-)

Rexxie sa...

Jag känner igen det! Det värsta som finns är när det ska teambuildas och krånglas på jobbet! Blää!

Elisabet. sa...

Rexxie: ,-)
Skönt att man inte är ensam, men man känner sig som en bakåtsträvare.