söndag 2 juli 2017

Det här med seglingen ....

Emil och Emma på väg från Ystad till Kåseberga, ja, på pv:s segelbåt.

I ett tidigare inlägg blir det kommenterar om detta med segling; om segelbåtar som mest ligger i hamnen och guppar och lite sånt. Jag tänkte att det är lika så gott att jag förklarar hur det ligger till här.

Så här är det: pv började segla vid tolv års ålder och innan han träffade mig, eller fick mig i huset, ägnade han i princip hela sommarlovet åt att vara till havs med sin båt, ungefär två tusen sjömil varje sommar. Någon hund eller katt fanns inte då och goda vänner gjorde honom sällskap mellan varven.

Var har han seglat?
Runt hela kusten och upp till Ångermanälven .., han har seglat härifrån och upp till Stavanger i Norge,  till Bohusläns och Sankt Annas skärgård, till Gotland, till Bornholm med min före detta man och till Tyskland, även det med Tommy .., till Anholt i Danmark .., till Köpenhamn och Helsingör och Gilleleje i Danmark, till Grenå och till Skagen och han har, tillsammans med delar av släkten, seglat i Kroatien.

När jag flyttade hit stod båten nere vid vägen och där har den stått i sex år, kanske sju.
Pv ville ha hund och harry kom till familjen .., jag har aldrig mer än tre veckors semester på somrarna och att sätta mig i en segelbåt med en man med ett flimrande hjärta, det vägrade jag.

Är jag rädd för att följa med?
Nej, inte alls, inte nu, när han inte haft ett enda flimmer på ett helt år.

Maria, äldsta dottern, följde med oss från Ystad till Kåseberga. Så roligt!

Problemet är att här finns ingen skärgård; så att bara ge sig ut på öppet hav är inget som lockar och hade vi haft mer gemensam ledighet, hade det ju fungerat. Det vill säga, om vi haft någon som tagit hand om växthus och sigge och huset och vi får väl se hur bra det fungerar med två hundar ombord; då vill det till att vi är i nån skärgård så dom kan komma i land och rastas/göra sina behov.

Men nu ligger båten i alla fall i sjön och det känns bra.
Jag arbetar i tre veckor till, sen åker vi till Holland och Tyskland och när vi återvänder hem, ja, då börjar pv att jobba. Vi pratar om att segla på Göta Kanal, kanske nästa sommar.

Ännu en sommar arbetar jag .. men sen .., om vi är friska och krya .., då öppnas ju helt andra möjligheter!

Så förhåller det sig med seglandet.

20 kommentarer:

Kattis sa...

Käraste Elisabet, du har ingen som helst anledning till att behöva förklara dig!

Ulrika sa...

Nej verkligen inte.

Vuxna människor, ni gör ju som passar just *er* bäst.

Anonym sa...

Håller fullständigt med

Friherrinnan

Elisabet. sa...

Kattis, Ulrika och friherrinnan: det här var mest skrivet så att ingen ska tro att jag har förbjudit pv att segla, för så är det inte.

Ulrika sa...

Du, det förstår och vet de allra flesta av oss. <3

cruella sa...

Hoppas ni ska hitta en bra modell:)

bettan sa...

Jag säger som Rasken, "jag går väl för fan vilket håll jag vill"

med detta så säger jag själv ingenting, så har jag ingenting sagt;)

Elisabet. sa...

Till er alla: det är ingen som har sagt att det jag gör är dumt, men jag vill ändå förklara. Många kanske tror att jag har förändrat pv totalt och nu vägrar honom seglingsglädjen. Det är det jag menar.

Turtlan sa...

Så intressant att gå läsa om pv:s alla seglingsturer! Inga korta turer konstaterar jag som kommit till Sjötorp och Karlsborg som längst! Har han haft samma båt till alla turer eller bytt lite då och då?

Tänk att gå längs hela kusten upp till Ångermanland. Hur länge var han borta då?

Men det saknas något märker jag: - Vänern ;-)

Tänk jag har inte haft en tanke att du skulle ha påverkat pv och hans segling. Jag har mer tänkt i banorna att man ändrar på vad man gör under livet.

I mitt "förra liv" så var det USA resor och Asienturer. Charterresor till Grekland eller Spanien. Bilturer till Österrike, Danmark o Skottland tex.

Nu pratar vi om vi skulle kanske åka till Åmål eller Säffle på semester. Kanske svänga över till Läckö och Mariestad på hemvägen.

Så målen för semestrar kan förändras för oss alla när man möter nya människor i livet.

Kram på dig Bettan och det där med Göta kanal kommer ni att gilla. Jag satt på första resan och njöt bara av att titta på alla fina träd längs vägen. Lugnt o behagligt och ingen brådska.

Skepp o hoj!

bettan sa...

Vill bara skriva att jag tycker "Turtlans" kommentar är helt underbar. Så sant och klokt:)

Elisabet. sa...

Turtlan: det har varit en mindre båt först, en IF-båt, som pv och hans bror hade tillsammans, därefter gick dom ihop om den här båten, som pv köpte ut och har haft sedan dess. Seglatsen till Ångermanland tog ett par veckor, allt som allt. Han var ju ute hela somrarna på båten då, i det där andra livet.

Turtlan sa...

Å tack! Så kul och snällt att du skriver så.

Känner mig inte alltid så klok men tydligen glimtar jag till ibland.

En sak jag lärt mig och ofta tänker på är ett ordspråk ur en bok jag har. Lyder ungefär så här: - Man får ta folk som dom är, inte som man vill att ritningarna ska se ut.

Visst kan man ha och ska ha åsikter men man kan aldrig ändra på någon. Elmer rätta någon. Bara att gilla läget i tillvaron. Sen så kan man dela med sig av sina kunskaper (å utbildning) och erfarenheter men sen är det upp till mottagaren att ta till sig det eller inte.

En till sak är säker att alla våra liv förändras under tid. Det kan vi inte alltid styra över. Å värmlänning som jag är så får man också säga att " Dä ordner sig ! "

Tack igen Bettan, vem du än är och bor. Jag blev glad över dina rader!

Turtlan sa...

Härligt! Inte så kunnig på segelbåtar så får läsa på vad en IF båt är för något.

Hälsa seglaren :-)

Elisabet. sa...

Turtlan: det är nog bettankax i Lund, sjusärdeles trevlig kollega till dig!

Elisabet. sa...

Turtlan: eller kanske inte?

Turtlan sa...

Du menar vilken Bettan det är eller inte....?

Elisabet. sa...

Ja, jsg blev osäker själv.

bettankax sa...

Elisabet och Turtlan, jo det är bettankax i Lund :)

Elisabet. sa...

Ja, jag tänkte väl det ..-)

Elisabet. sa...

Turtlan: och jag tyckte också att det var väldigt klokt beskrivet av dig. När jag igårkväll cyklade till jobbet, tänkte jag att egentligen är det som håller oss mest hemma, det är växthuset. Det var ju pv:s idé och har man ingen bevattningsanläggning (och nu är det bevattningsförbud i Halland), så är det ju omöjligt att lämna ett växthus flera dagar; det kan ju räcka med två dagars riktig sol och värme, så har man det deppigt när man kommer hem. Så växthus ska man nog inte ha om man vill ut på längre etapper.
Och inte vill man be åttiofemåriga grannar heller och friherrinnan bor halvmilen bort och brukar kolla till och ge sigge mat, men att utnyttja vänner hur mycket som helst, nej, det vill jag inte.