Elisabet

Spridda skurar från idag .... 

Vänlig kvinna visar hur vi ska förfara med tredagarsbiljetten. Det tackade vi för. 

Så här .., som i London eller i Skåne! 

Och en hel svärm med uppspelta småttingar klev ombord! Jag upptäcker en reklamaffisch för Zarah Larsson. 

Framme i centrum. Hysteriskt med människor!! Äckliga haschångor! Jag blir på riktigt illamående.

På trånga gator kommer inte sopbilen fram. Restaurangägare kånkar på sopsäckar och allt samlas på hög. 

Och andra har med sig tomkartonger. 

Vi tar en båttur - den tar en timme - och vi får veta allt möjligt om byggnader som passeras. Jag är den som frågar mest. Finns hissar i dom höga, smala husen? Avlopp från husbåtar, hur fungerar sånt? 

Är det vanligt att människor drunknar i kanalerna, ja, med tanke på alla droger?

 

Där båten startar upptäcker jag några skyltfönster där lättklädda kvinnor vinkar till förbipasserande män. En ung man kommer ut från bordellen. 

Senare, när båtturen är slut, kommer två av dom lättklädda - nu påklädda - damerna ut, stänger dörren och ..., ja, ungefär som när jag slutat för dagen i affären. Kanske ska dom handla? Hur känns det att ha sin kropp som handelsvara?

Prostitution. Vad gör man åt sånt? 

Förbjuds det .., sker det väl i dunkel? 

Inte dömer jag kvinnorna, men männen. 

Vid sju, halv åtta tar vi tåget hem igen.

Till hotellet. Jag försöker duscha men trycket är minimalt; inte en chans i världen att jag kan skölja ur mitt tjocka hår! 

Efteråt slår vi oss ner ute vid entrén. Syrsor spelar .., flygplan blinkar på väg till eller ifrån Schiphol. På väg till tåget såg jag förresten en häger vid kanalen. 

Och fyra glada ungdomar från Kina kommer kånkande på resväskor och checkar in. I tjugoen dagar ska dom resa runt i Europa. 

Innan vi går i säng avbokar vi sista natten och bokar i stället hotell i Winschoten , trettio mil norrut eller mot nordost. I morgon stadsdelen Joordan, på onsdag Utrecht. Ungefär.