Och då, den kvällen, blev det prat om det här med mitt intresse för händer, om min andra blogg - "min vänstra hand" - och ja, sånt.
Sedan dess har vi inte haft kontakt och döm om min förvåning, när det igår i min mobil kom två vänsterhänder susande från Accra till Stensjö!
Och det visade sig vara just från Roshi och det är hennes vänstra hand och den till höger tillhör hennes pappa.
Så omtänksamt och vänligt!
Så mejlade jag henne och frågade så där som jag brukar .., ni vet .., och igårkväll kom svaret. Här är det.
"Hej Elisabeth!
Jag ar Lejon, enda barnet i 11 ar, fick sedan en lillasyster som jag tog
hand om väldigt mkt. Jag fick ta mkt ansvar för min syster, i alla år....
Jag är ett persiskt invandrarbarn, uppvuxen i sverige, släkt i hela
varlden, mor i USA, lever och arbetar i Africa och representerar Ghana i globala forum. Jag tror jag ar ett tydligt exempel på att betongväggar
och gränser faller med kunskap, information och
kärlek. De enda verkliga gränserna och begränsningarna ar de vi sätter
upp med våra tankar och beslut.
Jag känner blodet i mina ådror när jag lever I Ghana.
Jag känner att jag
lever.
Mitt arbete är mkt givande men även värmen i människors ögon liksom solens starka strålar ger mig daglig energi. Jag skulle nog beskriva mig själv som varm, tålig och kärleksfull krigare.
Mitt arbete är mkt givande men även värmen i människors ögon liksom solens starka strålar ger mig daglig energi. Jag skulle nog beskriva mig själv som varm, tålig och kärleksfull krigare.
Min pappa heter Nader, han är Vattuman.
Han är ekonom men har haft olika
typer av färetag I sitt liv. Nar jag var liten hade han tex en stor
verktyg och verkstadshandel i centrala Teheran. Han är kanske inte
superhändig, men väldigt duktig I köket.
Min pappa är omtänksam, kärleksfull och hjälpsam och han är en grym
dietist. Han vet allt om vad man bör och inte bör äta! Dessutom är han
världens finaste morfar."
Tack snälla Roshi! säger jag.
Men AP tycker inte att detta säger allt, så här skriver hon:
"Roshi är osedvanligt skärpt, vågar alltid vara sig själv, vill och uppmuntrar detsamma av kollegor, vänner och familj. Gillar musik, har samma musiksmak och musikintresse som Micke. Passionerad som få, finns ingen som kan prata om persisk mat som hon.
Har alltid nära till skratt, men är benhård när det behövs.
Roshis dotter Nikki. AP tog bilden. |
Nästan varje dag, trots sjukt med mängder av arbete, åkte hon hem för att fortsätta jobba när dottern lagt sig. Hon är den bästa ledare, kollega och vän man kan tänka sig och får dessutom andra att växa. Längtar till nästan gång vi får arbeta ihop, oavsett var, när och hur. Har aldrig lärt mig mer än av att studera henne på nära håll".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar