Pv ägnar sig åt att stapla ved, ja, mer än så, att köra proppfyllda skottkärrlass upp för backen och därefter stapla allt i vedboden. Åttiofem lass har han räknat ut att det blir.
Och igår ett spontant besök hos Sonja i Harplinge.
När Sonja och Gösta bodde inne i Halmstad, eller i Haverdal för den delen .., såg deras köksbord alltid ut så här. Ungefär som mitt datorbord där jag nu sitter. Mest var det då kokböcker eller recept som låg spridda på bordet.
Och s o m jag log när jag igår såg det här!
Det är såååå mycket Sonja och så härligt befriande!
Här hos oss.
Träskålen är ett minne av min morfar, Erhard Westerlund.
Den lilla benvita keramikskålen köpte jag vid en sluss längs Göta Kanal .., i en hantverksbod.
Och nästa veckas schema ligger under tumstocken.
På väg hem hämtade jag ut ett paket från Gudrun Sjödén; en klänning - den på bilden -. Jo, men den var härlig ., somrig och skön och färger som jag tycker om. Lite väl genomskinlig i motljus bara.
En ny behå köpte jag under dagarna i Upplands Väsby och den hade jag på mig här .., jo, men det blir ju åtskilligt snyggare, men inte hälften så skönt ....
Senare på kvällen middag hos friherrinnan.
Snart har hon sin alldeles egna lägenhet som hon inte behöver flytta ifrån .., ååå, så underbart, men nu var vi i Haverdal och bjöds på hennes kalasgoda pannbiffar med lök och sås och det var bara sååå trevligt.
Och nu lördag.
Jag har ett eftermiddagspass (kväll), precis som i morgon och på måndag, onsdag och lördag, torsdag och söndag är förmiddagar och det känns ljuvligt. Ja, ljuvligt att sluta med en förmiddag.
Pv räknar ner till seglats tillsammans med mina barns pappa.
Planen - om vindarna är bra - är att dom ska segla från Halmstad till Anholt, ön som ligger precis mitt mellan Danmark och Sverige. "Anholt nord" kommer man ju ihåg från väderleksrapporten förr. Kanske nu också.
Då blir det nattsegling; det som dom tyckte var så roligt sist.
Pv berättade igår om hur underbart vackra stränderna är just på Anholt.
På bordet framför mig står Singersymaskinen .., nej, det fungerade inte laga segelbåtens sprayhood med vanliga maskinen (vilket jag inte trodde heller, men pv ...), så det får bli nån annan variant.
Och alldeles nyss knackade det på dörren och nån ropade ho-hoooo!
Det visade sig vara grannen Jeanette som bor i början av Ejdervägen.
Hon hade med sig två jättestora bitar smörgåstårta (hennes mamma Mona hade gjort hela alltet) och nu blev det så mycket över och varsågoda, här har ni till kaffet!
Ofta när man tackar människor, säger dom "det var så lite så".
När någon av arbetskamraterna drar undan varukorgar från kassan .., eller har fyllt på med bärkassar. "Det var så lite så".
Nästan alltid är det så.
Men .., det ÄR inte "så lite" .,. det betyder så oändligt mycket .., detta att någon har tänkt på en.
Igår .., ett brev i postlådan från Uppsala och så vackra fotografier/bilder!
Tack Babsan!
Det där lilla, det betyder så mycket.
Visst är det så!
3 kommentarer:
Åttiofem lass i uppförsbacke! Nästan så att en annan får rejäl träningsvärk bara av tanken...
Härlig färg på den nya klänningen.
Och visst är det så att det ofta betyder mycket, även de små sakerna. Det svarar jag nog faktiskt, allt som oftast, när någon säger ”det var så lite”.
Jag förstår ju att man säger "det var så lite så", men det är att undervärdera sin egen insats.
En gammal kompis till mig som nu är besutten bonde i hemtrakten sa någonting som jag inte längre kan återge ordagrant, men det var något som att "kan jag hjälpa en annan människa så gör jag det så gärna".
Jag tyckte det var så fint och ett väldigt bra svar på ett tack för hjälpen.
mossfolk: ja, men snart har han fått in alltsammans! Jag är fylld av beundran!
annannan: och det där som nån tycker är så litet så ., kan ju för mig ha betytt väldigt mycket.
Skicka en kommentar