Elisabet

Fyra dagar till havs ...

Så blir det då den andra svängen tillsammans med pv ombord på båten som inte har något namn.
Vi lämnade hamnen i Skallkroken i måndags på förmiddagen och satte kurs mot Torekov.
Harry var med förstås.
Lugn och fin seglats till en början, men halvvägs blev det rejäl sjögång och man fick verkligen spjärna med fötterna för att hålla sig på plats. Och jag fick samma kramp på höger sida av magen som när jag tappade minnet i ett par timmar i vintras (efter samma smärta), men jag djupandades och djupandades ännu mera och försökte strääääcka ut (vilket var svårt på en liten båt), men det ordnade sig.
Framme i Torekov vid tolvtiden på dagen och möttes av den mest fantastiska hamnvärd; en ung kvinna - Fiddeli - som kom springande och dirigerade alla nytillkomna, visade var man skulle lägga sig och var servicehuset fanns och allt sånt. Makalöst duktig!!

Vi fick plats mitt i smeten, nära restauranger och annat och det var ett herrans liv (eller ett oherrans) på natten med musik och skratt och stoj, men det gick bra ändå. Två andra segelbåtar kom in senare på natten och hamnade utanför vår, så jag vaknade vid halv två av att någon promenerade på båttaket .., jaha ja, nån som skulle ta sig på kajen! 

Bilden visar hamnen i Torekov, men den sista kvällen, då vi själva lade oss sist i raden, närmast hamnutloppet - det är pv:s båt längst nere till höger -!

Torekov i dagsljus.

Den andra övernattningen i Torekov (det blev två nätter där, först på vägen söderöver och så när vi vände kosan hemåt) då blev det perfekt. Då låg vi ju som på första bilden .., det var lugnt och fridfullt och kanske femtio meter till en badstege! Helt underbart!
Och Harry .., han slappnade av .., låg ibland på piren och brydde sig inte det minsta när andra hundar passerade .., hoppade lätt som en plätt av och på båten, vig som han är.

Och överallt andra turister med små eller stora hundar!

Och Harry på restaurang som kikade ut genom en öppningen i markisen.
Såååå spännande!
Bra miljöträningen för harry det här .., det blev så många hundmöten och inget revir att bevaka, så allt bara flöt på! När två småhundar skällde hysteriskt på honom, tittade han på dem en stund och så kom ett "voff" .., så där så dom skulle fatta att ja, ja, jag är inte rädd och då blev det tyst på dom små.

Och att dom här två är bästa-bästa-bästa-kompisar, därom råder ingen tvekan.
Alltid tillsammans.

Kväller i Torekov.
Jag avslutade dagen med kvällsdopp .., en lång simtur. Vilken lycka!

Andra dagen blev det seglats till Mölle, som ju är en pärla i Skåne.
E n o r m t  med folk i hamnen och pv vände efter att ha kollat hur där såg ut, men så upptäckte han en liten, liten springa mellan två större båtar och jag tänkte att han är komplett galen som siktar in sig där, men han hävdade att det skulle gå bra (båtarna går ju att flytta på i sidled, sa han) och jodå, det gick bra .., jag fick hoppa fram i fören och försiktigt styra undan båten på den vänstra sidan och en man som jag senare kallade mr Ewing, han satt behagfullt tillbakalutad i nåt som liknade en direktörsstol uppe på sin stora båt .., han lämnade stolen och i mina ögon tittade han på oss som vore det råttor som kom och lade till. Hu, så hemskt det var!

Nåja, mycket handlade också om min stress just då .., jag trodde inte att pv skulle fixa det och mr Ewing var förstås bara rädd om sin båt.

Det blev alltså två övernattningar i Torekov och en i Mölle och hela tiden var det så extremt varmt ute, så bara detta att gå till en butik och handla, var kämpigt. Hela tiden letade vi skugga .., bytte trottoarer för att om möjligt slippa den gassande solen!

I Torekov handlade vi i en liten Ica Nära-butik och stackars personal .., det var så varmt i butiken, så där så en ur personalen visade hur Marabous chokladkakor smälte - precis som hos oss innan vi fick igång vår AC - och i kassan satt rödblommiga kassörskor och försökte se svala ut. Arma personal!

Med så oerhört många turister följer nedskräpning.
Så hemskt det såg ut igårmorse när jag var på väg till och från servicehuset!
Sprängfyllda och helt överfyllda soptunnor .., skräp på marken och ja, det var hemskt!

Jag ser att det här inlägget blir så splittrat, men det må vara.
I Mölle träffade vi på kvällen en kvinna som visade sig vara från Luleå och hennes man från Vännäs i Västerbotten (en annan kvinna i Torekov var också från Vännäs!) och hon tipsade oss om Krukmakeriet längre upp i samhället, där skulle det finnas härliga pizzor.

Så dit gick vi och det var verkligen så fint där inne och hund fick man ha med sig och på bordet snett framför oss satt en herre som jag kände igen .., men vem var han ...???? Nån tv-man, jo, det var jag bombsäker på .. och jag tänkte på Arkitekturens pärlor .., nej, det stämde inte, men så lade jag ut bilden på Instagram och den STORARTADE madamen i Göteborg, hon visste; det var ju han som är expert i Antikrundan!

Det var oehört trångt där i trädgården och vi fick sällskap vid bordet av en sympatisk man från Samsö i Danmark - Fleming - kanske i 55-årsåldern - som seglade ensam och som förgyllde vår middag.
Kul med alla dessa möten!

Nu blir det frukost här i det gula huset (det finns så mycket att berätta, men jag måste sortera ut i hjärnan lite .., när jag inte bloggar kontinuerligt, då svämmar det över ..,  det är det jag saknar mest när jag inte har tillgång till min dator .., det här att kunna rensa ut alla intryck och gå vidare!) och i dag åker vi till Vetlanda till Anders svärföräldrar som bjudit Anders syskon och föräldrar med respektive på en grillkväll i just Vetlanda.

Ajöken, sa fröken!