lördag 11 april 2020

Den där rutiga ...

Igår upptäckte jag att kungsängslilje-lökarna som jag planterade någon gång i höstas, dom hade nu förvandlats till små - visserligen frostnupna, men ändå - liljor!
Rutiga, som sig bör!
Och trots att bilden blev skruttig, visade jag den på Instagram .., jag tycker nämligen att det är inget annat än ett smärre mirakel, detta att en blomma kan bli rutig!


Alldeles nyss fick jag en Glad Påsk-hälsning från Tanja i Tyskland.
Det är förmodligen via Instagram eller Facebook vi lärt känna varandra och jag vet att hon och hennes familj är stora vänner av Sverige och nästan var sommar reser dom runt i vårt land, ofta i trakten kring Småland.

Man kan verkligen bli vänner utan att man någonsin träffats.
Så är det med Tanja.
Och hennes dotter ritade den här fina teckningen av Sigge och Nelly och teckningen kom med posten och ramades in; ja, det måste vara flera år sedan.
Det är sånt som man blir glad av. Eller jag blir glad av, i alla fall.


Med Glad Påsk-hälsningen följde den här bilden av en Kungsängslilja, fotograferad av Tanja.
Gissa, hur glad jag blev!
Tack Tanja!
(Som för övrigt bor i närheten av Köln).

På tyska heter den här vackra blomman  Schachblume .., aha .., med tanke på ett schackbräde, kanske?
På engelska: Checkered lily .., ja, samma sak där.
Och på finska kirvaja lilja!
Det latinska namnet är Fritillaria meleagris.



Följande kan man läsa om kungsängsliljan hos wikipedia: En populär folklig myt hävdar att liljorna på Kungsängen står där efter ett slag mellan svenskar och danskar, Slaget vid Fyrisvallarna, där Sveakungen Erik Segersäll vann en stor seger på 980-talet. För varje fallen dansk skall en röd lilja ha växt upp, för varje svensk en vit. Slaget skall ha slutat med en stor svensk seger, vilket skulle förklara varför de vita blommorna var så sällsynta.


2 kommentarer:

annannan sa...

Jag är också oändligt fascinerad av de rutiga blommorna!

Kungsängen, det är/var Sveriges Lantbruksuniversitets försöksladugård. Där kunde/kan man som student jobba extra på helgerna, med att sköta korna och ungdjuren, mjölka och fodra. Det var en eller två av de ordinarie personalen och ett antal studenter. Som det är med mjölkkor (om man inte har mjölkningsrobot) var det start tidigt på morgonen med mjölkning, jobb till mitt på förmiddagen, ledigt till en bit in på eftermiddagen och så jobb igen fram till kvällsmjölkningen var kvar. På middagsledigheten kunde man passa på att plugga, och själva jobbet var ganska trevligt, och så tjänade man ju pengar.

Var jag där ute och tittade på liljorna tro? Minns inte...

Elisabet. sa...

annannan: kunde du mjölka innan du kom dit? Tack som berättade!