För fem år sedan, då såg det ut så här i slänten ner mot vägen.
Nu är krokusarna utblommade sedan säkert två veckor tillbaka.
Nog är det förunderligt ., man kämpar och planterar och har sig, men det som kommer upp av sig själv, blir oftast det allra vackraste!
S o m jag försökte ta hand om bolltistlarna vilka jag så omsorgsfullt planterat i rabatten!
Nja, det ville sig inte riktigt.
Men se, så dök dom upp här i slänten och blev så himla fina!
Där gick det minsann bra att bosätta sig.
För sex år sedan .., hade jag precis kommit hem från Halmstad lasarett med ett sprillans nytt vänsterknä. Det var min allra första kontakt med morfinpreparat.
En tid efteråt kom fakturan för operationen och vistelsen på sjukhuset.
Etthundrafyrtio kronor.
Fem år tillbaka igen.
På väg till Harplinge stannar jag då till .., fångar alla dessa Lars-Lerin-björkar på bild och åker vidare.
Fem år senare är dungen borta.
Nu är det april 2020.
Påskafton.
Och plötsligt har vi två dagstidningar .., såväl DN som Svenska Dagbladet; den senare har vi tagit en fem veckor lång - eller kort - prenumeration på, till priset av ynka femtio kronor!
Vilken källa till glädje!
Läser en intressant krönika, författad av överläkaren Christian Unge, verksam på Karolinska i Huddinge .., samtidigt som jag i bakgrunden hör Donald Trump berätta för journalister om eländet i Sverige, ja, när det gäller hanteringen av viruset.
På något underligt vis upplever jag det knepigare att läsa texten i SvD. Det är som om att den ljusare .., eller mindre kontrastrik, ja, än hos Dagens Nyheter.
Påskafton, ja.
Jag är rejält förkyld och går ingenstans .., pv håller på med det lilla rummet som ska få vävtapet och målas, men först ska han handla till såväl Sonja som oss själva och en tillskuren matta ska fixas hos Getinge Mattcenter (till båten). Ytterligare två lediga dagar har denne idoge man till sitt förfogande, därefter kör han igång med distansundervisningen igen - den som han verkligen inte känner sig bekväm med -.
Och Ulf har namnsdag idag.
Här är en Ulf .., pv:s lillebror, han trummisen.
Så oändligt snäll är han, här i samspråk med Nelly, då, medan hon ännu var i livet.
Bakom Nelly står Kasper som tyckte att den där bruden var rätt så fin.
Nelly brydde sig inte det minsta.
Hon hade nämligen annat i tankarna.
Höns till middag, kanske ..?
Här ..., ytterligare en Ulf.
Lärare, som pv, men i en högre division.
Och i kemi.
Numera friherre.
Så snäll och rar och omtänksam.
Ännu en Ulf .., min kusin, han bor i det här huset i Dikanäs.
En människa som jag tycker så mycket om.
Det blev ett ganska långt morgonprat med honom.
Om allt möjligt.
Han avslutar alltid sina samtal med "I love You Eliza!"
Och så ytterligare en Ulf finns i bekantskapskretsen.
Den siste; han hemifrån.
Om honom och vad som hände med den där tauteringsnålen .., det kan man läsa om här!
Vilket äventyr!
Ajöken, sa fröken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar