Gullholmen, dag 2.,
Andra dagen till sjöss. Först bil upp till Skärhamn, pv hittade en gratisparkering och så övernattning. På morgonen iväg norrut till Mollösund. Hemsk tilläggning, vilket resulterade i huvudvärk och armsvett - allt på en gång -!
Ja, för mig, alltså.
Kände mig så oduglig, ungefär som i småskolan när jag tvingades skriva ordet ”honom” etthundrafemtio gånger på svarta tavlan.
Ska berätta mera när vi kommer hem och jag kan skriva som vanligt, på min laptop.
Idag lördag var vi som vanligt uppe först av alla, nej, inte riktigt, vid halv sex gav sig fyra motorbåtar fyllda med förväntansfulla fiskare (alla män) ut till havs. Det som jag först trodde var antenner, var kastspön och glädjen hos männen var så uppenbar.
Igårkväll när andra gäng återvände efter liknande fisketurer, såg jag så många karlar som omfamnade varandra och en av dem sa: ”helvete, så roligt detta var, detta måste vi göra om!”
Manlig gemenskap - när det gäller fotboll, hockey osv, det är man ju van vid - det här kändes mindre testosteronfyllt .., ja, det värmde hjärtat!
I alla fall mitt.
Dessutom världens bästa och mest effektiva golvskrapa!
Annat?
Nere på stranden - en vik där det finns bryggor, stegar och hopptorn - badade jag länge. En bit intill låg en kvinna på mage och löste korsord, men så plötsligt tog hon sin mobil och ringde ett samtal.
”Hej, det är Maria, jag vill bara berätta att mamma har gått bort”, sa denna Maria och då bröts rösten och hon började gråta hejdlöst.
Jag tänkte …, att en gång …,ska någon av mina egna barn säga just dom orden och jag tyckte så synd om kvinnan.
Sen gick jag den branta stigen ”hemåt” .., norpade mig några björnbär .., såg ett vackert hus längst uppe på ”berget” och pratade lite med båtgrannen, han som var född i Piteå och visade sig heta Mårten.
Ungefär så var det.
6 kommentarer:
Låter som en skön "semester".
Bert Bodin: Obeskrivlig skön. Så avkopplande .., frisk luft från morgon till kväll ( jag slocknar ofta innan klockan är nio!!) .., trivsamt att småprata med båtgrannar .., och bara njuta av vacker natur!
Till den som tittar in här! Längst ner när man kommer till mina inlägg, under ”Startsida”, står det webbversion. Den klickar jag på när jag läser i mobilen. Då kommer bilder och inlägg som dom ska. / Elisabet
Antar att det var vår gemensamma fröken som tvingade dig att skriva "honom" flera gånger. Men varför?
Gunnel: jo, det var hon och det var för att jag stavade det ”honon”. Först femtio gånger, sen femtio igen och så ännu ett varv. På en stol vid svarta tavlan, Inför alla i klassen. Kanske därför jag är så rädd att göra fel. 😉 Elisabet
Ps. Nån slags bokstavsblindhet, kanske. Jag såg tydligen ingen skillnad på n och m. Ds.
Skicka en kommentar