Söndagkväll och Dagens fönster ...
Så är vi då återbördade till det gula huset på kullen och detta efter några av de allra mest ljuvliga dagar.
Så mycket värme, glädje och kärlek!
Har träffat alla fyra barnbarnen, liksom alla barnen och det har varit två tre restaurangbesök, gott vin, promenad ute vid Drottningholms slott och grill-lunch i en lekpark nära Stenhamras centrum.
Och igår på dagen badade pv, fyraåringen och hans pappa i den lilla, lilla poolen där ute på tomten och vid altandörren stod en liten krabat på 1.5 år och funderade över vad som pågick.
Jag har varit nära att falla i gråt av rörelse minst tre gånger och jag har tänkt att åttio blir nog jag inte, men det spelar ingen roll .., dom här dagarna uppväger allt.
Vi kom hem vid halv sju kanske och bilen tömdes på rekordtid .., tvättmaskinen är satt i arbete .., Harry är överlycklig och Sigge mötte oss vid ytterdörren. Det är eld i kaminen .., och lagom varmt i huset. Nu är det vardag som gäller. Det går det med. Det är ju ändå mest vardagar som gäller i våra liv.
Och det är val i broderlandet i öster. Spännande!
Och korruptionsskandal i Ukraina!
"Fy ändå så skamligt!!" brukade pappa säga när något upprörde honom rejält.
Det säger jag också om människorna på det ukrainska försvarsdepartementet som skämt ut sig så hemskt.
4 kommentarer:
Kan inte hitta rätt ord men den där korruptionen skulle ju dömas extra hårt när landet ligger i krig.
Vi tänker så också att vi får ta tillvara på de stunder sonsonen vill vara hos oss. Nu tycker han att minst en eftermiddag i veckan är väldigt viktig att vara hos oss.
KulTur i Natur - Tony: Precis! Synd bara att vi har så pass långt till alla barnbarnen, även om femton-sexton mil till Bunkeflo känns som nästgårds, i förhållande till Emma och Emil i Sthlm! Nåväl. Tredje veckan i februari är det barnbarnsvakt som gäller. Nattvakt, egentligen, men vi stannar en dag extra.
Så mycket glädje de ger, småknattarna. Helt underbart att se deras utveckling. Allt går så fort. Jättefin bild av lillgrabben som tittar genom fönstret och undrar vad de andra sysslar med.
Gunnel: Det är verkligen så roligt så det är inte sant! Fyraåringen är lite lillgammal och använder lika många adjektiv som sin farmor. "Faster Anna, det är så FANTASTISKT fint här!" (när dom var ute på skogspromenad bland tallar, berghällar och mossa, så olikt Skåne) och minstingen som har mer taktkänsla än jag någonsin begåvats med och så snart han har musik, vickar i takt!
Skicka en kommentar