Två minuter blev två timmar ...
Igår var jag med om nånting som var så helt ..., ja, jag vet inte hur det ska förklaras.
Nästan alltid (tror att det har med medicinen att göra) blir jag våldsamt trött vid halvsex-tiden på eftermiddagarna. Med "våldsamt" menar jag, att det inte på något vis i världen går att hålla sig vaken.
Lägger jag mig då ner - vilket jag gör -slocknar jag ögonblickligen och sover sååå djupt och hårt. En halvtimme, kanske.
Samma trötthet igår. Pv sitter i loppisfåtöljen och läser DN .., det är eld i kaminen.
Vaknar efter vad som känns som flera timmar .., yrvaken och helt borta, kastar en blick på väggklockan och frågar pv om klockan är halv tio? Nej, den visar sig vara tio i sex.
"Du har bara sovit i max 2 minuter!" säger då pv. Detta var som ett trolleri. Att uppleva sig kunna sova så djupt - helt borta från denna världen - vakna och tro sig ha sovit i timmar och då få veta att sömnen endast varat i några fjuttiga minuter! Men h u r går detta till? Det känns som om hade man varit sövd, jo, exakt den känslan .., som när narkossköterskan/läkaren säger "hejdå Elisabet!"
Någon annan som upplevt detta ...?
3 kommentarer:
Så där vansinnigt trött på dagen kan jag också bli. Men i mitt fall beror det nog på åldern. Du är ju en flitig kvinna och då säger kroppen till när den behöver vila.
Gunnel: nej, nej, jag är inte flitig, det är nog bara vid tangentbordet! Nåja, det är himla skönt med den där tuppluren och åtminstone nu efter jul somnar jag gott ändå vid halv elva, elva när jag går till sängs.
Tupplur - ja. Det är skönt. Och nån gång har jag nog upplevt det där som du gjorde.
Men jag är mycket noga med att tupplura max 20 minuter. Och radion ska stå på i bakgrunden.
Skicka en kommentar