Elisabet

Efteråt ...

Igår var det födelsedag och nu är man alltså sjuttioett år. Det går förstås det med. Eller: det är ju en enda stor förmån, förstås, detta att få leva vidare. Jag tänker på en svår bilolycka på 70-talet, därefter ett antal operationer, covid och allt vad det innebar av ångest och sjukhusvistelse, hjärtat .., misstanke om malign tumör i vänster bröst - operation - och därefter stor lättnad. Och handledsbrott x 3, hundbett i ansiktet, nyckelbensbrott och armbrott .., ja, jag ler för mig när det här skrivs. Det är ju ett under att man har klarat sig så bra!

Ännu mera igår. Då var det solsken och fint väder. Vi bestämde oss för att åka in till Halmstad för att dels bjuda Ecke och Britt på panacotta, men där väntade också ett besök på Söndrums bibliotek där jag hade reserverat en stor, tjock (för att inte säga riktigt TUNG) fotobok av Sune Jonsson. 

Det är ju helt omöjligt att göra bilderna rättvisa när man fångar dem med mobilkameran och inomhus i inte alltför bra ljus, men ni kan ju tänka er hur fint det är i boken! De flesta bilderna är från 50 - och 60 -talet och vittnar om hårt arbete, slit, fattigdom, men också om s t o l t h e t.

Bildtexten lyder: "Änkan Lovisa Ahlenius tvättar vid sjön. Norra Tresund, Vilhelmina 1961." De flesta bilderna visar livet i Västerbotten, men även från Örtofta i Skåne, Attsjö i Småland och från Malax och Jakobstad i Finland.

I Norra Tresund bodde min moster Margit med sin make Sigvard och tre söner. Jag minns att mamma ibland tog mig med dit .., det var när hon ändå skulle besöka Dikanäs och mormor. Här finns en länk som visar hela familjen och texten är skriven av min kusin Göran, mellanbarn i familjen. Jag läste och log.  

Jag minns också att när moster Margit ringde, då stod mamma i hallen, där vår telefon  - i sin tur - stod på en hylla och samtalen med Margit var alltid så  l å g m ä l d a .., det liksom viskpratades på något vis, allt medan mamma tittade sig i husets enda helfigursspegel och liksom inspekterade om hon var slank om magen och det var hon. 

Nåväl, hela boken, med den i mina ögon så finurliga titeln Livstycken - är så underbar och så intressant. 

Den här bilden visar köksbordet hos Ecke och Britt och där satt vi någon timme eller kanske lite mera. Deras goda vänner var också på besök och mannen i sällskapet visade sig vara uppvuxen i Ystad, inte långt från min lilla 1:a. Rara, fina människor. 

På det vackra fatet på bordet ligger Britts jättegoda pepparkakor och en slags ljuvlig lite halvseg kaka bakad på mördeg tror jag och med något som liknade mandelmassa inuti.

Vad pratade vi om? Jo, det kommande Vasaloppet förstås .., och om Chatgpt som jag för övrigt installerade på min Iphone igår (vi ställde en fråga och fick svar innan man ens hann blinka!) och om besöket i Malå och lite annat.

Medan vi var där ringde Anders. Han hade, tillsammans med mängder med andra kollegor - såväl från Skåne som från övriga landet - varit med och "paraderat" vid en kollegas begravning. Så förfärligt sorgligt när sjukdom drabbar unga människor med äkta hälft och småbarn! Och vilken sammanhållning det är inom polisen såna här gånger!

Ja, ungefär så var gårdagen. 

Tack också för vänliga hälsningar på födelsedagen; såväl vackra kort, som sms och telefonsamtal! 

S o m  det värmer hjärtat!