Dagens fönster ...
För många år sedan gjorde jag friherrinnan sällskap i hennes bil och plötsligt stannade hon till utanför det här huset i Särdal. "Ska vi inte titta in och se om Britta och Gunnar är hemma ...?" föreslog hon och det kunde vi ju göra. Deras trädgård var helt ljuvlig och översållad av förgätmigej! Och tänk, så smart med upphöjda rabatter, särskilt när man har kommit till åren.
Britta (född i Särdal 1927, död 2024) och Gunnar Ljusterdal (född i Munkfors, Värmland 1931, död 2018) var kunder i affären och alltid så vänliga.
Det var oftast herrn i huset som handlade, i alla fall under min tid på Ankaret. Britta var textilkonstnär och hade bland annat vävt alster till olika kyrkor. Här en mässhake i Uppsala Domkyrla och här ännu en matta som jag tycker är så fin! Och här en domprostkåpa. Och ännu flera mattor!
Och hennes - nej, inte vänstra - men väl högra hand, fångade jag då när vi var där på besök, friherrinnan och jag.
Den sista gången jag träffade honom - det var i början av juli 2018 - hände följande:
"En eftermiddag när jag själv hade handlat, hjälpte jag Gunnar ut med varorna. Han gick dåligt, snubblade lätt och tillsammans med en annan kund, hjälpte vi honom på benen igen.
Det gick l å n g s a m t för honom att ta sig till bilen.
Jag lastade in kassarna i baksätet och frågade om han verkligen skulle köra hem själv?
Om han ville, kunde jag skjutsa honom.
Nej, nej, det var ingen fara, sa han.
Han kunde vägen utantill - "jag kan köra den i blindo!"sa han och det var ju bara tillfälligt det här att han snubblade lite.
Dagen därpå fick jag höra att denne genomsympatiske man - på väg hem från affären - hade kört av vägen - jo, han levde, det var inte det - men därefter dröjde det inte länge förrän det var slut."
Det gick l å n g s a m t för honom att ta sig till bilen.
Jag lastade in kassarna i baksätet och frågade om han verkligen skulle köra hem själv?
Om han ville, kunde jag skjutsa honom.
Nej, nej, det var ingen fara, sa han.
Han kunde vägen utantill - "jag kan köra den i blindo!"sa han och det var ju bara tillfälligt det här att han snubblade lite.
Dagen därpå fick jag höra att denne genomsympatiske man - på väg hem från affären - hade kört av vägen - jo, han levde, det var inte det - men därefter dröjde det inte länge förrän det var slut."
Härliga människor var det, såväl Britta som Gunnar.
4 kommentarer:
Åh, så fin berättelse. Fina bilder,
Så fint allt det du berättar och visar. Grönköpings Veckoblad gillade jag, och den sortens textilkonst - mmm! som vännen i Ystad skulle säga. Trädgården är ljuvlig. Får mig att tänka på Tasha Tudor. Att de fick leva så länge och så aktiva bägge. / annannan
Som taget ur en saga ser det ut, där på den första bilden.
Hjortron, annannan och mossfolk: Huset såg så helt obetydligt där det låg liksom lite vid sidan om och så häpen jag blev, när vi klev in i trädgården! Den var dessutom lite vildvuxen, inga snörräta rader .., och så dessa två personligheter då .., det var ett härligt besök!
Skicka en kommentar