Elisabet

Mer från den skånska utflykten ...

På väg hem från Antikkulan, stannade vi till i Grevie för ett besök hos Rutigt & Randigt, en second-handbutik av det mer ..., ja, jag vet inte hur jag ska beskriva det .., "av det kaotiska slaget", kanske. 

Utanför butiken ligger stolar, barnvagnar, byråer och annat i en enda hög och kaoset fortsatte inomhus. 

Väl inne i butiken stannade jag till vid en liten trave gamla, ganska platta sagoböcker. Minns ni dessa som hade som en glittrig guldkant som pärm? Nej, inte som pärm eller omslag, utan det som håller ihop boken. Själv hade jag helt glömt bort dem! För 75 kr kunde man köpa ett exemplar.

Lite längre in i butiken fanns mängder med second-hand-kläder, många klänningar och där kan nog t.ex Hilda fynda, hon tycker sig ibland höra till fel årtionde.

Dräkten på bilden var väl fin?

En såååå söt väggklocka upptäckte jag, men vi har redan tre väggklockor och endast en som fungerar, så det får räcka. 

För övrigt undrar jag verkligen vad det är som gör att somliga människor (undertecknad bl.a) dras till väggklockor?

Husets herre - dvs pv - hade nog kunnat tänka sig det här bordsuret, men det visade sig inte heller fungera. 

En inramad och något defekt Jesustavla för .., antingen 145 eller 195 kr (jag kan inte se siffrorna klart).  Nja, den fick vara kvar.

Det är säkerligen inte enkelt att få någon slags ordning när så många saker ska samsas om utrymmet, men resultatet blir ju - enligt mitt sätt att se det - att man får liksom ingen överblick. 

Det blir för rörigt. 

Å andra sidan är det kanske vad många tycker är charmen med såna här butiker.

Och den allra, allra minsta sortens påskkyckling, kanske 2 cm hög, betingade ett pris av 25 kr.

Tavlan tyckte jag ganska bra om. 

När vi tackat för oss - utan inköp - (Mymmel var på jakt efter köksstolar i teak), orkade vi inte stanna på något fler ställe. 

Hu, såna usla spekulanter vi är. 

Men senare på kvällen, när jag tittat igenom dagens bildskörd, ångrade jag mig storligen .., men varför köpte jag inte några av dessa, dom här så vackra snapsglasen, nej, sherryglas, tror rexxie på och jag litar alltid på honom. Det spelar ingen roll, man får hälla i spriten lite försiktigt. 

I det här huset dricks "snaps" till kräftor och till surströmming, det är nog enda gångerna, men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig ,-). 

Alltså sms:ade jag Antikkulan och frågade om glasen fanns kvar? 

Fick följande svar: "Hallå! Ja! Det står ditt namn på dom! Ska jag sätta undan dom?" 

(Han menade väl att han numera vet jag tycker om.)

Nu har jag tingat åtta glas och ska lägga krut på att försöka hitta ett vackert skåp med glas i dörren, men sen .., ska här minsann bjudas på snaps! (Sherry också, tydligen).

Ulf Stenkula på Antikkulan, är en hejare till försäljare. Att som kund bli hälsad välkommen när man stiger in i en sån här butik, (ett gammalt stall eller lagård, jag vet inte vilket, kanske både och ..?) betyder mycket. Ja, vikten av att "bli sedd", betyder mer än många tror. Och då menar jag inte något inställsamt välkomnande. 

(Jag har upplevt butiker där kassapersonal sitter och knappar på sina mobiler; mobiler vilka läggs undan först när kunden ska lägga upp sina varor på kassabandet och betala. Känner jag mig då välkommen som kund? Inte direkt. Mer som till besvär.)