Elisabet

Boken ....

(Bilden visar en annan kocka någonstans i Västerbottens inland. Älskar bilden.)

Igår, allt medan pv låg på soffan med en grön filt över sig och kände sig eländig, läste jag ut "Hjortronmyren", den bok jag reserverat och såå längtat att få ta del av. 

Boken handlar om den unga Siv, uppvuxen i Västerbottens inland och som vid sjutton års ålder mer eller mindre tvingas att lämna hemmet och arbeta som kokerska (allmänt kallad "kocka") bland tio skogshuggare. Alla boendes i en och samma skogskoja, ingen har eget rum och i mitten av 30-talet, kan man ju tänka sig hur oerhört hårt hennes arbete måste ha varit. 

Inget riktigt kök ..,ingen dusch, ingen toalett (utedass),  ingen frys (skogsavverkningen pågick vintertid i ofta sträng kyla), inget kylskåp, ingen tvättmaskin. 

Men boken handlar också om Eva (då är det nutid), ensamstående varannanveckas-mamma, anställd av ett skogsbolag och denna medietränade Eva sänds av ledningen upp till Västerbotten, där ett antal ungdomar protesterar mot vad de anser vara skövlingen av värdefull skog. Eva har delvis vuxit upp på samma plats, men bor nu i södra Sverige och det kanske inte är så svårt att förstå att hennes och Sivs vägar på något sätt ska korsas. Varannat kapitel befinner man sig i 30-talet, varannat i nutid. Mellan varven får vi också ta del av komplexiteten vad gäller renbetesland kontra skogsbolag/nybyggare. En vacker same dyker också upp i handlingen.

Jag tyckte väldigt mycket om "Siv-delen"; den som skildrade det hårda arbetet i skogskojan och att få se hur hennes självkänsla växte allt eftersom. Hur stark hon blev! Däremot var det annat som skavde. Det kändes ungefär som om författaren tänkt: "Ja, ja, men vi måste ha med lite romantik som lockar, (det darras av åtrå ...) men det räcker inte, spänning också, intriger .., och en vag olustkänsla om våld", och så pytsas dessa händelser in med jämna mellanrum och just den biten, den förstörde lite för mig. Det blev helt för mycket av det goda; särskilt när det skulle bli spänning i handlingen. Då kändes det som om jag hamnat i en deckare.

Men allt som handlade om Siv, tyckte jag väldigt mycket om. Och ja, jag inser att det kanske hade varit svårt att enbart berätta om henne, men så kände jag det. En fortsättning lär ska vara på väg. 

Här kan man ta del av andras åsikter om boken.