Elisabet

Onsdageftermiddag vid 17-tiden ....

Ja, så blev den då av, bilturen här på västra och södra sidan av Kreta. 

Åkte iväg vid tiotiden .., körde rakt västerut, passerade Kissamos och snirklade oss genom en by där man knappt kunde komma fram med bilen - byn hette Sfinari - och när man kom längst ner och vägen tog slut och man hänvisades till en gratisparkering på en stor gräslägda, ja, då såg det ut så här. 

Vi var fyra personer på stranden. I restaurangen som fanns bakom mig där jag tog bilden, stod en storvuxen herre och sjöng smäktande och ropade "special for you, madame!" Nej, den gubben gick inte .., vi hade ju med oss termoskaffe och en halv donut som vi delade på och så blev det en simtur i ett kristallklart hav och så iväg igen. 

Här är pv på väg till bilen. Vår stod en bit inåt mot skogen. 

Körde vidare och nu gick vägarna rakt upp mot himlen och det var så obehagligt när man t.ex fick möte med någon buss eller lastbil och nödgades hålla ut mot stupsidan. 

Någon slags nät - modell till hönsen - finns på vissa ställen, men om detta nu skulle hjälpa uti-fall-att .., nej, det tror jag inte. 

Men vackert - svindlande vackert - är det! Precis överallt växer olivträd och på marken under dem ligger svarta eller röda nät, antagligen för att lättare få upp alla oliver när det är skörd. 

Nu var de flesta näten ihoprullade likt korvar och några oliver i träden såg vi inte till. 

Så här kunde det se ut. 

Nästan överallt där det var slingrigt och stup, låg större och mindre stenar på eller omkring vägen; dom hade förstås rasat ner. 

På vissa ställen hade mängder av stenar fösts samman i stora högar och man kan ju bara  a n a  hur förfärligt det kan bli vid ett större skred.

Men det var så fint också. Överallt såg vi barrväxter i olika nyanser .., där var blommande ljung, harklöver, betydligt större och mer högväxta blomstormorot än hemmavid .., och där var tistlar av olika sorter och några gula blommor, som jag får upp olika namn på. Några av namnen: Klibbkorsört eller "Falskt gula huvud", samt Träig loppört. Bara att välja. 

Här är nicktisteln, som ser så stickig ut. Tycker nog att sticktistel hade varit ett mer lämpligt namn. 

Och här får jag upp namnet Daucus Carota - någon slags vildmorot och såååå vacker även i det här tillståndet, tycker jag!Högrest var den också! 

Så här såg dom gula blommorna ut, dom med olika benämningar. 

Det ösregnade just då (vi var på väg hem), jag bara hoppade ut ur bilen och tog en bild, så det blev så oskarpt, men tänk er kilometer efter kilometer med dessa vid vägrenen .., men åååå, så fint det var!

Ännu ett stopp hann vi med - då närmade sig klockan halv 2 och jag var hungrig -. 

I en liten, liten bergsby vid namn Kefali, stannade vi till och tog lunch. 

Själva restaurangen liksom hängde och dinglade likt en lös tand, nästan över stupet! 

Och en matdel med det lockande namnet "Seawiw" var placerad ovanför något som liknade ett garage eller förråd och golvet på den restaurangen, ja själva underredet på det golvet hölls ihop av plankor och masonit. Hu!

En något bedagad telefonkiosk stod och deppade för sig själv. 

Gästtoaletten visade sig vara gemensam för damer och herrar. Gemensam ingång. En toalett till vänster och en till höger. I mitten ett handfat.

Toalettstolarna saknade sittring, man fick sitta på själva det iskalla .., ja, kaklet eller vad jag ska kalla det. 

Dörren till respektive herr/dam/del bestod av ett slags dragspel i brun papp .., det påminde om någon form av skjutdörr som bara drogs igen. Den gick inte att låsa, men alla förstår väl andemeningen ändå. 

Vi beställde pizza och fick vänta länge, länge. Två katter anade väl vad som var på gång och satt troget och spanade på vad som komma skulle. Helt rätt hade dom ,-). Resterna av pizzorna tog vi hem och har fördelats på balkongen till en kattmamma med dotter. Dessa väntar troget vid balkongdörren tills jag kommer med faten .., och så har jag fyllt cigarettfatet med vatten, som nästan alltid dricks upp på en gång. 

Från vårt bord kunde vi se över till grannhuset där de här två finingarna höll koll över den del av världen som är deras. 

Helt ärligt ska jag säga att alla hundar och katter - mest katter, jag kan räkna antalet hundar på ena handens fingrar - som vi har mött eller sett, har verkligen givit mig såååå mycket glädje. 

Nåväl. 

Sist av allt körde vi söderut, längst i söder, till Paleochora. Vi stannade till vid den del av udden som har sandstrand (den andra sidan är stening), tog ett hastigt bad i ett saltare vatten än här uppe på norrsidan. Sen iväg hemåt igen, längs en jättefin väg! 

Nu har pv återlämnat bilen .., vi ska packa det sista och han har handlat frukost för i morgonbitti. Fem över nio lär transferbussen ska hämta oss. Vilken underbar semestervecka det här har varit. 

Nu har jag balkongpratat med den finländske mannen och hans hustru. Dom sitter ute på balkongen och spelar kort; jag hör fraset när korten blandas ..., och frun sa att han idag varit så dålig, nästan som avsvimmad i sängen mellan varven. Allt det vi har över i livsmedel, lämnar vi till dem. 

Så har det varit.