tisdag 17 februari 2026

För tolv år sedan ...


.... den 20:e februari, såg det ut så här hos oss på kullen. Där satt Harry - som ännu hade fina svansen i behåll - och väntade på den bruna labradoren Alice som löpte just då. Ack, dessa hormoner! 

Idag, tolv år senare, ligger gräsmattorna under hårdpackad snö och Harry finns förstås inte mera och hans aska har ännu inte kommit upp ur den vita pappkartongen.

2 kommentarer:

mossfolk sa...

Fina Harry ❤️
Jag har alltid sagt att jag inte skulle kunna tänka mig att ha aska stående i en urna. Tidigare i livet alltså.
Men så tog vi bort Chatterkatten och fick askan i en så fin träurna… och den står fortfarande kvar på byrån i vår hall. Den ska grävas ner. Vi måste bara bestämma oss för var.

Elisabet. sa...

mossfolk: Ja, det är just det .., var ska vi strö ut askan? Jag kan för mitt liv inte tänka mig att gräva ner den, då försvinner Harry helt (så var det ju med sigge och pelle) , men det gör ju askan också .., den blåser ju iväg! Nej, jag ska se om jag en fin liten träurna att lägga askan i, eller som Anna, hon har Nellys aska i en så fin skål med lock. Sen får vi ha den i uterummet eller här inne. Känslorna är så ologiska, så det är inte klokt, men så är det.