Elisabet

Det som händer ...

... eller rättare sagt, det som hände igår, var att vi stannade till vid fiskvagnen, den som står intill Willys i Flygstaden och där köpte jag två byttor med fisksoppa/bouillabaisse, så där så att vi skulle ha något riktigt gott till middag. Måndagar säljs dylika byttor för 89 kr/st (för att locka kunder att handla även i början av veckan, förklarade expediten), men övriga dagar är priset 109:-/förpackning. 

När jag sedan kom hem, tillsatte jag småpotatis med skal, morötter, lite grädde, några små tomater i halvor, lite timjan, cayennepeppar och vatten .., så blir det ju betydligt drygare. Det varierar ofta hur mycket fisk som hamnat i soppan .., igår var det REJÄLA bitar!

Nåväl. Det var i alla fall där jag tog bilden av den handskrivna lilla skylten. 

Och medan jag pysslade med soppan, ägnade sig pv åt att hämta spillvirke från grannens bygge. 

Jag undrar hur många skottkärrelass han (pv) kom dragandes med uppför backen! 

Därefter ska det sågas i lämpliga kamin/vedpannebitar, spikar dras ut och så ska allt in i vedskjulet. 

Inte är det underligt att han är trött om kvällarna. Vilket evighetsjobb enbart att dra ut spikarna!

Så här ser det ut i skjulet.  Inte lika tjusigt som när man staplar björkved, men det spelar ju ingen större roll. 

För övrigt? Lyssnade till ett intressant avsnitt av USA-podden , då, när jag inte kunde sova i natt. Det handlade bland annat om varför vicepresident J.D. Vance har varit så osynlig nu, efter att Trump drog igång anfallet mot Iran. 

All heder åt SR:s USA-korrespondent Ginna Lindberg; jag tycker att hon känns så balanserad och trovärdig!

Fredag idag. Vi tävlar alltid om vem som får flest rätt på DN-quizzen. Idag hade vi lika många rätt på nyhetsdelen, men pv hade bara ett ynka fel på orddelen. (Såå många underliga ord!)

Ett av orden kom han ihåg från den allra första meningen från Väinö Linnas roman "Högt över Saarijärvis moar". Imponerande, må jag säga. 

Apropå böcker .., så berättade Maria att hon läst eller hört att Gerda Antti hade lämnat detta jordiska, i en ålder av 96 år. 

"Ja, jag kommer ihåg att du tyckte om hennes böcker ...", sa Maria. 

Just så var det. Gerda Antti kändes jordnära och hade många vardagstankar.  

Nu ska jag njuta av eld i kaminen (gråmulet ute ... det blåser friska vindar!) och jag hoppas innerligt att det i min inkorg ska komma ett mejl från Harplinge bibliotek; ett mejl där det står att den bok av Göran Greider som jag reserverat tidigare i veckan ska ha anlänt från Stadsbiblioteket i stan. Bokens titel är "Stinas bästa vän: En hundägares glädje, sorg och förundran."  

Det var väl det mesta.