Elisabet

Besök i Skåneland ...

Tidigt fredagmorgon tar vi sikte på Bunkeflo och ger oss av söderut. Pv har erbjudit sig att bistå med röjningen av de enorma mängder blåbetong vilka ligger som pyramider på tomten. 

Majas föräldrar är redan i full gång tillsammans med Anders och Maja själv ska visa sig arbeta från 6 på morgon till 18 på kvällen. 

Själv sköter jag markservicen och tillsammans med Viggo hämtar vi Elliot från skolan.

Majas mamma Monica - jämnårig med mig - kånkar och bär hela tiden, Pv fyller skottkärran med lass efter lass med betong .., alla - utom jag - bär ansiktsmask, pojkarna hoppar i studsmattan.

Tommy är förhindrad att komma, då han har läkarbesök hemma i Ystad på programmet.

Bilden: Lördagmorgon på väg till buss nr 12, som ska ta oss till Bunkeflo. 

Och vi sitter i bland all byggbråte vid uterummet och dricker pulverkaffe och äter paj och Dagmarkaka och Viggo säger, när jag skär loss en liten bit av kakan till honom ja, innan fatet bärs ut till alla ..., "farmor, om jag får den här lilla biten, får jag ingen bit sen ...?" 

"Såklart att du får .., det här är bara en liten smakbit för att du är så snäll och hjälper farmor att bära ut kaffemuggarna", säger jag och då blir han nöjd.

På kvällen bjuder Claes och Monica på kycklinggryta med ris och vi får var sitt glas Martini och gott rött vin till maten och det blir så mycket prat och skratt runt bordet och mycket surr om den tekniska utvecklingen från 50-talet och framåt - det är ju liksom vår tid det -. Claes är född 1953, Monica och jag själv 1954 och pv 1955. 

En vecka till av renoveringen av huset och borttagandet av blåbetongen, sen är det slut med att bo hos Claes och Monica, där gästrummet nu upptas av dotter, svärson och pojkarna.

Det blir sen buss från Limhamn till hotellet och tänk, vad en sån här liten detalj kan betyda! (Bilden här intill).

Tidigare på dagen när vi checkade in, var vi tre personer i hissen på väg upp; en äldre och en yngre kvinna och jag själv och kvinnorna pratar tyska och jag frågar om dom är här på semester? 

Jo, så är det! Det visar sig vara dottern som överraskat sin mamma med en resa till Malmö och mamman säger - brett leende - att det ska bli så roligt, ja, så spännande! Jag önskar dem en trevlig resa och mer prat än så blir det inte. 

Morgonen därpå, vid frukosten .., passerar dom vårt bord och vinkar så glatt. T ä n k, så glad man blir! Det är ju sånt här som förgyller tillvaron.

Annat som förenklar hotellboendet .., en väggkontakt med två funktioner. Suveränt bra. Den förlängningssladd jag själv tagit med - utifall att - får ligga kvar i min väska. 

Vid 10-tiden på lördagmorgonen tar vi åter bussen, nu till Bunkeflo. Claes, Monica och Maja är redan i full gång .., medan Anders har åkt till jobbet. Släpvagnen - modell större - är redan lastad med trävirke och annan bråte. 

Medan Elliot hoppar högt i studsmattan, gör Viggo mig sällskap till affären och här, på bilden, har han gjort en liten gubbe av en bit tuja. Det är just innan vi ska gå in i bilen.

"Titta farmor .., här har han armar och här ...!" förklarar han. 

I affären får han välja bröd till 11-kaffet. Det blir mjukt tunnbröd. 

Det är lång morgonkö till kassan på Ica Supermarket och framför mig står en kvinna i svart kappa, svarta strumpor och svarta skor med klack. 

Jag tänker att aldrig i mitt liv har jag sett någon med vackrare ben, än hos den kvinnan!

När vi är färdiga ber jag Viggo att vänta på farmor och så går jag försiktigt fram till kvinnan som just då packar sina varor .., jag väntar lite tills ingen är i närheten .., och så knackar jag lite försiktigt på hennes axlar och säger precis det jag tänkte på. 

"Bara så du vet, så har jag aldrig i hela mitt 72-åriga liv sett några vackrare ben!"

Och sen går vi till bilen, Viggo och jag själv 

Så var helgen i Bunkeflo.