Dagens fönster ...

Dyker ner i bloggarkivet och i augusti 2013, finner jag det här finurliga fönstret som speglar sig i en väckarklocka på Visingsö pensionat. Där befann sig då Turtlan och så här skrev hon: 

"Hej!

På Visingsö finns ett fint litet pensionat som heter just Visingsö pensionat. Så där fyra fem rum i ett vanligt större äldre hus med s t o r trädgård. En härlig frukost med nybakt och hembakt bröd.

Där på mitt sängbord stod den här fina väckarklockan. Tänk att hitta en sån fin gammal klocka sa jag, passar perfekt in i miljön. Det fanns också en fin gammal radio på rummet.

Där i klockan finns just fönstret i tiden.

.... sen imorse så såg vi att både klockan och radion var nya men i gammal stil....

Men vad gör det. Fint var rummet och pensionatet likaså! 

Rekommenderas!"

// Tänk, så bra att kunna göra ett svanhopp rakt ner bland alla fönster som kommit! Tack Turtlan!

Söndagkväll i soffan Ektorp ...

Tänker på vilken bra dag det här blev. Pv hittade felet till dieseleländet och kom hem tjugo kilo lättare. Så skönt för honom! Då visar det sig att det blir knepigt med gubbgänget som skulle med .., en ska på sin mors begravning och så är det någon slags "gubb-paddling" och bäst det är (eller sämst), så blir båten kvar här i Skallkroken. 

"Men jag lovar att hänga med på någon sväng till Torekov eller till Glommen och så hem igen dagen därpå ...", sa jag i ett försök att vara snäll. Nästa år - om allt är som det ska - kan vi ha katterna på pensionat och därmed vara borta längre. 

Å andra sidan har jag njutit omåttligt av detta att vara på hemmaplan. Att pyssla i trädgården, sköta om tomaterna som exploderar fram i växthuset .., att bada nere hos oss eller i Skallkroken .., och vi har haft gott om gäster och allt har varit trivsamt. Och jag trivs ju så innerligt bra med katterna! 

Bilden visar den lilla nässelfjärilen (här är MÄNGDER, MÄNGDER!) med ena vingen till hälften sargad/avriven . Den var här även i morse, men tyckts klara sig ändå. Det finns ju trebenta hundar och katter vilka fixar tillvaron bra, så kanske den här lilla krabaten också gör det. Och titta, så vacker, med den blå bården längs vingarna! Man kan i alla fall inte klaga på Moder Natur som designer.

Halmstad tur och retur ...

Först ett besök hos arbetsterapeuten för pv. Inte kan då någon människa klaga på bristande engagemang från sjukvårdens sida, vad beträffar att få igång hans rörlighet i de två sargade fingrarna på vänsterhanden. Den ordinarie terapeuten har semester och den nya tar det hela på allvar. Nu har han fått uppmaning att träna handen 1 gång i timmen! 

Medan han visar upp vad han kan, väljer jag att sitta i sjukhusfoajén, mest för att det kan vara intressant att se människor komma och gå (betänk att vi bor på landet ...), men det är skralt med den varan. Döm om min förvåning när jag plötsligt upptäcker friherrinnan som kommer gåendes mot mig! Så roligt! Hon har besökt ögonmottagningen och raskt avbokar hon färdtjänsten hem till Steninge och väljer att göra oss sällskap till Sonja. 

Vi har med oss kaffe och koppar, men en rar kvinna i personalen säger att "det bjuder vi på" och så kommer hon med såväl koppar som kaffetermos. Såå vänligt! 

All personal visar sig vara hit till landet invandrade kvinnor, men från olika håll och kanter. Om nu dessa skulle skickas tillbaka? Vem kommer i så fall i deras ställe? 

Ja, jag vet, jag har skrivit om det nästan var gång vi har besökt Sonja eller när man själv varit inlagd, men så är det ju; sjukvården skulle ju haverera utan alla dessa kvinnor eller män. 

Som så ofta sitter Sonja i "sin" fåtölj i dagrummet när vi kommer. 

Oj, så glad hon blir av att se Lena/friherrinnan!

I köket - som ligger i anslutning till dagrummet (ett av två)  - förbereder en gladlynt kvinna lunchen, som idag skulle bli korv stroganoff. Till kvällen vankas smörgåstårta! 

Och vid ett bord, lite för sig själv, sitter en man och pratar och gestikulerar .., och ideligen sträcker han sin högra hand mot någon som bara han ser. 

Och när vi sitter i dagrummet kommer en kvinna försiktigt tassande och frågar försynt om vi har en sax? 

"Nej, men jag såg en i köket", svarar jag. 

Aha .., hon drar lite i sin lugg och visar .., det är den hon vill klippa. Det kan jag säga redan nu, hamnar jag på ett boende, göm alla saxar, eller se till så jag inte får luggen i ögonen!

Så blir vi hos Sonja i en dryg timmes tid och vi pratar om boendet och att hur bra det än är, så kanske man saknar detta att sköta sig själv - eller mer att  r å  sig själv -. 

"Ja, precis ..!" säger Sonja.

Och detta att känna sig till besvär .., att ens barn till exempel nu får tömma ens tidigare boende .., den känlan får man nog lägga åt sidan. Livet går i en cirkel. 

Under många år är man förälder och tar hand om sina barn och under årens gång måhända även barnbarnen.. , så blir man äldre och rollerna förändras. 

Och pv berättar om den kommande seglatsen till Bohuslän, kanske tillsammans med sina bröder och andra "gubbar" och när Ulf (som drabbades av stroke och nu lever ensam) kommer på tal, leeer Sonja och säger att denne pojke har allt en alldeles särskild plats i hennes hjärta. 

"Ni vet, Ulf  föddes ju morgonen efter Göstas och mitt bröllop och Gunvor, (höggradigt gravid och syster till Gösta) och Viking var ju där på bröllopet, ja, det blev allt lite speciellt!" säger hon. 

Det var den 3:e november 1957.

Sen åker vi hemåt.

Dagens fönster ...

Har jag någonsin i hela mitt liv sett ett vardagsrum fyllt med fler prydnasprylar, tavlor, tidningsurklipp inom glas och ram ., än i frukostmatsalen på Albertsgården i Norra Häljaröd i Skåne. 

Kanske var det värdinnans mamma - hon som drev det hela från början - som åsetadkommit allt detta och så bara fortsatte Diana att driva det vidare i samma anda?

Hemtrevligt var det i alla fall, bland alla gäss och hundar i keramik eller porslin!

Ps. När jag lyriskt berättade om det här boendet som var så personligt, ja, för min syster i Australien, fick jag till svar. "Inte kan man då tro att vi är släkt! Aldrig att jag ville välja ett sånt boende, nej, jag föredrar stora, internationella hotellkedjor utan krusidull!" Läste och looog. Nej, vi är verkligen så totalt olika! Ds.

Dagens fönster ...

Det tredje fönstret som fångades under Turtlan och hennes M:s roadtrip, det är det här. 

Så här skriver hon: Hej!

"Här fångade håven ett fönster med tillhörande gardiner och ett större antal burkar.

Fönstret finns i Skärhamn på Orust närmare bestämt hos Styckens bageri och speceri. 

Vi köpte med oss några bullar men om man vill sitta där och dricka kaffe med tillbehör, så kan man sitta vid detta fönster."

//Tack Annica som tog dig tid! Så omtänksamt.

En annorlunda torsdag ... 

Så underlig tillvaron kan vara! 

Vaknar vid 6-tiden och har överdjävulskt ont i min högra höft, bara så där poff! Kan knappt gå. Pv hämtar kryckan som jag en gång fått låna av min systerdotter Rita (och som bär Landskrona Bois färger) och jag haltar omkring här hemma och undrar vad som hänt. 

"Ja, men ring vårdcentralen!" säger han. 

"Aldrig i livet, inte efter en enda dag med sån värk, nej, det gör jag inte!" får han till svar. 

Tar Alvedon, lägger mig på soffan .., somnar och sover i 2 timmar. Har väl varit spänd, förstås. 

Drömmer att jag har kraftigt flimmer - eller är det inte en dröm ..., jag vet inte -!

Pv kommer hem från friherrinnan som han hjälpt att installera - eller mer .., sätta ihop en gasolgrill. 

Jag berättar att det känns lite bättre i höften och vi kör till Skallkroken där pv ska kolla båtmotorn; nej, den går inte helt rent ännu - kanske har det kommit in fukt i dieseltanken - och jag tar ett låååångt dopp i ett våldsamt blåsigt hav .., håller hela tiden i mig i badstegen .., längst ner .., och vågorna slår ideligen över mig. Känner mig som vore jag i en annan dimension. Såååå ljuvligt. 

Efteråt pratar vi middagsmat. Å, så  jag längtar efter något nyttigt .., kanske en grekisk sallad .., och vi bestämmer att så får det bli, men först en sväng till affären för att köpa det som fattas. Därutanför står den röda Åleds-pizzabilen och då glömmer jag bort det där nyttiga och föreslår att vi köper en pizza och delar på den. Så det gör vi. Ja, ja, så mycket var det med hälsosamma. 

Åker hem. Pizzan är jättegod och vi har vitt vin kvar och slår upp var sitt glas.

Sen blir det kväll. 

Tittar på SVT-play; ett program som handlar om Vindelälven och det är så vackert. 

Reprisläser mejlet från min systerdotter vars mor - min äldsta syster - varit på en minnestest.  Kommer ihåg precis hur det var när jag själv följde mamma; det gällde samma sak. Googlar olika termer .., sådana som jag glömt bort benämningen på, t ex  "ekekutiv test" .., och adas-test.

Så där har dagen varit. Omtumlande. Härlig. Lite rörig. Lite annorlunda.

Inte långt kvar nu ...

Maria är nu inne på sina sista veckor i Malå och nu har hon ledigt i flera dagar - då det ska VRÄKA ner regn -! 

Men en vacker himmel över Malån ., det fick hon i alla fall fånga igårkväll. 

Tänk, att det kan bli så vackert!

I bilen på väg till 4-årskalas ...

Fotot från SR:s hemsida, men det var Katarina Josephsson som höll i kameran. 

Så här var det. På väg till Landskrona och utställningen "Flykten", hade vi lyssnat till P1 och så blev det gudstjänst från Ahlsviks hembygdsgård på Svartsö, det visade sig vara en repris från något tidigare år. Jag tillhör väl de nödtroendes skara, men såna här sånger .., dom gör mig så innerligt glad! 

Men det ska jag säga .., vilken glädje det var att lyssna till all denna sångglädje och det var psalmer som man åtminstone kunde kanske de två första verserna på och jag höjde volymen och sjöng med, om och om igen! 

Följande psalmer var det: 

SvPs 200: I denna ljuva sommartid (P Gerhardt/N Söderblom)
SvPs 11: O store Gud (C Boberg/trad)
SvPs 249: Blott en dag (L Sandell/O Ahnfelt)
SvPs 231: Oändlig nåd (J Newton, A Frostenson/trad)
Sv 251: Var jag går i skogar, berg och dalar (C O Rosenius/O Ahnfelt)
Mrs Crawford's Favorite (trad)
SvPs 300: O hur saligt att få vandra (J Blomqvist/R Lowry)
Överlåtelsebön (liturgisk text/A Forsslund)
SvPs 235 Han har öppnat pärleporten (F Bloom/A Dulin)
Tibast (A Forsslund, P Gardemar)

Och jag minns hur ofta pappa brukade sjunga om "Var jag går i skogar, berg och dalar", särskilt när han körde bil! 

Stort tack till producenten Katarina Josephsson för reprisen av programmet! Du gjorde min dag!

Torsdagsfönstret ....

Så här skriver avsändaren, som är Turtlan i Karlstad: 

"Hej!

Ett litet fönsterbidrag. Denna gång från Särö. Vi svängde ner dit för en fika på väg mot Göteborg denna då blåsiga dag.
Lite kringelikrokiga vägar innan vi kom ner till havet och Särö båtklubb.

Ja fikat blev mer än blåsig, men så fin miljö. Hit gick det tydligen åka tåg förr för sommarlediga göteborgare.

Synd att järnvägen revs tänker jag men numera kan man cykla på banvallen.

Hit åker jag gärna tillbaka men då en något mindre blåsig dag!"

// Tack Annica! säger jag.

 Minnesbilder att plocka fram i vinter ...

Bilden uppe till höger visar solnedgången över Skälderviken. Huset med den lite rufsiga trädgården fanns i Skåne-Tranås. Mjölkkannan på det sista boendet. En sån mjölkkanna hade vi i min barndom och till mejeriet tog det kanske 5 minuter att gå. På tillbakavägen kunde man svinga kannan fort-fort, utan att mjölken rann ut. Fjärilen välkomnade oss hem igen. Det vimlade av fjärilar bland myntans blommor.

Onsdag känns som en måndag, kanske för att det var så mycket som hände sedan i söndags .., kalas och två övernattningar och besök på utställningen "Flykten" i Landskrona .., det är sånt vi annars gör på helgerna. När jag hör hur energiska andra människor är, får jag alltid så dåligt samvete. Hur är man funtad när man - som jag själv - kan sitta ute och titta på småfåglar eller fjärilar och inte tränar jag heller som man förstås borde göra och jag stickar inga tröjor. 

Vattnar i växthuset och rensar lite ogräs .., jo, läser någon bok eller två. Helt underbart tycker jag att det är. Min äldsta syster sa ofta - när hon var sig själv - att vi förmodligen är miljöskadade av uppväxten hemma och mamma som aldrig var stilla; som alltid flängde omkring och gjorde hon inte det, var hon på jobbet och tog extrapass och körde hem till Dikanäs över dagen och hann med Vilhelmina och Tresund också och städade i mormors lagård, så där av bara farten. 

Och pappa som så ofta sa ..."Men Ann-Gerd, kom och sätt dig här en stund!"

Ingen av oss syskon har ägnat någon större tid åt träning, om alls någon. Det är tur att vi har havet nära, så jag i alla fall kan ta längre simturer.

Någon mil och lite till ifrån det sista boendet, ligger Arild. Arild är som en pralin .., med vackra hus i trä och med mycket snickarglädje och hortensior lika storvuxna som de vi såg i Bretagne! I Arild växer mullbärsträd och vi såg en vinodling i närheten! Känslan var att vi befann oss utomlands.

Anslagstavlan i hamnen. 

Och jag undrar hur det är med katten Melody. 

Är hon ännu i livet?

Vissa anslagstavlor är som dagböcker. Inte den övre, men många andra. 

Idag har pv tagit tåget till Ystad för att vara Tommy behjälplig med att reparera en gammal åkgräsklippare som en gång funnits i Hörby, hos min syster med familj. 

Vår bil är på service i Halmstad .., så pv fick en gratisbiljett från mitt skånska Sommarkort. 

Elva dagar kvar att utnyttja alla resor inom Skåne. Det är så suveränt, detta att jag kan låna ut kortet (via mobilen) under valfritt antal timmar. 

Hilda, Maja, Anders, Karin och nu pv, har fått använda dom fria biljetterna. Jag fullkomligt älskar konceptet, som ju finns på fler ställen - bland annat har Hallandstrafiken också något liknande - 

Följande står att läsa på Skånetrafikens hemsida, vad gäller Sommarkortet.

"Du som är inloggad på Mitt Konto i appen kan låna ut din sommarbiljett 31 gånger, men bara en gång per kalenderdygn. Du kan låna ut den till fem olika mottagare. Med Mitt Konto har du även tappa bort-garanti, om du skulle behöva byta mobil."

Dagens fönster ...

"Hej!

Ja detta är ett fönster fångat på gräsmattan till Antikkulan utanför Ängelholm.

Hade gärna tagit med det hem, men till vad? Bygga ett växthus?

Nja, det fick stanna kvar till någon annan kund."

//Så skriver Turtlan, som hade håven redo när hon och maken M var på roadtrip söderöver.

Tack Annica! säger jag.

Spridda skurar från Albertsgårdens B & B i Norra Häljaröd ...

Här är kvinnan som driver det här ljuvliga boendet beläget nära Arild och som har Skälderviken alldeles intill. 

Diana heter hon som jag tycker ser så dansk ut. 

"Inte kan man väl säga att någon ser just dansk ut ...?" säger pv. 

Jo, det tycker jag verkligen. Går man i city i Köpenhamn förundras jag ofta över hur till synes starka danska kvinnor ser ut att vara och då menar jag inte muskelmässigt.

Dom går liksom raka i ryggen.

Här fångade jag Diana från köket. 

Hon hade dukat så fint på vårt bord, där ingenting saknades.

Och min glädje är lika stor var gång jag bor på hotell eller B & B och där finns ren naturell yoghurt. 

En cafédel finns i den skånska längan ..., och vi fick veta att vår och sommar kan det komma busslaster med besökare och allt bakas av Diana. Hembakt i ordets rätta bemärkelse. Våfflor serveras också.

Vi bodde en trappa upp i ena längan och trappan var BRANT och man fick hålla sig noga i träräcket. "Tur att vi inte har någon alkohol i bagaget ..", sa pv leende, ja, med tanke på att det nog gäller att veta var man sätter fötterna. Inget boende att rekommendera för den som kanske är handikappad på ena eller andra sättet. 

En trappa ner finns köket där gästerna kan använda spis, mikrovågsugn och övrig köksutrustning .., där finns vattenkokare och kaffebryggare, kylskåp och bestick och knopparna på de övre skåpen, såna hade min svärfar Sture, fast på gula dörrar. 

På köksbordet står en gammal radioapparat. Undrar vad dagens unga tror att detta är ..?

Så här såg vårt rum ut. Enkelt och utan krusiduller. Sängen var skön och täcket behagligt tunt. Fint var det med balkongen där utanför. Där satt vi och drack kaffe efter kvällsdoppet. Ett jättelikt träd; en kastanj, stod ute på gården och duvorna koooooorrrrade. 

Ett vackert grönt köksbord med två gröna stolar fanns bakom den högra sängen. I ena hörnet tronade en vacker fåtölj, plus en herrbetjänt med gott om krokar att hänga kläderna på. Toaletten (där var rent och fint) var belägen utanför dörren, dusch fanns en trappa ner. 

Frukosten serverades klockan halv 9, vilket är ovanligt sent för vår del, men det var kanske det danska paret  i 30-årsåldern som hade valt tid och det var helt okej. Här var det inte buffé, utan bordet var dukat så fint när vi slog oss ned och så fanns ett bord med yoghurt och musli, olika sorters te och lite annat.

För detta + rummet betalade vi 1147 kronor för oss båda och det tycker jag inte var farligt. Sänglinne och handdukar ingick i priset. Det var helt enkelt helt ljuvligt att vara där och hela tiden upptäckte vi något nytt .., det kändes som hade man tagit skuttet in i någon av Pettson och Findus böcker. 

Fem katter och en tandlös liten hund som hette Dunder fanns på gården, men vi såg endast två av katterna, varav den på bilden här intill var så kelig och sällskaplig. 

Hunden, en liten krabat som visade sig heta Dunder, var snäll och fin och kom och viftade så glatt på svansen när vi gick in genom grinden. 

En ålderstigen gammal bakelittelefon (som påminde mig om den på sjukstugan i Malå för hundra år sedan ...) stod ute på stentrappan och bidade sin tid - eller mest troligt hade den väl vilat i hur många år som helst - och den långa bryggan besökte vi på kvällen när det var dags för ett kvällsdopp i det väldigt grunda vattnet. Som jag  ä l s k a r  såna här små skyltar med text! 

Ja, det här var ett härligt boende - på så många sätt och vis -. Dessutom en ren lyckträff. Jag bokar nästan alltid via booking.com och bara någon enstaka gång har vi blivit besvikna - det var i Skottland - där rummet luktade mögel. Kyle of Lochalsh, hette staden. 

Men detta - boendet som vi föll pladask för - var alltså i Norra Häljaröd i Skåne.

Tisdagsfönstret ...

Tänka sig, att söndag - tisdag på vift, med två övernattningar; den första på gästgiveriet i Skivarp inte långt från Ystad och den andra (igår till idag) på Albertsgården i Norra Varalöv, inte långt från Arild, alltså vid Skälderviken .., jo, men tänka sig att det kan generera sån otrolig glädje och inre sprutt! 

Fönstret fångades på det senare stället. 

Frånsett 4 -årskalaset i Bunkeflo, blev det en massa strul längs vägen, mest på grund av laddeländet till bilen. 

Nu var det fullt på flera laddställen och det är ju  inte underligt i semestertider då många, även utländska bilister,  ska fylla på med el. 

Det hela blev en lång historia som tog TID och tärde på det annars så goda humöret hos pv. Resan hem till Stensjö, den skrinlade vi. Vid infarten till Sjöbo, från Malmö räknat (vid stora rondellen), fanns en MER-laddare och den var suveränt bra och vi fick pytsa in det som behövdes. Underbart!

Då hade vi redan innan dess tappat styrfarten på humöret och jag föreslog pv att vi helt enkelt skulle ta ännu en övernattning någonstans. Kollade på Booking.com och fastnade för Albertsgårdens B & B i Norra Varalöv, inte långt från Arild. Alltså vid Skälderviken.

Om detta har jag berättat på Instagram, så jag tar det i morgon här, men jag kan säga att jag tyckte mig ha hamnat rätt in i paradiset!  

Mitt hjärta är så sprängfyllt av tacksamhet över allt fint vi fick ta del av, så jag måste lugna ner mig lite inombords. Återkommer.

 En hit-och-dit-bok ...

Stor glädje blev det igår, då, när jag fick meddelande på mejlen att Valérie Perrins senaste bok - "Kära Faster"  -, den jag stått i kö för att få låna, nu äntligen hade anlänt till Harplinge bibliotek. 

Av författarens böcker har jag tyckt i särklass bäst om "Färskt vatten till blommorna", så jag hade stora förhoppningar även på denna

Men oj, det tar tid för mig att komma in i handlingen. Här skuttas det mellan olika årtal och även mellan vem som egentligen berättar. 

Är det Agnés ... ? Är det månne den döda Colettes granne, hon som tydligen ruvar på en hemlighet?

Förr i världen fanns det ofta ett persongalleri i början av böckerna .., just den biten saknar jag nu. 

Jag har helt enkelt svårt att håla isär allesammans. Eller håller hjärnan .., den där "hålla-isär-delen", på att krackelera? Är det månne "Petter och hans fyra getter" som gäller numera, eller Torgny Lindgrens romaner där jag inte har några som helst problem att följa med i handlingen. 

Eller .., är jag helt enkelt för okoncentrerad? 

Nåväl, idag när pv och Edvin givit sig iväg till Hasslöv (där är även Edvins pappa och hans morfar och mormor för att lyssna till Dan Hylander),  d å   ska jag lägga mig raklång på soffan Ektorp och ta tjuren vid hornen, det vill säga, göra en omstart av boken. Inalles femhundratjugosju sidor är det, det är liksom ingen lättviktare. 

Tittade precis på några recensioner och en man - Ola - skrev så här: "Välskriven, men för lång och snårig."

Dagens fönster ...

I slutet av juli 2014 kom det här fönstret susande och landade i min dator. 

Det var vännen Guy i Arvidsjaur som hade håven redo och fönstret fanns på en av stugorna ute vid Storavan. 

Tack Guy! Så många fina fönster du har bidragit med under årens lopp.

Sista juli ... 

Igår var det årsmöte i Vägföreningen och nyckeln till bygdegården i Steninge, där mötet skulle hållas, fanns att hämta på pastorsexpeditionen i Harplinge. 

Då passade jag på att ta en sväng på kyrkogården som ligger alldeles intill. 

Vid entrén stod ett bord och på bordet en servis, men med blommor i koppar och kaffepannan i stället för kaffe och fikabröd.

Så finurligt! 

Om jag nu skulle vilja bli begravd någonstans, så är det möjligen på Harplinge Kyrkogård. Det är som att tro sig vandra i paradiset. 

Sååå mycket grönska och så mycket skugga (alltså gott om träd) och så fina planteringar, där det mesta ser ut att ha kommit på plats bara av sig själv.

Mot en hög häck, växer det jag tyckte påminde om blommande Bouganvillea! 

Kanske någon slags flox? 

Och i minneslunden .., så vackra - och enkla - gravstenar!

Är man det minsta intresserad av grafologi, blir en namnteckning som pricken över i. 

Och där var hortensia i  m ä n g d e r!

Nu på morgonen ska nyckeln till bygdegården återlämnas, då ska jag ta mig en längre promenad, men tyvärr i inte lika vackert morgonljus.

Det bästa ....

Jo, det allra bästa med sommaren, det är väl ändå att tidigt på morgonen (om man nu tillhör de morgonpiggas skara) få öppna dörren ut till tomten och mötas av detta. 

Blå himmel .., några slöjmoln .., och all denna grönska!

Att sedan slå sig ned på stentrappan ..,  titta på katterna som lullar omkring lite ..., lyssna till ett sträck med gäss vilka flyger förbi där ovanför taket .., söderut, mot Steninge, ja, men behövs det något mera? 

En timme senare kommer pv ner .., sveper badrocken om sig och cyklar ner till stranden för att ta sig ett morgondopp. 

Oj! Han kommer hem tämligen snabbt och berättar att efter allt blåsande de senaste dagarna har stranden förändrats - delar av den ligger nu under vatten - och där han tänkt sig att gå i från klipphällen, där upptäckter han tre brännmaneter vilka ligger där och bara väntar på att få träda i bränntjänst. 

Något bad blev det inte. (Vi får se hur det är i Skallkroken.) 

Snart ska vi åka till Harplinge för diverse ärenden; hämta en bok på biblioteket till mig .., skriva ut fakturor (pv) och hämta ut nyckeln till Steninge Bygdegård (där Vägföreningen har årsmöte ikväll kl. 18.00). Kanske tar vi en sväng på Harplinge vackra kyrkogård också. Känns som en bra dag.

Dagens fönster ...

Den här eken utanför mitt sovrum, den som pv planterade för kanske tjugofem år sedan , den som jag kunde irritera mig på, då den stal så mycket dagsljus ..,  s o m  jag nu älskar den! 

Icke allenast för att den skänker oss den allra ljuvligaste skugga, nu skjuter den nya skott och den blir så fin, så fin! 

Vid 6-tiden nu på morgonen, såg det ut så här.

Oväntat besök och radio, - och tvtips ...

Idag när jag kom hem från Skåne (var det verkligen idag ..., tillvaron snurrar så fort just nu!) upptäcker jag en Berlingo-bil på parkeringen här hemma och det visar sig vara pv:s brorson Anton, hans flickvän Susanne och deras 4-årige son Elmer.

Anton är snickare .., har bruna ögon, rastaflätor och är alltid solbränd och man ser direkt att han och pv är släkt. Ursnygga (turkosfärgade) hörselkåpor bor på hans huvud. 

Lille Elmer, han visar sig ha guldlockigt hår, bruna ögon, knallblå glasögon och berättar att han i förra veckan minsann besökte Markaryds älgpark; det är därifrån han fått gosedjuret som nu tilldelats namnet "Älgis". Älgis får såklart träffa alla mina smådjur vilka bjuds på mjölk från Elmers glas och särskilt sidensvansen finner detta alldeles fantastiskt gott. 

Det blir på det hela taget ett trivsamt möte. Familjen som ska till någon camping längre norrut,vill bara först ta sig ett dopp i havet här intill.

"Men åå, vilken idyll det här är!" utbrister Susanne och jag säger att jo, vår och sommar är det verkligen så. 

 

När gästerna tackat för sig, tar vi en sväng till Skallkroken. Där formligen  v i m l a r  av badgäster och av småhundsägare och det skälls och morras och några hundar får bada och andra bara väntar medan matte eller husse tar sig ett dopp. Ungdomar dyker i från piren och en dansk segelbåt kommer in och hittar bums en ledig båtplats. Äntligen har den våldsamma blåsten tackat för sig. 

Däremot är det färre gäster på ställplatserna och vi funderar på vad detta kan bero på? Kanske för att det varit just så blåsigt .., närapå storm (pv har övernattat på båten för att hålla koll på förtöjningarna). 

För övrigt ...? Jo, men natten mot igår låg jag och lyssnade till ett underbart avsnitt av Tankar för dagen, nämligen detta. Det var ett sånt där avsnitt som verkligen grep tag i mig. Och till den medicinskt intresserade rekommenderar jag verkligen den danska dokumentären "Med livet i händerna". Där har nu den 3:e säsongen släppts och gissa, om jag är lycklig!

Tur och Retur ... 

Körde ner Elliot till Skåne igår och det var inte långt ifrån att jag ramlade baklänges vid åsynen av hur höga stockrosorna nu blivit, ja, hemma hos dem. 

Var det förra, eller möjligen där förra året som vår granne Birgitta skickade med mig frön från hennes stockrosor och det är ju helt obegripligt så dessa har tagit sig!! 

Kanske har kärleken till den gröna kulören gått i arv till sonen ..., men å, så jag tycker om den! 

Framför den nybyggda trappan/altanen vid ytterdörren - den som pv, Thomas och Tommy hjälptes åt att bygga - hade det planterats lavendel. Dessa var nu mer än fördubblade i storlek och omfång! Tala om att det bär sig att bo i växtzon 1.

På kvällen blev det ett dopp i Öresund och aldrig har jag promenerat ut sååå långt, för att kunna doppa mig! Frågade en kvinna hur i all världens dagar ägarna till båtarna bar sig åt ...? Jo, dom vadar ut -och såklart in till land igen -!) 1Men titta på båten längst uppe till vänster .., det var långt att gå dit, ska jag säga och botten var inte helt slät, utan där var rätt många stenar. 

Ropade till Anders att han kunde hämta mig i Köpenhamn .... ,-).

Tjugoen grader i vattnet och pojkarna åkte rutschkana mest hela tiden.