Och så ....

... fick jag denna av Monet, som berättade att den här målningen åstadkom hon under sin rehabilitering efter den stroke hon drabbades av tidigare. 

Så fin den är, tycker jag.

Dagens fönster ...

Ännu ett fönster som hamnade i håven, då, när Turtlan och hennes M strosade omkring i Stockholm, här på Malmgårdsvägen 55 A. 

Om Bokförlaget Tranan (vilket vackert namn!) kan man läsa lite här.

Tack Turtlan som tog dig tid!

Filmtips ....

Om ni vill titta på nånting helt ofattbart vackert och ett program som inte dränks i bakgrundsmusik .., då kan jag verkligen rekommendera filmen om fem öar i Östersjön! 

Där får man göra strandhugg på de allra mest ljuvliga platser .., det är Stora Karlsö, Gran, Örskär, Gotska Sandön samt Björkö. Producent är Håkan Qvarnström (kanske han som är speaker också?) och filmen finns att titta på hos Axess tv. 

Bilder av olika fåglar visas (sååå vackert filmat är det också!) och till min oerhörda glädje får man veta vilken sorts fågel eller blomma det är som visas - helt perfekt - tycker jag! 

Här kan man få veta lite om filmaren/fotografen. 

Den här filmen hade jag velat se när jag låg på sjukhuset, då jag fått covid .., så underbart det hade varit i stället för det ständiga nyhetsskvalet från tv4 (som jag i vanliga fall tycker om). 

Axess tv ingår oftast i det allra enklaste kanalpaketen och är gratis.

Dagens fönster ...

... fångades idag, ja, på biblioteket i Harplinge. 

Nej, ingen Göran-Greider-bok som jag reserverat hade jag fått meddelande om, men tänkte mig kanske något av Gerda Antti. 

Tomt där också. Hennes storhetstid var ju lååångt tidigare också.

Det här med att återvända till böcker vilka man en gång tyckte väldigt mycket om, ja, det kan vara som att gå på svag is: bäst det är, går isen sönder och man hamnar i plurret; dvs, man förstår inte hur man hade kunnat tycka sååå mycket om just den boken. 

Någon gång på 80-talet läste jag flera romaner av Pearl Buck och nu minns jag inte ens vad dessa handlade om, men tyckte om dem, det gjorde jag. 

Så här vacker var hon. Född 1892 och död 1973. Samma dag som hon skilde sig från sin förste make, gifte hon om sig med make nr 2, Mr Richard John Walsh. 

Kan man kanske tänka sig att de äkta makarna fattat tycke för varandra långt innan giftermålet och nu fanns ingen tid att vänta ..,. nu skulle det ske!

Det som händer ...

... eller rättare sagt, det som hände igår, var att vi stannade till vid fiskvagnen, den som står intill Willys i Flygstaden och där köpte jag två byttor med fisksoppa/bouillabaisse, så där så att vi skulle ha något riktigt gott till middag. Måndagar säljs dylika byttor för 89 kr/st (för att locka kunder att handla även i början av veckan, förklarade expediten), men övriga dagar är priset 109:-/förpackning. 

När jag sedan kom hem, tillsatte jag småpotatis med skal, morötter, lite grädde, några små tomater i halvor, lite timjan, cayennepeppar och vatten .., så blir det ju betydligt drygare. Det varierar ofta hur mycket fisk som hamnat i soppan .., igår var det REJÄLA bitar!

Nåväl. Det var i alla fall där jag tog bilden av den handskrivna lilla skylten. 

Och medan jag pysslade med soppan, ägnade sig pv åt att hämta spillvirke från grannens bygge. 

Jag undrar hur många skottkärrelass han (pv) kom dragandes med uppför backen! 

Därefter ska det sågas i lämpliga kamin/vedpannebitar, spikar dras ut och så ska allt in i vedskjulet. 

Inte är det underligt att han är trött om kvällarna. Vilket evighetsjobb enbart att dra ut spikarna!

Så här ser det ut i skjulet.  Inte lika tjusigt som när man staplar björkved, men det spelar ju ingen större roll. 

För övrigt? Lyssnade till ett intressant avsnitt av USA-podden , då, när jag inte kunde sova i natt. Det handlade bland annat om varför vicepresident J.D. Vance har varit så osynlig nu, efter att Trump drog igång anfallet mot Iran. 

All heder åt SR:s USA-korrespondent Ginna Lindberg; jag tycker att hon känns så balanserad och trovärdig!

Fredag idag. Vi tävlar alltid om vem som får flest rätt på DN-quizzen. Idag hade vi lika många rätt på nyhetsdelen, men pv hade bara ett ynka fel på orddelen. (Såå många underliga ord!)

Ett av orden kom han ihåg från den allra första meningen från Väinö Linnas roman "Högt över Saarijärvis moar". Imponerande, må jag säga. 

Apropå böcker .., så berättade Maria att hon läst eller hört att Gerda Antti hade lämnat detta jordiska, i en ålder av 96 år. 

"Ja, jag kommer ihåg att du tyckte om hennes böcker ...", sa Maria. 

Just så var det. Gerda Antti kändes jordnära och hade många vardagstankar.  

Nu ska jag njuta av eld i kaminen (gråmulet ute ... det blåser friska vindar!) och jag hoppas innerligt att det i min inkorg ska komma ett mejl från Harplinge bibliotek; ett mejl där det står att den bok av Göran Greider som jag reserverat tidigare i veckan ska ha anlänt från Stadsbiblioteket i stan. Bokens titel är "Stinas bästa vän: En hundägares glädje, sorg och förundran."  

Det var väl det mesta.

Dagens fönster ...

"Ett kvällsfönster från Rungstedgaard på Själland. Fönstret kikar fram bakom räcket", skriver avsändaren som är Hedgrenskan på vift.

//Tack Kerstin! säger jag.

Onsdag ....

Regn och rusk och blåsa ska det göra också. 

Nåja,det är mars månad och inget annat att vänta. 

Fortfarande inga gravänder som visat upp sig (dom brukar sitta uppradade på stora ladutaket på andra sidan vägen) , ingen sädesärla ännu (är nog för tidigt), inga  fler fjärilar. 

Tystnade stararna? Kanske. Tappade dom lusten att sjunga? Eller blev det bara en paus. 

I eftermiddag besökte vi stadsbiblioteket i Halmstad och lyssnade till Björn Levin, major vid Försvarsmaktens Tekniska skola, som berättade om Slaget vid Halmstad den 17:e augusti 1676. Föreläsningen skedde en trappa upp och det var absolut proppat med åhörare och jag gissar att medelåldern låg någonstans mellan 75 - 80 år. 

Så intressant det var! Visserligen var ju det viktiga själva slaget vid Fyllebro (just utanför Halmstad), men sen var det ju själva "vägen dit" som verkligen levandegjordes. Och vi fick veta att svenska soldater bland annat kommit GÅENDE från Boden (!!!) för att bistå Karl XI och soldaterna i Halland! 

Det ska tydligen bli sex föreläsningskvällar - vi har missat den första - och allt handlar tydligen på något sätt om Halmtads historia. Fyra återstår, alltså. Rubriken för dem är "Slaget vid Halmstad, 350 år."

(Tänk, att Halland var en del av Danmark under större delen av medeltiden fram till 1645. Dessutom: Fem krig mellan Sverige och Danmark har drabbat Halland. Dessa utspelades 1563 – 1570, 1611 – 1613, 1643 – 1645, 1657 – 1660 och 1675 – 1676. Därefter pågick svensk-danska krig utanför Hallands gränser, främst under tiden med Karl XII som regent. Freden slöts 1721, efter hans död 1718.)

Intill mig satt en man och hans hustru och det visade sig att mannen - precis som pv - var uppvuxen i Ljungby, men han var äldre, född 1944. Så blev det surr mellan honom och pv .., (jag satt mitt emellan dem) och efter en stund började mannen fråga mig vad jag sysslat med och lite annat och han hade så otroligt dovt röstläge, så där så jag inte alls hörde vad han sa, lägg därtill sorlet från den stora publiken. Detta var alltså innan allt tog sin början. 

Vi körde hem i regn och mörker. Halvvägs hemma lossnade återigen vänster vindrutetorkarblad .., den delen flög helt iväg, så det blir till att besöka Biltema i morgon och ordna det hela.

Möttes av katterna och det finns liksom inga ord för hur underbart jag tycker att det är att ha dem här! Oron att dom ska försvinna, den har jag inte längre. Dom håller sig mest här omkring .., i slänten eller i växthuset ., tittar in i den gamla altanen där pv står och jobbar .., ja, lite så. En ren otrolig glädje är det. Sååååå keliga.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är Monet. 

"Här är några nattfönster till dig. Målade tillsammans med andra små acryltavlor under min stroke-rehab på Olivia Rehab här i Danderyd. Fort gick det, på korta 45 minuterspass, så både jag själv och terapeuterna var väldigt förvånade!"

// Tack Monet! Så fint! säger jag.

Tisdagkväll ...

Första körövningen för pv sedan han kom hem, ja, den blev av ikväll. I fyra månader har han varit frånvarande och nu längtade han nog. 

Mest utejobb idag. Han har kärrat spillvirke i parti och minut från Ecke och Britts f.d. sommarhus (som renoveras), inalles fem kärror och tungt uppför vår backe och därefter såga allt i lagom stora eller små bitar (vedpanna eller kamin), samt dra ut spikar i miljoner. Eller i alla fall hundratal, om det ens räcker. 

Själv räfsade jag på tomten, så där pö om pö. Inte som förut, när allt skulle göras på en gång; det är för övrigt helt omöjligt, rent fysiskt. Räfsar ihop och fyller i säckar .., ställer undan och säger till pv att i morgon kan vi väl åka till Falkenberg; det är mycket som ska tas om hand. 

"Ja, det ska väl gå bra ..." svarar han. 

Bakade även en äppelsockerkaka med socker och kanel .., mest för att göra honom glad. Kanske till mig med? Det var länge sedan sist. Två paket jäst fick följa med hem från affären. Måhända vaknar bröd-baks-genen till liv?

Förundras över hur anpassningsbara katterna är. Vaknar vid fem, sex på morgnarna .., vill ha mat .., får mat .., går sen och lägger sig igen och sover fram till lunch nästan. 

Och det är perfekt. Fåglar och ekorrar får mat när katterna gått upp igen .., och när dom sovit klart och går ut, är så gott som alla frön uppätna. 

Inte ens nötväckorna bryr sig så värst i dom fyrfotade. 

Så har jag tittat på SVT-serien "Hundarna". Det var Maria och pv som tyckte att den var så bra, men jag har svårt för serier eller filmer där människor är korrupta; vare sig det är poliser eller andra människor och här känns det som om det vimlar av den sortens typer!

Men oj, så spännande och bra! Och bra skådespelare också. Någon annan som sett den? Jag ska nu påbörja det fjärde avsnittet, sedan är jag ikapp.

Innan jag träffade pv, hade jag "Husletarmannen" boendes på min soffa i Ystad under en veckas tid. Han var från Stockholm, påminde om trollet i "Petter och hans fyra getter", spelade härlig musik i bilen när jag gjorde honom sällskap på husletarrundorna ute på Österlen. Till yrket var han jurist. Till sist hittade han verkligen ett hus, men så småningom även en ny kvinna och plötsligt, efter flera år, upptäckte jag hans dödsannons i DN. Det var hjärtat. 

En annan man kallade jag för Herr Akkurat och Morsomt; han var från Norge och vi möttes i Köpenhamn. Jag hade bokat och betalt eget hotellrum, vilket gjorde honom besviken. Kanske kände han sig ..., ja, lite lurad? Herr A&M gick på jazzklubb och själv besökte jag ett konstmuseum och stannade till vid Rådhusplatsen och tittade på ungdomar som åkte skridskor på isen. Han kunde för sitt liv inte förstå att jag ville ha lite egentid, under dom där två dagarna.

På morgonen den andra dagen ville den norske mannen att vi skulle "utvärdera" vår träff; det kändes som om jag var på anställningsintervju och jag sa som det var, att vara vänner jovisst, men inget mera. Den mannen hörde av sig för några dagar sedan .., ja, det kom några rader på mejlen och jag fick veta att han drabbats av cancer och nu genomgick behandling. Jag önskade honom lycka till med allt.

Ibland tänker jag på dem jag träffade då för kanske tjugo år sedan. Träffade dom sitt livs kärlek? Vad blev det av dem? Tillfreds med livet? Alla måste väl vara pensionärer vid det här laget.

Dagens fönster ...

Under helgens besök i Stockholm (husbilsmässan var nog målet ...), strosade Annica och maken M omkring och hamnade bland annat på Malmgårdvägen på Söder. 

Det var där hon tog fram fönsterhåven! 

Tack! säger jag och lägger in en länk till den vägen .., ååå, klicka er vidare där så får ni se!

I början av vecka 11 ...

Bilden: Den dagen 2012 när Sigge hittade en solstråle i hallen. 

Det är när jag har duschat och tvättat håret, samt torkat av väggarna med så kallade "mirakeltrasor", som jag ställer badrumsfönstret på glänt. Det är just då som jag hör honom .., herr Stare! Eller egentligen är det två bevingade herrar som sitter på var sitt hustak och flöjtar så där försynt, ja, som de ofta gör i början av våren. Eller när de nyss anlänt. 

Vilken glädje! Vilken otrolig glädje! 

Några timmar senare tar jag igen mig i solstolen, trött efter att ha räfsat ihop ett antal säckar med frastorra eklöv.  Då blir det ännu mera glädje! En liten citronfjäril fladdrar förbi och försvinner lika snabbt, men vilken lycka! 

Nu väntar jag på gravänderna vilka brukar sitta på parad på ladutaket på andra sidan vägen ..., tofsviporna har kanske redan anlänt, men ännu har jag inte hört dem.

Så här skrev jag den 12:e februari i fjol:

"Efteråt, lite längre in mot stranden upptäckte jag till min glädje att GRAVÄNDERNA kommit. Ja, bara två stycken, men ändå. Går in på bloggen och letar tidigare noteringar. 

Torsdagen den 12:e april 2012 räknade jag till tolv gravänder på lagårdstaket här intill.  Måndagen den 13:e mars 2017 upptäckte jag dem nere på stranden i Steninge. För sex år sedan upptäckte jag dem den 26:e februari. Torsdagen den 3:e mars 2022 såg jag ett sällskap gravänder som simmade ute i havet."

Och den 24:e mars 2014 upptäckte jag vårens första sädesärla. 

För övrigt kan jag meddela att Vickan (den spräckliga kattmadamen) idag uppvisat sina klätterkonster. Hööögt upp i eken tog hon sig och satt där och spanade ut över den lilla plätt av världen som nu är hennes.

Dagens fönster ...

Så här skriver annannan: 

"Tyckte det var så fint med killen i fönstret! P fångade, här i Porto ikväll. Det är en riktigt fin vårkväll."

Bilden togs i förrgår och kom till min mejl 20:43.

Tack! säger jag, som också tycker att det blev fint med killen som nog kollar sin mobil. Kanske väntar han på ett sms?

Söndagkväll ....

Vi tittar på Antikrundan. 

Antikrundan är ett sånt program som åtminstone jag själv blir glad av. 

Inga större åthävor .., många blir glada när experterna berättar hur mycket besökarnas medhavda föremål är värda och ibland faller ägaren till föremålet i gråt och då gråter nästan vi också. 

(Vi har även tittat på Landet Runt som är ett trivsamt program, men VARFÖR denna skvalmusik som ligger med som bakgrund i de olika reportagen!! Man blir galen!)

Igårkväll struntade vi andra program och av en händelse kom jag in på SVT-play och där såg vi ett helt underbart program - säkerligen som gjort för oss som varit med ett tag här på jorden -. 

Titeln var "Minns du det landet" och den som gjort dokumentären var Olle Häger, den legendariske filmmakaren. 

Vi satt tysta här i vardagsrummet .., pv i sin fåtölj och jag i soffan och efteråt - av bara farten - såg vi ännu en dokumentär av Olle Häger, nämligen "Minnet av Messaure".   Ren svensk historia, berättat på ett så ömsint och naket sätt var det; det gäller båda filmerna. 

Idag har inte mycket blivit gjort. Pv har arbetat ute i den gamla inglasade altanen, ja, mellan varven han tittat på skidåkning på tv, tillsammans med mig. Vi åt ljuvligt god middag ..., några bitar oxfilé inköpt till extrapris inför nyår och det var evigheter sedan detta låg på våra tallrikar! Såååå gott! 

I morgon har pv tid för besök på Hörselmottagningen inne i Halmstad och själv har jag sparat tio, tolv tusen i ett huj, tack vare att min Iphone som inte tagit emot samtal och inte gått att ringa ut på, plötsligt återuppstod från det halvdöda. (Jag kunde skicka meddelanden, dock). Det kändes som om jag vunnit på Lotto. 

Har pratat ganska länge med min systerdotter, hon som känns som den lillasyster jag aldrig hade. Hon är tretton år yngre än sin moster, som är jag. Vad pratade vi om? Jo, om demens .., om att bli mamma till sin mamma .., om hur man kan hjälpas åt och lite annat. Min äldsta syster har arbetat som sjuksköterska och sådana sätter man inte på plats, så där alldeles enkelt. Det var likadant med min mamma. Detta skrivs med värme. 

Läser om vårtecken på nätet. Här har jag idag återigen hört hackspetten trumma mot något träd .., jag har hört korp (underbart!), skattjatter ., kråkor, irriterade nötväckor som larmat när katten Paddan kommit spatserande på tomten .., men jag har inte sett några fågelsträck ., inga tranor .., men bofinken har börjat flöjta lite mer vårligt. 

Har klippt ner resterna av myntan (den vid ytterdörren), och alla humlestängler ..., och annat som mest var i vägen. 

Och pv har burit sin svarta polotröja och aldrig är han så fin som i den och jag tänkte att det är himla skönt att ha honom hemma igen.

På instagram såg jag en film där ungdomar tillfrågades om de kunde nämna några berömda kvinnor, ja, så här på kvinnornas egen dag. Det var dåligt med den varan, men Kardashian, henne tog de med. 

Jag tänkte på andra kvinnor .., inte berömda, men viktiga i mitt eget liv. Det är mest mammor jag minns från min uppväxt. Snälla, omtänksamma mammor till mina kamrater. Papporna fanns där i bakgrunden, men ingen av dem satte avtryck på det viset. 

Sånt tänkte jag på den här söndagen den åttonde mars, år 2026.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som är Turtlan i Karlstad. 

"Hej!

Håven är med på Stockholmsturen. Två bilder från ett klassiskt konditori längs Götgatan.

En av bilderna är lite mer till PV. Gissa vilket. 

Hälsningar Annica på tur."

(Tack Annica! säger jag).

Ja, du Annica .., det var inte svårt att gissa! Under tiden i Malå var det ofta väldigt ont om semlor, tyckte pv, så detta hade ju varit rena himmelriket för honom.

Katter ....

... gör som dom vill. 

Alltså blir pv:s necessär helt perfekt att krypa ner och sova i.

Ett sent fredagsfönster ...

Njuter av Nadorcott clementiner - tack Bert i Luleå, det var du som tipsade om dem för något år sedan eller mera - och nu försöker vi alltid att välja just dem. Såååå goda! 

Man kan också kalla dem för mandariner.  Eller som hos Ica: småcitrus i tangerinfamiljen!

Fredag ...

Frostig morgon i landet Halland. En däckad pv (vinterkräksjuka är inte att leka med), inställd pizzakväll på Lilla Napoli i Falkenberg, DN:s quiz, berättar för pv om SVT:s Politikbyrån (handlade om Carl Bildt) .., stiger upp klockan 06.00, slänger ut äppelskivor till koltrastarna .., skriver en inköpslista och ska nu serva pv med te och en smörgås. 

Handlar även till friherrinnan. Hon sitter ute i solstolen när jag svänger förbi med varukassen. Fort iväg igen!

Katterna visar sig vara sömntutor på morgnarna, men desto mer alerta kvällstid, särskilt den spräckliga. Halv tolv igårkväll lockade jag in henne. Kändes som när flickorna var tonåringar och inte kom hem i utlovad tid. 

Senare på dagen. Eller lite kväll. Pv har vaknat till liv .., känner sig nästan pigg nu, lite trött bara. Själv gick jag ut i ett ärende och upptäckte tre rådjur nere på vägen. 

Katterna går ut och in lite hipp som happ. Maja berättade om fasan i morse när katten Blixten gjorde dem sällskap först till Viggos förskola, därefter till Elliots betydligt större skola och ända till huvudingången spatserade denne så annorlunda katt, han som är som en hund. Vilken stress för henne! 

Nu eld i kaminen och skidskytte i efterhand. Underbart att må bra!

Dagens fönster ...

Lissabon igår, idag Porto! Tänk, så många fönster vi har fått titta på under årens lopp, ja, från just Portugal! Det här kom susande till mejlen den 21:a februari. Härligt med stupröret mitt mellan fönstren, tycker jag. Tack annannan

Onsdag - åter till livet -. 

Efter att i måndagskväll ha hämtat hem pv (hans äldre bror skjutsade honom till Simlångsdalen, där vi möttes, så hade vi lika långt båda två), började jag att tackla av. 

Efter några timmar, vid midnatt, utbröt ett kräkkalas utan dess like  och igår var det inte mycket med undertecknad. Hu! Vilken lycka att komma hem till detta, för pv! (Eller inte).

Således blev vi knockade alla vi som träffats i Bunkeflo! Först Viggo, därefter Elliot, så jag själv, så Anders och slutligen Maja som legat risig i ett helt dygn. 

Jaha. Då har vi provat detta också ,-). Enligt vanligtvis välunderrättat håll - dvs Maria - har vinterkräksjuka grasserat även i Malå, så vi är inte ensamma. 

Nåväl. Idag känner man sig som en ny människa och sååååå lycklig över att åter ha fyrbeningar i huset! Lilla Vickan, den spräckliga, kom då och då fram till mig igår när jag låg i sängen och noooosade lite och slickade mig i pannan och jag tänkte att detta är ändå livet. 

Turtlan undrade i en kommentar (orkade inte svara igår) hur man vänjer katterna vid att vara utomhus, när dom nu är på främmande mark. Jo, det har gått bra. Först var det sagt att kanske en vecka inne, sen pö om pö ute, men det skippade jag. 

Igår fick dom vara ute och så höll vi koll .., såg att den ena var djärvare (den spräckliga, Vickan), hon hoppade upp på vedtraven och t.om på garagetaket .., båda hittade till växthuset där solens strålar spred lite värme (läs: dom bajsade i jorden ...) och kattluckan är funnen och vi har på kort tid lärt oss att båda vill ligga i gropar på soffan ..., ja, lite sånt. 

I skrivande stund ser det ut så här ..., till höger om mig, ovanpå soffdynan, där ligger Vickan och sover så gott, till accompanjomang av Susie Arioli som sjunger lite jazzigt.

Det är en sån ljuvlig glädje att ha djur omkring sig, ja ååå, så jag inser vilket tomrum det blev utan vare sig Sigge, Nelly, pElle och inte minst Harry! Det är som att bli mamma igen. 

När jag i morse berättade det för Maria som var ute på morgonpromenad med hundarna, svarade hon att .. "ja, det hade vi nog alla förstått, att det skulle bli just så."

Igår orkade jag knappt röra min laptop, men tack för lycka-till-hälsningarna i era kommentarer!

Och hur härligt är det inte att bli jordad mentalt, nu när det verkligen är Hela havet stormar med Trump som någon slags kapten. "Har du tänkt på att han har blivit smalare, har ny frisyr och inte längre har brun-utan-sol i ansiktet ...?" sa jag till pv. Kanske har denne man börjat med bli-smal-sprutor? Men tänk om man också kunde injicera doser av måttfullhet och mindre av hybris och oförskämdheter! 

Och stackars Ukraina som väl nu känner sig helt övergivna, eller i alla fall rejält kastade under bussen. 

Har jag all nämnt pv:s Vasalopp? Nej, det blev verkligen inte vad han hade tänkt sig. Inga spår alls och människor som föll kors och tvärs och han sa att detta var det värsta skidföre han varit med om under alla nitton år (nu blev det ju inte längre än till Mångsbodarna) med ont i vristerna som följd av all lössnö och då tyckte han att det kändes tröstlöst att fortsätta. Han hade helt enkelt för ont i fötterna och nu ropar han från köket att "ja ju mer jag tänker på det, ju mer ångrar jag att jag inte fullföljde det hela!" 

Jag ska villigt erkänna att detta hade jag ALDRIG i mitt liv förväntat mig, men vittnar kanske om att han blivit klokare med åren ,-).  

Har ni inte tittat på dokumentären "Brytbussen" som finns på SVT-play så kan jag varmt rekommendera den. Det handlar just om skidåkare som brutit.

Dagens fönster ...

Ett fönster från,.. Lissabon, kan det möjligen vara något? Ja, det kan det verkligen vara och den som hade fönsterhåven redo, det var den skånska madamen i Portugal. 

Tack! säger jag.