Olika, år från år ...

Tog mig en titt på bloggen och upptäckte att i fjol, den artonde mars, skymtade jag sädesärlan ute på vår gräsmatta. I år - i alla fall här hos oss - inte en endaste en. Hittills, alltså. 

Nåväl. Rödhaken sjunger som hade den blivit salig. Det tackar man för. 

Från den annars så trogne gransångaren - den som kan göra mig halvt galen ibland - hörs inte ett pip.

Aprilskämt ...

Fullkomligt  ä l s k a d e  aprilskämtet från bibliotekarierna i Malå! 

Texten löd så här: "Från och med idag kontrollerar personalen att du faktiskt har läst böckerna som du lämnar tillbaka. Vid återlämning av böcker får du kort redogöra för handlingen och nämna huvudpersonerna. Har du inte läst boken, får du ta hem den igen, läsa den ordentligt och komma tillbaka, redo att besvara frågorna. Allt för att motverka slentrianlån, såklart."

Så var där en bild med text: På bilden vår kontrollant i full gång med dagens första förhör.

Och hade jag nu bott i Malå, hade jag säkerligen fått bannor. Det är nämligen dags att lämna igen mina lån och jag har slarvat en hel del med Göran Greiders bok och kan visserligen redogöra för hududpersonernas namn, men mycket annat hoppade jag över.

Långfredag 2026 ...

Körde till Skåne igår för att hämta hem pv och såklart fira Elliot som fyllde hela 7 år! 

Kojbygget pågick som bäst (mer som en liten stuga ovanpå ett vedskjul) och jag hann knappt innanför dörren så ropade Anders och frågade om jag kunde fixa plättar till pojkarna? 

Det kunde jag och det var ingen särskilt näringsriktig lunch, det ska jag erkänna. Plättar med lite smör och strösocker på - allt rullas samman - och skärs i bitar. Sen får man pluspoäng som farmor! 

Bilden visar Viggo som kom och grät och sa att nånting stuckit honom och sen visade det sig vara ett litet sällskap brännässlor som han råkat nudda. 

Lille älskade Viggo som var som ett solsken hela dagen! 

Byggarna (Anders, Tommy och Pv) hade ju fullt upp och Viggo har varit som besatt och ville klättra upp för stegen till kojan, vilket han inte fick ..., men då lät pv honom agera pennhållare, ja, han fick den stora uppgiften att - på marken - hålla i en blyertspenna som pv använde när han ritade upp mått på brädorna och den uppgiften tog Viggo på allvar! Ibland behövs inte mera. 

Så bakade jag tårta (mamman i huset arbetade hela dagen med någon insats i Malmö) och Elliot fick blåsa ut alla ljus - utom ett - som han överlät till lillbrorsan. 

Här är bygglaget. Och som ni ser går sonen i sin mors fotspår och är en sandalmänniska. Pv berättade att kvällen dessförinnan, så kom han ut på gården och såg då Elliot och Anders sitta uppe vid kojan, med en stor sovsäck runt om dem och så hördes lite småprat där i skymningen. En sak är säker: jag är helt förvissad om att det här bygget blir lika roligt för pappan som för son pojkarna.

Vid halv fem körde vi hemåt. 

Nu är det alltså långfredag. Regnigt och grått .., det susar nonstop i mitt vänstra öra, snart i hela huvudet .., Eva och Ulf har kommit från Tyresö (ska bli så trevligt att träffa dem!) .., någon resa till min syster i Hörby blev det inte; vi får åka ner senare .., jag fick en videoguidad visning av AP:s tvåa i Sthlm och hunde konstatera att den har mer förvaringsmöjligheter än vad som finns i det gula huset på kullen och porten och entrén var något så vansinnigt vacker, ja, jag förstår att hon är lycklig (för att inte säga salig ...)!

Det blir en lugn påsk för övrigt. Annandagen får vi besök av Hilda och Edvin, vilket ska bli trevligt. Då blir det nog någon slags linssoppa med gott bröd, tror jag.

Och i Ullarp (obs. inte Ugglarp, Ullarp ligger kanske 1.5 km längre bort) är det idag invigning av deras nya gårdscafé. I Ullarp brukar jag ibland köpa grönsaker eller blommor och ibland hembakade syltkakor och kvinnan som driver caféet, har tydligen arbetat som konditor, så det blir säkert bra.

Hade planer på ett dopp idag. 

"Har du? I den här vinden ..-?" sa pv häpet. 

Ja, ja. Vi får väl se.

Dagens fönster ....

Från annannan i Porto kom två långfredagsfönster och det här var ett av dem. 

Titta! Det är som ett kinderägg eller som en adventskalender med luckorna delvis öppna! Oj, så mycket att vila ögonen på! 

Längst där uppe ser det ut som om det står en get på balkongen och näst längst upp, där tycks det vara som en tvättho, eller är det möjligen något religiöst .., jo, så är det kanske?

Och mängder med dörrar var det också där nere!

På våning två sår en mustaschprydd herre och antingen kollar han bara ut (tittar måhända på fönsterfångerskan?) eller så hänger han tvätt. Eller grunnar på om tvätten möjligen är torr?

Drog upp bilden lite .., då syns det kanske bättre! 

Tack annannan! säger jag.

Och så .... 

... nästan som ett mirakel, går Sverige till VM i fotboll i sommar. 

Körde hem från Skåne igår vid halv sju och lyssnade till Radiosporten .., klarade livhanken på en hare som beslutat sig för att springa  p r e c i s  framför bilen, men några hundra meter längre fram kom plötsligt en fasantupp rusande över vägen och mötte därmed döden. Usch, så trist! Jag är tacksam att det hände på gamla E6:an där det just då var tomt med trafik (såg i upplysta hus stooora tv-skärmar som visade fotbollsmatchen, kanske därför jag var helt solokvist på vägen ...?) och inte på motorvägen.

I Bunkeflo var det sommar. Anders, Tommy och pv tillbringade mesta delen av tiden med kojbygget och själv satt jag ute i solen, eller gräddade plättar till småpojkarna ..., lekte att vi satt i ett flygplan och de små herrarna turades om att vara piloter. 

På bilden är det Viggo som är kapten ombord (plånboken är ratt) och jag fick agera flygvärdinna och visa hur man sätter på och tar sig av bältet och servera kaffe till passagerarna och när det var min tur att vara pilot, berättade jag om vilka länder vi passerade. 

Hon som är farmor hade minst lika roligt som mina lekkamrater. 

Och pv lärde oss att en bläckfisk har tre hjärtan och jag höll Viggos lilla hand mot hans hjärta och sa "känn här, hur det pickar .., du vet, hjärtat är som en liten motor". 

Det blev en dryg dag med först ett par kilometers promenad till busshållplatsen i Skipås, därefter nästan 1 timme på bussen (ett 30-tal hållplatser), en halvtimmes väntan på tåget, därefter två timmar ombord och så leta rätt på buss nr 12 i Malmö (hade bytt hållplats) och lite prat med en orangeklädd man som höll på med nåt slags arbete i kanalen vid stationen och så till slut: bussturen till Bunkeflo. 

Jag hade promenerat till bussen i Skipås vid halv nio ...  och åkte hem igen (pv är kvar där nere) och körde hem vid halv sju och kom hem lagom till andra halvlek av fotbollsmatchen, vars resultat gjorde mig svimfärdig av glädje. Emil (barnbarnet) var på plats och jag kan tänka mig vilken upplevelse detta måste ha varit!

Möttes av två trötta katter när jag öppnade ytterdörren. Jag är så fascinerad av hur djur så - till synes lätt - kan finna sig tillrätta i ett nytt hem. 

Just nu är prio 1 för mig  e l d n i n g i såväl kamin som vedpannan. Solfångarna på taket är inte igång ännu och jag var för trött för att elda för varmvatten igårkväll. Nåja, det är ju bagateller i det hela.

1 centimeter ifrån mig ....

... ligger hon just NU, när detta skrivs - Paddan -.

Det är så härligt med djur; detta vilka personligheter som börjar visa sig. Och kanske är katterna helt annorlunda när dom är här, än när dom bodde hos Anna och Micke. 

Paddan t.ex, hon är mer introvert och ligger ofta för sig själv. Ibland på strykbrädan med sitt hårda underlag .., eller ute i växthuset i torra jorden. 

Hon ligger alltid hos mig om nätterna; till en början i korgstolen, numera vid fotänden av sängen, precis som Sigge. 

Sigge var matglad och älskade Alaskapollock. Dom här damerna är mer av finsmakarsorten och glufsar liksom inte i sig maten. 

Paddan älskar att bli kliad på magen och vrider och vänder på sig så jag inte ska missa att det är DET som gäller. Att ha en långhårig katt är inte det ultimata  - i alla fall inte för mig - och jag har ofta god lust att raka av hårsvallet, men nej, det gör jag inte. Allt möjligt fastnar i pälsen och jag borstar och har mig och försöker hålla den fin. Så är det med Paddan.

Dagens fönster ....

Ett hotellfönster, närmare bestämt från Eskilstuna. 

Det var alltså där Turtlan och hennes M var på liten husbilstittar-holiday. 

Tack Turtlan att du tog dig tid med fönsterfångandet!

Finns det nånting vackrare .....

I all enkelhet. 

Bara så fin.

Dagens fönster ...

Den värmländska madamen - Turtlan, alltså - har tillbringat helgen i Eskilstuna, ja, lite för att titta på olika sorters husbilar tillsammans med maken M (som för övrigt nyligen fyllt år). Nej, det ska inte bli något köp just nu, skriver hon, men jag undrar jag .., bäst det är står kanske en husbil på uppfarten i Karlstad. 

Alla husbilar till trots, så hann hon ändå med att fånga fönster. Här var det ju dessutom många. 

Tack Turtlan! säger jag.

Regnig lördag i slutet av mars, Galapagosöarna, om att lära sig sy och Hundarna.

Men igår var det fredag och då hade vi årets första våffelkalas i uterummet. 

Det KÄNDES verkligen som vår, ja, det blev till och med alltför varmt där inne och ett fönster fick ställas på glänt och vi hörde - och såg - ett sällskap tranor flyga förbi och jag upptäckte vårens första humla!

Det var Ecke, Britt och Birgitta (den senare som nu börjar flytta ut lite inför sommaren) och Eckes porslinsöga hade halkat lite på sniskan, men det gjorde ju inget. 

Mycket surr som vanligt. En hel del om Malå .., och Trump kommer man förstås aldrig undan. 

Ecke som i sin ungdom studerat och tillbringat några år i USA och därefter betecknat sig som USA-vän, vittnade om hur den vänskapen  - efter en viss presidents inträde på den politiska arenan  - tackat för sig. Jo, så kan det gå.

Och det blev prat om en av Birgittas söner som gått i pension och nu - tillsammans med goda vänner - tillbringat ett par månader till havs på en katamaran (eller kanske en trimaran) och bland annat besökt Galapagosöarna. Den 11:e januari var sonen klar med sitt yrkesliv och tio dagar senare tog seglatsen sin början, ja, för hans del. 

Då hade sällskapet dessförinnan gått någon slags kurs på Karolinska och lärt sig hur man syr ihop ett sår, ja, utifall att .., ja, säkert lärde dom sig annat också. Så  s m a r t! 

Sms:ade Birgitta och frågade hur många de var ombord. 

"Sedan Magnus gick ombord har de bara varit tre. Tidigare omgångar har de säkert varit 5-6 personer som hoppat av innan Magnus kom", svarade hon.

Ooch vi pratade också om SVT-serien "Hundarna" som vi tycker är så  b r a .., ja, det var lite sånt. På bilden visar Birgitta hur stort nånting var .., men jag kommer inte ihåg vad. 

Och  t ä n k .., blå himmel! När såg man den senast? Termosen på bilden är en present från körmedlemmarna i Malå och används ofta. Dom gröna assietterna (som jag helst vill stava med ett enda s ...) och den gröna skålen, fick vi helt apropå av Bettankax i Lund. Så där i farten bara, när vi var på väg till Bunkeflo.  Av henne fick vi också gröna bordstabletter i exakt rätt (för mig) grön nyans, men dom har tackat för sig och nu är det dessa gröna, som jag inte alls tycker lika mycket om. 

Och våffelgräddaren satt vid kortsidan så han skulle ha nära till våffeljärnet. Skjortan hade han köpt på Nystedts Kläder i Malå, den där klädaffären som även har en cafédel där man - bland annat - kan köpa sig en ljuvlig tunnbrödmacka till kaffet. 

Den guldiga saxen användes till att klippa våfflorna i mindre bitar. Att som helt blind kalasa på våfflor är inte det allra enklaste, inte om man på våfflan har vispad grädde och hjortronsylt. Jag ska testa själv någon gång .., så kanske man lär sig att servera våfflan på ett vettigare sätt. 

Innan pv skjutsade hem herrskapet Bengtsson, tog Britt en promenad ner till sommarhuset (som nu ägs av yngste sonen med fru) för att se hur renoveringen fortgått och av bara farten gick hon ner till havet och en bit längs vägen som följer samma hav. 
Hon såg glad och lycklig ut när hon återvände.

I tre timmar blev vi sittande i uterummet, allt medan två nyfikna katter lullade omkring och tittade in genom glasdörrarna. Allt kändes bra.

Dagens fönster ...

... fångades igår hos Antje i Skipås .., denna underbara kvinna som i så mycket påminner om en barndoms-granne och kanske - men bara kanske - är det därför som jag tycker så mycket om henne. 

Hon är lång och reslig .., man kan höra att hon kommer från Tyskland (född i Berlin) och skulle hon ha klänning när man tittar in i butiken, hade jag nog dråsat omkull. 

I lerkurkorna står Årets Pelargon (-ia) som fått namnet Hilma. 

Sååå vacker är den!

Och där utanför - men här står jag vid ett annat fönster - satt en liten brun-orangefärgad katt och höll koll. 

"Nej, det är inte vår katt .., men den här kommer dagligen på besök ...", förklarade Antje. 

Jag hade ställt bilen på gårdsparkeringen och inte långt därifrån finns skogen. Det var helt sanslöst som det kvittrade därifrån och jag blev stående som .., fastnaglad - och bara lyssnade. 

Tog In.

Helt ljuvligt var det. 

Och lite mera i närbild. 

Åååå, så fin katt! 

Och rosor i en vattenbunke ..., så vackert!

Fredag. 

Vaknar av att jag känner mig iakttagen. Jo, på golvet nedanför sängen, sitter den svartvita katten och stirr-glor på mig. Uppfordrande. Hon vill ha frukost. 

När jag så lämnar sängen, springer hon före nerför trappan och in i köket, men först vill hon ut och kissa. (Vi har kattlucka, men den är stängd nattetid så ingen obekant katt kan komma in och förse sig från matskålarna. En kattlåda finns också i pannrummet). 

Jag fixar frukosten .., mitt ägg blir för löskokt .., tittar på panelen i Nyhetsmorgon ..., diskar bort ., allt medan pv går ut och tar reda på ännu mera gammalt virke från Ecke och Britts sommarhus. 

Idag ska jag vara honom behjälplig och bära in det rostiga gallret (rutmönstret) som ska ligga ovanpå all frigolit och på värmeslingorna och när det är klart, då är det dags för gjutning av golvet. 

"Ja, det blir ju i alla fall inte innan påsk ...," sa gjutarmannen. 

Fyra plusgrader ute nu på morgonen. Är det verkligen möjligt att det ska kunna se ut så här i växthuset om ett par månader?

Idag blir det i alla fall våffelkalas i uterummet, tillsammans med Ecke, Britt och grannen Birgitta, hon som för övrigt hade födelsedag i helgen som var. 

Och igår eftermiddag hade vi besök av flickan som pv ska hjälpa med matten. Det var hon och hennes föräldrar och de satt alla i uterummet och pv sa, efteråt, att det nog skulle bli bra. 

Nu var detta det allra första besöket, så det var väl lite trevande och aldrig i livet att min pappa eller mamma hade fått vara i närheten om det här hade varit Elisabet Nilsson i fjortonårsåldern, men det tycktes inte bekymra henne. Å andra sidan ville de väl se vad det var för sorts människa dottern skulle vara hos, så det kan jag förstå. Trevliga och lättsamma var de i alla fall (jag serverade bara kaffe och katterna var nog nyfikna .., vad hände nu här på gården ...?)

Inget publicerat nyhetsbrev i DN än så länge. På ordtestet hade vi lika många rätt eller fel, men vi hade fel på olika ord. (10 av 12). 

För övrigt intet nytt. Ingen sädesärla, ingen gransångare, inga gravänder, ingen sjungande koltrast, men krokusarna tittar upp.

Vad som syns .... 

I lördagens DN stannade jag till vid den här bilden .., ja, det handlade om att den gråtande mannen gör comeback i litteraturen. 

Det var inte texten /rubriken som fick mig att stanna upp i bläddrandet; det var den - i mina ögon - vackra illustrationen. 

Försökte hitta illustratörens namn, men det fanns inte med på textsidorna och jag letade vidare. 

Tänkte att  .., men kanske här? Icke. Däremot får vi veta att Johan Kellman Larsson är författare till texten.

Men här .., nästan osynligt ..., där kan jag läsa att illustratörens namn är Annelie Carlström. 

Helt ärligt tycker jag att det är bedrövligt dåligt att  det är sådan skillnad på vad som syns och inte. 

Förr kunde man i t.ex DN få veta vem som redigerat sidorna. Det tyckte jag var intressant, då detta - hur sidorna sattes, hur bilder och text samsades .., ja, det betydde så mycket för själva läs-titta-känslan! 

(Sveriges Radio däremot .., där är det tvärtom. Där räknas hur många medarbetare som helst upp när programmet är slut).  Och det här exemplet i DN, det tycker jag visar på hur orättvist det är mot illustratörerna.

Här kan man läsa ännu mera om Annelie Carlström.

Dagens fönster ...

.... finns i det rum som en gång kallades för "Gunnars Rum" och som så småningom blev "Maria och hundarnas rum" och nu är det helt enkelt bara ett vanligt gästrum. 

Eller mina-tröjor-rummet, men även det rum där Elliot och jag själv brukar sova när vi har besök från Bunkeflo. 

Döm om min förvåning när jag en dag för någon vecka sedan upptäckte något som nästan liknade ett spöke som tittade in i rummet! 

Vid närmare undersökning kunde jag konstatera att detta är den lilla ängel i trä som jag en gång för många, många år sedan förärades av äldsta dottern.

Den lilla ängeln hade förmodligen trillat ut genom ett då öppet fönster, hamnat i rabatten och där legat och bidat sin tid. Kanske hoppats på räddning?

Tidigare såg den ut så här, ja, den står längst till höger, alltså ..., så glad och ovetande om dess kommande öde. Måhända är det så som den övre varianten man ibland känner sig (oftast om morgnarna) när man råkar slänga ett öga i badrumsspegeln?

Apropå Trine ...

Det var några av bloggvännerna som så bussigt tipsade mig om tv-serien "Den danska kvinnan" , den som finns på SVT-play. När jag tittade på det första avsnittet, tänkte jag att detta var ju så totalt absurt och galet, så det var liksom inte klokt .., men jag tänkte att .., ja, jag fortsätter väl och det ska jag säga .., att så otroligt bra den serien är! Tack till er som föreslog detta!

Huvudrollen spelas av Trine Dyrholm (samma som i gårdagens film "Begynnelsen") och hon gör det med den äran. Manusförfattare visade sig vara Benedikt Erlingson. Sade till pv innan jag kollade upp vem det var .., att det MÅSTE ha varit en kvinna, men det är det inte alls; Benedikt är en man, f. 1969. 

Nu har vi sett 3 avsnitt och mellan varven skrattar man så att tårarna rinner, för att i nästa avsnitt sitta gravallvarlig. "Den danska kvinnan" har allt.

En kort sväng till Skåneland ...

Det var den danska filmen "Begynnelsen" som var den verkliga orsaken till resan till Skåne, men så kunde vi samtidigt hjälpa till att ta katten Blixten till veterinären, då lille Viggo återigen fått feber och kräktes och fick vara hemma med Maja.

Blixten skulle kastreras, chippas och vaccineras och enligt veterinären gick det galant alltsammas. 

På eftermiddagen tog jag buss nr 12 in till Malmö Central (sade till en ung stöddig man på bussen att hålla en vänligare ton och uppföra sig, han var så otrevlig och kaxig mot busschauffören och jag tänkte att nu åker jag väl på en propp när jag klivit av, men det gick bra ...,) och hann med en stunds strosande innan filmen tog sin början. 

Här en trailer, till densamma. 

Vi var väl ett 20-tal personer - alla kvinnor - och alla närmare åttio och där stod tre rullatorer vid utgången och de flesta damerna hade beställt småplock och ett glas rött vin (en liten bar finns i salongen) och oj, så mycket prat och skratt som hördes innan filmen tog sin början! Mer om biograf Spegeln kan få veta här. 

Hur var då filmen, som för övrigt regisserades av Jeanette Nordahl (född 1985) ? Jo, den var  b r a; helt klart sevärd. Direkt efteråt gav jag den full pott, men jag borde ha lärt mig att ta det lugnt innan jag berättar om ett betyg .., nu ger jag den 4.5 av 5. Trine Dyrholm suverän i sin roll som hustru (till otrogen man) och mamma till två döttrar (de två flickorna ...., jag säger bara det .., sååå bra skådespelare!) och som så ofta i danska filmer, känns inte pratet så teatraliskt.

Så här såg det ut Blixten kom från veterinären. Oj, så trist att ha tratt på huvudet och känna sig vimmelkantig. Elliot och pv kröp under köksbordet och gullade med honom lite försiktigt. 

Som vanligt kändes det mera som vår i Skåne än här hos oss. 

Såå många som var ute och gick barbenta .., så många som var ute och löptränade ..., så många som satt på bänkar och så många fragment av ord och meningar som flög genom luften, på min väg till biografen. 

Och så många som talade italienska!

Kom hem till huset på kullen och katterna som roat sig själva. En låg i uterummet, en var i vardagsrummet. Och Paddan hade fått en fästing bakom sitt vänstra öra. Den (fästingen) plockade pv bort. Det har alltså börjat nu.

För övrigt? Bland alla andra orosnyheter fick vi i alla en trevlig nyhet på morgonen. Jo, den tidigare rödlistade långbensgrodan (Rana dalmatina) visar sig nu vara på frammarsch. Långbensgrodan hade jag - helt ärligt - aldrig hört talas om, men nu vet vi att denna raritet kan man kanske träffa på om man beger sig till naturreservatet Ljungavången i Tomelilla kommun. Grattis till dig, lilla groda! 

Och i Danmark är det val och min gissning är att Mette Fredriksen vinner och förblir statsminister. 

Solen, som vi mötte i Skåne, ser vi inte skymten av idag .., pv sitter med lördagens DN-korsord, elden brinner i kaminen och jag lärde Elliot den alfabetsramsa som min mamma tragglade med mig i unga år. Någon som kommer ihåg den? (Och vilken tidsmarkör det är! Råttmor är hemmafru förstås ...).

Oskarp bild .., men jag lånade den från Elsa Beskows bok "Nu ska vi läsa" från nätet. 

Ett sent söndagsfönster ...

..... som kom från Ulrika någon gång i mitten av mars 2012. 

Sååå läckert med speglingen, tycker jag.

Kom ihåg ....

Åker man bil och sitter med motljus mot ansiktet ...

Se då till att det finns en rakhyvel i bilen.

Avklarat ...

Såja, då är "bomsläppet" avklarat och det går allt smidigare för var vår. Lägg därtill att en i gänget är ägare av en kranbil och nu lyfter den kranen bommarna som ingenting, vänder dem åt rätt håll och så får två man se till fästa dem med två bultar. 

Ni kan ju tänka er så tungt detta var tidigare!  Det tar ungefär lika lång tid, men är betydligt mindre fysiskt ansträngande. Räknade till sju husbilar (av tio möjliga) på parkeringen. Helt otroligt, nu när det är dimmigt och kyligt ute! 

Redan nu beslutades att bomupptagning blir den 14:e november.

Väl hemma skulle pv ta sig an att byta den vänstra lampan på bilen, ja, där framme. 

Han hade sett på nätet hur enkelt det skulle vara, en bagatell, rent av! 

Så blev det inte. Jag ombads komma ut och hjälpa till. 

"Du har mindre händer än jag själv .., försök du!" sa han. 

Rent hopplöst var det och jag sa att mannen på mobilfilmen torde väl ha varit någon finlemmad indier med pianofingrar. 

"Nej, nej, tro inte det, det här är en stor och kraftig amerikan!" sa pv med någon slags bitterhet i rösten. 

Jag föreslog en tång, men pv kämpade vidare .., jo, till slut hämtades en polygrip och då äntligen fick han fatt i glödlampan och kunde få den på plats. Halleluja! 

Tittade tidigare idag på den intervju som NRK visade, ja, med den norska kronprinsessan . Det var ingen lysande föreställning, enligt mitt sätt att se det. Att umgås med denne Epstein .., bo i hans i flotta villa i fyra dagar .., låta sig bjudas på restaurang och att låta honom betala hennes besök hos frisörskan  .., nej, jag tror inte på att det var så oskyldigt som hon vill få det att låta. 

Och detta att hon i mejlet till honom skrivit att "googlade dig och det ser ju inte så bra ut" (ungefär så)  och en smiley efteråt .., nej, i intervjun kom hon absolut inte ihåg vad det var som inte "såg så bra ut". 

Ja, ja. Tur att man inte är kronprinsessa.

Lördagsfönstret .... 

... finns i gula huset på kullen och nu ser jag ju att jag  å t e r i g e n  har missat att ha ungefär likadana ytterkrukor .., det blir alltid lite hipp som happ. Älskar ampeln som inhandlades på Blomsterlandet i Falkenberg. 

Och solen har vi inte sett skymten av idag. Enbart dimma som vällt in från havet. Sååå isande kyligt blir det!