"Va? Kommer du imorgon ...?"

Bilden: Kefalonia i höstas.
Vi har åkt moppe (mormor, som är jag, har kört) hela dagen och gör paus i staden Sami och medan vi sitter där och mumsar på svindelgod pasta med musslor .., tänker jag på tillbakafärden .., hjälp, då har vi stupsida!


... säger Emma häpet när jag avslutar kvällens samtal med: "ja, men då syns vi i morgonkväll!"

Sen säger hon ..."jippiiiiie, vad kul!"

Det är då, precis då, som hennes mormor blir så inutivarm så hjärtat nästan går i små bitar.

Till Linda på jobbet ....

Hon fyller nämligen år just idag!

Stort grattis från mig!

Gissa ....

... vem som idag har blivit opererad och ligger på djursjukhus?

Jo, lilla Nelly!

Nu hoppas jag verkligen att hon kryar på sig.

Ibland går livet i racerfart.

Upp kvart över fem .., frukost .. säga hejdå till Pelle .., bilresa in till Halmstad .., vänta på Öresundståget .., hoppa på .., Laholm, Båstad, Ängelholm ., Helsingborg .., Landskrona .., Lund ., Malmö .., byta tåg .., spår 12 .., Östervärn .., Persborg .., Oxie .., Svedala .., Skurup .., Svarte och så havet och havet och himlen som en ostkupa och slutligen Ystad.

Cykla hemåt.

Byta kläder.

Icabyxor och röd tröja.

Håret i hästsvans.

Anoraken på .., kolla nyckelbrickan .., sprättkniven .., mobilen .., läppstiftet.

Och iväg.

Arbeta elva till åtta och cykla hemåt.

Tycker jag om det här sättet att leva?

Svar: ja.

Och i morgonkväll .., flyg till Stockholm!

Dagens fönster ...

.... finns i landet Halland, närmare bestämt i Halmstad.

Och nu är klockan 05.32 och här vankas frukost och därefter tågresa i tre timmar till ett annat land; landet Skåne.

Det verkar bli en fin dag.

Sonja och Gösta hälsar på ...

Och i vardagsrummet gräddar pensionatsvärden våfflor på löpande band.
Jag sitter intill Sonja i soffan och Pelle ligger mitt emellan oss och spinner.

Från sekund ett har jag tyckt så mycket om Sonja.

Sonja är gift med pensionatvärdens morbror Gösta.
Jag träffade henne för första gången just som jag i fjolvåras hade kommit hit med min brutna handled och Sonja, gammal sjuksköterska, tog sig genast an gipsskenan och bandaget som hamnat lite på sniskan.

"Så där ja .., nu ska du se att det blir bättre ...", sa hon vänligt.

Och hon visste att min mamma då nyss hade dött och hon frågade hur det kändes.

Ååå, så omtänksam den människan är!

När jag frågar Sonja vad hon skulle vilja arbeta med, ifall hon hade varit ung nu, så säger hon efter en stunds tvekan att ..., "ja, då skulle jag ha blivit lärare."



Sonjas man heter Gösta och är pensionatvärdens morbror.
Han är född i Ljungby i Småland, som sist i skaran av fyra syskon.

Det här är en pratglad herre som gärna drar historier och när vi sitter i vardagsrummet och tittar på frågeprogrammet "Vem vet mest?", visar det sig att han är rejält allmänbildad och han säger själv att historia, det är nånting som han är väldigt intresserad av.

När jag frågar pensionatvärden vad han tycker är eller var den mest typiska egenskapen för sin morbror ..., så svarar han ...."ja, han är ju inte så frisk numera, men förr .., ja, han var väldigt orädd av sig .., han vågade ge sig på vad det än gällde .., startade som SJ-anställd, tog sedan studentexamen och han har varit områdeschef för Pressbyrån .., haft kiosk i Ljungby och blev egen företagare och han varit kock också .., ja, så där var han i sin krafts dagar".

Pratet vandrar fram och tillbaka och Sonja undrar hur i all världens dagar jag orkar åka fram och tillbaka så ofta och tänka sig .., "du kom alltså igårkväll och åker tillbaka i morgonbitti .., det blir ju ingenting ..!" säger hon leende.

Och så tackar dom för sig och åker hemåt.

Då är det mörkt ute.

Nu är det kväll.

En liten eld brinner på Savannen.

Stjärnor på himlen.

Vänner som ligger ensamma ansluter till Flocken.

Vi ligger nära varandra.

Syrsorna spelar.

Det känns tryggt.

Eftermiddag i landet Halland ...

Smarrigt fika vid husväggen klockan två.

Stekt torsk klockan fyra.

Liten promenad ner till havet vid femtiden.

Våfflor med grädde och hjortronylt klockan sex.

Byxorna stramar.

I say no more.

I landet Halland ...

Pelle har badat.

Det var länge sedan sist och alldeles stilla står han i badkaret,
medan jag duschar honom.

Jag tror att han tycker att det är riktigt skönt.

Efteråt hoppar han upp på matsalsbordet och putsar pälsen.


Lilla Pelle-gubben.
Ett så helt annorlunda liv har han fått på gamla dar.
Bada badkar och bo på landet och ibland i stan.


Och där ute hänger Särkar på parad.
Tänk .., att dom hinner torka i vårvinden.

Ledig dag ...

och jag pysslar mest



det är väl förstås banalt att skriva att hjärtat nästan går sönder av glädje

men så är det

kanske är det fågelkvittret


- och ja, klicka gärna så förstår ni glädjen -.

idag ......

Putsar fönster.
Dammsuger.
Slänger tvätt i maskinen.
Knipsar av några syrénkvistar.
Klappar pElle.
Plockar undan.
Flyttar Högar.
Hittar muslortar i diskbänksskåpet.
Hänger tvätt.
Ute.
Hörde ni .., hänger tvätt ... ute.
Lyssnar till småfågelkvitter.
Tar mig kaffe, sittandes på stentrappan.
Lavendeldoft i högerhanden.

Själv får man väl sitta utanför Systemet och spela fiol .....

Det är när kunden köper en kvällstidning med braskande rubrik som handlar om AMF-mannen, herr Elmehagen, som kammar hem 62 miljoner i pensionspengar, som det blir lite prat.

"Ja, helt ärligt fattar jag inte hur någon människa alls kan ha mage att tycka att det är rimligt att få så hög pension ., nej, jag begriper det inte .., jag skulle skämmas ögonen ur mig och jag vet hundraprocentigt säkert att jag heller inte skulle ta emot den summan. Aldrig!" säger jag till kunden.

Kunden, en man i min ålder, däremot tycker att det är helt rätt.

"Det är ju inte herr Elmehagen som har bestämt detta .., det är styrelsen", menar han.

Jo, det kan så vara .., men jag skulle ändå inte ta emot det, jag tycker att det är så girigt så det finns inte ord för det.

Hur kan man ens tycka att man är v ä r d så mycket pengar?
Det är det jag inte begriper.

Höga löner är jag villig att betala till läkare som räddar liv; såna viktiga yrkesmän eller kvinnor som det kanske bara finns några enstaka av här i vår värld .., ja, gärna hur hög lön som helst, men några sextiomiljonerspensionsavtal .., näää, det får mig att tänka på detta.

Idag, för nittionio år sedan ...

.. föddes en liten gosse som fyrtiofyra år senare skulle bli min pappa.

Han föddes i Bygdsiljum, men växte upp i Kalvträsk, hemma i Västerbotten, son till Anders och Anna Nilsson ..., och han var nummer två i en syskonskara på sju, varav två småttingar dog i unga år.

För mig var han förstås världens bästa pappa.

Han tyckte om att sjunga psalmer .., dansa gammaldans .,. att bada i havet .., gå på händer ..., spela badminton på gräsmattan .., och han var nyfiken på livet och oerhört mjuk på insidan.

Han var oerhört idrottsintresserad och hade själv varit norrlandsmästare på 1500, 3000, 5000 och 10 000 meter löpning och gick då under benämningen "Kalvträsk-Nilsson".

Dessutom var han lättrörd och torkade ofta tårarna när han såg sorgliga filmer, så där som "Den gamle och havet" .., och han var fenomenal på att berätta historier som han kryddade allt efter behag.


"Huvva, sä grann hon ä ...!" sa pappa om madame Hayworth.

Katherine Hepburn och Rita Hayworth var damer som han hade ett gott öga till.

Och så tyckte han om Center chokladrullar och drömde om att skaffa sig en Volvo P1800 .., en sån bil som Helgonet hade.

Vi hade PV och Amazon och så småningom en Volvo 142:a, men aldrig en sportbil.

Och så tyckte han om Ralf Edström, fotbollsspelaren.

Jag var tjugotvå år och ganska nybliven tvåbarnsmamma när pappa dog i december 1976.

Tre av sina barnbarn fick han träffa .., Rita, Maria och en liten, liten Anna.

Men Fredrik i Australien och vår Anders .., dom fick aldrig sitta i sin morfars knä.

(Den här sjöng han ofta .. men på svenska ..).

Morgon på pensionatet ...

Strålande sol efter en kall natt (minus nio grader .. nästan rekord för i vinter!) och kan man tänka sig .., inte en vindpust!

Skator bygger bo.

Lille herr Rödhake har visat sig.

Ser ni det lilla gula huset vid vägkorsningen?

Där, bakom kullen, gömmer sig havet.

Går man till vänster vid korsningen, tar det kanske tre, fyra minuter innan man är vid stranden.

Jo,

Alldeles nära är det.

Dagens fönster ...

I pensionatets sängkammare, på en gammaldags byrå tillverkad i björk, står ett fotografi av en liten gosse .., ja, just det, det är självaste pensionatsvärden i yngre år.

"Oj, vad du är lik din mamma!" säger jag och böjer mig fram för att titta lite närmare på bilden.

Det är då jag upptäcker fönstret som speglar sig i glaset.

På tåget ....

Snett till vänster om mig sitter en ung man försjunken i några papper.
"Supportive Periodontal Therapy" .., jaha .., det är vad den unge mannen studerar.
Kanske ska han bli tandläkare?


Det visar sig att det inte alls går att klicka på bilden, som jag först skrev.
Bara på den övre.

Det är inte ofta jag åker baklänges från Malmö till Halmstad, men ikväll blir det så.

Allt blir annorlunda.

Kattarp!

Har jag varit där någon gång ..?

Och det blir signalfel och vi blir stående tio minuter och lokföraren är så himla trevlig och berättar om vad som strular och när tåget under några kilometer susar vidare i 20 km i timmen, ja, då uppmanas vi att titta till vänster .., "för där är ju en sån vacker solnedgång!" säger lokföraren.

Medpassagerarna ler varmt.

Tänk, så lite som behövs för att sprida vardagsglädje.

Ungefär så här ...

Bild: Helsingborg för några år sedan.
Det är underligt .., fast jag älskar att vara i havet, mest under vattnet,
upplever jag en slags f a s a när det stormar våldsamt och havet tycks ta kommandot.


... känns det när jag om en stund ska ta cykeln och susa iväg ner till stationen.

Ungefär så.

Som ett äventyr.

Och jag har packat ryggsäcken och kollat så att allt viktigt är med: kortläsare, kamera, batteriladdarna för kameran/mobilen .., mascaran, lilla spegeln .., pennorna ., Norra-Västerbotten-almanackan .., Skånekortet .., särken .., åååå, icke att förglömma särken!

Och lille herr Canon, förstås.

Här utanför är himlen ljust, ljust blå med stora ulliga, bulliga moln som liksom är ditslängda.

Snön är försvunnen.

Råkorna, dessa underbara fåglar som liknar präster, har fullt upp med heminredning och vaggar omkring på gräsmattorna där dom fyller sina näbbar med allehanda möblemang; gräs och mossa och små, små kvistar.

Solen flödar.

En härlig dag är det!

Dokumentärfilm-tips ....

Det är den här filmen jag pratar om i inlägget här under.
(Jag älskar dig Natasja! är titeln.)

Bara så u n d e r b a r, är den!!!

Tillbakablick ...

För två år sedan handlade det om känslor.

Om sånt här.

Och idag är det den tjugofjärde mars två år senare och ute snöar det.

Just det.

Det snöar.

Tisdagsfönstret ...

Det kommer från Värmland och Jom tog bilden.

Och ....

... här ligger man i sin säng och är plötsligt hur pigg som helst.

Man lyssnar till Karlavagnen där människor ringer in och vittnar om underligheter; om andar och döda människor som visar sig och jag snurrar runt i sängen och tänker att jag borde ha dammsugit och vattnat blommorna och det blir ont om tid i morgon, bara en timme har jag på mig innan det blir tågresa till landet Halland och jag ringer sonen och pratar länge och berättar om tankarna på ett vandrarhem och allt som hör till detta och vi pratar om fredagkväll när han ska agera taxichaufför och hämta sin mamma som är jag, på Bromma flygplats.

"Kram på dig mamma!" säger han när samtalet är slut och jag blir inutivarm och glad.

Och Karlavagnspratet fortsätter.

Min moster var synsk och tre månader innan min pappa dog ringde hon till mamma och sa att hon i en dröm hade sett pappa bäras ut på bår, mot nordväst .., ja, hon ville bara berätta ...., och mamma blev förskräckt och tänkte att måtte det inte vara sant.

Det blev precis så som moster Margit hade sagt.

Det var inte första gången det hände.

Hon hade väl någon slags gåva, förstås.

Eller ..,. mentala antenner.

Vissa människor kanske är ... mer vidöppna än andra.

Så tror jag.

I morgon åker jag till landet till Halland.

Till Anna-Karin (som har lovat hämta vid stationen), till pensionatsvärden (som har kör-övning och sedan hämtar hos Anna-Karin ...) och till pElle.

Jag har önskat stekt "tåsk" (är han smålänning, ja !) på onsdag och allt känns bra.

Ja.

Nu får man väl krypa ner under blommiga täcket igen.

Godnatt govänner!

Titta här ...!

Utanför mitt fönster .., nere bland kullerstenarna, har fröken Akleja tittat upp!

Till Annika i Kävlinge!

Det finns faktiskt inte ord för hur glad jag är för din skull!

Grattis till jobbet!!!

I stället för dyra rosor, får du njuta av doftande gulmåra.

På savannen ...

På livets stora savann .., där brinner en eld och där kurar jag nu ihop mig.

Det är varmt och skönt.

Syrsor spelar.

Vi är många, vi som sover ensamma, som nu ligger där vid elden.

Tillsammans.

Som håller vakt.

Det känns tryggt.

Och till dig som strövar omkring lite ensam och letar efter en flock att värma sig hos i kväll eller i natt .., det finns plats där kring elden!

Glädje i repris ...

... bara för att jag blir så glad av dom här bilderna.

Det är den vänsterhänte sonen som pratar med sin storasyster.












Och tänk, till helgen får jag träffa alla tre barnen!

Ordination ...

Om man råkar äta nånting riktigt onyttigt, kan doktorn ordinera kräkmedel.

Sånt finns att köpa på Apoteket.

Om det skulle visa sig att Apoteket är stängt för dagen, kan man ordna det hela på annat sätt.

Man kan till exempel klicka in sig här och läsa.

Från sju till fem ..

Så här känner jag mig efter tio timmar på jobbet.
Bilden visar en trött Pelle.

Knappt hade vi börjat jobba i morse, förrän telefonen ringde.

Fyra sjukanmälningar, eller tre sådana och ett vård av sjukt av barn, blev resultatet.

Att trixa ihop ett fungerande kassaschema var inte det allra enklaste och jag välsignade den som uppfunnit Tippex .., det blev många ändringar.

När klockan var fem cyklade jag hemåt.

Tröttast.

Tog mig en snabbfika och stöööp på soffan Ektorp.

När klockan var sju, funderade jag allvarligt på att göra natt.

Nu är det ytterligare en timme senare och här sitter jag i nattsärken och viftar på tårna.

Kanske att man orkar vara på benen en timme till ..?

Pilsk ...?


En mycket enveten man skriver elva kommentarer och frågar om jag möjligen är pilsk, ja, och så kommer han med förslag på olika sätt att hetta upp sig på.

Den mannen ger sig inte.

Så jag sätter in kommentatorsgranskningen för att slippa eländet.

Bara så ni vet.

Dagens skörd ...

Den här lappen bad jag att få ..., och kunden looog.

"Jaså .., menar du att du samlar på dem ...?"

Jag sa att så är det .., det finns många olika sjukdomar i Vår Herres Hage.

Samla-på-inköpslappar-sjukan är en av dem.


Och det här är min arbetskamrat Marias handlingslapp.
I morse berättade Maria att hennes dotter Alva nu har lärt sig att cykla utan stödhjul.
Ååååå, sicken lycka för den lilla tösen!


På golvet låg den här.


Och dom två sista hör ihop.
Det ena är fram, - det andra baksidan.

"Jag vill vara nära dig husse!"

Ni vet .,. Gunnar i Jämtland, han som utlyste en "ta-en-bild-där-så-många-fåglar-som-möjligt-syns-tävling" och där en viss bloggmadame från sydöstra Skåne kammade hem storvinsten; en fågelbok .., den mannen, han har en katt som heter Vira.

Klicka på filmen här ovanför, så ska ni få se på nånting som man blir glad av.

Dagens fönster ...

Midsommarafton i Steninge.

Det är Samlad Tropp till festplatsen och mycket och god mat och störtskurar, förstås.

Det är ju midsommar.

Ute på altanen sitter pensionatsvärden och spelar schack med sin brorson.

Måndag ....

Kelafonia, Grekland. Det var i höstas det.

Ny vecka.

Ny giv.

Och en lång dag.

Sju till fem på jobbet.

Nåja, man får vara glad att man alls har ett arbete att gå till.

Ungefär så.

Och ett kvällsfönster från ...

.... ja, härifrån!

Det är det som är det bästa med alla fönsterbilder som kommer susande genom rymden; den här ljuvliga blandningen!

Ellis tog bilden och det k a n hända att den har visats tidigare, men det gör ju inget.

Några kvällsfönster från Skottland ...

Titta, på det där lilla fönstret i mitten av bilden!

Å, det lyser som en stjärna ..., alldeles ensam ute i rymden!

Bilden kommer från den här madamen och kyrkan finns i Edinburgh i Skottland.

Så här skriver Anna.

"Innanför det höga smala fönstret som det lyser så inbjudande genom firar man morgonmässa i Old Saint Paul's Scottish Episcopal Church i Edinburgh. .

Jag har aldrig varit inne fast jag ofta bor på ett hotell alldeles vid sidan om.

Men jag hade tillfälle att få gå i domkyrkan tillsammans med en infödd vän och kollega.

Så jag har tagit anglikansk nattvard.

Det som fascinerar mig särskilt i de brittiska kyrkorna är körsångens starka ställning.

Min kollega beklagade särskilt att jag kommit söndagen efter påsk när den ordinarie kören hade ledigt efter den intensiva påskhelgen.

Varje söndag firar man mässa på förmiddagen och Solemn Evensong på kvällen, med kör bägge gångerna.

Hälsningar Anna."

Och nu ....

.... ska jag ringa till sonen.

Här ligger han, bara några timmar ung, hos sin mamma.

Kanske funderar han över vad som komma skall.

På lilla rull-sängvagnen stod skrivet: "Gossen Eikedahl, f. 2/7-86.
56 cm, 4820 gr."

Kräfta är han.



Och den här lilla fröken fick också ett samtal, ja, det första.

Född i maj.

En stark och envis Oxe.

I himlen ...

Hos min kusin Barbro, där får man minsann veta vad som händer hos Sankte Per.

Jo, jo.

Upphittat ....

Efter ett tag börjar jag känna igen handlingslapparna.
Jaha .., det är den mannen eller kvinnan!


I kundkorgarna ., bakom chipsen .., på golvet .., överallt hittar man dem.


Fint bröd och grovt bröd.
Och tjusiga f.


Lite annorlunda handstil.
Nästan bara STORA BOKSTÄVER.


Och någon har varit och handlat hos Erikshjälpen.
Erikshjälpen.
Hur många gånger var inte mamma där!
Där hittade hon tandläkarstolar och sjukhussängar.
Allting, tycktes finnas hos Erikshjälpen!
Och så fraktades det hon fyndat till Sydamerika i stora containrar.


Och världens bästa arbetskamrater sparar inköpslistor och lägger dem i mitt fack.
Här är det Malin som har fyndat.