Lilla fröken Vera Hansson ...

Vera är lillasyster till såväl Alva som Kajsa.



Och allt som Alva tycker, det tycker Vera också.



Tre år är hon.

"Så här många ..", visar hon.

När jag frågar hennes mamma vad som är Veras mest utpräglade egenskap, svarar hon: "Vera är trygg"



Och blir man inte varm i hjärtat när man ser en sån här liten hand, då vet inte jag.

Den underbara vaxduken kommer från - håll i er - Ullared!

Idag, för trettiofyra år sedan ...

... blev jag tvåbarnsmamma.

Då föddes på Karolinska Sjukhusets BB den lilla fröken som skulle bli Anna-Panna.

Och idag har hon alltså födelsedag.


Kudde på magen har vi alla tre, Anna, Dr Böhlander och deras mamma.


Liten Anna rensar fisk på gräsmattan hemma i Malå.

Här kommer en stor grattiskram från mamma, samt en hälsning från två smålänningar och en före detta chilenska.

Dagens fönster ...

¨'

Från Anita i Sorsele kommer den här bilden.

"Här är ett underbart foto av sonhustrun. Och vackra fönster på deras vackra hus", skriver svärmor Anita.

.

Ett kvällsfönster från ...

... madame Hedgren i Trelleborg.

Alldeles här i närheten bara.

Tre småländska bröder ..

Storebror Tommy.
En hejare på allt vad energibesparing heter.
Det var han som blev intervjuad av Washington Post.
En tjurskalle som helt otränad stakade i mål vid halvniotiden i Vasaloppet, ivrigt påhejad av publiken.

Att vid dryga femtio års ålder komma in i en helt ny släktgemenska, det är inte alltid det enklaste.

Men från sekund ett har jag känt en sån otrolig värme från pensionatvärdens bröder och deras familjer.

Å, vad jag tycker om dem!



Det här är Tommy för mig.
Skrattande.

Och om man i trettiofyra år har varit tillsammans med en man som heter Tommy och sen träffar man en lokförare och är tillsammans med honom i tre år och den mannen heter också Tommy .., och så till sist, så blir man infångad av en smålänning i Halland som absolut inte heter Tommy, utan Thomas, men har en bror som heter Tommy .., då kan jag lova er att man säger fel namn, inte bara en, utan hundrafemtio gånger!

"Vill du ha kaffe Tommy? Thomas?" frågar jag ideligen och bröderna ler.



Och här är pensionatsvärden.
Mellanbror.


Jungfru.
Den i särklass mest tålmodiga människa jag har träffat.
Tycks aldrig finna nånting omöjligt.



Bröderna och rara svägerskan Inez målar väggar.
Jag sköter marktjänsten.
Igår räkgryta och rabarberpaj.
Idag citronkaka till kaffet.
Och så plockar jag blommor från Gunvors rabatt och ställer i ett glas på bordet.



Ulf.
Skorpion.
Lillebror.
Trummis.
Fortkörare.
Spelar och sjunger på äldreboende.
Sprallig.



Kakan som jag bakade med riktigt smör ..., och gott var det!

Här är ett!

Från Barbro i Uppsala kommer det här fönstret.

"Raggarön, maj 2010", står det som bildtext.

Och så skriver Barbro att det är skruttigt väder där uppe i Uppsalatrakten.

Det är inte så mycket bättre här, kan jag säga.

Men man får bli varm av annat .., den trevliga gårdagskvällen med rabarberpajen med jordgubbar i .., mums, så god den blev .., och sällskapet inte att förglömma .., och nu har jag en citronkaka i ugnen som jag ska bjuda dem på .., alla tre är i sommarhuset och målar väggar och själv renskriver jag (från kasettband) Göstas syn på den psykiatriska vården.

Fyra termoskannor med kaffe ska bryggas, - dom ska pv ha med sig till körövandet senare i dag - och så tar jag med alltsammans och åker till sommarhuset om en timme ungefär ..., plus några skott av en syrén .., och lite annat.

Jag sköter den s.k. markservicen och det passar mig helt utsökt bra.

Fönsterfångare ...

Jag vill bara säga en sak: ni är helt otroliga!

Så råkar jag - i förbifarten - nämna att det har varit ont om fönsterfångartid och när jag gluttar i min mailbox någon timme senare, så finns där fönster i mängder från annannan i Portugal .., från Barbro i Uppsala och från Ulrika i Västmanland, - ellis - alltså!

Åååå, vad jag tycker om er!

Söndagsfönstret ...

.... finns i Lainejaur, inte långt från Malå.

Det var Leina som tog bilden och det var nog två år sedan, tror jag.

Idag får den komma i repris, då det är lite ont om fönsterfångartid.

Hemma i stan ...

... är det ett ständigt av brus av ljud.

Bilar som kör förbi .., som tutar .., skrikande däck .., människor som pratar-bråkar-diskuterar-skrattar-hojtar!

Sånt.

Här, i landet Halland, nära havet .., låter det så här när jag går ut vid kvart över nio på kvällen.

Kväller ...

Och det blir räkgryta med ris och sallad och från sommarhuset kommer bröderna och en svägerska körande och jag har dukat i rummet, ja, allt är klart.

Levande ljus på bordet .

Vitsippor i en vas.

"Men riset kommer inte att räcka ..?" visk-säger pv oroligt.

Jag säger att det är ingen fara.
Jodå, det kommer att räcka.

Och under middagen blir det hetsiga diskussioner som börjar med bensinförbrukning och slutar med kontrollsamhälle, kameraövervakning och diktaturer.

Att sitta intill och lyssna till hur de tre bröderna diskuterar och tänker, är hur intressant som helst.

Den äldste är den som vill ha ordning och reda i trafiken .., han berättar om galningar som kör om på backkrön och vittnar om att han får fingret av andra bilister när han själv håller den lagstadgade hastigheten

Nummer två är nånstans mitt emellan och den yngste är helt klart rebellen.

Han kör mellan varven fort.
Väldigt fort.

Att hon som är sambo med den yngste brodern och dessutom född och uppvuxen i det som då var Pinochets Chile, måhända tänker i något annorlunda banor, är nog inte så underligt .., för henne är detta med diktatur och kontrollsamhälle en verklighet.

Och pratet går hit och dit och jag sitter och ler för mig själv .., det är härligt med livliga diskussioner där människor har helt olika åsikter.

Alla ska övernatta på pensionatet.

Jag har lekt piga och har renbäddat och gjort fint i rummen.

En jordglob lyser så fint i lilla rummet här nere.

Och senare ikväll vankas rabarberpaj.

Och riset, jodå, det räckte.

Just nu ... i landet Halland.

Det här är ju egentligen mitt egentliga smultronställe.

Stentrappan, där jag tidiga morgnar - när det är varmt ute - brukar sitta och dricka kaffe.
En katt i gräset.
Eller två.

Den rosa pilen visar hur det kan gå när man - i god tro - planterar mynta.
Alldeles totalt tar den över!
Men var gång jag försöker rensa bland allt det gröna, har jag kvar myntadoften på mina händer och då tänker jag att .., ååå, sicken lycka!

Mot väggen växer den kaprifol som jag planterade i fjolvåras.

Längst fram, mot gräsmattan, trängs lavendel.


Plommonträdet har nog sett sina bästa dagar.
Men oj, så mycket god marmelad det har blivit!

Sitter man på trappan och tittar till vänster, är detta vad man ser.
Grannens hus.

Sååå vackert är det och smälter in i miljön på ett helt annat sätt än dom Dallas-hus-varianter som finns en bit bort.

Det här är bymiljö, rakt av.
Ytterst sällan hör man en bil komma förbi .., ty den allmänna vägen tar slut nere vid havet.

Ser ni den vackra gärsgården?

Mot den växer rabarber och jordgubbar som pv har planterat.

Inför kvällen ...

Idag ska pv och hans två bröder ägna sig åt sommarhuset, det som Gunvor bodde i.

Huset ska säljas, men först fräschas upp lite.

Själv har jag förberett för godaste räkgrytan som ska bli till middag ikväll.
(pv har lärt sig göra mina gifflar med den äran ..., men nu jäsiken har jag lärt mig detta med räkgrytan ...)

Nu fattas bara räkorna.

Till kvällsfika blir det rabarberpaj (med jordgubbar i ..) och glass.

Tre bröder och två fästmör, två hundar och två katter .., det blir nog trevligt här på pensionatet kan jag tro.

Någon anser ...

... att man ska ha brödet i plastpåse så det inte är så jäkla hårt.

Men jag älskar ju seeeegt och hårt bröd och mycket tuggmotstånd.

Till slut går det så här.

En slags protest, kan man nog säga att det är.

Lördagspyssel ...

Röjer i tvättstugan.
Får oroliga blickar från pensionatsvärden.
"Du slänger väl inte ...?" säger han.
I dammsugarpåsen finns nu små solrosfrön.



På fönsterbrädan: BB-avdelningen.
Och nej, jag har ingen aning vad som här har planterats.



Och på köksbordet ...., den outsägligt vackra koppen som jag fick av Anna-Karin.
Vitsippor.
Ett ljus som snart brunnit ner .., och den där ljusstaken som jag först nu har lärt mig att tycka om.

Ute är det hällregn.

Och från radion hörs Salem al Fakir sjunga att han ska fortsätta att promenera.

Nu ger jag upp!

I vanliga fall ligger såväl pElle som sigge nilsson hos pensionatsvärden.

Ja, på hans sida av sängen.

Nära, nära honom.

Det spelar ingen roll hur mycket jag lockar och har mig, nix, det är hos honom dom vill vara.

Igårkväll föreslog jag listigt att vi skulle byta sida av sängen, herr pensionatsvärden och jag själv.

"Visst ...!" sa han vänligt.

Så vi bytte.

Det tog tre sekunder så satte sig katterna upp och tittade häpet på förändringen ..., och sedan, vips bara, hoppade dom ner frn sängen.

I morse vid sextiden kom sigge uppskuttande och lade sig vid mina ihopkurade knän.

"Men hej lilla sigge!" utbrast jag lyckligt.

Då sätter sig sigge upp med världens fart och tittar sig omkring!

"Va? Vad är nu detta?!!"

Och så kliver han raskt över ravinen, dvs, sängmitten, och lägger sig hos husse.

Nöjd och belåten.

Och pensionatsvärden, han smajlar minsann också belåtet.

Lördagsfönstret ...

I pensionatets sängkammare, på en byrå från 50-talet kanske, står ett fotografi av självaste pensionatsvärden, fast i unga år.

Det är i den bilden jag upptäcker fönstret.

Och stegen användes i tisdags när pv skulle fixa tv-antennen.

Möte på tåg en kväll i maj.

Från Ystad till Malmö sitter Christina framför mig.

Hon är tretton år och är på väg till just Malmö för att möta sin kompis som kommer från Halmstad och sedan bär det av hemåt igen.

När jag frågar Christina om hon vet vad hon vill arbeta med, svarar hon att "oh, ja! hon vill bli frisörska!"

På min vänstra sida sitter en man i min ålder och studerar ett kompendium.

Lite av texten handlar om "fostrets hjärta" .... ja, jag sneglar i smyyyg.

I trakten av Oxie tar jag fatt i modet och frågar helt enkelt om han är läkare?

Mannen ler lite förvånat.

Jodå, det är han; han är förlossningläkare och absolut, javisst, vore han tjugo skulle han definitivt arbeta med samma sak .., och visste jag till exempel att 97 procent av alla förlossningar avlöper utan problem och nu ska han vikariera på ett annat ställe, det är därför han läser in sig på all denna litteratur.

När tåget stannar önskar vi varandra en trevlig helg.



Isvindar på perrongen i Malmö.


I hela mittgången ser det ut så här.
En, enligt egen utsago, aspackad kvinna i min ålder pratar högljutt mest hela tiden.

Och så Öresundståget som är så överfullt så massor av människor får stå i gångarna!

En ung tös med renrakat huvud, ja, frånsett en remsa hår mitt på huvudet, sitter mitt emot mig.



Hon är så finlemmad och ser så rar ut .., och jag frågar om jag får ta en bild av hennes väska.

Det går bra det.

"Det är min bästa kompis som har gjort den, ja, målat och så ...", förklarar hon.

I Helsingborg får tösen med väskan stiga upp och lämna plats åt en annan ung flicka som har platsbiljett och resten av sträckan får hon tillbringa stående i mittgången.



Två stycken är dom, ja, som har platsbiljetter.
Bästa kompisar.

Båda ska till Göteborg, dom ska shoppa och bo hos den ena flickans mormor.

Jag får veta (någon frågar) att dom läser på gymnasiet .., tösen med prickig överdel läser teknik ("precis som mina föräldrar har gjort och jag hade bestämt mig för att ALDRIG-I-LIVET, jag skulle välja något helt annat, men det blev teknik", förklarar hon leende och detta är det bästa hon har gjort, hon är så nöjd med sitt gymnasieval!) och väninnan som läser Herta Müller går samhällsvetenskaplig linje och nu har läraren beordrat dem att läsa något som är skrivet av en nobelpristagare.



"Vad jag tycker om Herta Müller ..?

Tja, i alla fall i den här boken skriver hon med oerhört korta meningar .., det känns ovant ..", säger flickan.



På bordet mellan oss ligger en dansk tidning, typ Metro.

Jag läser om de danska männens minskade testosteronhalt.
Spelar det någon roll?
Javisst!

Män med låg testosteronhalt kan tydligen få problem med diverse sjukdomar, bland annat diabetes och detta hade jag rakt ingen aning om.
Eländet skylls delvis på det osunda danska levernet, dels på miljögifter.

Och sedan framme i Halmstad.

Bilen står parkerad och väntar på mig och medan jag kör gamla kustvägen till det gula huset på kullen, så tänker jag att dessa resor är som små guldstjärnestunder i mitt liv.

Precis så.

På jobbet ...

"Få se nu .., hur mycket ska jag ta hem egentligen ...?" tänker hon nog, den rara Maria.
Det är tonvis med frukt och grönsaker som beställs hem och ni kan ju ana hur knepigt det är att försöka beräkna hur mycket som går åt.
Allt svinn noteras och sedan ska man helst förklara hur det kunde bli så.
Nästa vecka ska jag intervjua hennes dotter Alva.
Ååå, det ska bli så roligt!


... och dagen susar iväg och allt fungerar som det ska.

I lilla kontoret sitter Maria och gör fruktbeställningen.

Det finns dom som tror att jag är hennes mamma.

Och Christoffer som nyss har börjat hos oss, fixar kassan med den äran.

Precis som Therese, är han ambitiös och så duktig och jag drillar honom i att skilja på kålrot, palsternacka och rotselleri.

"Få se nu .., vad har körsbärstomater i ask för nummer ..?" frågar jag.

Jodå, nu har han lärt sig.

"4502!" svarar han smajlande.

Och innan jag går hem tar jag undan traven med kundkorgar och där står en farbror i åttioårsåldern kanske och minst två gånger kommer jag och hämtar korgar och han skrattar och säger ..."det var det värsta vad du kommer nära mig ...!"

"Jamen, det förstår du väl .., det är ju det som är meningen ...", säger jag och blinkar lite.

"Jaså, på det viset?!" säger mannen och filurblinkar tillbaka och så dras jag in i världens varmaste farbrors-famn och får en kram som gör mig så glad, så glad, så glad.

Har jag sagt att det här jobbet är världens underbaraste?

Det är det.

Och nu ska jag byta om och ta tåget till landet Halland.

Tänk, att man får vara så lycklig!

Idag, för trettiofyra år sedan ...

... var det tänkt att vårt andra barn skulle komma till världen.

Det skulle dröja ytterligare tre dagar.

Fredagsfönstret ..

... finns i Ystad, hos Roslins Cykelverkstad.

Hemma eller borta ...

Tågresan från Halland till Skåne blir vilsam.

Mest sitter jag och tittar ut genom fönstret.

Utanför Båstad har kossorna fått komma på grönbete ..., i Ängelholm kliver frisöreleverna ombord .. (ni vet, dom som sa att det hårschampot som jag använder, kan liknas vid cykelolja ...) och i Lund har så gott som alla gatuhusen nära stationen blivit översållade med klotter.

I Malmö råder isvindar och det är kallt och hurvigt i tåget.

Mitt emot och intill mig sitter ett större sällskap danskar.
Det pratas om skolverksamhet, dagis och kartoffler hit och dit.


Gudhjem på Bornholm.
Som en blandning av Skåne och Danmark.

Så mycket förstår jag, som att sällskapet ska till Bornholm.



Och väl hemma i Ystad tar jag cykeln och susar iväg hemåt och allt medan kaffebryggaren sörrrplar, tittar jag in på Möllers och köper mig en Palermobulle och hemkommen igen upptäcker jag att Fru Pelargonia har börjat blomma, allt medan tulpanerna har vissnat och saligen avlidit, men solen visar sig och himlen är ljust blå.

Ungefär så är det.

Tidig morgon på pensionatet ...


Kvart över fem går radion igång.

sigge nilsson ligger på pv:s sida och är morgontröttgosig.

Knappt ett moln syns på himlen.

Nere i köket är bordet frukostdukat sedan igårkväll.

Där är vitsippor i vacker kopp (tack än en gång Anna-Karin!) ..., och allt utom färskvarorna på plats.

Och brödet, förstås.

Hade Söderberg & Sara funnits i närheten, hade det blivit deras goda bröd.

Eller kanske en kanapée?

Nu blir det pv:s hembakade bröd och det går också bra.

Dagens fönster ...

... finns också det i Halmstad, inte så långt från järnvägsstationen.

När jag röjer i lilla rummet ...

.... hittar jag en liten "Mina kompisar-bok".

Jag tväröppnar för att se om den möjligen tillhör pv:s dotter, men det gör den inte.

Det är hans.


Den lilla boken översvämmas av rader från tidigare elever under ett visst läsår.


Och alldeles inutivarm blir jag när vänder blad.


"Dessutom har du varit som en stadig punkt i skolan, lite som en pappa."

Bättre än Idol ....

Hos färgstarka madamen Ruta Ett, hittar jag detta.

Och blir man inte glad av att se den filmen, då vet inte jag.

När antalet besökare på Youtube nått 1 miljon, har tydligen handskföretaget lova bidra med en rejäl slant till cancerforskningen/bröstcancerbehandling.

Eftermiddag i landet Halland ...

Sonja får också en filt om axlarna.
En blå en.

Och köttsoppan blir godkänd och alla, utom pv, tycker att klimp är gott.
Till efterrätt blir det rabarberpaj med vispad grädde.
Vi sitter ute på altanen, den som byggdes som dansbana när pensionatsvärden fyllde femtio.
Eftermiddagssolen är varm ..., men Gösta fryser och får en grön filt om axlarna.


Innan gästerna kommer plockar jag tre buketter med blommor.
En med enbart vitsippor, en annan med påskliljor, pärlhyacinter och en enda tulpan.
Och en med mynta, pärlhyacint och en rosa liten blomma som påminner om nunneört.


"Titta, har Thomas hittat fotografiet från min realexamen .., ja, ni förstår hur stolt jag var!" säger Gösta och håller ömsint bilden mellan sina händer.

Det är eländigt med Gösta numera.
Han har problem med lungorna och röker förstås alldeles för mycket.
Men denne man fascinerar mig.
Han har, i hela sitt liv, varit helt obegripligt driftig och han har aldrig varit rädd för utmaningar.
Och han är skärpt och har ett fenomenalt minne.

Den senaste tiden har Gösta haft närkontakt med den psykiatriska vården.

Om detta pratar vi länge, eller det är Gösta som berättar och vi lyssnar.

Han berättar om vårdpersonal som är som änglar och ger taktil massage med olja och vad det betyder .., han berättar om hur han själv har suttit i allrummet och spelat piano och en annan manlig patient som står intill och sjunger ..., men han berättar också om personal som, enligt honom, borde ha valt ett annat arbete, ja, vid ett löpande band, till exempel.

En härlig försommarkväll blir det.

Och på tv-antennen sitter herr Stare och lockar och lockar.

Ingen fru har han fått sig ännu.

Upphittat ...

Det är när jag sorterar i min egen blå Ikea-kasse som jag hittar ett brev daterat den 12/8-98.

Ett brev från mig till min mamma, som då befann sig i Bolivia.

Ett brev som handlar om en semesterdag i Stockholm.

Så här lyder sista stycket:

"Egentligen ville jag till Söders höjder, men det var så krångligt att ta sig fram, så det blev Rålambshovsparken i stället och vi gick ner till grönområdet som ligger vid vattnet.

Ååå, det var som i himlen!

Överallt låg ungdomar och medelålders på filtar och gottade sig i solgasset .., vi mötte vältränade muskelpaket med svällande biceps och Jonny upptäckte en vacker donna med gyllenbrun hud och han sa ..."jävlar, vilka hyllor!"

Och så satt vi där vid en liten servering och det var soligt och varmt och bakom oss, på en rutig filt, låg ett förälskat par och kysstes nästan nonstop, ja Gud .., man tänkte på den tiden, det var länge sedan .., men colan var god och min toast underbar och Anders gick och köpte glass och kom leende tillbaka och sa att glassförsäljaren hade kallat honom för monsieur och så hade han prutat två kronor på glasspriset.

Vilken lycka!

Vilken vardagsglädje.

Och efteråt gick vi längs stranden och tittade på alla segelbåtar som låg förtöjda vid vattnet och där var småflickor som badade med kläderna på och några unga gossar övade brädsegling.

Hela tiden strålade solen.

Hela tiden var vi så lyckliga."

Irritationsmoment ...


Ett dylikt infinner sig när det blir stopp i dammsugarröret och så visar det sig att det är fullständigt omöjligt att ta isär rören.

Tvärstopp!

Och inte får jag loss själva dammsugarfoten heller.

Allt sitter fast och det är ju typiskt när påsen var sprillans ny och jag skulle fara omkring som en Tornado här i huset ...

På spisen ...

... puttrar köttsoppan.

Grön persilja ska strös ovanpå saligheten innan det är dags för servering.
(Soppan hamnar i Blå Måsens soppterrin .., oj, så fint!)

Och där är gott om potatis, kålrotsbitar och morötter.

"Men klimp avstår jag gärna ..", säger pv lite diskret.
(Alltså får jag göra en egen liten omgång med klimp .., det är ju liksom pricken över i.)

Rabarberpajen är förberedd.

Såja, nu kan man ägna sig åt andra viktigheter.

Kalimera världen ...!


I Grekland är det svettigt just nu.

Landet åker kana längs ruinens brant och snart är det väl stor risk att man dråsar iväg rakt ut i tomma luften.

Men idag minsann ska grekerna gå ut i generalstrejk och det mesta lär stå stilla.

Grekerna vill förstås behålla sina delikata pensionsförmåner och någon måtta får det förstås vara på sparandet, tycks man anse.

Man kan fundera över hur människor tänker?

Och allra mest när man läser sånt här.

Det är vad jag tänker.

Utsikt mot innergård ...

Ja, så är det verkligen, att jag älskar innergårdar.

Det är som att öppna en ask .., detta att inte veta vad som döljer sig bakom aldrig så eleganta husfasader.

Och när Gösta sätter sig på sin stol ute på balkongen, ni vet, den som är belägen i den oerhört vackra våningen, då ser det ut så här.

Ganska ruffigt.

Man kan tänka sig ljuden från förr.

Dagens fönster ...

... finns i Halmstad.

Tänk, det här ska bli "min" stad.

Nån slags resumé ...

Ängelholm i motljus.
Eller inloppet.
Så vackert att det är inte sant.


Det är underligt det här med tid.

Ibland tycks tre timmar på tåg som en evighet och andra gånger susar det bara till.

Det är som med veckan före man har semester - då tiden masar sig fram - jämfört med den allra sista, då timmarna försvinner i en otrolig fart!

Hur olika ter sig inte tiden då?


Gösta vid sitt arbetsbord.
Han pratar in ett band som handlar om hans syn på den svenska sjukvården.
Framför allt om den psykiatriska vården.

Men ikväll är det en bra tidsresa och jag knatar iväg i snålblåsten och duggregnet och tänker på Ystad som hade sommarvärme i eftermiddag .., och så inväntar jag pv hos Sonja och Gösta och Sonja har redan dukat på en bricka som står i köket och vi sätter oss i vardagsrummet och det blir prat om precis allt möjligt.

Vi pratar om pingstväckelsen .,. om att tala i tungor .., och att bli frälst och om Darwin och det surras om jobbet och om påskliljor och liljekonvaljer och om våra första arbeten.

Gösta sitter i sitt rum och ordnar med sina bandinspelningar.

Vid kvart i nio kommer pv och slår sig ner och vi blir där i nära ytterligare en timmes tid.

"Thomas! Kom och spela lite på mitt nystämda piano!" hojtar Gösta och så blir det.

Det sjungs andliga sånger av männen som är ateister och jag ler för mig själv.

Och så blir det bestämt att jag i morgon ska koka köttsoppa och så kommer Sonja och Gösta hit och äter med oss och när vi säger tack och hej, pussar jag på franskt vis eller vad jag i alla fall inbillar mig är franskt vis ... så där dutt-dutt-dutt och Sonja skrattar och kramar om och sen är det Göstas tur och jag känner hur oändligt mycket jag tycker om dem!

Och nu kommer herr Pensionatsvärden med ett glas Martini, allt medan pElle smyger under bordet.

Livet känns som bäst.