fredag 7 maj 2010

Möte på tåg en kväll i maj.



Från Ystad till Malmö sitter Christina framför mig.

Hon är tretton år och är på väg till just Malmö för att möta sin kompis som kommer från Halmstad och sedan bär det av hemåt igen.

När jag frågar Christina om hon vet vad hon vill arbeta med, svarar hon att "oh, ja! hon vill bli frisörska!"

På min vänstra sida sitter en man i min ålder och studerar ett kompendium.

Lite av texten handlar om "fostrets hjärta" .... ja, jag sneglar i smyyyg.

I trakten av Oxie tar jag fatt i modet och frågar helt enkelt om han är läkare?

Mannen ler lite förvånat.

Jodå, det är han; han är förlossningläkare och absolut, javisst, vore han tjugo skulle han definitivt arbeta med samma sak .., och visste jag till exempel att 97 procent av alla förlossningar avlöper utan problem och nu ska han vikariera på ett annat ställe, det är därför han läser in sig på all denna litteratur.

När tåget stannar önskar vi varandra en trevlig helg.



Isvindar på perrongen i Malmö.


I hela mittgången ser det ut så här.
En, enligt egen utsago, aspackad kvinna i min ålder pratar högljutt mest hela tiden.

Och så Öresundståget som är så överfullt massor av människor får stå i gångarna!

En ung tös med renrakat huvud, ja, frånsett en remsa hår mitt på huvudet, sitter mitt emot mig.



Hon är så finlemmad och ser så rar ut .., och jag frågar om jag får ta en bild av hennes väska.

Det går bra det.

"Det är min bästa kompis som har gjort den, ja, målat och så ...", förklarar hon.

I Helsingborg får tösen med väskan stiga upp och lämna plats åt en annan ung flicka som har platsbiljett och resten av sträckan får hon tillbringa stående i mittgången.



Två stycken är dom, ja, som har platsbiljetter.
Bästa kompisar.

Båda ska till Göteborg, dom ska shoppa och bo hos den ena flickans mormor.

Jag får veta (någon frågar) att dom läser på gymnasiet .., tösen med prickig överdel läser teknik ("precis som mina föräldrar har gjort och jag hade bestämt mig för att ALDRIG-I-LIVET, jag skulle välja något helt annat, men det blev teknik", förklarar hon leende och detta är det bästa hon har gjort, hon är nöjd med sitt gymnasieval!) och väninnan som läser Herta Müller går samhällsvetenskaplig linje och nu har läraren beordrat dem att läsa något som är skrivet av en nobelpristagare.



"Vad jag tycker om Herta Müller ..?

Tja, i alla fall i den här boken skriver hon med oerhört korta meningar .., det känns ovant ..", säger flickan.



På bordet mellan oss ligger en dansk tidning, typ Metro.

Jag läser om de danska männens minskade testosteronhalt.
Spelar det någon roll?
Javisst!

Män med låg testosteronhalt kan tydligen få problem med diverse sjukdomar, bland annat diabetes och detta hade jag rakt ingen aning om.
Eländet skylls delvis på det osunda danska levernet, dels på miljögifter.

Och sedan framme i Halmstad.

Bilen står parkerad och väntar på mig och medan jag kör gamla kustvägen till det gula huset på kullen, så tänker jag att dessa resor är som små guldstjärnestunder i mitt liv.

Precis så.

4 kommentarer:

Bloggblad sa...

Som vanligt blir dina resor riktigt spännande!

Har jag berättat om när jag åkte på ett överfullt tåg, och ungdomarna omkring mig slängde upp TJOCKA böcer, typ lagbok på engelska och astronomi på franska... och jag kände hur jag plötsligt blev Mr Bean - och fick sån vansinnig lust att ta fram en tre gånger så tjock bok.

Sen när ungdomarna läst ett tag, fick jag en obändig lust att ta fram Se & Hör, men det hade jag ju ingen förstås...

Vilken tyst kraftmätning det var där i kupén!

Sven Teglund sa...

Väldigt fin reseskildring, som vanligt: Att du vågar ta kontakt med människor så där, det tycker jag är modigt. Det krävs mod.

Och det har du nog stor portion av!

bettankax sa...

Jag tror inte jag vet någon som har så stort och genuint intresse för människor som du har. Helt makalöst! Om du nu haft ett jobb där du satt ensam på kammaren skulle jag bättre kunna förstå, jag menar du har ju som oftast en mängd härliga möten även på jobbet. Och du skriver så jag ser en film framför mig. Härligt!
Jag kan bli så människotrött. Blir du aldrig det? Fast ibland tror jag att min M-trötthet är en yrkesskada?!
Skön helg/KRAM

Elisabet. sa...

Bloggblad: haha ...! Har just högläst din kommentar för pv som fixar kaffe .-)) Och jag ser allt framför mig ..., hur madamen hivar upp den Allra Största Boken, till ungdomarnas förvåning ...

Sven: efter fyra månaders rehab hade jag förlorat jättemycket av det där modet, men igår .., då fanns det där igen .-)

bettankax: jodå, ibland sitter jag tyst och säger inte ett PIP ,-))