Tanke och handling ...

Älsklingsplatsen.
Här växer mängder med bångstyrig (men väldoftande) mynta ., lavendel .., salvia och kaprifol.
Det är här jag sitter och dricker förmiddagskaffe.
sigge nilsson i mitt knä.
För mig, är detta en så stor gåva.

Det kan minsann vara två helt skilda saker.
När jag idag tog bilen och körde in till stan, med sikte på Plantagen, då var tanken den att jag skulle inhandla 1 st fjärilslavendel och 1 påse hönsgödsel.


Barndomsminne ...

Men där inne bland allt det gröna och sköna, händer något.
Det är där som tanke och handling separeras.

Ty med mig hem hade jag: 1 st sibirsk vallmo (för att den påminner mig om min barndom i Malå, vi hade såna i stenpartiet vid garagenedfarten .., gula och orangefärgade ..), 2 st blåblommande nävor .., 2 st stora stäppsalvior .., 1 st vanlig lavendel .., 1 hängampelblomma ..,. 1 citronmeliss, 1 ananassalvia, ytterligare 1 kryddväxt .., samt en Rosentrybuske.



Så här ser det ut i vrån på altanen.

Där finns även fläder som växer lite vilt .., massor med humle .., 2 st kaprifoler och 2 stockrosor.
Men ännu är det inte klart.

Var rosentryn ska planteras, har jag liksom ingen bestämd uppfattning om.
Ännu.

Lägg därtill att jag har plockat bort alla nya vedrester från gräsmattan, krattat densamma från nyklippt gräs .., delat på diverse perenner och planterat om .., hängt ut två maskiner tvätt .., lagat middag .., legat raklång på gräsmattan och vilat .., knappt tagit mig upp sedan .., så förstår ni kanske att jag känner mig rätt så mör.

Men ..., jag ä l s k a r sånt här arbete!
Det är som min Anna som säger att hon tycker om att mocka i stallet.

Ännu en insikt ...

Igårkväll köpte jag Euroshoppers Löksill.

Det ska jag aldrig göra om.

Grannens tomt ..

Ååå, där blommar nu slånbär och rhododendron!

Berghällen på bilden .., den låg grannfrun och skrapade för hand för någon tid sedan, ja, för att få bort all mossa.

Hela dagen blev hon där.

Skrap-skrap-skrap! lät det.

Som bäst ...

... är det just nu.
Och i plommonträdet surrar det av bin.
Jo, det blir nog bra med pl.marm.-10 i höst.



Min lilla kamera är ingen höjdare när det gäller närbilder.
Det gör inte så mycket.
Man kan ju ana känslan ändå.



Uppe på tv-antennen pågår barnalstring.
Det är herr och fru Stare som nu är alldeles till sig av kärlek.



Och här syns två av husets tre herrar.
Det är tidig morgon när bilden tas .., pv iklädd morgonrock.
sigge nilsson spinner.

Herrarna katt ...

Och pElle .., han trivs med tillvaron.
Mest helatiden är han och sigge nilsson tillsammans.



Att fånga lille sigge på bild, är minsann inte lätt.
Som ett kvicksilver är han.

Och så snart kameran åker fram, springer sigge nilsson in i huset!
Allt som skymtar är svanstippen.

Morgon i landet Halland ...

Tio dagar sedan jag senast var här.
Mycket har hänt.
Alla små broccolibarnen har fått komma ut i friska luften.
Veden är kluven och bortforslad.
Och fruktträden blommar som allra bäst!



Överallt på gräsmattan syns små eller större sällskap av styvmorsvioler.
Som små öar är det.

Termometern visar på sjutton grader varmt nu på morgonen.

Och på altanen ligger pElle och har det så bra.

Dagens fönster ...

Finns i Tyskland, i Kloster Buch, några kilometer från där madame Tuvstarr bor.

Sonja ....

Varje tisdagkväll när jag kommer med tåget, blir det till att vänta på pensionatsvärden.

Han har nämligen övning med kören Västanvind och är inte klar förrän vid kvart-i-niotiden.

Och nu har jag vant mig vid att promenera den lilla biten till Sonja och Gösta och så slår jag mig ner i skinnsoffan och sitter där och vickar på tårna tills det är dags att åka norrut, mot det gula huset på kullen.

Efter den här tiden i landet Halland, känner jag mig hur hemma som helst hos dem och var gång vi säger hejdå, duttpussar jag tre gånger på Sonjas kind, så där på sydländskt manér.

Egentligen är det för att visa hur mycket jag älskar henne.

På tåget ....

Och nu blommar rapsfälten och bokskogen skirar i härligt grönt!
Helsingborg är vidunderligt.
Det är första gången jag tänker den tanken.



Mitt emot mig sitter en vacker kvinna och läser en bok.
Läckra läsglasögon.

Och kvinnan har en slags inbyggd stil och klass, jo, sånt syns.

Jag hämtar mod och frågar om vänsterhanden?
Jodå, det går bra.

En medelålders man som sitter intill henne, sneglar försynt åt vårt håll.

"Ja, ja, det finns många olika slags sjukdomar, det här med att fånga händer är en av dem ...", säger jag på filurvis till honom.

Och så börjar vi samtala, kvinnan och jag själv.



Det visar sig att hon precis har kommit hem från Schweiz där hon har passat barnbarn.

Nu ska hon hem till sig, till Arild, den där lilla byn som är som en pärla på den skånska västkusten.

På gränsen till för vackert, ja, för mig.

Och vi pratar om arbetstillfällen .., om händers utseende, om den sena våren .., och snön i Schewiz ..., och om allt möjligt annat.

När kvinnan stiger av i Helsingborg, tar hon min hand i sin och säger leende hejdå.

Hennes hand är alldeles varm.

Absolut en insikt ...

Igårkväll vid tiotiden satt jag som förhäxad vid datorskärmen och tittade på den ruvande Fru Fiskgjuse, någonstans i Skottland - tror jag -.

Alldeles stilla låg hon i sitt bo och med jämna mellanrum utstötte hon ett särskilt läte.

Någon make syntes aldrig till.

Jag tänkte att ååå, sicket långtråkigt liv att vara fiskgjusemadame och ligga där och vänta på mat hela dagen, men sedan slog det mig att det är väl ungefär som när jag själv tronar på soffan Ektorp.

Fru Fiksgjuse låg mest stilla och tittade sig omkring och ibland reste hon sig och puffade till äggen lite och så lade hon sig igen och tycktes ha det rätt skönt ändå.

Från utsiktsplatsen över skogen långt där nere .., och skymningen på väg att ta över .., hörde jag plötsligt g ö k e n.

Ja, i Skottland, alltså.

Det var .., nästan magiskt.

Klockan 15:31 pip.

Trappan i pensionatet.


I mörka natten grips jag av en slag inutioroskänsla som är förfärligt obehaglig.

Alldeles mörkt är det där ute och inte en människa syns till.

Eller hörs.

Allt är tyst och stilla.

Man kan inbilla sig att man är den enda överlevande människan efter ett kärnvapenkrig.

Det är väl nån slags ångest förstås.

Och med två timmars sömn i bagaget (från klockan tre och framåt tittar jag på SVT-play, det är dokumentären om det danska kungahuset ...) vinglar jag fram på cykeln och att arbeta i åtta timmar känns som en nästan-evighet.

Men det går förstås.

Lika stressigt idag som igår.

Det susar i mitt huvud.

När klockan är tre tar jag cykeln och svänger åt helt andra hållet, rakt norrut, till Jem & Fix, där det ska inhandlas laservattenpass till pv och av bara farten köper jag en lavendel i kruka till mig själv.

Eller till oss.

Det är sommar ute.

Varma, varma vindar som nuddar kinden.

Jag tänker på Emil och Emma .,. på Samos, Kefalonia och Kreta.

Och jag tänker på i sommar och nästa sommar.

Hjärtat blir varmt.

Och om en timme bär det av till ett annat land.

Landet Halland.

Dagens fönster ...

"Hej!

Har varit i Stockholm i helgen och tittat på Björn Skifs show på Cirkus ,oj oj säger jag bara!
Tog ju lite fönsterkort till dig.



Hedvig Elonora kyrka och fönster på Hasselbacken.


Bonus blir statyn vid Dramaten på Margaretha Krook , så fin.

Hälsningar Babsan."

Klockan 02:48

Och jag kan omöjligen somna.

Ligger och vrider och vänder mig ..., öppnar överfönstret .., lyssnar till klassisk musik och till P4 .., klickar bort radion ..., tar mig en liten tallrik med lättfil .., läser en bok ..., tittar in hos några bloggvänner.

Läser ett mail.

Total tystnad här utanför.



Några minuter senare hör jag detta ....

Och ett kvällsfönster från ...

Fönsterfångerska: jo, en madame som sitter tentamensvakt och berättar om vad man då kan syssla med.

Pip-pip!


Glöm inte att titta in hos Christina på Stribergs station!

Det är den absolut roligaste och mest intressanta länk som jag har besökt, ja, den hon tipsar om!

Och den rara Smulan kommer med nånting liknande, åååå, så roligt att titta på!

http://www.rspb.org.uk/webcams/birdsofprey/lochgartenvideo.asp

Fingrarna i kors ...


Vad man sysselsätter sig med en måndagkväll?

Jo, man ligger på soffan Ektorp och tittar på tv.

Vilket program?

Nyheter?

Något kulturellt?

Njaaaa.

Kanske inte riktigt.

Ja, jag bara r å k a d e hamna i det programmet.

Såklart.

"Svenskt intervjuprogram från 2010.
Dokumentärfilmaren Gregor Nowinski har fått en exklusiv intervju med kronprinsessparet, Victoria och Daniel.
De berättar öppenhjärtigt om sin kärlek, det stundande bröllopet och om det gemensamma liv som väntar. "


Ps. Och jag säger bara en sak: vilken härlig man Victoria har funnit!! Ds.

Och så säger vi GRATTIS ..

... till alla rara bloggvänner i systerlandet Norge!

Heidi och Bente, till exempel!

Och inte att förglömma Annika Bryn med sitt norska påbrå.

Ja, idag är det ju syttende maj, minsann!

En glad kund fra Moss i Norge fick en grattiskram och plötsligt kom jag ihåg att herr Akkurat & Morsomt, han var just från Moss.

Hemma ....

Så snart man kommer hem, töms fickorna.


Och hela dagen har varit som dagarna innan julafton.

Köer i alla kassorna ..., nya ansikten och bemanningspersonal ..., ont om 50-lappar och måste-ordna-växelbeställning och krumelurig rastavlösning och kuponger som krånglar.

Det är ett under att man kan hålla tankarna i schack.

"Blir du lätt stressad Bettan ...?" frågar Maggan.

Det är efter måndagsmötet, då, när jag alltid är illröd om kinderna.

Jag säger att det blir jag väl inte, men sanningen är den att just så är det och ju äldre jag blir, ju mera känner jag av när det börjar gå lite väl fort på jobbet ..., och har man själv kunder och den som sitter mitt emot ropar och frågar om hjälp och man då ska hålla isär sitt eget och även den andras, då kan jag nog bli ännu rödare om kinderna.

Efteråt får man förstås dåligt samvete.

Men nu är det eftermiddag, ja, nästan kväll och fönstret mot söder står öppet.

Där ute hörs herr Koltrast flöjta.

Tänk, det är som om han har lärt sig ett nytt språk .., nu kan han göra trudilutter mellan dom vanliga tonerna!

Livskraft ....

Detta är vad jag upptäcker när jag kommer hem från jobbet.

Om jag ler inombords?

Svar: ja!

Måndagsfönstret ...

.... finns i Skåne.

Åååå, detta underbara landskap som jag tycker så mycket om!

Vem som höll i håven?

Jo, det gjorde madame Hedgren.

Ett sent kvällsfönster ....

... från min innergård.

Efter jobbet ..

.... kommer Hedgrenskan på besök.

Båda bor vi längs kusten här i södra delen av Skåne, men det har varit långt mellan besöken.

Sist var madame H i Halland.

Och medan vi sitter och småpratar, ringer telefonen.

Då är det mannekängbloggmadamen från Östergötland som hör av sig, ja, hon ringer från bussen där körmedlemmarna sitter och sjunger i stämmor.

Nu är dom på hemväg, men sällskapet har tillbringat helgen i Helsingborg, där det varit schangdobelt framträdande i S:a Maria Kyrka.

Åååå, som det sjungs i bussen!

"Hör du alla stämmorna ..?" fråghojtar madame Bloggblad.

"Ja, ohhhh ja!" svarar jag.

Helt säker är jag dock inte.

Ett kvällsfönster ...

Ja, jag bara väntar att Inspector Morse ska titta fram där bakom fönstret.
Eller möjligen Barnaby.


"Hej Elisabet!

Ett sådant här fönster vore inte dumt att sitta och läsa vid.

I synnerhet inte denna fasligt kalla och våta Skånevår.

Fotot är taget i april i år i Devon i sydöstra England.

Hälsar Lundafarmor."

När allt tippar överstyr ...

Mamma - innan allt hände -.


Tänk .., att jag "känner" två kvinnor, en som är fyllda 51 och en som är bara något år äldre .., och båda två har nu drabbats av Alzheimers sjukdom.

Det är fullständigt ofattbart.

Och jag tänker på min mamma och alla de gånger som jag gjorde henne sällskap till geriatriska mottagningen för minnestest.

Tänk er själva.

Tänk er att era barn eller någon annan som står er nära meddelar att han/hon ska följa er till sjukhuset för en minnestest och ni följer förstås med och kanske sitter er son eller dotter intill er när ni ska rita olika geometriska figurer eller visa - på papper - att klockan är kvart över åtta och ingenting fungerar .., ni kan inte alls göra allt detta och det känns förnedrande och läkaren säger med vänlig röst att det är okej, "ta det nu lugnt bara ...", men inom er, vet ni att något är fel.

Att det minsta det är, är "lugnt."

Tvärtom.

Hela tillvaron rasar ju .., ja, faller i små, små bitar.

Så var det för mamma.

Och jag minns hennes röda kinder och glansiga ögon var gång vi åkte därifrån .., och hur hon suckade och ibland slog händerna för ansiktet och sa ..."åååå, Eliza .., kör till Möllers och köp nånting riktigt gott!"

Det är lätt att förstå Känslan.

Att ana eller kanske inse att något är galet i ens huvud och man vet rakt inte vad man ska ta sig till.

Den där sorgen över att livet går sin egen väg.

Och att man har tappat kompassen alldeles.

Det är vad jag tänker på när jag jag idag får veta vad som har drabbat de två kvinnorna.

Ett eftermiddagsfönster från ...

... madame Monet i södra Frankrike.

Så här skriver hon:

"Hej Elisabet,

Häromdagen gick vi på promenad i vår lilla by tillsammans med vänner på besök.
Det här fönstret fotograferade jag bara för färgens skull.

Aldrig att man skulle se en sån lila färg på ett svenskt hus.

Men här i Provence passar det förunderligt bra.

Hej från Monet."


// bloggmadamen säger: nja, kanske inte att man hittar just den lilafärgen här i stan, men ..., ja, titta själv!

Underbart är kort!
(Fast det har jag inte lärt mig ...).

Här.

Dagens fönster ...

.... hittar man i södra Frankrike och där hade man förstås gärna spatserat omkring den här söndagen, i stället för att arbeta i en livsmedelsaffär från åtta till halv två.

Fönsterfångare var madame Lantluft.

Debut ...

Här sitter de finländska männen.
Vid bordet ännu längre till höger satt ett stort sällskap ungdomar.
Jag tror att alla åt hamnburgare, med n.


.... blev det ikväll för att avnjuta middag nere vid Marinan.

Underbart!

Vi ringde vid sjutiden och försökte boka bord, men se då var det fullsatt .., en timme senare fanns det några enstaka platser och ingen enda trotsade gråvädret och satt ute och som alltid var det surrigt och skrattigt och god mat.

Intill oss satt två pensionärer från grannlandet Suomi.

Dessa herrar (vilka hade valt lammfilé med rösti till middag .., åh, vad jag ångrade att jag inte tog samma sak ...!) hade seglat från hemlandet och var nu på väg till Lofoften och åter igen i hemmahamnen i oktober någon gång.

Jag frågade vad "lycka till" heter på finska och fick veta det, så till mannen från Finlands inland som inte kunde svenska, ja, till honom sade jag lycka till när vi tackade för oss, men jag har redan glömt ordet. (ja, det var ett enda).

Och vi såg den stora finska segelbåten ligga en bit bort från restaurangen och nu väller dimman in från havet och tack-tack-tack till pv som bjöd på middagen och nu är det Rosa Pantern på fyran, men det är inget för mig, däremot för pensionatsvärden som skrattar gott.

Ajöken, sa Fröken.

(Och maten? Jotack. Jag valde grillspett på fläskkött, men man hade lindat bacon runt filéerna och det smakade alldeles för mycket rökt kött .., i Skåne är det oerhört populärt med rökt fläskfilé och även rökt julskinka. Njet. Nästa gång blir det lamm.)

På hemväg ...

... från f.d. malåborna Gösta & Birgitta som bor helt ljuvligt till ute på Österlen, upptäcker jag Glemminge Antik och pv förstår precis när jag säger ..."men å, där var ju antikaffären, den kanske är öppen ...?", vilket betyder ..."stanna, helst omgående!"

Så han bara vänder i korsningen och så tittar vi in.

Åååå, det är ju helt underbart där inne!

Där är massor med textilier och gamla vävda kuddvar, tjusiga fåtöljer, silverskedar .., och där är en trumpet och ett vackert dragspel som pv testar ("Jag har hört om en stad ovan mooooolnen ...!") och själv faller jag pladask för en tavla som hänger där på väggen.



"Upplysning" heter den och konstnärens namn är Gert Aspelin.

Ett tryck förstås, nr 19/75.



Egentligen har jag inte råd med oförutsedda utgifter den här månaden, men nu är tavlan min.

Om den var dyr?

Nej, inte alls: 300 kronor.


Och så här ser ju tavlan ut som jag, mer som av en händelse, upptäckte på övervåningen i pensionatet.

Med all önskvärd tydlighet ser jag ju att det är detta jag tycker om.

Det enkla.

Inte så mycket färg.

Och det som sätter min fantasi i rörelse.

För så är det med den övre tavlan, att jag funderar över vad flickorna tänker på .., och på den undre tavlan .., så ser jag för min inre syn vad som pågår omkring fiskarstugan på bilden.

Lördag ..

Även idag full fart i alla kassorna och vi säger unisont att det måste bero på att Willys - som ska nyöppna nästa vecka - har tömt sitt lager.

Massor av kunder är helt nya bekantskaper och fingrarna flyger över kassatangenterna ., och det ska tas undan varukorgar och fyllas på med kvällstidningar och rastavlösas och hela tiden växer köerna.

Den som är ute på "golvet" har det inte lättare.

Färskvarorna som kom igårkväll ska fyllas in och det spelar ingen roll, man hinner knappt ut från lagret så kommer tanter eller farbröder och frågar var senapen ligger eller ättikan och framför allt majonäsen .., och kan man kanske följa och visa och finns det ingen mer filé och var hittar men elproppar och gräddglassen, är den slut?

Att arbeta i lugn och ro, det är en absolut omöjlighet om man är affärsanställd, men så är det förstås för många andra yrkesgrupper också.

När klockan är halv två, tackar jag för mig.

Då har pv kommit och han har lastat min cykel på bilen och nu är det kaffedags med bröd från Söderberg & Sara ("men det var värst så dyrt brödet är ..., man skulle lära sig att baka surdegsbröd, det kan väl inte vara så svårt ...?" säger pv som är snålänning ...) och sedan stundas liten bilutflykt på Österlen.

Och även om det ösregnar ute, är livet härligt att leva.

Lördagsfönstret ...

... finns i det fagra Bohuslän, närmare bestämt i Fiskebäckskil.

Det var vännen Leina som hämtade fönsterhåven när hon, häromsistens, var där tillsammans med några kollegor.

(Titta bara här, så vackert!)

Man tager vad man hafver ...


Ska man till att kalasa på färska havskräftor en fredagkväll ..,

är det rätt bra att ha nån slags tång tillhands, ja, att knäcka klorna med.

Det hade vi inte.

Någon tång, alltså.

Jag tog hammaren.

Apropå på starkt kryddad mat ...


Jag undrar om dom alls behöver använda Nezeril i Indien?

(Ja, vi har ikväll ätit indisk mat ...)

Och så ett eftermiddagsfönster ....

... från leg. fönsterfångerskan, ja, madamen med alla n:en, nämligen annannan.

Så här skriver hon:

"Det sista fotot i den här leveransen är utsikten från en restaurang där vi åt god fisk som avsked till staden, medan skymningen föll utanför.

Snabbt, som den faller här där närsta anhalt söderut är Marocko."

Jag utgår ifrån att även det här fönstret kommer från Tavira i södra Portugal.

(Och detta är långt ifrån den sista bilden .., vänta ni bara!)

Ja, där skulle man nog kunna bosätta sig ....


Och på den där turkosfärgade bänken, där skulle jag kunna tänka mig att slå mig ner.

Absolut.

En som kommer att bli glad ...


Kommer ni ihåg Team Taurus?

Inte?

Jo, men stafettlaget till nästa års Vasaloppsvecka, med PV, Dr Böhlander, Anna, Micke och Anders som medlemmar.

"Nå, har dom börjat träna ..?" har PV frågat mig flera gånger.

"Njaa .. men det är väl inte så viktigt .., det viktiga är väl att delta ..", har jag svarat och om jag säger att herr Vasaloppsåkaren då har himlat med ögonen, så är det en lätt underdrift.

Men nu, nu kommer han att bli lycklig.

Nu har nämligen Anna och Micke införskaffat rullskidor!

Nu minsann ska träningen ta sin början.

Ja,liiite skillnad var det nog ...

Faster Elenor - som alltid har varit så rar mot sina syskonbarn -, Anna-Panna (som var som en extramamma till sin lillebror) och Underverket ...
Den som har bra syn, upptäcker nog mina hembakade gifflar.
Det här var den helgen som Anders döptes.


När ättapjötten kom till världen, tio, respektive fjorton år efter sina systrarnas ankomst, visste pappans glädje liksom inga gränser.

Sonen föddes på Skellefteå BB och dit är det tolv mil enkel väg från Malå.

Tre dagar på raken körde den nyblivne pappan från Malå till Skellefteå, allt för att titta på underverket, denne hans ättelägg.

"Ja, tro inte att det är för att det är en pojke, nej, inte alls!" sa pappan lyckligt smajlande.

Nää, det trodde vi förstås inte.

När jag själv föddes, som tredje dottern på raken till min pappa, blev han djupt besviken.

I nio månaders tid hade han drömt om en blivande jägarkompis ., en pojke som skulle växa upp och följa pappa på såväl har, - som älgjakt och säkerligen skulle den gossen även bli en duktig skidåkare och kanske världsmästare på 5000 meter löpning.

Och så kom den tredje dottern!

Allt detta tänker jag på - smajlande för mig själv - när jag läser den här artikeln i hemtidningen.

Skribent är Åke Lundgren, författare från Västerbotten - boendes i Malå -, och som jag verkligen kan rekommendera, särskilt hans bok "Spanskans år".

Den finns garanterat på biblioteket.

Ikväll ....

... blir det indisk middag när pv kommer susande från landet Småland.

Jag ä l s k a r indisk mat och någon gång i mitt liv tänker jag besöka Indien.

Dagens rätt inhandlas på restaurangen här på gatan.

Där inne sitter, när man än tittar in, ett sällskap män och endast någon enstaka kvinna.

Männen sitter uppflugna på galonklädda barstolar och alla har dom var sin öl framför sig.

Ljudnivån mitt på dagen är tämligen dämpad, det är liksom ingen som hojtar och hälsar .., många tittar i stället bort.

Men nu, på eftermiddagen, är det annorlunda.

Nu har säkerligen en hel del öl hunnit svepas och karlarna, som alla är i 45-årsåldern, är fräcka i munnen och gastar och har sig.

En av dem berättar den ena fräcka historien efter den andra och alla handlar dom om porr och invandrare och jag tänker på mannen som driver restaurangen och som står bakom disken, liksom icke-hörande - han är från Pakistan - och jag skäms ögonen ur mig för hur historieberättaren uppför sig, men säger inget.

Alldeles tyst sitter jag.

"Höhöhö!" skrattar några av de övriga, men P som brukar handla i affären, tittar åt mitt håll och liksom ber om ursäkt för den andres skull.

Dessutom är P van att arbeta med människor från andra kulturer.

Han arbetar på båt och är borta i sexveckorsperioder, därefter hemma lika länge och vi har ofta pratat om hans arbete och sist berättade P att asiater var dom allra trevligaste arbetskamraterna.

Men nu sitter jag där tyst och väntar på maten och alldeles förbi av trötthet är jag, ja, det har varit en makalöst stressig dag i affären och inte ett pip säger jag om den historieberättande mannens humor eller totala brist på respekt.

Det är väl tröttheten ..,. och så en slags feghet, förstås.

Mest det senare.

Och jag skäms över mig själv.

Dagens fönster ....

... kommer från Tyskland.

Och när jag klistrar in texten från fönsterfångerskan, så syns den inte!

Helt obegripligt.

Nåja, då länkar jag i stället till madame Tuvstarr, så kan ni läsa om bilden/klostret där.

Efteråt ....

Efter en våldsamt hektisk eftermiddag och kväll på jobbet, blir det soffan Ektorp och hockey.

Från landet Halland ringer pv.

"Ja, jag och min kompis Pelle, vi firar Folknykterhetens Dag ...", säger herr pensionatsvärden och utbringar en skål.

Jodå, dom verkar ha det trevligt.

Själv är jag intill döden trött och har ont i handleden, den som bröts, och ska nu ta ett täcke och lägga mig på Ektorp igen.

Från Emmas mamma kommer ett sms, där hon säger att Emma inte vågar fråga sin mormor om hon får ta med sig en kamrat till Grekland och jag skriver till Emma att det går hur bra som helst.

Det är väl det mest logiska när man är fjorton år, det.

Och för övrigt planeras för en gemensam middag på Marinan innan jag slutar, - ja, tillsammans med arbetskamraterna -.

En fredagkväll när vår grupp har ledig helg .., ååå, det ska bli roligt!

Jag åt en tårtbit på jobbet ...

Från Anita Nilssons bok som jag har glömt namnet på.

Jo, den heter "All denna pussbrist".

På loppis ...

... någonstans utanför Helsingborg - det var flera år sedan - upptäcker jag det här fatet och faller pladask.

Mest för den vackra glasyren.

På undersidan står det Höganäs och så SO eller OS.

Jag tror att jag betalade 15 kronor för fatet.

Tänk er en limefrukt och någon citron som ligger där ...

Om att leva i nuet. Ja, ja.

Kefalonia.

Det är inte mycket här i livet som har berett mig sådan glädje, som att resa tillsammans med Emma och Emil.

En anledning är förstås att dom alls har kunnat t ä n k a sig att vara tillsammans bara med mormor.

Några vandrarhemsnätter de första åren då min ekonomi var skral .., och så småningom ..., resor till Kreta, Samos och Kefalonia .., först med Emma, sedan Emil och så Emma igen.


Samos. Fika på balkongen. Emil och hans mormor.

Den här sommaren blir det ingen resa, i alla fall inte med mormor, nu är det annat på gång, tillsammans med mamma och pappa.

Men nästa ....

Och alldeles nyss hörde Emma av sig via Facebook och meddelade att nu, nu hade hon bestämt var hon gärna vill åka, då sommaren 2011.

Då blir det annorlunda, nu ska hon spara ihop till sin del alldeles själv.

Vad hon önskade?

Jo, sommaren 2011, om allt är som det ska, då vill Emma Elisabet återigen resa till Grekland med sin mormor, och hon som är mormor, hon blir så lycklig över ynnesten att en trettonårig tös alls kan t ä n k a sig att resa med en snart 60-årig mormor .., så det är inte långt ifrån att mungiporna (mina, alltså ...) möts i nacken!

Sååå roligt ska det bli!

(PV? Ja, men han ska säkert ut och segla och då passar det ju som bäst att jag susar iväg med Emma och man behöver inte göra allting i livet tillsammans. Han ringde precis och jag berättade för honom om äventyret med Emma. "Och jag får inte följa med?" sade han. "Nä, det här är bara för Emma och hennes mormor", svarade jag. Ja, det är hårda bud i Mellerud.)

Ps. Det är det bästa med PV, att man kan vara sig själv. Att han inte surar över att jag verkligen VILL åka med Emma, att jag inte alltid vill vara i bara tvåsamhet. Ds.

Till frukosten ....


Via fönsterfångerskan i Portugal .., via en länk hos henne och nedslag hos en vidunderligt vackert skrivande man i Viby .., hittar jag detta.

Lilla Fridolf och Fado.

Hullerombullerlivet i ett nötskal.

Kristi Himmelsfärdsdag ....


Regnet har upphört ....

Kaffebryggaren sörplar ...

Och SVT visar långfilmen "Fridolf sticker upp!"

Om jag tittar?

Svar: absolut!

Säger detta något om min höga intellektuella/kulturella bildning?

Svar: garanterat, men när kamraterna läste MAD, prenumerade jag på Lilla Fridolf.

I love him!

Torsdagsfönstret ...

.... hittade Elisabeth i Frankrike.

Och man undrar i sitt stilla sinne, ja, hur livet ser ut innanför den lilla spetsgardinen ...?

Ett kvällsfönster från ...

... Portugal, det också.

Från madamen som reste till Tavira på liten holiday.

Så här skriver hon:

"Hej Elisabet,

Jag såg att du hade ont om fönsterfångartid - men du har ju korrespondenter!

Jag var i Tavira på Portugals sydkust för två veckor sedan och där var det gott om fönster.

Några kommer i bilaga.

Det här var vårt sovrumsfönster på Quinta do Caracol där vi bodde."

Jaså, ni vill gärna lyssna till den där härliga musiken igen?

Det ska bli det.

Jag skrev en gång ...

... en "Dagens-Ros-insändare" till lokaltidningen, ja, den var ämnad till Herr Koltrast som så förgyller mina vårkvällar.

Den publicerades så klart inte, insändaren.

Men jag har god lust att göra det igen.

Kväller ....


Öppet fönster.

Koltrastflöjt.

Och underbara tv-programmet Kobra, ikväll från Pakistan.

Det passar bra.

Jag har idag nämligen ätit en delikat lunch tillagad av en pakistansk kvinna.

Lite senare: Dessutom påminner programmet om tidningen VI. Jo, det är sant.

Diagnosen ställd ...

I tre timmar rakt av har jag sovit på soffan Ektorp.

Totalt orkeslös.

Lååångt nere i den mentala brunnen.

Men jag borde ha förstått, ååå, att jag borde ha förstått!

Det är lågtrycket!

Möjligen ett I-landsproblem ....


Nu har jag skrivit tre långa kommentarer hos Eva på Frösön och en hos Anna of Sweden.

"Tyvärr, vi kan inte fullborda din begäran ...", skriver Blogger.

Jaha, på det viset.