...och en kvinna som speglar sig i glaset, eller ..?
Jo, så måste det vara.
Nu ser jag förresten två - den högra är nog självaste fönsterfångerskan -.
Då vet ni vem det är.
fredag 21 augusti 2015
torsdag 20 augusti 2015
Igår ...
Tjugotvå kilometer till Falkenberg - eller egentligen mindre än så - , säger pv senare på kvällen.
Bara två rondeller!
Till Halmstad är det lika långt och fjorton rondeller!
Tio har jag tid på mammografin och jag hittar direkt .., och sjukhuset är litet, eller känns litet, ungefär som Malå sjukstuga förr i världen.
Trevlig reception. Ljust gröna möbler. Limegröna. Tänker på mian.
"Nej, du behöver inte betala nu, det kommer en faktura med posten ..",. säger kvinnan i receptionen.
Och väntrummet är litet och där är gröna möbler även där och modern klädhängare, men jag tänker att om någon hänger kappor på den vänstra grenen, då blir det trångt för den som sitter på stolen intill. Två papperskorgar i plast blir som pricken över i.
Vi är tre kvinnor som väntar och sköterskan som ropar upp ("vem av er kom först?", "det var hon!" säger kvinnan mitt emot mig och pekar på mig) ser vän ut och talar med lågmäld röst, så där så jag får anstränga mig för att höra. Personnummer och namn och sedan ställa sig vid röntgenapparaten och sträääcka upp och ut och bröst som redan är platta plattas till ännu mera och jag säger att det måste ju vara praktiskt med såna, tänk stinna silikonbröst!
"Ja, men vi har särskild apparatur för dem ...", säger sköterskan, ja, det är ju så vanligt numera och blir förstås ännu vanligare längre fram.
Jaha, ja.
Sköterskan tittar på datorbilderna, jo, hon är nöjd .., jag undrar om hon ser nånting eller håller hon bara masken ..., nog borde en sköterska med van blick kunna skönja om där ser konstigt ut, men hon säger förstås ingenting, nej, jag ska få ett svar med posten och är bilderna dåliga eller är det nånting lurt, blir jag kallad till sjukhuset i Halmstad.
Sen åker jag hemåt.
Tänker att det får bli som det blir.
Förbereder mig på det värsta.
Blir tacksam om det är okej.
Bara två rondeller!
Till Halmstad är det lika långt och fjorton rondeller!
Tio har jag tid på mammografin och jag hittar direkt .., och sjukhuset är litet, eller känns litet, ungefär som Malå sjukstuga förr i världen.
Trevlig reception. Ljust gröna möbler. Limegröna. Tänker på mian.
"Nej, du behöver inte betala nu, det kommer en faktura med posten ..",. säger kvinnan i receptionen.
Och väntrummet är litet och där är gröna möbler även där och modern klädhängare, men jag tänker att om någon hänger kappor på den vänstra grenen, då blir det trångt för den som sitter på stolen intill. Två papperskorgar i plast blir som pricken över i.
Vi är tre kvinnor som väntar och sköterskan som ropar upp ("vem av er kom först?", "det var hon!" säger kvinnan mitt emot mig och pekar på mig) ser vän ut och talar med lågmäld röst, så där så jag får anstränga mig för att höra. Personnummer och namn och sedan ställa sig vid röntgenapparaten och sträääcka upp och ut och bröst som redan är platta plattas till ännu mera och jag säger att det måste ju vara praktiskt med såna, tänk stinna silikonbröst!
"Ja, men vi har särskild apparatur för dem ...", säger sköterskan, ja, det är ju så vanligt numera och blir förstås ännu vanligare längre fram.
Jaha, ja.
Sköterskan tittar på datorbilderna, jo, hon är nöjd .., jag undrar om hon ser nånting eller håller hon bara masken ..., nog borde en sköterska med van blick kunna skönja om där ser konstigt ut, men hon säger förstås ingenting, nej, jag ska få ett svar med posten och är bilderna dåliga eller är det nånting lurt, blir jag kallad till sjukhuset i Halmstad.
Sen åker jag hemåt.
Tänker att det får bli som det blir.
Förbereder mig på det värsta.
Blir tacksam om det är okej.
onsdag 19 augusti 2015
Det bästa för Eva på Frösön ...
Hej Elisabet!
Nu var jag in på din blogg och såg att det är "detbästatider" igen. Härligt. Svårt att välja ut efter en sommar men några riktiga guldkorn har jag.
Resan till Prag blev lika bra som jag önskade innan. En stad jag blev förälskad i och fick mycket inspiration av. Och födelsedagen blev fantastisk, med champagnepicknick på dagen och en underbar middag på kvällen.
Vädret har det varit lite si och så med denna sommar. Men nu, när skolorna börjar och alla har börjat arbeta igen (utom min man som är sjukskriven för ryggskott), nu har sommaren kommit. Har tillbringar några fina kvällar nere vid sjön, för övrigt så lever vi ett stilla liv ute vid skogsbrynet.
I över en vecka var vi hundvakt till Otis "hundfamilj" och det var roligt. Trångt i stugan när alla fyra var inomhus.
Svårt att sammanfatta allt men detta var några av guldkornen.
Kram Eva
// Vilka bilder Eva! När kommer boken?
Hej Elisabet!
Nu var jag in på din blogg och såg att det är "detbästatider" igen. Härligt. Svårt att välja ut efter en sommar men några riktiga guldkorn har jag.
Resan till Prag blev lika bra som jag önskade innan. En stad jag blev förälskad i och fick mycket inspiration av. Och födelsedagen blev fantastisk, med champagnepicknick på dagen och en underbar middag på kvällen.
Vädret har det varit lite si och så med denna sommar. Men nu, när skolorna börjar och alla har börjat arbeta igen (utom min man som är sjukskriven för ryggskott), nu har sommaren kommit. Har tillbringar några fina kvällar nere vid sjön, för övrigt så lever vi ett stilla liv ute vid skogsbrynet.
I över en vecka var vi hundvakt till Otis "hundfamilj" och det var roligt. Trångt i stugan när alla fyra var inomhus.
Svårt att sammanfatta allt men detta var några av guldkornen.
Kram Eva
// Vilka bilder Eva! När kommer boken?
Turtlans bästa ...
Hej!
Sitter och tittar igenom mina bilder i telefonen för att se vad som hänt och vad jag ska välja. Många härliga minnen kommer upp men bestämmer mig för "Vår lilla trädgård".
Just det! Efter ha bott i lägenhet i många år så njuter jag så mycket av att ha en trädgård om än en liten sådan. Gå ut barfota på den lilla gräsplätten och sen vattna tomaterna. Kolla till rabarberplantan vi fick och rosorna som nu tagit sig så bra. Kaprifolen och klematisen som blommar och växer högt.
Så får det bli.
Mitt bidrag blir Vår lilla Trädgård!
Turtlan
Hej!
Sitter och tittar igenom mina bilder i telefonen för att se vad som hänt och vad jag ska välja. Många härliga minnen kommer upp men bestämmer mig för "Vår lilla trädgård".
Just det! Efter ha bott i lägenhet i många år så njuter jag så mycket av att ha en trädgård om än en liten sådan. Gå ut barfota på den lilla gräsplätten och sen vattna tomaterna. Kolla till rabarberplantan vi fick och rosorna som nu tagit sig så bra. Kaprifolen och klematisen som blommar och växer högt.
Så får det bli.
Mitt bidrag blir Vår lilla Trädgård!
Turtlan
Det bästa för Ann i Göteborg ...
Mitt bästa den här sommaren var nog att vi slängde oss iväg på en ut-i-det-blå-tur med bil. Vi körde dit näsan pekade, bodde på vandrarhem och var lite kulturella och “turistiga”. Det var riktigt roligt. Vädret var som gjort för det. Att gå på museer, hembygdsmarknader, besöka domkyrkan i Växjö och glasbruken passade utmärkt i regnet. Vi körde på småvägar och körde fel ibland, men oftast blev det rätt ändå.
Mitt bästa den här sommaren var nog att vi slängde oss iväg på en ut-i-det-blå-tur med bil. Vi körde dit näsan pekade, bodde på vandrarhem och var lite kulturella och “turistiga”. Det var riktigt roligt. Vädret var som gjort för det. Att gå på museer, hembygdsmarknader, besöka domkyrkan i Växjö och glasbruken passade utmärkt i regnet. Vi körde på småvägar och körde fel ibland, men oftast blev det rätt ändå.
Det var så vi hittade hemslöjdarna i kyrkstallarna, fina trädgårdscaféet i
med de goda smörbullarna, som tanterna i köket hade bakat och den fina
textilutställningen på ovanvåningen i hembygdsgården. Bäst var nog ändå de fina
glasbodarna (även om det är långt ifrån hur det var förr) med fantastiska
skapelser i glas.
En av de otroligt skickliga glaskonstnärerna, Carlos R.Pebaqué,en självlärd
glasslipare, ursprungligen från Uruguay numera Gullaskruv, gjorde de mest
fantastiska sker i glas! Jag har aldrig sett nåt liknande! Som violinen/violan
helt i glas – t.o.m. strängarna var tunna glastrådar och med ljus bakom såg den
lite trolsk ut. Tyvärr gör min mobilbild inte hans konst rättvisa!
Och kopparna, som vi köpte av en keramiker på konsthantverksutställningen
på Huseby bruk. Svarta koppar med brun dekor som ser ut som o de vore gjorda i
trä – ebenholtz med intarsia! Goda att dricka ur är det också!
Bästa
hälsningar
Ann
tisdag 18 augusti 2015
Det bästa för Karin / mossfolk ...
Det har varit så mycket härligt i sommar att det nästan känns orättvist att välja bort en del av det.
Men allra allra härligast har nog ändå varit att ha sällskap av vår lille kille, som i juli fyllde ett. Vi har ägnat maaassor av tid i trädgården.
I timtal fixar han och donar med mig där. Kånkar på stora vattenkannor, rycker ogräs (hm, och även sådant som inte är ogräs), gräver jord, plockar bär (om de är mogna är inte så noga) och undersöker allt han hittar. Underbart är just vad det är :)
Det har varit så mycket härligt i sommar att det nästan känns orättvist att välja bort en del av det.
Men allra allra härligast har nog ändå varit att ha sällskap av vår lille kille, som i juli fyllde ett. Vi har ägnat maaassor av tid i trädgården.
I timtal fixar han och donar med mig där. Kånkar på stora vattenkannor, rycker ogräs (hm, och även sådant som inte är ogräs), gräver jord, plockar bär (om de är mogna är inte så noga) och undersöker allt han hittar. Underbart är just vad det är :)
Trekvart kvar ...
En dryg timme vid havet, det räcker.
Jag kämpar på med andra delen av den där trilogin .., verkligen k ä m p a r .., vänder blad efter blad och läser om Maja, Anita, Tomas och alla de andra. Om klasskillnader och osäkerhet, alkoholproblem och komplex.
Ett tysk par badar länge.
Efteråt hör jag mannen säga nånting om "wunderschönes Wasser"!
Ja, så var det idag.
Och nu har jag tankat energi så det ska räcka till att ta hand om veckotidningarna och returerna och att lösa av i charken och vara vänlig och tillmötesgående och en bra arbetskamrat.
Hopefully.
En dryg timme vid havet, det räcker.
Jag kämpar på med andra delen av den där trilogin .., verkligen k ä m p a r .., vänder blad efter blad och läser om Maja, Anita, Tomas och alla de andra. Om klasskillnader och osäkerhet, alkoholproblem och komplex.
Ett tysk par badar länge.
Efteråt hör jag mannen säga nånting om "wunderschönes Wasser"!
Ja, så var det idag.
Och nu har jag tankat energi så det ska räcka till att ta hand om veckotidningarna och returerna och att lösa av i charken och vara vänlig och tillmötesgående och en bra arbetskamrat.
Hopefully.
På jobbet ...
Halv tre till kvart över nio.
Dom sista sex timmarna är vi bara två kassörskor och vid halv fem är det tänkt att E i charken ska få rast och jag ska avlösa och där står jag med en rad kunder i kö och jag skivar kokt tunga som minsann inte är det enklaste att få styr på (den halkar omkring på skärmaskinen!) och någon vill ha rökt Lönnebergaskinka och mitt i allt detta ropas det från kassan, kan jag komma bums, det är nåt med posten ..., och jag får lämna tungan åt sitt öde och fånga in hon som har rast och så börjar det hela om igen och det är stressigt och känns inte alls bra!
Hela dagen har det varit otroligt varmt ute och det märker vi genast av i affären.
Sommarhusägarna blir kvar och köerna växer sig långa.
Nån frågar efter myrmedel .., en annan efter rostad lök.
En turistande familj från Italien tycker att det blev dyrt och frun i familjen förklarar för sin man att det är köttet som kostar.
Och där är ett medelålders par från Freiburg i Tyskland och jag minns tydligt när vi - någon gång på 90-talet -, passerade just den staden och funderade på att ta en linbanetur, men avstod.
Kvällen bara susar iväg!
M tar hand om tobaksleveransen .., jag har kassan.
När klockan är kvart över nio, har jag bytt om till mina egna kläder.
Man blir som en annan människa.
Eller: man känner sig som en annan människa!
Friare!
Och jag cyklar hemåt och skänker pv en tacksamhetens tanke; han har nämligen köpt och monterat ny belysning på min cykel och nu blir det i alla fall aningen enklare att ge sig av hemåt.
Kvällarna mörknar betänkligt.
I Särdal har skörden bärgats; nu ligger små drivor med "båss" på cykelbanan och det doftar på ett alldeles särskilt sätt. Höstdoft. Sensommardoft.
Hemma har pv kokat björnbärsmarmelad och själv ramlar jag ihop på soffan Ektorp, säger att jag orkar rakt ingenting .., gör mig redo för kvällen .., läser några sidor av Kristina Sandbergs trilogi som jag aldrig kommer att ta mig igenom .., pv kommer upp, vi ligger nära varandra och lyssnar till nånting som jag inte längre kommer ihåg vad det var .., nån sommarpratare kanske, men som vanligt somnar jag inom loppet av två minuter.
Och nu är det ny dag.
Halv tre till kvart över nio.
Dom sista sex timmarna är vi bara två kassörskor och vid halv fem är det tänkt att E i charken ska få rast och jag ska avlösa och där står jag med en rad kunder i kö och jag skivar kokt tunga som minsann inte är det enklaste att få styr på (den halkar omkring på skärmaskinen!) och någon vill ha rökt Lönnebergaskinka och mitt i allt detta ropas det från kassan, kan jag komma bums, det är nåt med posten ..., och jag får lämna tungan åt sitt öde och fånga in hon som har rast och så börjar det hela om igen och det är stressigt och känns inte alls bra!
Hela dagen har det varit otroligt varmt ute och det märker vi genast av i affären.
Sommarhusägarna blir kvar och köerna växer sig långa.
Nån frågar efter myrmedel .., en annan efter rostad lök.
En turistande familj från Italien tycker att det blev dyrt och frun i familjen förklarar för sin man att det är köttet som kostar.
Och där är ett medelålders par från Freiburg i Tyskland och jag minns tydligt när vi - någon gång på 90-talet -, passerade just den staden och funderade på att ta en linbanetur, men avstod.
Kvällen bara susar iväg!
M tar hand om tobaksleveransen .., jag har kassan.
När klockan är kvart över nio, har jag bytt om till mina egna kläder.
Man blir som en annan människa.
Eller: man känner sig som en annan människa!
Friare!
Och jag cyklar hemåt och skänker pv en tacksamhetens tanke; han har nämligen köpt och monterat ny belysning på min cykel och nu blir det i alla fall aningen enklare att ge sig av hemåt.
Kvällarna mörknar betänkligt.
I Särdal har skörden bärgats; nu ligger små drivor med "båss" på cykelbanan och det doftar på ett alldeles särskilt sätt. Höstdoft. Sensommardoft.
Hemma har pv kokat björnbärsmarmelad och själv ramlar jag ihop på soffan Ektorp, säger att jag orkar rakt ingenting .., gör mig redo för kvällen .., läser några sidor av Kristina Sandbergs trilogi som jag aldrig kommer att ta mig igenom .., pv kommer upp, vi ligger nära varandra och lyssnar till nånting som jag inte längre kommer ihåg vad det var .., nån sommarpratare kanske, men som vanligt somnar jag inom loppet av två minuter.
Och nu är det ny dag.
Vinsten ....
Den nästan alltid så idoge pensionatsvärden, ja, han målar inte bara lister eller plankor, han plockar även björnbär och kokar därefter marmelad.
Varje kväll när jag kommer hem från jobbet, har han gjort en ny laddning.
Hel kanel och lite vanilj finns i marmeladen, som blir himmelskt god!
Och den där lilla före detta sardellburken, det är veckans vinst.
Lätt att posta och så där som ett litet smakprov!
Vill du dela med dig av nånting som gjorde dig extra-varm i hjärtat, så mejla glädjen till bisse151@gmail kom, så är du med på fredagsdragningen!
Välkommen!
Några har redan hakat på.
Det är ...
Ulrika
Helena i Uppsala
Friherrinnan
Anne i Mantorp
Barbro i Uppsala
och
Kerstin i Dalarna
Den nästan alltid så idoge pensionatsvärden, ja, han målar inte bara lister eller plankor, han plockar även björnbär och kokar därefter marmelad.
Varje kväll när jag kommer hem från jobbet, har han gjort en ny laddning.
Hel kanel och lite vanilj finns i marmeladen, som blir himmelskt god!
Och den där lilla före detta sardellburken, det är veckans vinst.
Lätt att posta och så där som ett litet smakprov!
Vill du dela med dig av nånting som gjorde dig extra-varm i hjärtat, så mejla glädjen till bisse151@gmail kom, så är du med på fredagsdragningen!
Välkommen!
Några har redan hakat på.
Det är ...
Ulrika
Helena i Uppsala
Friherrinnan
Anne i Mantorp
Barbro i Uppsala
och
Kerstin i Dalarna
Det bästa för Barbro i Uppsala ...
Hej
Det bästa med denna sommaren var veckan vi fick ha vår lilla norska dam alldeles för oss själva ute på landet.Fina härliga dagar trots dåligt väder och inte mycket till sol och bad.Men vi pysslade, spelade spel ,busade, gick på Loppis, lekte butik som var otroligt poppis
Lilla damen var så nöjd och Mormor och Morfar med.
Vid hemleveransen till Oslo med bil tar den lilla min hand och säger " jeg kommer att sakne deg Mommo"❤️
Kram Babsan
Hej
Det bästa med denna sommaren var veckan vi fick ha vår lilla norska dam alldeles för oss själva ute på landet.Fina härliga dagar trots dåligt väder och inte mycket till sol och bad.Men vi pysslade, spelade spel ,busade, gick på Loppis, lekte butik som var otroligt poppis
Lilla damen var så nöjd och Mormor och Morfar med.
Vid hemleveransen till Oslo med bil tar den lilla min hand och säger " jeg kommer att sakne deg Mommo"❤️
Kram Babsan
måndag 17 augusti 2015
Och det bästa för Helena i Uppsala ...
Mina två fastrar kom flygandes från Finland i förra veckan.
Det är länge sedan sist. Anledningen var sorglig för deras sista bror, min farbror, jordfästes.
Men det var roligt att träffa släkten!
Igår kunde jag dessutom hjälpa ena fastern med släktforskningen. Det är svårt för henne att tyda anteckningarna i Generalmönsterrullorna från 1700-talet. De är ju skrivna på svenska, med gammal stavning och även gammal form på bokstäverna. Jag hade som tur var hjälp av en släktforskningsexpert som även hållit kurser på studieförbund.
//Helena: har du någon blogg som du vill att jag ska länka till, eller Instagram, så mejla mig bara!
Tack som hoppade på det-bästa-tåget!
 |
| Kanske såg det ut så här ...? skriver Elisabet. |
Mina två fastrar kom flygandes från Finland i förra veckan.
Det är länge sedan sist. Anledningen var sorglig för deras sista bror, min farbror, jordfästes.
Men det var roligt att träffa släkten!
Igår kunde jag dessutom hjälpa ena fastern med släktforskningen. Det är svårt för henne att tyda anteckningarna i Generalmönsterrullorna från 1700-talet. De är ju skrivna på svenska, med gammal stavning och även gammal form på bokstäverna. Jag hade som tur var hjälp av en släktforskningsexpert som även hållit kurser på studieförbund.
//Helena: har du någon blogg som du vill att jag ska länka till, eller Instagram, så mejla mig bara!
Tack som hoppade på det-bästa-tåget!
Och det bästa för friherrinnan ...
Det har varit lite blandat. Sommaren har bjudit på mycket blåst och en del regn,
men de sista veckorna med sol och värme har varit fantastiska.
Vilka jag avnjutit i Särdal och Kohallarna och något dopp har det blivit i Stensjö.
Som idag ett härligt dopp i Stensjö med Elisabet.
Innan hon hastade iväg på cyklen till arbetet.
Friherrinnan.
Ett av dom bästa för mig själv ...
Svaneke på Bornholm.
Att öppna balkongdörren en sån där ljuvlig morgon i början av augusti och mötas av detta.
Jag har varit med om samma känsla några gånger tidigare; en av gångerna var på Kvarnsjöns camping i Jämtland, vi hade just installerat oss i den lilla timrade stugan och jag satt med pv:s laptop ute på verandan och tittade ut över världen - över ängar och kossor och ängsblommor -.
Det var också en sån där känsla.
Men det var också det här.
Anders som lånade min elcykel på väg hem från Skepparstugan och middagen där .., och vi andra som står vid vägrenen och överraskningshejar och mannen som kom före Anders och som blev så förvånad - han blev lika påhejad - och Emil som springer vid en bit vid sin morbrors sida.
Svaneke på Bornholm.
Att öppna balkongdörren en sån där ljuvlig morgon i början av augusti och mötas av detta.
Jag har varit med om samma känsla några gånger tidigare; en av gångerna var på Kvarnsjöns camping i Jämtland, vi hade just installerat oss i den lilla timrade stugan och jag satt med pv:s laptop ute på verandan och tittade ut över världen - över ängar och kossor och ängsblommor -.
Det var också en sån där känsla.
Men det var också det här.
Anders som lånade min elcykel på väg hem från Skepparstugan och middagen där .., och vi andra som står vid vägrenen och överraskningshejar och mannen som kom före Anders och som blev så förvånad - han blev lika påhejad - och Emil som springer vid en bit vid sin morbrors sida.
Dagens fönster ...
Ett fönster från Italien ...?
Från Bornholm ...?
Från Finland ...?
Nej då, inte alls.
Detta är ett fönster från Töreboda och den som höll i håven var hon som om några dagar fyller jämna år och därmed tar skuttet in i femtioårshagen
Ett fönster från Italien ...?
Från Bornholm ...?
Från Finland ...?
Nej då, inte alls.
Detta är ett fönster från Töreboda och den som höll i håven var hon som om några dagar fyller jämna år och därmed tar skuttet in i femtioårshagen
söndag 16 augusti 2015
När länklistan försvann ...
... då råkade Guy försvinna och det var sannerligen inte meningen!
Nu är han tillbaka med sina underbara bilder!
Är det någon fler som halkat ur, så hojta för allt i världen!
... då råkade Guy försvinna och det var sannerligen inte meningen!
Nu är han tillbaka med sina underbara bilder!
Är det någon fler som halkat ur, så hojta för allt i världen!
Det bästa för Anne i Mantorp ....
Jaaaaaaaaa, jag är med.
Äntligen!
Jaaaaaaaaa, jag är med.
Äntligen!
Mitt bästa är flera roliga saker jag gjort under sommaren, men nummer 1 är alla underbara bad som jag gjort lite här och där i mitt Östergötland. Mest har jag badat i Svartån men även i Vättern där det är så långgrunt att fötterna blir sandfilade och jättefina innan man kommer så långt ut att man kan doppa sig.
Några små sjöar har jag också plaskat runt i och alla baden har varit i nästan badkarsvarmt vatten.
Den här sommaren har varit perfekt enligt mig, så får alla andra tycka tvärtom om dom vill.
Att det regnar mellan varven´är bara bra för mitt bästa nummer 2 och det tänker jag spara på ifall att det blir någon mer tävling.
Kramar till alla i det Gula huset och till Friherrinnan.
Anne i Mantorp
// Anne: jag är så orolig att eventuella läsare ska känna sig mer eller mindre "tvungna" att bidra, så jag looog stort när jag såg dina rader :)
En liten burk björnbärsmarmelad till utlottning ...
I en anonym kommentar efterfrågades den där Det-som-gjorde-hjärtat-glatt-utlottningen.
Jag tror mig känna igen mina får på gången och gissar att det är friherrinnan som står bakom den önskningen.
Nåja, vi drämmer till med en liten burk (en före detta sardellburk, då förstår ni) innehållande ljuvligt god björnbärsmarmelad, made by pensionatvärden.
Det räcker säkert till kanske tio mackor, ja, om man är lite "hull".
Vill ni vara med?
Då mejlar ni i så fall nånting som under sommaren har gjort er på extra gott humör?
Ett litet ögonblick eller ett stort?
Nånting som fastnade inombords, som gör er varma bara vid tanken på det.
Den där glädjen skickar ni sedan till bisse151@gmail.com, senast kommande fredag klockan 12.00, så blir det dragning samma eftermiddag.
Är ni med?
I en anonym kommentar efterfrågades den där Det-som-gjorde-hjärtat-glatt-utlottningen.
Jag tror mig känna igen mina får på gången och gissar att det är friherrinnan som står bakom den önskningen.
Nåja, vi drämmer till med en liten burk (en före detta sardellburk, då förstår ni) innehållande ljuvligt god björnbärsmarmelad, made by pensionatvärden.
Det räcker säkert till kanske tio mackor, ja, om man är lite "hull".
Vill ni vara med?
Då mejlar ni i så fall nånting som under sommaren har gjort er på extra gott humör?
Ett litet ögonblick eller ett stort?
Nånting som fastnade inombords, som gör er varma bara vid tanken på det.
Den där glädjen skickar ni sedan till bisse151@gmail.com, senast kommande fredag klockan 12.00, så blir det dragning samma eftermiddag.
Är ni med?
Hos Catarina och Per ...
Söndagmorgon och vi har bokat (eller, det har friherrinnan gjort) frukost på vandrarhemmet i Steninge, det som nu, sedan en tid tillbaka, drivs i ny regi.
Själva vandrarhemmet har fått ny färg (adjö till det gula!) och till en början tänkte jag .., men oj, vad det blir annorlunda, kan det bli fint?
Svaret är: ja, det har blivit jättefint!
En stor veranda har tillkommit och där finns flera sittplatser och stora och mindre kuddar finns att vila mot, jodå, jag har sett hur människor suttit eller halvlegat där ute när jag om kvällarna cyklat hem från affären.
Den där delvis inglasade verandan är ju rena drömmen att sitta på och vi väljer ett av hörnen.
Där utanför står ett gäng slanka cyklister och väntar på en eftersläntrare .., så snart hon ansluter blir det gruppfotografering och sedan styr sällskapet i samlad tropp söderut.
Prick 85
Brödet är hembakt och ljuvligt gott .., där finns Kvibille cheddarost, gurka i skivor, kokta ägg, juice, gröt (Per, innehavaren, har deltagit i gröt-VM och ska i höst åka till Skottland till ännu en tävling) och vi bjuds på en liten smoothie och gröten serveras i små portionsskålar med bär och pumpafrön som pricken över i.
Eller över gröten.
Allt går vitt, blått eller rött.
På väggarna hänger bonader broderade med hallandssöm, många av dem inhandlade på loppis.
I lilla hallen .....
Och där finns flera sittgrupper ute på tomten och jag tänker att blommor på borden ., så fint det ändå blir!
"Jaha, dig känner jag igen, det är du som cyklar förbi här om eftermiddagarna ..?" säger Catarina leende och jo, hon har ju handlat i affären också och på så sätt har vi setts tidigare.
Så här såg det ut då, i maj år 2009.
Där syns Kent från Växjö och Anne-Marie från Malmö, där är Mian från Falköping, Annika från Kävlinge, Lena från Västergötland, Ulrika som då bodde i Västmanland, Anitha och Per-Erik (fine Perra som inte längre är i livet och dom bodde i Skåne just då), där är Gunnar från Jämtland och där ska även Qi från Göteborg vara och den STORARTADE Ann - också från Göteborg -, och inte att förglömma Bettankax och Lindalotta från Lund respektive Svedala, och mossfolk, då från Örebro kanske? Och pv. Har jag fått med alla?
Och varför denna handuppräckning?
Kanske hade jag frågat vilka som var storasyskon?
Jo, så var det nog.
Så småningom anslöt även pv:s mamma Gunvor. Hon kom promenerande med sin rullator och hade inte suttit länge förrän hon reste sig upp och drog en fräckis. Då hade hon lite drygt sex månader kvar att leva.
Bakom själva vandrarhemmet finns en liten stuga där en övernattande kan ha med sig sin hund.
Sånt tycker jag om!
Det vittnar om omtänksamhet.
Och titta, så fint nedanför altanen!
Och här sitter friherrinnan och håller upp den vackra koppen!
Behöver man verkligen åka några kilometer för att äta frukost?
Nej, självklart inte, men trivsamt var det och bara utsikten är ju värd priset.
Om jag någon gång tackar ja till pv:s frierier, då skulle jag kunna tänka mig att hålla festen i vandrarhemmet. Femtio personer får plats, där är fyrtio sängplatser.
Har du vägarna förbi och blir sugen på ett härligt boende?
Här har du en länk till Kuststationen vid Kattegatt, som det hela nu kallas.
Söndagmorgon och vi har bokat (eller, det har friherrinnan gjort) frukost på vandrarhemmet i Steninge, det som nu, sedan en tid tillbaka, drivs i ny regi.
Själva vandrarhemmet har fått ny färg (adjö till det gula!) och till en början tänkte jag .., men oj, vad det blir annorlunda, kan det bli fint?
Svaret är: ja, det har blivit jättefint!
En stor veranda har tillkommit och där finns flera sittplatser och stora och mindre kuddar finns att vila mot, jodå, jag har sett hur människor suttit eller halvlegat där ute när jag om kvällarna cyklat hem från affären.
Den där delvis inglasade verandan är ju rena drömmen att sitta på och vi väljer ett av hörnen.
Där utanför står ett gäng slanka cyklister och väntar på en eftersläntrare .., så snart hon ansluter blir det gruppfotografering och sedan styr sällskapet i samlad tropp söderut.
Prick 85
Brödet är hembakt och ljuvligt gott .., där finns Kvibille cheddarost, gurka i skivor, kokta ägg, juice, gröt (Per, innehavaren, har deltagit i gröt-VM och ska i höst åka till Skottland till ännu en tävling) och vi bjuds på en liten smoothie och gröten serveras i små portionsskålar med bär och pumpafrön som pricken över i.
Eller över gröten.
Allt går vitt, blått eller rött.
På väggarna hänger bonader broderade med hallandssöm, många av dem inhandlade på loppis.
I lilla hallen .....
Och där finns flera sittgrupper ute på tomten och jag tänker att blommor på borden ., så fint det ändå blir!
"Jaha, dig känner jag igen, det är du som cyklar förbi här om eftermiddagarna ..?" säger Catarina leende och jo, hon har ju handlat i affären också och på så sätt har vi setts tidigare.
Så här såg det ut då, i maj år 2009.
Där syns Kent från Växjö och Anne-Marie från Malmö, där är Mian från Falköping, Annika från Kävlinge, Lena från Västergötland, Ulrika som då bodde i Västmanland, Anitha och Per-Erik (fine Perra som inte längre är i livet och dom bodde i Skåne just då), där är Gunnar från Jämtland och där ska även Qi från Göteborg vara och den STORARTADE Ann - också från Göteborg -, och inte att förglömma Bettankax och Lindalotta från Lund respektive Svedala, och mossfolk, då från Örebro kanske? Och pv. Har jag fått med alla?
Och varför denna handuppräckning?
Kanske hade jag frågat vilka som var storasyskon?
Jo, så var det nog.
Så småningom anslöt även pv:s mamma Gunvor. Hon kom promenerande med sin rullator och hade inte suttit länge förrän hon reste sig upp och drog en fräckis. Då hade hon lite drygt sex månader kvar att leva.
Bakom själva vandrarhemmet finns en liten stuga där en övernattande kan ha med sig sin hund.
Sånt tycker jag om!
Det vittnar om omtänksamhet.
Och titta, så fint nedanför altanen!
Och här sitter friherrinnan och håller upp den vackra koppen!
Behöver man verkligen åka några kilometer för att äta frukost?
Nej, självklart inte, men trivsamt var det och bara utsikten är ju värd priset.
Om jag någon gång tackar ja till pv:s frierier, då skulle jag kunna tänka mig att hålla festen i vandrarhemmet. Femtio personer får plats, där är fyrtio sängplatser.
Har du vägarna förbi och blir sugen på ett härligt boende?
Här har du en länk till Kuststationen vid Kattegatt, som det hela nu kallas.
lördag 15 augusti 2015
Ledig dag ...
Man kan kanske tro att jag är på stranden varje ledig minut.
Ja, det kan man nog tro.
Och det är nästan sant.
Är det fint väder och är jag fri från plu-nummer och fruktpåfyllning, då tillbringar jag garanterat minst två timmar på stranden. Gärna tre.
Idag i Särdal, inte långt från Haverdal.
Vad gör man då där?
Jo, man badar i havet flera gånger .., simmar under ytan och ser ibland nånting diffust som rör sig under sanden ..., och man sitter i sin rosavitprickiga solstol och tittar ut över världen .., tänker på allt möjligt .., tänker på dagarna i Bornholm och i Ghana .., tänker på glädjen i att ha haft alla barnen här i sommar ., och på middagen i Steninge tillsammans med Hilda och Patrik och glädjen över att det har löst sig så bra för dem - högskola och "headhuntad" till ett slags fast arbete -.
Och jag tänker på hur många sommarpratare som jag har missat, eller somnat ifrån.
Nåja.
Allt känns bra.
Man kan kanske tro att jag är på stranden varje ledig minut.
Ja, det kan man nog tro.
Och det är nästan sant.
Är det fint väder och är jag fri från plu-nummer och fruktpåfyllning, då tillbringar jag garanterat minst två timmar på stranden. Gärna tre.
Idag i Särdal, inte långt från Haverdal.
 |
| Mörka moln kom och gick. |
Vad gör man då där?
Jo, man badar i havet flera gånger .., simmar under ytan och ser ibland nånting diffust som rör sig under sanden ..., och man sitter i sin rosavitprickiga solstol och tittar ut över världen .., tänker på allt möjligt .., tänker på dagarna i Bornholm och i Ghana .., tänker på glädjen i att ha haft alla barnen här i sommar ., och på middagen i Steninge tillsammans med Hilda och Patrik och glädjen över att det har löst sig så bra för dem - högskola och "headhuntad" till ett slags fast arbete -.
Och jag tänker på hur många sommarpratare som jag har missat, eller somnat ifrån.
Nåja.
Allt känns bra.
"När blev vi kompisar egentligen ....?"
Igår i kassan .., det är lilla Filippa, 5 år, och hennes mamma och lång kö bakom.
"Hej Bettan!" ropar Filippa som är den mest pratglada lilla fröken man kan tänka sig.
Hela hon smajlar.
Det finns liksom inga ord för hur sånt värmer ett sextioettårigt hjärta.
Och efteråt, när varorna packas i, hör jag henne fråga sin mamma ..."mamma, när blev vi kompisar egentligen, Bettan och jag ...?"
Det är väl det som är guldkornen i jobbet.
Förstås.
Igår i kassan .., det är lilla Filippa, 5 år, och hennes mamma och lång kö bakom.
"Hej Bettan!" ropar Filippa som är den mest pratglada lilla fröken man kan tänka sig.
Hela hon smajlar.
Det finns liksom inga ord för hur sånt värmer ett sextioettårigt hjärta.
Och efteråt, när varorna packas i, hör jag henne fråga sin mamma ..."mamma, när blev vi kompisar egentligen, Bettan och jag ...?"
Det är väl det som är guldkornen i jobbet.
Förstås.
fredag 14 augusti 2015
Här och nu ...
Nu översvämmas hästhagen av ljung!
Och där, uppe på toppen, där jag alltid tänker att indianerna ska ligga på lur och komma störtande ner i full galopp (minns alla västernserier på 60-talet där man såg fjädrar sticka upp vid någon bergskam och så hördes trampet av hovar när det bar iväg nerför ...), där är hela marken lila.
Ja, den är för övrigt täckt av ljung nästan överallt!
Det är så vackert, så vackert.
Nu översvämmas hästhagen av ljung!
Och där, uppe på toppen, där jag alltid tänker att indianerna ska ligga på lur och komma störtande ner i full galopp (minns alla västernserier på 60-talet där man såg fjädrar sticka upp vid någon bergskam och så hördes trampet av hovar när det bar iväg nerför ...), där är hela marken lila.
Ja, den är för övrigt täckt av ljung nästan överallt!
Det är så vackert, så vackert.
Fest en vanlig torsdagkväll!
Igårkväll var det dags för den årliga sommarträffen hos Magnus och Bodil.
För första gången hade jag oturen att arbeta just den kvällen, men det gick bra ändå .., jag cyklade iväg vid kvart över nio och eftersom jag är utrustad med världens sämsta lokalsinne, kom jag alldeles fel och fick fråga en bekant kund som var ute och kvällscyklade, ja, om vägen?
"Men Bettan, hur kan du virrat dig hit? Kör nu rakt fram, där du ser STOPP-skylten tar du vänster och sen håller du bara längs havet!" sa han och log.
Väl framme kunde jag konstatera att dom yngre spelade kubb och dom något äldre (femtio och sexioårsvarianterna) satt på altanen och småpratade. Ett jättelikt buffébord var uppdukat och ännu inte uppätet (vilken tur!), så där satt jag och kalasade och surrade med de övriga.
Till vår stora glädje anslöt även arbetskamraten, hon som är svårt drabbad av sjukdom.
Hon heter Gunilla och är så härlig så det är inte sant!
Där satt hon, liiiite tunnhårig efter cellgiftsbehandlingen, men precis sig lik; lika go och glad och fin!
Innan vi åkte till Bornholm bad jag kunder som jag vet handlar av henne i charken, att skriva en liten hälsning på ett A4 (som blev två) så där som till ..., ja, uppmuntring. Gunilla, som är öppen med vad som har hänt, skrev i sin tur ett tackkort där hon tackade för hälsningarna som gjorde henne så glad - det var väl det där stödet, om än bara med bokstäver -, och det tackkortet står på charkdisken och när hon en dag helt apropå tittade in, var det som en ocean av kramar som mötte henne!
Hon är liksom en klippa i charken.
Ja, det blev en härlig stund tillsammans med de övriga där ute på altanen!
Nu skingras snart halva gänget!
Josefin fortsätter dom industriella studierna i Linköping, L - som tävlar i dressyr med sin häst -, börjar studera till läkare, F har inte riktigt bestämt sig ännu .., My läser i Lund .., och alla unga pojkar som är på golvet och fyller in varor tre dagar per vecka, ska väl kämpa med gymnasiestudierna.
Och vi sjöng och hurrade för kolonialansvarige Jocke som just igår fyllde 29 och efter dryga timmen eller lite mera, kom pv och hämtade och fick smaka på glass och jordgubbar som väl är det bästa han vet .., och när vi, en stund senare, åkte hemåt, sa jag att åååå, så jag älskar den här arbetsplatsen och alla arbetskamraterna där man känner sig helt trygg.
Där man - med alla brister och tokigheter -, får vara sig själv och det är okej.
Vad jag hade på mig?
Ja, men den vita fina klänningen förstås.
Den gröna fick vila.
 |
| Underbara Josefin som har ett leende som smälter isar! |
Igårkväll var det dags för den årliga sommarträffen hos Magnus och Bodil.
För första gången hade jag oturen att arbeta just den kvällen, men det gick bra ändå .., jag cyklade iväg vid kvart över nio och eftersom jag är utrustad med världens sämsta lokalsinne, kom jag alldeles fel och fick fråga en bekant kund som var ute och kvällscyklade, ja, om vägen?
"Men Bettan, hur kan du virrat dig hit? Kör nu rakt fram, där du ser STOPP-skylten tar du vänster och sen håller du bara längs havet!" sa han och log.
Väl framme kunde jag konstatera att dom yngre spelade kubb och dom något äldre (femtio och sexioårsvarianterna) satt på altanen och småpratade. Ett jättelikt buffébord var uppdukat och ännu inte uppätet (vilken tur!), så där satt jag och kalasade och surrade med de övriga.
Till vår stora glädje anslöt även arbetskamraten, hon som är svårt drabbad av sjukdom.
Hon heter Gunilla och är så härlig så det är inte sant!
Där satt hon, liiiite tunnhårig efter cellgiftsbehandlingen, men precis sig lik; lika go och glad och fin!
 |
| "Vi försöker hålla ställningarna i charken Gunilla!", skrev Marie t.h. |
Innan vi åkte till Bornholm bad jag kunder som jag vet handlar av henne i charken, att skriva en liten hälsning på ett A4 (som blev två) så där som till ..., ja, uppmuntring. Gunilla, som är öppen med vad som har hänt, skrev i sin tur ett tackkort där hon tackade för hälsningarna som gjorde henne så glad - det var väl det där stödet, om än bara med bokstäver -, och det tackkortet står på charkdisken och när hon en dag helt apropå tittade in, var det som en ocean av kramar som mötte henne!
Hon är liksom en klippa i charken.
Ja, det blev en härlig stund tillsammans med de övriga där ute på altanen!
Nu skingras snart halva gänget!
Josefin fortsätter dom industriella studierna i Linköping, L - som tävlar i dressyr med sin häst -, börjar studera till läkare, F har inte riktigt bestämt sig ännu .., My läser i Lund .., och alla unga pojkar som är på golvet och fyller in varor tre dagar per vecka, ska väl kämpa med gymnasiestudierna.
Och vi sjöng och hurrade för kolonialansvarige Jocke som just igår fyllde 29 och efter dryga timmen eller lite mera, kom pv och hämtade och fick smaka på glass och jordgubbar som väl är det bästa han vet .., och när vi, en stund senare, åkte hemåt, sa jag att åååå, så jag älskar den här arbetsplatsen och alla arbetskamraterna där man känner sig helt trygg.
Där man - med alla brister och tokigheter -, får vara sig själv och det är okej.
Vad jag hade på mig?
Ja, men den vita fina klänningen förstås.
Den gröna fick vila.
torsdag 13 augusti 2015
Inkonsekvens ...
Jodå, man drömmer och längtar, men kan ändå leva i nuet.
(Och man kan be till en högre makt som man kallar Gud och höra om hen kan tänka sig att bistå med lite hjälp ibland, men man kan också tro på nåt slags öde; det är inte alldeles enkelt att hålla sig på mattan och vara logisk! Om detta diskuterades det friskt på familjechatten igårkväll, för att inte säga natten mot idag.)
Igår picknick på stranden i Särdal. Pajer, sallad, kaffe och en chokladkakebit.
Klart godast var friherrinnans paj med fetaost, tomat och oliver, och min, som för ovanlighetens skull bakades med smör (inget margarin fanns hemma) blev inte alls bra.
En kvart efter oss kom pv cyklande från jobbet.
Nelly hade fått följa med och fick simma i havet och rulla sig i sanden .., vattnet var mer än ljummet och smakade salt .., vi sa att detta var ju den ljuvligaste av dagar!
På väg hem igen blev någon alldeles förfärligt trött.
Jo, det tar på krafterna att springa och skutta i sanden!
Och pv tappade styrfarten och slocknade i soffan och jag trodde inte mina ögon.
(Och man kan be till en högre makt som man kallar Gud och höra om hen kan tänka sig att bistå med lite hjälp ibland, men man kan också tro på nåt slags öde; det är inte alldeles enkelt att hålla sig på mattan och vara logisk! Om detta diskuterades det friskt på familjechatten igårkväll, för att inte säga natten mot idag.)
Igår picknick på stranden i Särdal. Pajer, sallad, kaffe och en chokladkakebit.
Klart godast var friherrinnans paj med fetaost, tomat och oliver, och min, som för ovanlighetens skull bakades med smör (inget margarin fanns hemma) blev inte alls bra.
En kvart efter oss kom pv cyklande från jobbet.
Nelly hade fått följa med och fick simma i havet och rulla sig i sanden .., vattnet var mer än ljummet och smakade salt .., vi sa att detta var ju den ljuvligaste av dagar!
På väg hem igen blev någon alldeles förfärligt trött.
Jo, det tar på krafterna att springa och skutta i sanden!
Och pv tappade styrfarten och slocknade i soffan och jag trodde inte mina ögon.
Våra favoriter ....
Så här skriver mossfolk ...
Hade du frågat på våren hade jag sagt blåsippor och i början av sommaren förgätmigej eller skogsstjärna... Just nu har jag någon form av fäbless för rosor som finns i så många varianter och blommar från sommar ända in på hösten. Höstastrarna väntar jag också på, men det är ju trädgårdsväxter.
Ja och så ljungen i skogen!
Gulmåra lärde jag mig först nu.
Och Ruta Ett i Göteborg ..., hon som har missat doften av gulmåra!
Min favorit är lavendel!
Tinnan har många favoriter ...
Mmmmmm...
Gulmåra. Och luktärt. Och blåklocka.
Och linden som blommar nu...
Sommardofter!
 |
| En hel drös med ljung till mossfolk ... |
Så här skriver mossfolk ...
Hade du frågat på våren hade jag sagt blåsippor och i början av sommaren förgätmigej eller skogsstjärna... Just nu har jag någon form av fäbless för rosor som finns i så många varianter och blommar från sommar ända in på hösten. Höstastrarna väntar jag också på, men det är ju trädgårdsväxter.
Ja och så ljungen i skogen!
Gulmåra lärde jag mig först nu.
Och Ruta Ett i Göteborg ..., hon som har missat doften av gulmåra!
Min favorit är lavendel!
Tinnan har många favoriter ...
Mmmmmm...
Gulmåra. Och luktärt. Och blåklocka.
Och linden som blommar nu...
Sommardofter!
Dagens fönster ...
Från systerlandet i väster - från Ålesund i Norge - kommer dagens fönster.
Det var Monica i Torsby som var på husbilssemester och då passade på att ta fram håven.
Och en sak är ju säker, i den staden gäller det att ha fungerande bromsar på sin bil.
// Det är ju tur att vi människor är olika och att alla inte tar fram hela adjektivsamlingen så snart dom ser nånting vackert. Jag har länge drömt om att en gång få besöka den här sanslöst vackra och annorlunda staden och jag kan bara tänka mig hur den skulle beskrivas. Om ni tar er en titt på den drygt tre minuter långa eller korta filmen, så förstår ni säkert ....
Tack snälla Monica för bilden!
Mer om Ålesund hittar du här.
Och Wikipedia berättar om den hemska branden ...
Från systerlandet i väster - från Ålesund i Norge - kommer dagens fönster.
Det var Monica i Torsby som var på husbilssemester och då passade på att ta fram håven.
Och en sak är ju säker, i den staden gäller det att ha fungerande bromsar på sin bil.
// Det är ju tur att vi människor är olika och att alla inte tar fram hela adjektivsamlingen så snart dom ser nånting vackert. Jag har länge drömt om att en gång få besöka den här sanslöst vackra och annorlunda staden och jag kan bara tänka mig hur den skulle beskrivas. Om ni tar er en titt på den drygt tre minuter långa eller korta filmen, så förstår ni säkert ....
Tack snälla Monica för bilden!
Mer om Ålesund hittar du här.
Och Wikipedia berättar om den hemska branden ...
onsdag 12 augusti 2015
Favoriten ...
Under min tid i Skåne åkte jag ofta, i alla när jag bodde i Bjäresjö, till Mossby och badade i havet.
Där var tvärdjupt och havet hade ofta en grönturkos färg som var alldeles ljuvlig!
Men det som verkligen fick mig att åka dit, det var all Gulmåra som växte i ängsgräset på väg ner till stranden! S o m det doftade! Så för mig blev doften av den här lilla - till synes oansenliga - blomman, det blev till "sommar" och känslan av "snart-är-det-bad"!
För någon timme sedan tog jag hundarna på promenad.
Vi gick johanssonrundan, förbi det där enorma huset som byggdes av Fabrikören och som vi ännu aldrig sett en människa i.
Inte i närheten heller.
Där, växer Gulmåra vid häststängslet.
Och den lilla buketten står nu på arbetsbänken och gör mig glad.
Och din favorit ...?
Under min tid i Skåne åkte jag ofta, i alla när jag bodde i Bjäresjö, till Mossby och badade i havet.
Där var tvärdjupt och havet hade ofta en grönturkos färg som var alldeles ljuvlig!
Men det som verkligen fick mig att åka dit, det var all Gulmåra som växte i ängsgräset på väg ner till stranden! S o m det doftade! Så för mig blev doften av den här lilla - till synes oansenliga - blomman, det blev till "sommar" och känslan av "snart-är-det-bad"!
För någon timme sedan tog jag hundarna på promenad.
Vi gick johanssonrundan, förbi det där enorma huset som byggdes av Fabrikören och som vi ännu aldrig sett en människa i.
Inte i närheten heller.
Där, växer Gulmåra vid häststängslet.
Och den lilla buketten står nu på arbetsbänken och gör mig glad.
Och din favorit ...?
Igår i kassan ....
En man och kvinna från Syrien, tror jag.
Kvinnan i rosa sjalett runt huvudet och de allra vackraste ögon.
Mannen hade glasögon, var i 45-50-årsåldern kanske och hade sådan otrolig pondus.
Kommer han in någon fler gång, ska jag fråga om han är läkare?
Nej, inte för att läkare självklart har pondus, men en del har det.
Jag lovar att berätta vad svaret blir - om det kommer något -.
Och så en annan en kund som jag aldrig tidigare sett.
Oj, han var från Israel!
Det är minsann inte ofta man har kunder därifrån.
Och så några tyska turister.
För tio, tjugo år sedan var det nästan omöjligt att prata engelska med tyska turister, nu, kan man knappt höra var dom kommer ifrån, så bra är engelskan. Somliga har lärt sig svenska fraser och försöker så gott det går, allt medan jag krumelurar mig fram på skoltyskan - ära vare Carl-Olof Sjölund -, vår lärare i högstadiet!
På det hela taget blev det en trivsam arbetsdag.
Dom sista timmarna kamperade jag med fina M som tidigare arbetat inom hemtjänsten.
Sååå ung, men så lugn och trygg och jag undrar verkligen vad som skulle kunna få henne stressad?
Idag är det ledig dag.
Ps. Jag kom - framför allt när jag slutat skolan -, att tycka så oerhört mycket om denne Carl-Olof, läraren i tyska och engelska! Och när jag någon gång i slutet av 80-talet kontaktade en man som suttit i ett koncentrationsläger och undrade om han kunde tänka sig att komma till Malå och för skolans elever vittna om vad som hänt - och mannen tackade ja -, ringde jag bums till Carl-Olof som satt i fullmäktige (för FP)och frågade om han trodde att kommunen hade möjlighet att ställa upp med ekonomisk ersättning för resor osv. Jodå, det ordnade Carl-Olof bums! (Jag borde förstås ha gått andra vägen, först frågat kommunen, men jag var så ivrig ,-).
Bilden har jag lånat från malåsidan som sköts så eminent av Ulf Bergström hemma i Malå. Ds.
En man och kvinna från Syrien, tror jag.
Kvinnan i rosa sjalett runt huvudet och de allra vackraste ögon.
Mannen hade glasögon, var i 45-50-årsåldern kanske och hade sådan otrolig pondus.
Kommer han in någon fler gång, ska jag fråga om han är läkare?
Nej, inte för att läkare självklart har pondus, men en del har det.
Jag lovar att berätta vad svaret blir - om det kommer något -.
Och så en annan en kund som jag aldrig tidigare sett.
Oj, han var från Israel!
Det är minsann inte ofta man har kunder därifrån.
 |
| Carl-Olof längst till vänster. Alltid välklädd. |
Och så några tyska turister.
För tio, tjugo år sedan var det nästan omöjligt att prata engelska med tyska turister, nu, kan man knappt höra var dom kommer ifrån, så bra är engelskan. Somliga har lärt sig svenska fraser och försöker så gott det går, allt medan jag krumelurar mig fram på skoltyskan - ära vare Carl-Olof Sjölund -, vår lärare i högstadiet!
På det hela taget blev det en trivsam arbetsdag.
Dom sista timmarna kamperade jag med fina M som tidigare arbetat inom hemtjänsten.
Sååå ung, men så lugn och trygg och jag undrar verkligen vad som skulle kunna få henne stressad?
Idag är det ledig dag.
Ps. Jag kom - framför allt när jag slutat skolan -, att tycka så oerhört mycket om denne Carl-Olof, läraren i tyska och engelska! Och när jag någon gång i slutet av 80-talet kontaktade en man som suttit i ett koncentrationsläger och undrade om han kunde tänka sig att komma till Malå och för skolans elever vittna om vad som hänt - och mannen tackade ja -, ringde jag bums till Carl-Olof som satt i fullmäktige (för FP)och frågade om han trodde att kommunen hade möjlighet att ställa upp med ekonomisk ersättning för resor osv. Jodå, det ordnade Carl-Olof bums! (Jag borde förstås ha gått andra vägen, först frågat kommunen, men jag var så ivrig ,-).
Bilden har jag lånat från malåsidan som sköts så eminent av Ulf Bergström hemma i Malå. Ds.
Lediga-dags-fönstret ...
Den stickglada madamen i Närke - Ulrika -, har varit på besök i Paradiset, alternativt Himmelriket, nämligen i Bohuslän hos någon annan lika stickglad madame.
Där kan man fånga såna här somriga fönster.
Och jag tänker .., idag är jag ledig!
Och jag tänker också: t a c k som tog håven med dig!
Den stickglada madamen i Närke - Ulrika -, har varit på besök i Paradiset, alternativt Himmelriket, nämligen i Bohuslän hos någon annan lika stickglad madame.
Där kan man fånga såna här somriga fönster.
Och jag tänker .., idag är jag ledig!
Och jag tänker också: t a c k som tog håven med dig!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)