Julen 2024 ...

Jo, julen 2024 avlöpte utan mankemang. Vi hade tillfrisknat och kände oss tämligen som vanligt .., och måndag mitt på dagen blev det lillejulafton hos Hilda, Edvin och Martin, Martins fina Welsh springer-spaniel Otto, samt Mymmel. Vegansk och icke-vegansk mat. Paket med hemstickat innehåll, vackra badhanddukar och mycket annat. S o m  jag tycker om deras lägenhet! Sigge var inte med, fick stanna hemma, men jag tar nästan aldrig liggande bilder, så det fick bli Sigge som gjorde dem sällskap. 

Någon tomte i egentligen mening dök aldrig upp, men Edvin fixade det hela galant.

Här Mymmel och Hilda. Tror att det var här som ett rim lästes upp. Mymmel ska få åka på utflykt tillsammans med Hilda, först till Göteborg och därefter kanske Varberg. En tillsammans-dag för mor och dotter.

Senare på eftermiddagen tog vi sikte på landet Skåne, Martin (med Otto i sällskap) tog sikte på Göteborg och det var alldeles lagom med trafik, men aldrig roligt att köra i mörker.

Pojkarna gick tidigt i säng .., sååå mycket anspänning i luften .., tänk, dagen därpå skulle ju tomten komma!

Och så julafton. Då var det uppspelta småpojkar vilka fick flera julklappar på morgonen - perfekt för att stilla längtan - och vid halv elva kanske körde vi till Ribban och tre av fyra tog ett dopp - en låg i betydligt längre och det var inte jag eller pv .., det var Anders .., och det gröna lilla bastuhuset var igång och män i bara mässingen tog sig ett dopp i havet och det ÅNGADE var gång någon kom ut eller gick in i bastun (nu även några kvinnor) och sällskap med 25-30-40-åringar kom i sällskap för att ta ett juladopp och andra var klara och på väg därifrån och det önskades God Jul till förbipasserande och precis alla log och hälsade tillbaka och Maja hade tagit med sig termoskaffe, lussebullar och pepparkakor och hur underbart var det inte! 

Innan badet hann vi med ett besök på Limhamns kyrkogård, för att besöka Majas syster Amandas grav. Amanda blev bara sexton år och hade varit multisjuk i hela sitt liv korta liv. Vilken oerhört vacker, ljus och luftig kyrkogård.

Och så eftermiddag. Efter Kalle (totalt ointresserade barn) kom Tomten som pratade någon slags småländska med touch från Vetlanda, se det var minsann en fin tomte. Paket öppnades och kaos utbröt. Den minste gossen som är så musikaliskt intresserad fick en TRUMMA, en slags mini-keyboard med högtalare (!!!), maraccas (användes som trumpinnar!), ett munspel och så allt det andra .., småbilar och en radiostyrd turbo-bil i plast som formligen flög fram över vardagsrumsgolvet och ni kan ju tänka er. Pv var nog glad att hörapparaterna blivit kvar hemma, ty ljudvolymen var tillräckligt hög ändå. 

Vid åttatiden kröp utmattade barn i säng, jag läste aftonbönen och kliade femåringen på ryggen och berättade - på uppmaning - om min pappa Ivar och det vanliga - när han hämtade hem korna, en historia som jag börjat vidareutveckla lite för att åtminstone få liiiite variation i det hela. 

"Men farmor, du kan väl berätta vad Ivar brukade göra när du var liten ..?" gullbad min sängkompis. 

"Ja, ja .., du menar när han brukade killa mig eller jaga mig med någon knäppskorv eller ville att vi skulle kappspringa runt huset eller hur han brukade smeka min kind med handen när han reste sig upp från soffan och skulle gå i köket för att koka te och då passerade fåtöljen där jag satt?" sa jag och strök med min ena hand över hans kind, så där så han skulle förstå.

Apropå te. Collagebilden här ovanför, längst ner till höger, visar Viggo som i morse ville dricka te, så där som Thomas gör. 

Väldigt fundersam var han över tepåsen .., han försökte stoppa den i munnen, men gjorde sedan som förebilden och doppade den upp och ner, upp och ner ...,. och grimaserade sedan när han testade drycken. Nej, det blir nog ingen tedrickare av den lille gossen. 

När pojkarna somnat .., vankades julklappsspel. Vad var det för priser? En ostbricka med knivar i trä .., en pizzadito i trä med slizer till .., två flaskor vin, en flaska champagne plus godis, en ljuslykta (blev min), plus en biobiljett, boken "Jag minns", plus en påse Ahlgrens bilar och sist av allt någon slags marschallhållare. I ljusblå skjorta sitter mina barns pappa, han som för bara tre veckor sedan fick ny knäled i vänster ben. Nu gick han utan krycka, om än försiktigt.

Nej, lite till. Vill från hjärtat tacka för alla rara, vänliga julhälsningar som kommit och en av dem, var den här. 

Den fina katten heter Harrisa och bor hos Anne i Mantorp. Vilken underbar bild! Tack Anne!

Dan före dan-fönstret .... 

Full fart var det i bagarstugan när ellem passerade .., ja, det är ett fönster som visats förr, men lite juligt är det ju, i alla fall tomteluvan på mannen! 

Något godare än nybakat tunnbröd, särskilt när det är "mjukkakor", det finns väl inte på jorden.

Söndag ...

Kan man bli förälskad i ett örngott? Jo, det kan man. Eller i alla fall övertecknad. Minns jag inte fel, har även småpojkarna i Bunkeflo ett påslakan av den här sorten och jag blir lika glad var gång jag ser det. 

Då kommer jag ju osökt in på det helt underbara programmet som visades nu på morgonen. Programmets titel är "Mönsterberättaren Wanja Djanaieff" och det ska jag säga, att detta var ett så livsbejakande program så det var inte sant! Denna Wanja som gjort så många annorlunda mönster och som visade sig vara en sådan personlighet! Verkligen sevärt. Programmet finns tillgängligt på SVT-play fram till januari 2027, men kan tyvärr inte ses i hela världen. (Hennes son 

Ringde precis till min syster och påminde om skidskyttet. Hon lät så oerhört förvånad och raspig i rösten. "Men är du sjuk .., ligger du?" frågade jag. 

Nej, inte sjuk, men hon låg kvar i sängen. Jag berättade att det nu var mitt på dagen och klockan var tolv, så ville hon hinna med skidskyttet fick hon nog stiga upp, men för den delen, är man åttiotre år och inne på sitt åttiofjärde, så får man göra precis som man vill .., det bestämmer man själv. (Risken är ju att det blir svårt att sova på natten .. , men det är väl smällar man får ta).

När vi växte upp tyckte pappa jämt att vi skulle "upp och hoppa", det vill säga, han ville förstås inte vara ensam som var uppe på morgnarna (mamma arbetade jämt), men det förstod vi inte då. För mig var det inga problem, jag var ju själv extremt morgonpigg, men mina systrar som ofta på helgerna varit på Borgen på dans, var väl måttligt intresserade att stiga upp vid halv åtta, åttasnåret.

För övrigt? Tre aluminiumformar med Janssons gräddas i ugnen .., det är eld i kaminen och tänka sig, i morgon är det lille-julafton. Inte minsta lilla stress känner jag. Allt är lugnt och fridfullt.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som är annannan: "Ett till skånskt fönster hann jag fånga till dig! Taget den signade soliga morgonen som var igår. Nu är jag på väg hem till Porto."

//Under det här året som gått, har flera av bloggvännerna förlorat någon av sina föräldrar. Annannan är en av dem och så här fint skrev hon på sin blogg. Inlägget har rubriken "Och kornen har sin vila."

Själv hade jag väntat länge på att min mamma skulle få sluta sina dagar. Hennes sista år var - hur fin personalen än var på boendet - inte ett liv som hon själv skulle ha önskat sig. Talet försvann, det blev blöjor och detta att vara helt beroende av andra människor. Det blev oändligt tomt, men bra. Det var som om hon nu äntligen fick frid och ro och fick lämna den där skruttiga kroppen och hjärnan som sedan ett par år tillbaka tackat för sig.  Nu, sexton år senare, kan jag minnas henne som hon en gång var. 

Med pappa var det annorlunda. Han var ju till synes så frisk och hans insjuknande gick fort. Vi hann liksom inte vara med, min syster Birgitta och jag själv bodde sjuttio mil hemifrån och aldrig kunde vi väl drömma om att pappa skulle begravas just innan jul. I början av december var det fyrtioåtta år sedan han dog. Nu har jag redan överlevt honom med snart fem år. 

Men så är det förstås. Vi blir allt fler, vi som i vår ålder står utan föräldrar. Nu står vi själva längst fram i ledet.

Vintersolståndet ....

Först .. man ska inte skriva inlägg och samtidigt titta på På Spåret, då blir det fel. I förra inlägget skrev jag att den alltid så rara skånska Ingar hade varit växeltelefonist i Malå, nej, nej, det var såklart i Malmö! 

Natten mot idag hände något fantastiskt: för första gången på tre veckor sov jag rakt av, fem timmar utan att en enda gång hosta, utan att stiga upp och ta en tablett eller nässpray .., behövde inte dricka vatten, nej, bara sov sååå underbart ljuvligt gott! 

Maria som på kvällen tog sikte på de dryga sjuttio milen till Malå (med hundarna som sällskap) hade utlovats pratsällskap, så där så hon skulle hålla sig vaken, men se, det pratet blev inte av förrän vid 5-tiden i morse och då var hon i närheten av Lycksele och hade inte så långt kvar. (Långt = 9 mil). Allt hade gått bra. Hundrastning i Tönnebro, i trakten av Sundsvall och slutligen i Lycksele. 

(Bilden här ovan visar en målning av Sophie Boutellier. Jag älskar den!)

Så här såg det ut på morgonen, när Maria tittade ut över balkongen. Jo, jo .., nu är det snö så det säkert går att åka skidor, men det är nu det. 

Överlycklig över att känna sig nästan som vanligt, tog jag mig an sekatören och gick ut och klippte ner tre torra spretiga klematis och räfsade undan diverse skrutt från rabatten. Eftersom komposttunnorna är fullproppade, hamnade allt detta i en sopsäck och får bida sin tid där. 

Tänkte att nu blir i alla fall dagarna inte "längre" - nu går vi mot ljusare tider -, även om det tar tid innan man märker någon verklig skillnad. Den här dagen borde firas lika mycket som Midsommarafton. Det är som att ha svingat sig över Kilimanjaro.

För många år sedan, just den här dagen, ställde vi upp en grillplats nere vid vägen och bjöd de som passerade på varm korv  med bröd och/eller glögg med pepparkakor och det var himla trevligt.

Inget nytt för övrigt. Jo, någon galning har kört in i en folksamling i tyska Magdeburg .., det tycks bli besvärligt väglag för julfirare på väg till fjällen, men här i Halland - i alla fall just här hos oss - (mitt mellan Halmstad och Falkenberg, 12 mil söder om Göteborg) ser det rätt fint ut. Skidskytte på SVT1 och jag har ringt min syster som tackade för påminnelsen och sa: "Alla tiders! Tack ska du ha!" Älskar henne.

Dagens fönster ...

Ja, ett fönster fångat av mamma någon gång på 40-talet, då hon arbetade som hembiträde/barnflicka hos en provinsialläkare och hans hustru, i Anderslöv i Skåne. 

Det var för övrigt den mannen som rekommenderade mamma att söka till sjuksköterskeskolan i Umeå, men först fick hon tillbringa något år eller två på Önnevads folkhögskola (även det i Skåne) och först därefter blev det Umeå och sjuksköterskestudier. 

Närmaste granne till läkarfamiljen (där fanns fyra döttrar, de hette Lovén i efternamn) var familjen Jönsson. 

Hos den familjen blev mamma nästan som en dotter och under min uppväxt kom deras dotter Ingar (arbetade som växeltelefonist i Malmö, hade fräknar och världens härligaste skratt!), ja denna Ingar kom ibland upp om vårarna och tillbringade några dagar eller någon vecka hemma hos oss. Ingar levde som "ungmö" till låååångt upp i åren, då hon, helt plötsligt, mötte kärleken i form av en  änkeman från Östergötland. Ingar lämnade Malmö och flyttade till Borensberg och jag minns att exet och jag själv hälsade på dem någon gång på 90-talet. Hon tycktes så lycklig och mannens dotter, som ju var vuxen sedan länge, var sååå varm och fin mot denna Ingar.

Jodå, jag är medveten om att jag skrivit om detta tidigare, men det är väl inte bara jag som blivit glömsk under årens lopp och skulle ni minnas alltsammans, är det ju bara att skutta förbi inlägget.

Så var det.

Fredag ...

Fint väder, om än rejält blåsigt, men det är ju det vanliga här på västkusten. Efter en natt med sprängande hvuudvärk (enbart bakom höger öga) och någon slags halvångest - då Sigge hoppade upp och kurade alldeles intill mig, nära, nära ... - och en morgon när vi bestämde oss för att avboka kvällens julbord tillsammans med friherrinan, gjorde jag pv sällskap till hamnen. 

Det är det ständiga jobbet med att hålla presenningen på plats, den som ska täcka överdelen av båten. Och typiskt är det ju att när det är dags att förstärka, det är såklart när det blåser och man kommer ihåg att kolla hur det ser ut. Nåväl, det ordnade sig. 

Därefter till Ugglarps Grönt som har utförsäljning inför stängningen inför vintern. 

Köpte grön - och rödkål, samt potatis av sorten Solist, vilken lär ska vara perfekt till Janssons frestelse. 

Sist av allt en sväng till Solhaga Bageri i Slöinge (ja, när vi nu ändå var i närheten). Köpte ett "Sillabröd" - mörkt rågbröd - som är himmelskt gott bara som det är med smör på - eller ost, eller ägg eller ägg och sill. 

Det var där, vid bageriet, som jag föll för den vackra dörrkransen. Nå, den var inte till salu, men såå fin var den!

Gläds sååå åt julpost som låg och väntade i postlådan! Ett vitt kuvert med Britts omisskännliga dialekt handstil fick mig att ana vad det handlade om, men inte riktigt ändå. Britt och Ecke som var jul eller påsk brukade skicka ett brev till Harry och med en inplastad korvbit eller lite skinka som present och t ä n k, såååå glad och sprallig han blev när han kände doften av såväl innehållet, som säkerligen också doften av Ecke eller Britt. 

Idag var raderna och skinkbiten till Sigge Nilsson. 

Så här såg det ut för fyra år sedan när Harry fått egen post. 

Jag kan säga att idag hade jag nära till tårarna, när jag läste raderna, författade av Britt (och kanske Ecke också). 

Vilka underbara människor detta är!

Nu hemma igen. Stekhet om kinderna. Tänkte - och sa till pv att .., jaaa, nu har jag nog hög feber. Jo, verkligen. 35.8. Kanske håller man på att kallna. Pv kollade sig själv också. Exakt samma - 35.8. Nej, det måste vara  något galet med den termometern.

Pv:s goda lever till middag och i skrivande stund ännu ett fint naturprogram från Lappland i SVT1. Titeln är Äventyr på vinterfjället och här en länk om någon är intresserad. 

Så roligt med skidturister från Frankrike och Nederländerna .., starka kvinnor som vågar sig på de svenska fjällen!

Apropå fransyskan Gisèle Pelicot .., i New York Times publicerades idag namnen på alla de män som haft sex med den helt nerdrogade kvinnan. Vilken skam för dem!

Dagens fönster ...

... ett helt gäng faktiskt, fångade i fina Höganäs där vi låg inblåsta i somras. (Jaha, nu blev det två dagens fönster, ja, ja, det är ju inte hela världen).

Där hade jag aldrig varit, inte kommit med båt, alltså .., men blev såå positivt överraskad! 

Fina möjligheter till bad/dopp i havet .., välordnat i centrum, mängder med vackra planteringar och trevlig småbåtshamn att ligga i.

Det var i förrgår ....

.... ja, som WalkaboutSweden i en kommentar här på sidan menade att hon ibland kände för att mer eller mindre dra till skogs .., att hitta ett ödehus där hon kunde dra sig undan allt elände som vi översköljs av. 

Såväl igårmorse som idag på morgonen har vi råkat hamna hos SVT 2 som visar fjällbilder, det påminner nästan om Älgvandringen .., långsamhets-tv i ordets rätta bemärkelse och i någon timmes tid kan man via drönarbilderna, tro sig ha hamnat i något som liknar paradiset. 

Idag fick vi följa med från Norge över till vårt land .., och det är så vackert så det är nästan ofattbart. 

Här är en länk till dagens program som har titeln "Vandringar". 

Det är - i alla fall i mina ögon - ett program som lugnar själen.

Dagens fönster ...

Tänka sig, att jag igår under promenaden i Falkenberg upptäckte Pettson och hans vänner, ja, det var alldeles intill rådhuset. 

Ser ni fönstret ..? 

Så här såg det ut för ett par år sedan - eller flera år sedan kanske - . Tänk, så fint om kvällarna när dom här "snöbollarna" lyser upp lite.

Från boken "Jag kommer ihåg"...

Glädjepiller ...

Att få en liten pjuttfilm på familjechatten som visar minstingen i Skåne som för första gången kissat på pottan! Hurra, hurra, hurra! ropar han och pappan. Ja men oj, så lycklig den där lillpojken tycks vara.

Övergrepp på äldreboenden ...

Ja, det bara fortsätter, detta att man aldrig slutar att förvånas över mänskligheten och då mest hur män är funtade. Kvinnor vilka närmar sig 90-årsstrecket blir utsatta för övergrepp och jag är så oerhört  imponerad av kvinnornas mod, att offentligt våga berätta om detta! 

Men tänk .., tänk på alla kvinnor som inte  k a n  berätta! De som tappat orden. Kvinnor eller män - det finns säkert även män som är utsatta - som är dementa och därmed helt utlämnade! Skulle jag själv vilja  ha ständig tv-övervakning i mitt rum på ett boende? Nej. Men vad är alternativet? Och att utdrag ur belastningsregistret borde vara en självklarhet för människor vilka ska arbeta på daghem, förskolor och inom äldrevården, det tycker jag är en självklarhet.

Och i franska Avignon förklarades nu på morgonen den man (Dominique Pelicot) som låtit ett femtiotal andra män våldta hans egen (då av honom drogade) hustru - Gisèle Pelicot - ja, han förklarades skyldig. Och hur modig har inte denna kvinna varit? Vilket civilkurage! Hoppas nu att de andra männen också får sina straff. Ja, ibland tycker jag att skampåle inte vore så dumt.

Dagens fönster ...

Ögonblicksbild fångad nu på morgonen klockan 09:01. 

Bilden visar ett skånskt caféfönster och den som fångade det hela var annannan. 

Och jag tänker att det måste vara så alldeles oerhört mycket krångligare när man bor hundratals mil från sina - till åren komna - föräldrar. 

Tack som tog dig tid, du flitiga fönsterfångerska!

Fler funderingar ...

Astronauerna vilka skulle tillbringa åtta dagar i rymden, riskerar nu att bli kvar där tills någon gång i april. I ett halvår ungefär har dom då blivit kvar där uppe. 

Då tänker jag så här: men om någon av dem blir akut sjuk? 

Svårt sjuk? 

Vad händer då?

Onsdag ...

I väntan på att julskinkan ska griljeras, sitter jag i soffan Ektorp och skrollar lite förstrött, så där som man väl inte bör göra. Jag har hamnat i ett fullkomligt  s t i m  av filmer där människor - oftast i USA - går in i butiker, roffar åt sig allt som går, sliiiiter och drar i klädställningar och hela tiden står vakterna passiva och får tydligen inte ingripa. Ingen annan ingriper heller, de flesta står och bevittnar det hela. 

Jag kokar inombords. 

Mera filmer! Fyra svartklädda/huvförsedda unga män i London kommer farande på el-cyklar med tjocka däck och när någon av dem passerar en promenerande människa med mobiltelefonen i sin hand, ja, då rycks mobilen från handen och ajöss med den! "Snatchers" kallas tjuvarna vilka försvinner i rasande fart .., kryssar mellan taxibilar och strosande flanörer .., och tycker sig väl vara tuffa värre.

Ännu mera! Tunnelbanan i Paris .., en kvinna bär sin handväska vid sidan av kroppen .., då kommer fyra unga kvinnor och omringar den äldre kvinnan .., den ena av de yngre stoppar ner handen i damens handväska, men upptäcker att hon blir filmad och slutar då tvärt. Men hur många blir upptäckta?

Så där fortsätter det och jag vill bara slänga mobilen i soptunnan, då detta gör mig vansinnig. Kanske är man extra känslig när man arbetat i butik och vet hur ofta det stjäls och av alla grupper i samhället .., men på filmerna på nätet är det i huvudsak unga män, ja, kvinnor också för den delen. 

Men   h u r  kan världen ha blivit så här? 

Lugnar ner mig med en bild hemifrån.

Dagens fönster ....

I Roslagens famn där bor Babsan och så här fint har hon pyntat i köket! 

Det får bli onsdagens fönster. 

Tack Babsan! säger jag. 

(Och upptäckte genast de gröna plastlocken i kryddlådan! Aromat!! Det fanns alltid hemma i Malå .., själv har jag Trocomare/Herbamare, men även det finns i byttan, ser jag.)

En vanlig tisdag ..

Då blir det besök på vårdcentralen i Slöinge. Får gå in bakvägen, ungefär som när det blev skjuts till lasarettet (covid) och ambulansen stannade på det som kändes som källarnivå. 

Munskydd på. Sköterskan som öppnar ytterdörren visar sig vara kund från affären. "Hej-hej, oj har du klippt dig!" säger hon.

Jag hamnar i "chefens rum" som mest liknar ett vanligt kontor, frånsett bokhyllan med allehanda medicinsk litteratur. 

Har tagit på mig finaste halsbandet, det som Elliot en gång gav mig i present. Tänker att jag borde köpa mig en representations-behå, alltid redo att ta fram. 

Läkaren säger att vi (iaf jag själv) inte är smittsam efter tre veckors hosta och elände och att det nog ska läka ut av sig själv. 

"Vet du om att du har ett blåsljud på hjärtat ..?" frågar hon. Jag säger att det vet jag. Det har jag haft sedan evigheter tillbaka.

Känns ju tryggt ändå att det finns lektyr för läkaren, utifall att hen blir osäker.  Tvåhundra kronor kostar besöket och flera patienter sitter i väntrummet. Ute på parkeringen - i bilen - sitter pv och väntar eller mobilpratar med sin yngre bror, han som drabbades av en stroke i början av augusti. Nu är hans röst som vanligt, men helt bra är det inte. Och pv har även hunnit prata med vännen-sedan-skoltiden, han som bor i Limhamn .., och får veta att denne och hustrun i början av januari susar iväg till ännu en resa till Indien. I tre veckor blir dom borta.

Under tidigare resor till Indien kom de allra mest ljuvliga vykort susande genom rymden. Det här var ett av dem. 

Efter besöket på VC, svänger vi förbi Hemköp. Där utanför, bland högen av alla granar - stora som små - står friherrinnan och A-M och väljer och vrakar, eller egentligen är det väl den förstnämnda som letar, hon vill nämligen ha en liten gran bara. 

Själv postar jag ett paket till Knivsta; till en kvinna som råkade hamna på min blogg när hon letade efter en kaffeburk och den fanns på bild på min sida. Kunde hon möjligen få köpa den? Det kunde hon, mot en frivillig insättning på Operation Smile. Burken är skruttig värre, men hon säger - när jag berättar om hur den åldrats - att det är bara bra med lite patina. Kvinnan verkar - av mejlen att döma - vara av den mer rara sorten.

Och så hemma. 

Hälsar på hästarna i hagen .., de har varit osynliga för mig ett längre tag, men nu räknar jag till tre stycken och den här nyfikna krabaten var en av dem. Pv hade tänkt sig ut på en cykeltur, men kände att det skulle han inte orka, så det blev Johanssonrundan i stället och han kom hem trött och slut på. Nu tittar han på någon krim-tv-serie på sin laptop. 

Och här intill mig ligger Sigge och sover. Får han kokt fisk till lunch, då är det sovläge i x antal timmar efteråt. 

Så har vi det här i det gula huset.

Ett tolv år gammalt fönster ...

Den bilden snavade jag över när jag åkte tidsmaskin baklänges och avsändaren av bilden skrev så här: 

"Detta lok står på slutstationen  av järnvägen som japanerna byggde under andra världskriget för att sammanbinda Thailand med Burma - den s.k. Dödens Järnväg -. "

Avsändare var Guy i Arvidsjaur.

Måndag, ny vecka ...

Man kan märka det på många sätt .. detta att man kanske  ä n t l i g e n  börjar bli frisk igen, det tänkte jag på nu på morgonen när jag rörde mig på ett helt annat sätt! Mer spänst i steget! Vilken lycka. Och pv tog även idag Johanssonrundan och säger att "det gick väl bra, tror jag ...?" Kanske ändå. 

Trappan till övervåningen skurade han också. U n d e r b a r t! 

Jag har väl berättat i omgångar om Sigges ständiga jamande vid fyratiden om morgnarna; då, när han anser att det är dags för utspisning av frukost. Igårkväll bestämde jag mig för att göra en rockad. Kattmatsburken, en assiett + en gaffel togs med upp till sovrummet och när Sigge nästan på minuten fyra kom våldsamt jamande, fick han till sin förvåning frukost i närheten av min säng! Han såg ut att inte tro sina ögon! 

Därefter lugnt och tyst - själv behövde jag då inte tända flera lampor och hasa mig ner i köket - och Sigge - mätt och belåsten - kurade någon halvmeter ifrån mig på sängen. Allt var frid och fröjd.

Kunde inte somna direkt och råkade då få ett tips av radiohallåan, nämligen "Juljazz med Nisse Landgren" och det ska jag säga, att vilken härlig, vilsam julmusik! En gång i världens begynnelse lyssnade jag till denne herr Landgren plus hans dåvarande kompanjon Johan Norberg, vilka uppträdde i Forumbiografen hemma i Malå. Landgren spelade trombon och J. Norberg gitarr. Jag glömmer det ALDRIG. Här en länk till programmet!

För övrigt? Rejält blåsigt ute .., gröna gräsmattor och nästan 9 plusgrader.

Nu till affären för att hämta ut ett paket från Spelexperten. Stekt kolja till middag och snart utblommade hyacinter på bänken i köket.

Dagens fönster ...

Från Porto kommmer den här bilden. Ser ni frisersalongen till höger ...? Så här skrev annannan, som var den som hade håven redo: "En gång var det P:s gudfars frisersalong, den på bilden. Han fortsatte att klippa och raka tills han var upp emot nittio år. Men även om han var långlivad, så var han inte odödlig, så nu är det någon annan som har verksamheten."

//Tack annannan! Tänk, så många bilder vi har fått från Porto under årens lopp!

På väg söderut ... 

... är äldsta dottern idag, tillsammans med Charlie och Steven, hundarna alltså. I nästan en veckas tid blir hon i Stockholm för att hälsa på Emma och Emil och vänner och bekanta, då hon själv arbetar julafton och framåt hemma i Malå.  

Någonstans i trakten av Granö i närheten av Umeå ringde hon och berättade om en vy som var så otroligt vacker; men det var inte den här. Då var det soluppgång i öster och fullmåne i backspegeln och vitt och fint, om än inte så mycket snö. 

Här är det alltså lite mera gryning.

Dagens fönster ...

Här kommer ännu ett juligt fönster från Filipstads blomsterhandel - fångat av Turtlan - då, på besök hos sin mor. 

Så omtänksamt med en klocka i skyltfönstret, tänker jag. 

Stora klockor var vad jag ofta saknade under resan norrut, ja, på järnvägsstationerna. Kanske har dessa - vägguren - rationaliserats bort när alla människor ändå mest går hela tiden och tittar i sina mobiltelefoner?

Varken pv eller jag själv bär armbandsklockor - har aldrig gjort heller - och på jobbet var det inte några problem och till vardags lärde man sig att liksom känna vad klockan var. 

Den känslan verkar åtminstone jag själv ha tappat bort. I alla fall till viss del. 

Tack Turtlan! för att du tog dig tid att stanna upp vid skyltfönstret, nu är det nästan så att jag känner mig lite hemma just där vid blomsteraffären!

Utanför Filipstad ligger Långbans gruvby som är - håll i er! - en av världens mest mineralartrika platser och det var där, i Långbans gruvby, som uppfinnaren John Ericsson och hans syskon är uppväxta. (Googlade på hans namn och hjälp, så mycket där fanns att läsa!)

År 1611 fick Filipstad stadsrättigheter och uppkallades då efter Karl den IX:es son Karl Filip.

Ännu mera: I Filipstad lämnar dagligen 400 000 påsar OLW-chips fabriken och ger sig ut på äventyr till olika butiker i vårt land.  I Filipstad tillverkas även Wasa knäckebröd.

Och så ett eftermiddagsfönster ....

.... fångat av hedgrenskan, just då på besök i Köpenhamn. 

Ett i sanning verkligt juligt fönster! 

Tack Kerstin!

Lördag i december ...

Ringer till min syster och påminner om Ski Classics som sänds i SVT1 tidigt på morgonen. Jag hör att hon ännu ligger i sängen. 

"Nu Rigmor är det dags att hoppa upp, nu börjar skidåkningen snart ...!" säger jag så snällt jag bara kan. 

"Ja, upp och hoppa lilla loppa! Och tack ska du ha som ringde!" säger hon. 

Pv sågar till julgranen så den ska passa i julgransfoten. Idag ska den få komma till uterummet. Nu gäller det att hitta julgransmattan. 

Fortfarande halvfart eller mindre än så här hemma. Korsordslösande .., skidåkning förstås .., elvakaffe. 

Tänker på människorna i Georgien i allmänhet och de i Tbilisi i synnerhet. Tänk, vad man kan avsky ledare som enbart ser till sitt - eller som i det här fallet - ser till vad Putin önskar. 

Råkade hamna i ett program i Axess-kanalen, ett program som handlade om just Putin och hur han häpnade över hur rent av enfaldig Donald Trump tycktes vara, ja, det var när D.T blev president för första gången. Skrämmande var det. 

Regn utomhus. Inga mängder, men dock: regn. 

En liten ekorre sitter och knaprar på solrosfrön. Eva i Tyresö undrade om vi hade fått besök av herr Fasan och hans hov av damer. Nej, inte ännu. 

Hittar en gammal bild från 2012 och pElle. Så många fina och underbara djur som man haft förmånen att ha i sin närhet. Eller fått förmånen att få älska och få kärlek av. 

Hittar också mitt schema för december 2012. Ser att jag veckan innan jul arbetar måndag, tisdag torsdag, fredag och söndag. 

Fortsätter sedan med julafton, juldagen, annanadag jul, torsdag, fredag och söndag. Lämpligt korta pass, men oj, jag minns hur mycket det var att göra i december! 

Allt som är gulmarkerat innebar dubbel lön.

Saknar jag yrkeslivet?

Inte ett skvatt.

Dagens fönster ...

... fångades hos äldsta dottern i Malå, då, när vi var där för två veckor sedan. 

Utsikt över sjön, numera isbelagd.

Dagens händelse ...

Det var nog ändå att vi tog oss ut och gick var sin runda. Pv valde Johanssonrundan - den som han så ofta (och jag med när pv arbetade) gick med Harry - och själv valde jag Lill-rundan. Härifrån förbi hästhagarna, höger mot Kustvägen, vände sedan åter och hemåt. 

Vi möttes nära uppfarten. 

"Vill du ha stöttning uppför backen ..?" frågade den alltid så omtänksamme herr Göransson. 

"Gärna!" sa jag. 

Satte mig sedan i trädgårdsstolen och drog efter andan. 

Resten av dagen skidskytte (mest bedrövelse), varm choklad med ostmacka (trygghetsmat) .., fick rart och vackert julkort från Jämtland - tack Eva ! -, 

Så blev det Dagens Nyheter med Ordquizzet (2 fel) och Nyhetsquizzet (bedrövligt resultat, men jag har inte kunnat läsa vanliga artiklar i DN i veckan, har helt enkelt inte kunnat logga in), så jag skyller på detta. Har ringt min äldsta syster två gånger och påmint om skidor  på tv .., pv har handlat en julstjärna som nu står på köksbordet .., och Sigge är ur humör idag och vill absolut inte ligga nära oss. Nåja, så kan det ju vara. 

Två veckor nu av ingen-ork-alls och en kull med pipande kattunger i bröstet.

Dagens fönster ...

För tolv år sedan råkade jag passsera Ecke och Britts lilla gula hus, det som nu byggts ut och gjorts om. Då hade jag min gamla Canonkamera och fångade detta.

Torsdagmorgon ...

Ja, det får bli trollskogsbilden från v.t 1964 som färgklick. Nu, med glasögonen på huvudet, upptäcker jag att längst t.v. på målningen finns även en flicka i röd kjol. (Utan glasögonen trodde att jag hennes kjol var en svamp.) Ja, just det ja, det var hon som skulle gå till affären och köpa mjölk till sin mamma. Det är nog höst .., för björkarna har tappat sina löv och nog är det väl lingon där nere till höger ..? Så värst skrämmande tycks inte stubbar och träd vara. 

Och just nu ..? Vi tittar på tv-nyheter, allt medan kaffet dricks upp. I Malmö har en restaurang för TREDJE gången utsatts för något slags attentat, nu rubricerades det som mordbrand. Hur orkar man som restaurangägare börja om? Och vad bottnar allt i? 

Kom ner i köket till sexton plusgrader och en ihärdigt jamande Sigge Nilsson. Det är så gott som alltid undertecknad som är nere först .., ibland tänker jag att "jaha, nu ska jag allt ligga kvar så pv får träda i tjänst på morgonen!", men när jag väl har vaknat, ja, då har jag ingen lust att kura under täcket, så där "bara-för-att". Ofta är han först i säng också. Måhända har vi olika stort sömnbehov?

Ja, det skulle vara intressant att höra hur det är hos andra par?

Minus fyra grader ute. Vilken stjärnhimmel det var i natt!! Just nu eld i kaminen, Sigge som kurar på soffan .., och småfåglar som väntar på frukost! Kanske ekorrarna också? Och i morgon lucia. Tänk, så många föräldrar som ikväll i panik ska leta efter lucialinne, batterier och annat som ska till!

Dagens fönster ...

"På juläventyr i danska huvudstaden. Bilden visar Hotell d'Angleterre", så skriver hedgrenskan från Trelleborg. 

Tack Kerstin! Och vilken härlig julgran!

Ännu mera noterat ...

Egna funderingar kring Nobelfesten: Varför sticker man fram mikrofonen för att intervjua någon gäst eller expert som sedan knappt får säga mer än fem ord. 

Klart bäst på att intervjua tycker jag att Jessica Gedin (Babel) och Victoria Dyring är (när hon inte har så bråttom),

Intervju som gjorde mig lycklig: Den unga dottern till en av kemipristagarna som berättade om vad hon tyckte var bäst av allt (ljuset i lokalen!) och hennes föresats att en gång själv bli pristagare! Men trist att flickan inte ens fick säga sitt namn. (Eller missade jag det helt?). 

En s.k expert valde ut de tre vackraste klänningarna. En vit skapelse med något som liknade änglavingar, var en av dem. Men tänk, de som satt intill kvinnan med denna klänning, vilket bök för dem .., så trångt det måste ha blivit!

Vackrast av allt? Blomsteruppsättningarna! Och så underbart att den ansvarige floristen fick sitta vid bordet och njuta av allt det vackra! (Någon som lämnat återbud). 

Mest intressant: Pristagarnas tal! Den ene varnade för AI - som han själv tilldelats pris för - medan den andre vittnade om allt gott som kunde komma av allt detta! 

Mest berörande: Litteraturpristagaren Han Kangs lågmälda röst när hon berättade om vad hon en gång upplevde som 8-åring.

Musiken? Laleh .., sååå bra!

Tack för ordet. Nu orkar jag inte skriva en enda bokstav till.

Dagens fönster ...

"Lissabon i solnedgången  (vid femtiden)."

Så skrev annannan. 

Tack att du alltid tar dig tid att komma med fönsterbidrag! säger jag.

Noterat ....

* Tror först att det blivit något fel med musiken vid intåget av kungaparet och kronprinsparet. 

* Kvinnan som håller det första  andra talet - till fysikpristagarna - hon har en lååång hårslinga som hela tiden faller in i ansiktet, men det kanske var meningen. Själv hade jag blivit galen. 

* Höll andan när den förste pristagaren - kanske drabbad av en stroke - skulle ta emot sitt pris. Det gick bra. När prisceremonien var överstökad, tycktes han betydligt mera alert.

* Fantastiskt inspirerande tal tyckte jag att Rickard Sandberg höll till medicin/fysilogi-pristagarna. 

* För att inte tala om Jan Teorell som höll ett tal till ekonomipristagarna - och inte en enda gång tittade han i några papper! Makalöst! Dessutom rena historielektionen! Det är herr Teorell som syns på bilden här ovanför. 

Återstår nu banketten klockan 20.00

(Fredsprisutdelningen  i Oslo blev en gripande föreställning, som den så ofta är. Vacker musik också).

När man inte kan sova ...

Ja, då kan man lyssna till Patrik Svenssons Sommarprat den 11:e juli 2020. Så fantastiskt fint och berörande! (Tidigare lyssnade jag ofta på Europapodden eller Rysslandskorrespondenterna, men jag orkar inte med allt krig och elände längre, då får jag ännu svårare att somna.)

Aftonbladet (som jag anser vara en skittidning rent ut sagt, skrev så här om Sommar-programmet). Och så vill jag, när jag ändå är igång, tacka den vansinnigt generöse bloggvän som - till min förvåning - betalade 1 månads prenumeration på Svenska Dagbladet Nu vågar jag aldrig mera skriva på bloggen att jag glömt att avsluta en prenumeration. 

Och nu undrar jag .., under åren i lilla 1:an i Ystad, fick jag helt plötsligt en prenumeration på tidningen Vi. Jag kontaktade kundjänst för att höra om det blivit något fel och vem i så fall som stod för det hela? Det fick jag inte veta, men nu börjar jag minsann tro att det var samma person som med Svenska-Dagbladet-gåvan?

Dags för Nobelfestligheter ...

Bäst att komma ihåg: Fredsprisutdelningen i Oslo klockan 12:50. Det brukar alltid vara en trivsam historia med fina tal, tycker jag. Lättsamt. 

Klockan 15:55 är det dags för Nobelprisutdelningen, men innan dess är det Barnmorskan i East End från klockan 15:00. Perfekt! 

Sist av allt, klockan 20:00 är det dags för själva banketten och det är väl nästan det bästa av allt!

För exakt tio år sedan var jag tydligen ambitiös värre och noterade en massa efter att ha tittat på såväl prisutdelning (såväl i Oslo som i Sthlm), samt banketten. Kanske skulle man försöka sig på något liknande i eftermiddag/kväll? Riktigt intressant och roligt att läsa era kommentarer.

För övrigt har jag skickat iväg julkort via Posten där man använder sina egna bilder, har skrivit tre julbrev med bilder och ska försöka göra resten klart. Vi är fortfarande såååå vanvettigt täta och eländiga. Pv har kört in till Halmstad i diverse ärenden (nässpray, Alvedon etc) och har lovat att stå för dagens middagsmat - stekt makrill -. Själv hostar jag så jag kväljs. Hu! Måtte detta ge med sig!

Dagens fönster ...

"Här kommer eftermiddagsfönster från Umeå", skrev ellem igår måndag. 

Det tackar jag ödmjukast för!

Annadagen ....

Detta är vad jag längtar efter idag, men det blev något helt annat till middag. 

Vad har vi gjort? Besökt biblioteket i Harplinge och skrivit ut bilder .., handlat, tittat in på Apoteket i Getinge .., och hjälpts åt med middagen. 

Ser fram emot morgondagen, då är det Nobelprisutdelning klockan 15:55 och därefter bankett kl. 20.00.

Och ikväll  kl 19.00 är det Nobelstudion (Svt 1) och det brukar också vara intressant.

Tittade igår på invigningen av Notre Dam i Paris, ja, återinvigning kanske är det rätta ordet? 

Vilken fatastisk tillställning detta blev! Det var som att titta i Svensk Damtidning, men med levande bilder och den ene statschefen efter den tredje dök upp, däribland Donald Trump, som sin vana trogen höll hårt och länge i Macrons hand. Jill Biden tycktes ungdomlig med blå scarf/halsduk runt halsen .., Macron tycktes frysa om händerna .., Prins William kom från England .., och det hela var så vackert och fint regisserat. Här en länk till programmet om någon har vansinnigt gott om tid och är intresserad, men det går ju att spola fram programmet.

Dagens fönster ...

Fångades genom bussfönstret på väg från Lycksele till Umeå.

På kvällen ...

Det blir inte mycket gjort den här dagen. Eller kvällen. 

Vi är så totalt utslagna och ligger i var sin soffa eller en i soffan och en i fåtöljen och vi tittar på skidskytte och längdskidor och mellan varven kokar pv risgrynsgröt och står och rör om i kastrullen i vad som känns som timmar. 

Vid 20-tiden orkar jag knappt resa mig upp och pv kommer med det påslakan som mamma hade på sig när hon dog; det är så svalt och skönt, men inte särskilt fint.  

Jag somnar på soffan nästan direkt och sover så djupt, så där som befann man sig i en annan värld. 

Intill mig - nära - ligger Sigge ihopkrupen. Vaknar till Västnytt och underbare John Carlsson är nyhetsuppläsare och jag önskar att den mannen aldrig går i pension. Jag blir så glad av honom och han känns så trygg och varm. Klickar ni på länken, dyker han upp nästan direkt. Och hur glad blir man inte över det som hänt i Syrien!! Måtte det gå bra i fortsättningen. 

Efteråt är det som om livet vänt åter, i alla fall lite. Pv har gått i säng .., jag tittar på ett program om terrängcykling i Canada, Sigge sover vidare och jag tar mig en liten skål med risgrynsgröt med kanel och socker. Och lite mjölk. Inte det mest hälsosamma kanske, men sånt som värmer hjärtat.

Bilden visar en liten Helga Ancher, dotter till Anna och Michael Ancher och konstnärens namn var Adrian Stokes.

Söndag ....

Då tar vi bilen och kör till biblioteket i Harplinge. Lånar två böcker medan pv kämpar med att få ett par bilder utskivna. Det vill sig  i n t e. Därefter till affären. I kassan säger en ung kvinna "Men hej Bettan!" Det är Josefine som sommarjobbade och mer än så, men henne har jag inte sett på många år. Nu arbetar hon med att fixa journalsystem till sjukvården. 

"Förhoppningsvis inte Millenium väl ...?" säger jag och då ler hon. 

Nej, inte alls. 

Och åren har gått och Josefine har - tillsammans med maken/sambon - flyttat hem till Haverdal och hon har fått en liten son som heter Dante och jag minns hur snäll hon alltid var, vilken fin arbetskamrat. 

Efteråt köper jag julfrimärken som jag tycker är "blaskiga", men det må vara och jag säger till pv att den här julen får han själv skicka till sina vänner/släktingar; under alla år har jag skött allt sånt och det har varit helt okej, men nu finns liksom inte energin. 

Och på kanal 6 leder Johaug i skiatlon-tävlingen.

Dagens fönster ...

"Hej!

Här kommer några fönster från blomsteraffären i lilla staden där min kära mor bor.

Så fint pyntade inför julen. Så mycket jobb fixa det.

Kanske lite för nära fotat men annars hade jag behövt gå ut i gatan.

Men Fönsterhåven fick i alla fall med något.

Hälsningar  Turtlan."

//Hur fint som helst, Annica! Tusen tack!