Ny vecka ...

Måndag. Gråmulet ute. Det blev en underlig natt. 

Vaknar kring midnatt och tror att det är morgon .., samma sak vid två och tretiden. Det är som att det inre urverket har hakat upp sig. Upptäcker Sigge som ligger längst nere vid fotänden av sängen, precis där Harry brukade kura. Tänk, att en katt kan förmedla någon slags trygghet. 

Vid sextiden lyssnar jag till P1-morgon med Elias Wahlberg som programledare. Han är mästerlig; likt en dirigent plockar han in korrespondenter från olika håll av världen .., och det är SMHI och vädret och allt flyter på. Mycket handlar om Trump och höjda tullar .., om Mexico, Canada och Kina och snart kanske även EU-länderna dras in i eländet.

Några timmar senare kör jag till affären. Även idag är det tomt på hyllan där Shebas Kalkonfrikassé ska finnas och nu är det nog två veckor sedan där fanns en någon burk. Ber Carro som jag arbetat med tidigare att kolla lagersaldot. Jodå, det är jag som jag trodde .., datorn visar att där ska finnas 21 burkar frikassé, men på hyllan ekar det tomt. 

Man kan ju tänka sig att någon haft det ovanligt knapert efter jul och då kanske - jag säger kanske - katten jamat av hunger och måhända "glömde" då någon att betala kattmaten.  

I vanliga fall registrerar datorn varje såld burk och när det närmar sig de sista, då beställs det hem per automatik. Förr i världen påminde ofta kunderna (gjorde det t.om på slutet när jag arbetade) att vi skulle beställa hem någon speciell vara, "glöm nu inte att beställa ...!", men det har moderniserats.

Och pv är på hemväg. Till min mobil kommer bilder bl.a från Umeå. 

"Nu har vi lämnat Umeå, 15 minuter sena, men jag har 24 minuter på mig i Sundsvall, så det ska nog lösa sig. Just nu bra fart i spåret, i alla fall."

Nytt sms. 

"Passerat Örnsköldsvik. Underbart väder, minus 8 ute. Härligt med tåg!"

Och så ännu ett. "Här skiner solen från klarblå himmel. Passerat Husum, bara en sån sak." 

Uppdateringarna duggar tätt. Här är nästa. 

"Härnösand. Hit seglade jag för fyrtio år sedan. Nu är tåget nästan i rätt tid."

Härnösand, ja. I Härnösand bodde under något år eller två min f.d. klasskamrat Dinah och från henne kom alltid så trivsamma brev, skrivna med blyerts och alltid textade. 

Nu är det långt mellan gångerna som vi hörs av. Dinah - som för  övrigt växte upp i Adakliden utanför Malå - är yngst av många syskon och alla har bibliska namn - Rakel, Deborah, Hagar, Samuel, Johannes och så vidare -. Dinah bor i Järfälla och föder upp hundar av rasen Lagottos.

Själv ska jag nu dammsuga på övervåningen och torka golven.

Dagens fönster ...

"Hej!

Tänk så många olika fönster vårt hotellsrumsfönster bjöd på. Eller det ena.

Åt ett åt hade vi ett litet fönster mot gatan uppe på 6:e våningen.

Åt andra hållet ett lite större fönster mot en innergård som bjöd på en massa olika fönster.

Tänker på hur arkitekten kan ha tänkt…? 
- Hur många varianter av fönster ska jag ha här? Ett med väldigt mycket spröjs. Några stora och några små fyra i rad.

Ja lite sånt.

Men oavsett så var håven med. 

Turtlan."

//Tack Annica! säger jag.

Spridda skurar från helgen ...

Från Maria kom den här bilden. Malå, förstås. Vilka kontraster det är i vårt land! 

Och pv har åkt två, tre mil, kanske fyra någon dag och såg ut så här igår på eftermiddagen. 

Senare på kvällen var det Melloträff hos hyresvärden, dvs Maria, som hade sina väninnor på besök. Sju damer inalles i vardagsrummet, ni kan ju gissa om herr Göransson trivdes!

Idag var det sista dagen uppe i Malå .., bussen till Lycksele går vid 06.30 i morgonbittida och därefter är det mest tåg som gäller och han har vänligen anhållit om hämtning i Falkenberg halv1 på natten. Jo, jo. 

Idag på morgonen handbollsträning för 5-åringarna - såväl flickor som pojkar - och jag kan säga att töserna var betydligt mer fokuserade på övningarna, ja, än pojkarna! 

Sporthallen - som var såå fin - var uppdelad i två halvor och i den ena fick småsyskon gympa och i den andra var det handboll som gällde. Mängder med föräldrar var där!

Därefter dopp i havet på Ribban. Maja, som förvandlats från badkruka till hur tuff som helst när det gäller kallbad .., dopppade sig även idag! Vad har hänt ...!? 

Fy, så kallt vattnet var och vi var dom enda som tyckte detta var ett bra påhitt. (Men bastubadande herrar ville kanske få upp ångan först ..).

Väl påklädda igen blev det kaffe från medhavd termos samt tunnbrödmackor, å. det satt som en smäck, allt medan Viggo lullade omkring med den stora badtermometern och ville kasta den i havet. På en träbräda där man kunde hänga av sig kläderna, hade något kritat in de senaste dagarnas vattentemperaturer. Vi kunde vi läsa att det i lördags var +3 grader i havet.

Så .., alldeles intill bilparkeringen, upptäckte jag en äldre man uppe i en skylift som tycktes rafsa ihop alhängen. Jag fattade ingenting. Frågade honom vad han sysslade med .., jo, han samlade hängen av klibb-al som skulle bli till medicin mot pollenallergi! Kan det verkligen vara möjligt ...?

Åkte därefter hem. Vansinnigt många långtradare på E6:an och efter Helsingborg blev det lite frost, men enbart på ena väghalvan och sen blev det rimfrostiga träd ... och uppe på Hallandsåsen snöglopp! Så var det med den vårkänslan. 

Nu hemma hos Sigge som precis gottat sig åt makrill i tomatsås.

Lördag i landet Skåne ...

Texten här ovanför är från någon av Gerda Anttis böcker och det är väl ungefär så jag ofta tänker själv. Vad har jag då gjort idag?

Jo, jag började dagen med att elda i vedpannan i två timmars tid, så där så att det - med hjälp av en timer - pytsas ut värme lite då och då. Perfekt. 

Därefter tog jag sikte på Skåne. Lyssnade till Melodikrysset (kan väl inte finnas någon som låter gladare än den programledaren!!) och sjöng mellan varven med .., sen blev det Svensktoppen, men då hängde jag liksom inte med på samma sätt. Jo, jag lyssnad till Studio 65 (finns ju även som tv-program) som tog upp det här med att äldre människor hellre blir särbos än flyttar ihop med någon ny partner, ja, sedan hen blivit änkling efter långa äktenskap, eller helt enkelt varit med om någon skilsmässa. 

En skillnad fanns dock; män har svårare att då leva ensam, kanske för att män inte vårdat sina relationer, på samma sätt som kvinnor ofta gör. Det var både roligt och oerhört intressant att ta del av människor som frimodigt berättade om hur dom såg på det hela.

Två timmar exakt tog resan. Fruktansvärd dimma tills man passerat Hallandsåsen, då plötsligt klarnade det upp ., det var såå häftigt! Maja hade redan åkt till jobbet när jag var framme och Anders blev inte hemma många minuter, men hann bjuda på kaffe i alla fall. Sen var pojkarna mina. Vad gjorde vi? Jo, jag läste Petter och hans fyra getter för Viggo ., vi tittade (läs: jag tittade) på skidåkning .., fixade middag och kvällsmål och med den yngste lekte jag affär .., jag fick köpa allt möjligt gott .., det var syltkakor, glass (en maracas - instrumentet - förvandlades till strutglass), kanelbullar, gröna grodor och cocosprickar, allt på låtsas, men det spelade ingen roll. 

På måndag eller söndagkväll läggs den Ipad undan som Elliot brukar få spela på och den förblir liggande tills det blir lördag och tänk, att det fungerar jättebra! 

Och jag har gjort fruktsallad med vispad grädde till (den yngste tyckte att det räckte med grädde, helt onödigt med äpple, apelsin och bananer) och jag har läst aftonbön och bett Någon bevara alla som vi känner - även hundar och katter - och nu, när det är Melodifestival i SVT1 har jag fått igång laddningen till bilen och pojkarna somnade vid kvart över sju, så det är lugnt och skönt här. 

Så har det varit. En bra dag, fylld av glädje.

Renées brygga ...

Efter ett tips av en väninna, tittade jag igår - för första gången - på tv 4:s Renées brygga. Gäster var talmannen Andreas Norlén, Gina Dirawi och Britt Ekland. 

Allt eftersom programmet gick, började jag närapå att otrivas och mest för att jag fann denna Gina D. på gränsen till otrevlig mot Britt Ekland. Och det blev aningen dålig stämning .., talmannen såg vilsen ut och jag tackade för mig och valde ett annat program.

Kanske tittar jag på hela programmet en annan gång, men inte ikväll i alla fall.

Dagens vansinne ...

Måste ju ändå vara herr Trump som skyller flygplansolyckan på "woke-ideologi". 

#när man tror att vansinnet nått maximala höjder

Malå idag fredag ....

Bilden togs klockan 09:05.

Pv är redan ute och åker skidor.

Dagens fönster ... (Ivar har namnsdag ...)

 

Ett fönster från 2016 och så här skrev avsändaren som var annannan. 

"Hej Elisabet,

Här kommer en fönsterbild som nog behöver förklaring!

Fönstret är på vår glasveranda åt söder och jag tog bilden tidigt i morse innan det blivit riktigt ljust. 

Imman på fönstrets utsida ger ett slags förstoringseffekt så att det ser ut som om bambuhäcken är precis utanför, medan den i själva verket är femton meter bort. Man ser den som den verkligen ser ut i den lilla strimman av klart glas till vänster."

/Så vackert! Jag får en känsla av Japan när jag tittar på bilden!

Oväntat - eller väntat - möte ....

Nu är jag övertygad om att det var en katt som hoppade ner från köksbordet! 

Efter en promenad till postlådan, vad möter jag då utanför dörren .., om en inte grålurvig katt som kom från vår tomt och fick våldsamt brått att springa ner mot Ejdervägen till. 

I alla fall har jag bestämt mig för att tro på den teorin, så kommer jag att känna mig lugn.

Kvinna med hund ... och lite annat. 

Från underbara boken av Sune Jonsson, "Bilder från den stora flyttningen". Bilden togs i Graned, Lycksele kommun 1962. 

Jag älskar bilden! Och kvinnan med sitt förkläde, hon som säkerligen tyckte mycket om sin stövare (kanske smålandsstövare .., kanske hamilton ..?) och som nu ska få en godbit för att visa fotografen att den kan sitta vackert. 

Och trasmattan med vecket .., och den vackra dörren med ovanfönster och verktygen som hänger vid sidan om.

Kanske tycker jag extra mycket om bilden, eftersom vi hade stövare under hela min uppväxt och delvis också under åren med Tommy hemma. 

Råkade igår titta på Studio 65 - ett program som jag tycker är sååå bra och som alltid väcker tankar -! Programmets titel var "Bortom åldersnojan" och var i mina ögon så sevärt. Trevliga gäster i studion .., och mycket igenkänning. Här är en länk.

Är jag själv drabbad av åldersnoja? Nej, det tycker jag inte. Att ha fyllt sjuttioett och gå mot åttio, jo, det kändes som ett steg i en annan hage .., men i det stora hela tycker jag att det här att bli äldre, är helt fantastiskt, men allt hänger ju på att man inte drabbas av alla möjliga sjukdomar.

Och bara detta att inte vara styrd av ett schema, må så vara att man har trivts så bra med sitt yrke!

Vaknade av en jamande Sigge i natt, släppte ut honom och trodde att det var morgon. 

Det var det inte. Klockan var 03.00. Lyssnade då till P1 Kultur, det handlade om olika filmer, däribland "Flickan med nålen", med bland andra danska Trine Dyrholm i en av de bärande rollerna. 

Vilken glad intervju det blev med denna Trine som jag har sett i många andra danska filmer. Och all heder åt programledaren att Trine fick tala danska! Förstår man inte exakt varje ord, får man ju ändå ett sammanhang.

Lyssnade igår till USA-podden som mest handlade om .., just det Trump och hans hot mot Colombias president Gustavo Petro, ja, skulle dom nu inte ta emot alla de som var deporterade från USA (G.P hade nekat planet att landa), ja, då skulle det minsann bli tullar på 25 % och därefter, om nu inte presidenten lydde, på 50%. Gissa, om president Petro raskt bytte åsikt (det lär ha tagit 4 timmar), något jag ändå kan han viss förståelse för. Trump, han är som skolgårdens mobbare.

För övrigt? Koranbrännaren Salwan Momika sköts i natt till döds. Jag är inte förvånad och han måtte väl själv ha räknat med vad som kunde hända. 

Nu blir det 11-kaffe. Fick precis en bild från Marias kök där pv sitter med kaffekopp och i handen har han en av hennes ur-goda bullar. 

Torsdag ...

Och idag har Gunhild namnsdag. Gunhild hette mina systrars mamma och det är hon som är på bilden. Då hade hon ännu kanske sju år kvar att leva och skulle hinna få ytterligare en liten flicka. Noterar att pappa har sorgband längst ner på kragen, undrar just varför ...? 

När jag tittar på bilden tänker jag att Rigmor har precis samma form på ögonen som sin mamma och när jag var tonåring och ofta frågade pappa hur Gunna var som människa (det var som om hon inte fanns .., aldrig någon som pratade om henne ...), sa han, att när han tittade på Rigmor som vuxen, var det som att se Gunna. Undrar hur det kändes ..?

Dagens fönster ...

För sju år sedan - i slutet av januari - kom den här bilden från min namne Elisabeth i Värmland. 

Ett repristack från mig, madame Höglund!

Dold bakom buskaget låg det .., kanske alldeles bortglömt?

 När nackhåren reser sig ..

Bilden vet jag inte riktigt vem som skickat? 

Igårkväll - det var när jag stängt tv:n och inte lyssnade på någon musik  - hörde jag plötsligt hur det lät som om någon knaprade på kattmaten (torrfodret), den som finns i en skål på köksbordet. 

(Varför på bordet, undrar vän av ordning? Jo, för vi kunde aldrig ha kattmaten ståendes på golvet, då åt ju Harry upp den bums. Sen har det bara fortsatt.)

Men Sigge .., han låg ju intill mig och sov så gott. 

Smöööög på parketten så försiktigt jag kunde, men hörde då ett "domp" mot köksgolvet och jag tänkte att antingen möter jag en förskräckt råtta eller en katt som tagit sig in via kattluckan. 

Nej, där var vare sig det ena eller andra. 

Vilken fasa! 

Tänkte att .., var det en katt har den förstås hunnit slinka ut igen, men var det en RÅTTA .., vart tog den dååååå vägen? 

Ställde in den lilla radion med P4-prat-musik på köksgolvet, för det är ju när det är tyst som man ibland kan tro sig höra att vi har besök ....., stängde alla dörrar - även till övervåningen - och Sigge fick följa med mig upp och även sovrumsdörren stängde jag, ja, den var hermetiskt tillsluten. 

Enda oron var ju att Sigge kanske skulle bli kissnödig och vilja gå ut, men tänka sig, han sov hela natten rakt av liggandes i min säng! (I vanliga fall går han ner och äter lite .., går ut en sväng och kommer in igen). 

Nu har jag i alla fall bestämt mig för följande: Nej, jag kan inte gå omkring och oroa mig för eventuella råttor på besök (en katt spelar ingen roll), jag får baxa undan den rädslan, pv är ändå inte hemma och kan hjälpa mig. Så är det. Och den lilla radion får stå på köksgolvet varje natt. Så blir det också. Och sängkammardörren förblir stängd.

Dagens fönster ...

.... speglar sig mot hedgrenskans köksvägg. 

Sååå vackert! 

//Tack Kerstin!

Alla heter Valter ... 

Längst till vänster Valter Stenlund i Malå, allmänt kallad "Valle". Har arbetat på järnaffären i hundra år och kom till Ica när jag var hemma sist, "bara för att hinna träffa dig Elisabet!" sa han. 

Det var inte långt ifrån att jag började gråta. 

Uppe till höger vänster en annan Valter, som var så otroligt vänlig som kund. Alltid. 

Och längst nere till höger, Karl Erik Valter Bengtsson - alltså Ecke -. Namnsdag igår och namnsdag idag.

Alla heter (eller hette) Valter.

 Det var då det ...

Av samma anledning som när jag som tio, tolvåring gick ner till sjön och satt på sommarstuge-räcket och tittade ut över sjön .., svängde jag idag ner till Skallkroken, bara för att. 

Parkerade bilen och gick längst ut på piren.

Stod en bra stund och gjorde ingenting .., såg ett stort sällskap sjöfåglar en bit därifrån och tänkte att i somras .., då simmade jag låååångt ut, inte ut från hamnen - men längs stranden och ändå så djupt att jag inte bottnade. 

Pv brukade stå och hålla koll och ibland hade jag någon sjöfågel några meter ifrån mig, det var som om dom vande sig. 

Och så tillbaka igen. Jag kände mig som ett med havet och tänkte att ..., har jag någonsin i mitt liv känt mig så inutistark?

Karldagen ...

Plus 16 grader i köket när jag kom ner vid sjutiden. Jo, då blev det brått att få upp värmen i huset! 

I skrivande stund eldas det såväl i vedpannan som i kaminen och om inte annat ..., ja, så får man själv upp värmen, då det blir ett ständigt springande mellan vardagsrum och pannrum. 

Medan jag fyllde på med ved, upptäckte - eller hörde jag - sopbilen komma bullrande nere på Ejdervägen. 

"Neeeeej!!!" ropade jag högt för mig själv. 

Jag hade nämligen glömt att dra fram soptunnorna och nej, det är inte många meter, men ändå, det kändes så pinsamt. Så nonchalant.

Slängde på mig en tröja utanpå nattlinnet .., skelettvita benen syntes längst ner och så sprang jag nerför backen och ropade "FÖRLÅT!" till sopköraren som förmodligen trodde att han såg ett spöke. Jo, jag blev tydligen förlåten. 

Igår reprisläste jag sydkoreanska Han Kangs nobelprisbelönade bok "Vegetarianen". Jo, jag vet .., den tog jag mig an för två dagar sedan, men läste då snabbt och var trött. 

Nu, när pv inte var hemma, läste jag alltså om den. 

På bokens omslag kan man, bland annat, läsa följande: "Det här är en bok som förändrar läsarens tänkande." 

Nej, jag kan inte påstå att jag känner det riktigt så, men att det är en - i mina ögon - annorlunda roman, det håller jag med om. 

Och jag känner en sån ömhet för huvudpersonen - kvinnan Yoeng-hue - hon som plötsligt vägrar att äta kött och blir våldsamt anorektisk och  nästan helt går in i sig själv, med allt vad det innebär vad gäller relationer. Hon blir liksom "upplöst", ja, så där som om hon faller i små, små bitar och hur få ihop dem igen? Det handlar också om makt.., mest hos män. (Äkta makar, fäder,, en svåger ...). 

Tycker jag att författaren är värd Nobelpriset? Nej, det kan jag inte uttala mig om, den kunskapen besitter jag inte. Men stort tack till dig Britt, som lånade ut den!

För övrigt har Karl namnsdag idag. Min pappa hette Karl Gustav Ivar och Ecke, han har också ett Karl med i sitt namn. Karl Erik Valter. 

Ajöken, sa fröken.

Tisdagsfönstret ...

... fångades av självaste pv, på väg från Göteborg och norrut. 

Han berättade att han nu vid halv tio på kvällen sitter själv på fyra-sätersplats och hoppas väl att det blir så hela natten.

En måndag i januari ...

Regn och rusk när vi åkte till Falkenberg (hej svejs till pv!), men lite solsken på väg hem igen - och det blev bara bättre och bättre - och väl hemma körde jag längre ner på Ejdervägen, den som svänger av efter parkeringen och då går rakt söderut och slutar med en vändzon. 

Kanske hade jag hoppats att solen skulle ha hunnit liiite längre ner mot horisonten, nu blev det väldigt ljust, men fint ändå. 

Fick precis sms från pv nu, när klockan är 20:47. 

"Vi rullar snart in i Hallsberg nu!" skriver han och jag tänker att där bor ju mossfolk med sin härliga familj. 

Om allt går som det är tänkt, är tåget framme i Östersund (och där i närheten bor ju Eva Grelsson och i Krokom bor Gunnar Rindå) kl. 06:25 i morgonbittida och 07:15 tar han bussen till Dorotea. Knappt tre timmar tar den turen och så bär det av mot Umeå och den resan tar också tre timmar. Framme i Skellefteå 16:35. Tur att han har minst två böcker med sig.

Tittar - samtidigt som jag skriver detta - på Husdrömmar. Å, du milde tid .., vilken energi människor tycks ha!! Det renoveras hus på hus och så tjopp bara, köper man ännu ett hus: nu i Italien. Om jag är avundsjuk? Ja, på deras till synes omättliga energi, kanske. Och ett gammalt hus i Italien med olivträd på innergården, det vore ju inte så tokigt.

Ny vecka, ny giv ...

Vaknar tidigt och lyssnar till P1 där Mikael Kulle leder morgonsändningen. 

Det finns inte ord för hur mycket jag beundrar dem som sitter i en studio och dirigerar olika medarbetare!

Idag handlade det om båten utanför Aspö (kabeln, ni vet ...), och där var ett långt inslag från Daniel Alling (handlade om detta att inte glömma Förintelsen) och mycket mera. 

Enda nackdelen är att därefter går det runt och det mesta återkommer och det förstår jag ju - vi människor lyssnar vid olika tidpunkter - men då brukar jag lämna sängvärmen och även P1. Att denne Mikael Kulle fick ett pris förra året, det förvånar mig inte.  

Nåväl. Ställde upp fönstret på vid gavel .., gav de tre pelargoniorna - vilka under vintermånaderna bidar sin tid i sovrummet - en skvätt vatten, böjde mig ut och för att se om ekorren var på plats och det var den, så då blev det brått ner, satte igång kaffebryggaren och gick sedan ut och fyllde på med solrosfrön. Ekorren blir allt tryggare (om det nu är samma ekorre som kommer på besök) och skuttade endast några meter bort; satte sig därefter på en av bokens grenar och väntade på att jag skulle bli klar och innan jag ens hunnit bakom knuten, var den tillbaka.

När detta skrivs sitter jag i soffan. Nattlinnet och och en luggsliten sticketröja är min schangdobla outfit och jag kan konstatera att mina ben är KRITVITA, inte alls som på bilden t.v.

Åååå, som jag längtar efter färg på benen, ja, jag blir rent av lycklig när dom inte längre ser ut så här eländiga som dom gör just nu, i slutet av januari. 

Pv sitter här intill i fåtöljen och dricker te och Maria ringde nyss och frågade vilken tid han ankommer till Skellefteå i morgon. Jaha, halv fem på eftermiddagen ungefär. 

Så är livet här i det gula huset, den här dagen den 27:e januari när Göte och Göta har namnsdag.

Dagens fönster ....

Så här skriver avsändaren, som är annannan: 

"I huset bor en man vars jobb är att bygga 3D-modeller till de allra främsta arkitekternas prestigebyggen. Han har verkstad i huset också."

//Tack annannan och alltid kul med info om era fönsterbidrag!

Malå idag på morgonen ...

Bilden togs av Maria. 

Och pv har packat det mesta och i morgon ska han fixa matsäck att ha med sig under resans gång. Och så har vi haft genomgång av eldningen i pannrummet .., den biten sköter han för det mesta, ja, inte när han arbetar förstås. 

Så här vackert var det när Maria i morse tittade ut genom sängkammarfönstret. Solen tar sig allt lite högre för var vecka. Hoppas nu att pv får fint träningsväder under veckan hemmavid.

Dagens fönster ...

"Hej!

Fönsterhåven är med här på Värmlands museum.

En så stilla och rogivande plats.

Hälsningar från Annica/Turtlan."

//Tack Annica! Tänk, så många värmlandsfönster du bjudit på under årens gång!

Boken ....

Bildtext: Änkefru Olga Gavelin, f.1881 i Aronsjö. Farfadern Olof Mellström, Mellsträsk, Skellefteå socken, blev 1846 den förste odlaren på Aronsjö skifteslag. 

Igårkväll, när vi tittat på På Spåret och Carina Bergfeldt, gick vi helt sonika i säng och jag låg nog i två timmar och sträckläste Sune Jonssons bok (den som jag fann på Bokbörsen) "Bilder från den stora flyttningen". Vilka bilder! Och vilka texter! Boken utkom 1964 på LT:s förlag.

Så här skrev t.ex Mauritz Edström i Dagens Nyheter: "Sune Jonsson är en av de främsta. Hans fotografi har framför allt en inlevelsens ömhet och styrka, ett engagemang i människorna bland vilka han vuxit upp med. Han är sakligt sträv och fri från sentimentalitet. Det är en glädjefylld upplevelse att betrakta bilderna." 

Bildtext: Elias Svande. Kronotorpare i Lomsjökullen, skomakare i Laxbäcken och Nästansjö, kompositör till polkan Kvirhöken, jordbrukare i Hunneberg. F. 1891, son till Elias Eliasson, som 1884 upptog de första odlingarna i Hunneberg. 

Tänk nu på att min bild från boken är tagen med min Iphone och inte alls gör Sune Jonssons bild rättvisa, men ni kanske förstår ändå .., hur mycket jag beundrar fotografens sätt att fånga människor och miljöer, så där .., i ett ögonblick. 

Och jag kan sitta länge och låta blicken vandra runt bland järnspisar och vedtravar .., bland kläder på tork och pinnstolar, på tavlor som sitter högt upp på väggarna och bilder av Jesus och där är små kors i trä och intill någon av sängarna - ett sängbord med bibeln inom räckhåll -. Under sängarna: alltid en potta.

Boken handlar till största delen om de människor vilka kom till Västerbotten och blev kronotorpare och vilket slit det var ! Ett helt sällskap kom en vinter i lågskor från södra Sverige, men blev inte långvariga. Några stannade kvar .., kämpade för att bygga sig något som liknade ett hus, ibland bara ett rum och kök, inget rinnande vatten, ingen elektricitet och kallt och vintrar med djupsnö. 

Och sen kommer 60-talet och det är då Den stora flyttningen tar sin början. Vattenfall dämmer upp Vojmån, odlingsmarker hamnar under vatten och ersättningen till markägarna är i många fall usel. 

Den här bilden har jag ljust upp , så kanske det blir lite lättare att se. 

Bildtext: Set Ramstedt, Golisen, Vilhelmina socken, f. 1885 i Heligfjäll, Vilhelmina. Korpral i Östersund 1905, brandman och polis i Karlstad 1907, vaktare på Mariebergs hospital i Kristinehamn, gift 1920  och innehavare av fjällägenhet på Klockhoffbränna, Heligfjäll, sedan 1930 ägare till ett skogshemman i Golisen, frälst 1936.

"Du ser munspelet på bordet. Jag ska spela en schottis för dig ...", säger denne Set Ramstedt till Sune Jonsson. 

Han säger vidare: "Jag blev baptist för jag har en religiös läggning som jag tänker behålla nu då världen är på kant och ondskans demoner regerar."

Ja, ni förstår att detta är ju verkligen som att åka baklänges i en tidsmaskin. Och tänk .., att det här nedtecknades 1961.

Det är ju som en helt annan värld. 

Om Sune Jonsson kan man läsa mera här.

Dagens fönster ...

Här kommer ännu ett reprisfönster från 2016 och den som lät oss ta del av det här - i alla fall i mina ögon - så otroligt vackra fönstret med spetsgardiner, det var hon vars blogg bar titeln Benved.

Är det skifferplattor till vänster om dörren, tro?

Sånt jag inte förstår ...

Sett på nätet. 

Och jag tänker att ett varv med strykjärnet inte hade varit så dumt, ja, innan varan läggs ut till försäljning. 

Samma sak här.

Dagens fönster ...

... kom susande till min dator den 24:e januari 2016 och den som tog bilden var sonen, Anders.

Fredag i ett gråregnigt Halland ...

Går tillbaka till 2016 och dagens datum och läser då att vi båda ligger däckade i nästan 39 graders feber .., och tänka sig, att även idag den 24:e januari, ligger åtminstone pv under täcket. 

Jag läser också att jag har våldsam ångest för att ringa till jobbet och sjukanmäla mig, att jag har suttit i nästan en timmes tid och tagit  s a t s. Man kan fråga sig varför? 

Inte rår man för att man blir sjuk, men kanske var det tanken på att det ställer till det .., att någon annan - som kanske längtat efter en ledig dag - då skulle ringas in. 

Nåväl. Måtte nu i alla fall pv bli frisk innan han på måndag, ska ta tåget norrut. 

Vi gick till sängs ovanligt tidigt igårkväll och jag låg då och lyssnade till reprisen av P1-förmiddag med Louise Epstein. Det handlade om Polen i allmänhet och kanske Donald Tusk i synnerhet och det var så ..., ja, jag vet att jag är enjängd, men det var sååå intressant! 

Vi fick veta att D.T. var son till en snickare, att hans mor arbetade som sekreterare på ett sjukhus .., att fadern dog när D.T var fjorton år gammal .., det handlade om hans tid som ordförande i EU-rådet och att han springer 1 mil om dagen .., har arbetat som fasadklättrare, att han som nybliven ordförande i Europarådet talade urdålig engelska, men i en intervju meddelade att han skulle "polish my english", vilket han ju onekligen har gjort.

Och jag kände en sån oerhörd lättnad när Polen tog över ordförandeskapet i EU efter Ungern, dels för att jag tycker att Orban är så inställsam när det gäller Ryssland, men också för att jag tycker att Donald Tusk känns som en klok människa. Här en länk till programmet. 

För övrigt ..? Pv har kommit ner ., det brinner en eld i kaminen .., och på bordet står ett tänt ljus. Det har sprängts i ett hyreshus i Farsta, hissen fungerar därför inte och där bor många äldre med rullatorer, vilka nu får svårt att ta sig ut. Fängelse på livstid tycker jag vore ett bra straff för människor som utsätter så många för ren och skär livsfara.

Dagens fönster ...

... fångades här i det gula huset, ja, det känner ni igen förstås. 

Bilden visades på familjechatten i morse, mest som jämförelse med utsikten från någon annans utsikt. 

Nämligen Marias från hennes sängkammarfönster. Där såg det ut så här nu på morgonen.

Favoriterna ...

Det här är John Carlsson, presentatör av dom lokala nyheterna i Västnytt. Jag blir glad VARJE gång han uppenbarar sig i rutan! Man kan kanske fråga sig varför, men jag vet precis .., han utstrålar en slags värme och önskar oss ofta en trevlig kväll .., ja, han är som lite gammaldags på något vis. 

En kvinnlig meteorolog i tv 4 är också så där trygg och fin, enligt mitt sätt att se det - hon heter Ulrika Elvgren - är dalkulla och hade födelsedag den 19:e januari. (Avdelningen onödigt vetande).

Dagens fönster ...

... fångades när jag lämnade biblioteket i Söndrum och med mig hade jag den där härliga boken av Sune Jonsson. Vi var bara två besökare där inne och så förstås bibliotekarien i sin fina lilafärgade klänning.

Onsdagmorgon i landet Halland ...

Vaknar vid 5-tiden, men ligger kvar betydligt längre. Sigge som kurat hos mig flera timmar natten mot idag och var såååå nära att våga krypa under täcket, har gått ner. 

Mobilen ringer. Det är AP som är på väg till jobbet och hon sjunger högt - ungefär som när man fyller år - men nu handlade det om jag är vaken? Jodå. 

Det blir det vanliga småpratet som hon egentligen inte tycker är så väsentligt, så plötsligt bryter hon av,  "men mamma, jag tycker inte att vi på familjechatten har pratat tillräckligt om Porromas härliga vinst i helgen!" säger hon och jag ler för mig själv och sen blir det genomgång av vad vi nu tycker om olika reportrar, om Viaplay, saknaden efter Ola Brännholm när han inte är på plats och hur det nu var med de svenska damernas skidor innan jul. Med AP döpratar man liksom inte och väder och vind - eller vad man ätit till middag - är för henne HELT ointressant. Underbart när ens ätteläggar har helt olika personligheter!

När vi sagt hejdå och jag lämnat sängen och gått en trappa ner till pv, berättar jag för pv om biskop Mariann Edgar Budde som inför den nyinstallerade presidenten och andra höjdare ledde en slags predikan/bön där hon bad presidenten att ha "mercy" .., att helt enkelt ha förbarmande över alla de som nu kanske lever i skräck och rädsla för att bli utvisade ur USA .., alla homosexuella, transpersoner och immigranter, ja, alla de som också bär upp det amerikanska samhället .., städare, vårdpersonal, de som arbetar hårt inom jordbruket och så vidare. Här en länk om någon har missat talet. Vilket mod denna Mariann visade! All, all heder till den kvinnan!

Den här onsdagen i januari var det dags för ett besök på frisörsalongen, den som ligger nära Nissan. 

Eftersom den ordinarie frisörskan var sjuk förra gången, hamnade jag då hos hennes kollega, hon som är uppvuxen i Bosnien men har tillbringat de senaste nio åren i vårt land.

Det visade sig att hon hade bra koll på lockarna och jag kände mig väldigt nöjd efteråt. 

Som vanligt var jag på plats en kvart i förväg och satt i soffan och tittade lite på när den manlige frisören klippte en man i 30-årsåldern och oj, så fin han blev i håret! 

Mitt emot mig satt en äldre herre och tittade ner, allt medan han vickade på ena foten i takt med musiken.

Det är nu inte alla människor som begåvats med lång hals (det var tyvärr slut på den varan när det var dags för min skapelse ...), ja, men då kan ni tänka er hur det ser ut när man sitter i frisörstolen med ett svart skynke fäst bakom halsen. Jo, det ser ut som man är helt UTAN hals. Hemskt, är det. 

Vi för en ojämn kamp frisörskan och jag själv .., eller egentligen alla frisörer som jag besökt, ty alla vill dom göra en fin dam av mig (frisyrmässigt) och det går inte. Jag vill inte!

"Vill du ha spray i håret ...?" frågade den rara frisörskan och jag sa att nej, nej, nej, absolut inte! Då log hon. 

Bad henne klippa upp i nacken och det fixade hon. Det är mer än underbart att ha kort hår, även om det händer att jag ångrar mig .., det var ju så behändigt att bara sätta upp håret! Och vad pv tycker bättre om, det vet jag. Det är inte det korta och lockiga.

En sak till. Igårkväll råkade vi fastna framför tv:n och såg då en fantastisk norsk dokumentär vars titel var "Okänt landskap". Filmen är gjord av Silje Evensmo Jacobsen, född 1986 . Det är nästan omöjligt att beskriva hur mycket vi tyckte om den här skimrande guldpärlan till dokumentär!  Här kan man få veta lite mer om hur filmaren Silje (vilket vackert namn!) tänkte när hon tog sig an det här projektet. Filmen finns att se fram till den 18:e februari i år. (Och tänker sig walkaboutSweden att titta, så se till att ha en näsduk till hands ...).

Det var allt för idag.

Dagens fönster ...

Den första dagen efter valet i USA. Lyssnade till USA-podden såväl igårkväll (somnade) som nu på morgonen. Så intressant! (Ja, hur många gånger skriver jag inte dom två orden ..., jag vet!) 

Tänker fortfarande på Amy Klobuchars tal (som jag tyckte var så bra!) igår vid installationen. Jag tänkte då att det kändes mer som om en demokrat hade hållit det talet och det visade sig att så var det ju. Nej, kanske mera så här: jag förundrades över att en republikan höll ett sådant tal! 

Nu vet jag bättre. 

Fönsterbilden visades här på bloggen den 19:e januari 2014 och den som fångat bilden var "Lundafarmor" (som heter Agneta), då på besök i Paris. 

Många öppna fönster ser jag .., men mest av allt: alla "skorstenar"! Mängden av dem slutar aldrig att fascinera mig!

Bilden påminner mig om en målning av Isaac Grünewald, nämligen den här.  (Man får skrolla lite-lite).

I det gula huset finns två såna blad, inropade för en spottstyver på någon auktion. Skruttiga, men jag tycker så mycket om dem. 

Nu är det förmiddag. Pv har inget arbete inbokat, men har tänkt sig ett längre pass på rullskidorna. Gårdagens helt ljuvliga väder har tackat för sig .., nu är det grått och lite regnigt igen. Själv har jag fått förfrågan om ett inhopp i Bunkeflo lördageftermiddag och kväll den 1:a februari. Då är ju pv uppe i Malå och det blir hur bra som helst.

Ännu en bild ...

 ... fångad av Sune Jonsson. Året var 1961 och visar kronotorpare Göte Filipsson med familj. Liksom gårdagens inlägg med den till synes så stolta kvinnan, är detta från boken "Bilder från den stora flyttningen." Jag älskar såna här bilder och jag vet också varför: jo, här finns så mycket att titta på! Så många detaljer! 

Att det är en musikalisk familj råder nog inget tvivel om. Till vänster om ena dörren hänger en fiol, och längst till höger i hörnan står kanske en gitarr i ett fodral och även ett trumset. Måhända är det äldste broderns? 

En spinnrock skymtar i nedre vänstra hörnet och kanske är det frun i huset som vävt fåtöljöverdragen? 

Och kanske (det blir kanske många kanske ....) har hon även gjort vepan på väggen i bakgrunden? En trampsymaskin finns också och en krukväxt som slingrar sig upp mot taket.

Dom inramade fotografierna (eller är det kolorerade foton?) av en flicka och en pojke ..., kan det vara  föräldrarna som småttingar? Mina systrar, födda 1941 och 1944, hade just såna rosetter i håret. 

Nu har jag i alla fall beställt boken "Bilder från den stora flyttningen" från Bokbörsen. Där fanns fem exemplar om jag minns rätt och det dyraste betingade ett pris av 1000 kr, medan min gick på 412 kr och då är frakten inräknad.

Alla dessa bilder har tydligen funnits med på en utställning på Moderna Museet i Stockholm. Visste ni att där finns 140 000 verk av modern och samtida konst och 89 331 av dem är digitala. Vilken skattkammare!

Den nye presidenten ....

Tittar på installationen av Trump och hör honom nu berätta om den gyllene era som väntar USA. 

Allt ska bli bra. Och allt har varit uselt, tycker han, nu när han inte haft befälet. Men vänta bara .., äntligen ska landet få sin forna glans åter! 

Ja, ja, säger vi unisont ..,  storhetsvansinne kan ta sig många uttryck. 

För övrigt tycker jag att Amy Klobuchar  höll ett fantastiskt fint tal ..., och jag minns Trumps yngste son när han var betydligt yngre och tycktes nästan paralyserad av skräck vid den installationen, nu .., är han äldre och tycks tryggare. 

Tänker också att vicepresidentens hustru - Usha Chilukuri Vance - är vacker som en ängel.

Mera ...? Bill Clinton verkar inte må riktigt bra .., han gapar ideligen .., Biden bemöttes med respekt och har klarat sig bra hittills .., och den nyinstallerade presidentens hustru Melania påminde lite om Mary Poppins i sin hatt när hon kom in i den stora salen. 

Och nu ska det borras maximalt efter olja (men i ett reportage för en tid sedan sades det att det går inte att öka så mycket mera just nu ....) och pv förtvivlar där han sitter i sin fåtölj och säger "ja, det blir spiken i kistan det ...", han menar förstås eventuella tankar på miljö och klimat.

Nu berättar Trump om Panamakanalen och ..., snart blir det väl Grönland också och från och med nu ska det endast finnas två kön - så vet vi alla det -. 

Nej, jag tror bestämt att jag ska bjuda pv på ett glas rött Mac Manis och någon ostbit till. I morgon är det körövning för hans del och på onsdag ska jag korta håret ännu ett snäpp. Har man inget annat att göra, ja, då kan man - under Trumps första hundra dagar i sitt nya ämbete - lyssna till TVÅ avsnitt per vecka av USA-podden. Det blir nog  hårt jobb för Ginna Lindberg  och övriga i redaktionen, för att inte tala om Fouad Yocefi och Stefan Åsberg hos SVT!

En ny tid ...

Det är alltså idag det ska hända. Eller ikväll, vår tid. Donald Trump ska installeras som USA:s president. Den forne presidenten, herr Biden, ska nu få ha det lugnt och skönt tillsammans med sin till synes energiska hustru Jill och vad allt detta nya ska bjuda på, det vet väl ingen. En massa oro svävar med största säkerhet bland alla världsledare och inte bara där .., personligen tycker jag att det känns som om vi vore utslängda till vargarna - inte bara vargen -.  

Alla dessa ministrar i Trumps administration, män och kvinnor vilka tycks plockade lite hipp som happ och utan större meriter i respektive område, kan ju få en att fundera över hur detta ens kan ha varit möjligt? Nåja, detta är som att sätta sig på ett tåg och inte vet man destinationen heller. Någon sa att "ja, det är bara att spänna fast bältet!" 

I stället för att gripas av ångest inför den ny-gamle presidenten, kan man ju titta i den underbara boken "Livstycken" med bilder av Sune Jonsson, den som jag lånade på biblioteket i Söndrum.

Så här såg till exempel Elsa Bygdell i Mötingselberg i närheten av Vilhelmina ut .., och året var 1961.

Vilken bild! 

Det vackra draperiet som hänger i dörren .., geväret på väggen .., hennes klänning och hennes sätt att titta stint rakt in i kameran. Och sättet hur hon står.

Nog måste väl detta ha varit en stark kvinna? Skulle hon ha ställt upp i "Hotell romantik"?  

Här kan man se ännu en bild av henne och hennes man. Aha, Elsa Bygdell var alltså född i Dikanäs och bara sex år yngre än min mamma. Två söner fanns i familjen, Roland och Krister. Här finns en bild av dem, sittandes i köket. Är det inte fantastiska bilder ...?

De två senare bilderna som jag länkat till, finns att beskåda i Sune Jonssons bok "Bilder från Den stora flyttningen" som utkom 1964. Den boken finns - ser jag nu - att köpa på Bokbörsen och jag sitter nu här och funderar ..., jo, jag tror att den ska få komma hem hit. Å andra sidan kan jag ju låna den, då sparar jag femhundra kronor. 

Ja, det var några tankar så här i januari. 

(Ett radiotips kommer också, nämligen Söndagsintervjun med Martin Vicklin och den här gången var det dansikonen och koreografen Mats Ek (son till Birgit Gullberg) som intervjuades. Vilken röst den mannen hade och har! Och så skickligt programledaren liksom dyrkade upp denne ..., - i alla fall till en början - tämligen tillknäppte man (tyckte jag, alltså). Vilket program det blev! Så många överraskningar!)

Måndagsfönstret ...

.... speglade sig på den gröna kudden. 

En lite - till hälften vissnad tulpan - fick också vara med på bild.

Söndagkväll ....

Tänk, vad en utflykt från lördag till söndag kan betyda!

Från Halland till Skåne var vi omvälda av tät  DIMMA, men tänk att fågelkvittret var lite annorlunda i Bunkeflo .., lite mer vårlikt.

Vad gjorde vi?

Åt enormt god mat tillagad av Maja, nämligen Jennie Walldéns Nudelwok med kryddig kalkonfärs (men igår blev det kycklingfärs) och detta ska jag verkligen göra här hemma!

Idag på förmiddagen blev det dopp i havet ute på Ribban . Iiiiiiiskallt förstås - plus fyra stod det på nätet - och det är så härligt hur många som kommer gående och har badkläder med sig .., det är olika åldrar och många kvinnor.

Efteråt körde vi till Ulf - pv:s bror som bor ett par mil utanför Malmö - och gladdes åt att hans rehab ändå har gått framåt, eller kanske så här: att hans tillfrisknande har gått framåt. Vi satt kring  köksbordet och pratade om viktigheter .., hur hans stroke i början av augusti har påverkat tillvaron på så många sätt och hela tiden låg hundarna Legolas (enormt stor och lurvig hanhund) och lilla Wilma på golvet nedanför, nej, inte Wilma .., för hon ville hela tiden att jag skulle klappa henne. Sååå fin!

Medan detta skrivs tittar jag nu och då på "Hotell Romantik", mest för att där finns en bekant man från skoltiden. Ja, det är säkerligen hur populärt som helst, men jag tycker mest att det är  p i n s a m t.

Dagens fönster ...

Här kommer ännu ett fönster från Olof Viktors Café och Bageri ute på Österlen. 

Såååå vackert där är!

Tack annannan!