Kväll på Regementsgatan ...

Och tänk .., i morgon är det onsdag.

Ledig dag.

Vilken lycka!

(Om ni klickar på bilden, så blir den lite finare.)

Skottlossning på min gata i stan ..

Jovisst!

I trapphuset femtio meter bort.

Kanske var det rentav ett mord?

Det är kommisarie Wallander som är i farten, förstås.

Ännu mera insikter ...

I tolv års tid har kvinnan vikit sig för mannens vilja.

Till exempel har det alltid varit han som har bestämt vilken tv-kanal som det ska tittas på .., ja, han har haft total makt över fjärrkontrollen .., berättar hon.

Men nu, nu har kvinnan tackat för sig och inom några veckor bor hon och barnen i en egen lägenhet.

Hon står intill mig och ler så varmt.

"Jodu Bettan .., nu ska du veta .., att nu ska jag minsann titta på vartenda skräpprogram som jag bara har hört talas om .., allt som dom andra har pratat om vid fikabordet .., nu blir fjärrkontrollen min och nu gör jag som vill ...", säger hon med glitterögon.

Om ett år fyller hon femtio.

Love, literature and gardening sa...

Så är det säkert. När min mycket dominante far gick bort för två år sen så tog det bara några dagar innan min mor bad mig säga upp Skånska Dagbladet och byta till Trelleborgs Allehanda.

Det är helt galet som det kan bli om man inte ser upp med männen i sitt liv.

Må din väninna njuta av alla skräp-program nu!

Tisdagsfönstret ...

Det är sommar.

Pågatåget närmar sig Ystad.

Ännu en insikt ...


Njaaaa.

Jag tror att jag ångrar mig.

Angående inlägget här under, alltså.

Det finns det som är mer våldsamt än rotfyllning.

Ni som är lite känsliga av er, strunta i att klicka på länken.

(Intresserade av trolleri kan scrolla fram till 1.04 på den övre länken... och så finns den här länken också.)

Värre än total knäplastik ...


På onsdag har jag ledig dag.

Då stundar rotfyllning.

Ja, men det blir ju helt underbart.

Hallå - hallå!

Kefalonia 2008.
Två veckor tillsammans. En elvaåring och hennes mormor som är jag.
Vi har kört moppe till staden Sami och Emma smakar av mina musslor.
"Det är ju jättegott, mormor!" utbrister hon häpet.

Vid åttatiden blir det telefonsurr med Emma.

Jag får veta att hon sitter i sitt rum på ovanvåningen och gör just ingenting, det är ju höstlov.

Emma frågar om den stundande operationen och jag frågar henne hur dagen har varit .., och om hon är morgon, - eller kvällspigg, ja, lite sånt.

"Vad har du på dig ..?" frågar jag.

"Gissa!" svarar hon.

"Hmmm .. , jag tror att du har grå mjukisbyxor och en vit ..nej, en svart t-shirt", säger jag.

"Jaaa, helt rätt! Och hur har jag håret .., utsläppt eller uppsatt ..?" fortsätter hon.

Jag frågar om hon ligger eller sitter?

Hon halvligger i sin säng.

"Jaha, då har du haft uppsatt, men när du lade dig, då tog du ut snodden och nu är det löst ...", säger jag.

Då gapskrattar Emma och säger att det var helt rätt!

Fem minuters småprat och jag tänker att jag älskar den tösen så oändligt mycket.

Sen ringer jag till min moster.

I hela mitt liv har jag tyckt så bra om mammas syskon .., moster Margit som var så speciell .., och moster Gunvor med alla blommorna och det var får och killingar och smålamm och tavlor som hon hade målat eller satt samman av tovad ull .., och morbror Olaf .., han som tog över föräldrahemmet .., så snäll och rar och skrattig .., och så moster Lisbet.

Moster Lisbet är den som jag har haft allra mest kontakt med.

Hon bor i Vilhelmina och är så genomsnäll och rar.

En bra stund pratar vi om allt och inget .., så där om ett föredrag som hon har varit på .., om hur det står till med morbror Olaf och hans cancer ., och om vintern som är på väg.

Inga märkvärdigheter.

När vi ska till att sluta säger jag: "Moster Lisbet, du vet väl om att I love You!"

Som vanligt har jag svårt att säga dom där orden "Jag älskar dig!", men det är vad jag egentligen vill.

"Ja, du Elisabet, I love You and You love me ...!", säger hon då.

Moster Lisbet sitter i köket i Vilhelmina och jag i min lilla lägenhet i Ystad .., tänk .., ändå hör jag leendet genom luren.

Vad som behövs ...

Bild: Hasse från Ö-vik, numera västerbottning.

Tidigt varje morgon i affären sitter jag i ett litet rum och pysslar med mitt, medan alla de övriga styr stegen mot fruktdisken, mejerikylen, grillen eller vad det nu är.

Jag hör arbetskamraterna komma och gå .., hör deras småprat ute på lagret.

Och det är då .., just då, som man blir så glad när någon ( i det här fallet cowboy-maria, hon som är så underbart lugn ..) knackar på dörren ..., tittar in lite hastigt och säger ..."godmorgon Bettan!"

Inget mera.

Ett varmt leende.

En liten hälsning bara.

Och hjärtat blir varmt.

Flera fönster från Jämtland ...

"Hej!

Skickar en bild på samma byggnad som den Gunnar i Vaplan skickade.

Denna i dagsljus och med teatern i nedre botten med.

Hoppas du har det bra i höstmörkret.

Kram!

Eva."

Måndagsfönstret ...

... finns i Hässleholm.

Just det.

Flera söndagsfönster ...

"En sån här kväll när det regnat och blåst ute mest hela dagen så är det härligt titta på några bilder från i somras.

De både värmer och ger minnen!

Skickar över två fönsterbilder till Dig från en varm sommardag i Järvsö och från ett fint besök på en gammal Hälsingegård.



Hoppas sommarvärmen på bilden känns hos Dig söderöver :-))

Turtlan."

En massa kvällsfönster ...

"Hej Elisabet, jag tänkte på dig i kväll när jag gick över torget :-)

Fönster i Östersund!

Om dagarna kan man se hur idogt dom arbetar som myror i en liten stack.

"Glaskuben" = där ett försäkringsbolag har sin verksamhet.

/gunnar i vaplan/"

Också en insikt ...

Pensionatsvärden till vänster och Hedgrenskan till höger.
Snart blommar novemberkaktusen.

En sak kan man i alla fall konstatera, att den som kommer som gäst till det där pensionatet i landet Halland, den människan ska inte förvänta sig ett liv i sus och dus.

Där är det l u g n t.

Där är det alldeles, alldeles tyst .., och är det högtryck ute så ser man miljoner stjärnor på himlen och på våren är det en stor kör av småfågelsångare som underhåller i träden där utanför.

Så när vännen Hedgren kommer körande från Trelleborg, då blir det bara en massa stillhet, egentligen.

Vi äter mat och dricker gott vin och pratar och löser korsord och hon är trygg i sig själv och säger att .. "nä, nu går jag och lägger mig .." och såna gäster är helt underbara.

Såna som känner sig hemma.

Idag blir ungefär som igår.

Tillsammans sitter vi i vardagsrummet och det blir korsord även idag och det blir Peter Robinson och Gårdagens Nyheter och det blir levande ljus och en lunch bestående av lammstek från ugnen .., potatisgratäng (där kokerskan glömde vitlöken !!!) och sedan blir det packande av ryggsäck och till sist bilfärd till Skåne.


Hedgren kör snabbt och effektivt.

Det regnar prick hela tiden.

Morgon på pensionatet ...

Igårkväll: pv:s ur-goda äppelkaka med glass från Slöinge, alldeles här intill.

Då blir det frukost i "matsalen".

Rostat bröd med ost och pl.marm-09 .., äggröra med bacon .., kaffe eller te.

Det blir prat om Irland; om Bed & Breakfast .., om västra sidan .., om klippor som stupar rakt ner i havet .., det pratas om Frankrike, Tjeckien och ett sjukhus i Athen.

Efteråt lägger lugnet sig.

Bloggmadamen skalar potatis till en gratäng .., en lammstek sätts i ugnen .., i köket sprider sig en doft av vitlök.

Hedgren sitter i soffan-utan-namn och läser en bok av Peter Robinson.

Pensionatsvärden sorterar tvätt.

Och där ute faller regnet.

Dagens fönster ...

... sitter i en något bedagad ytterdörr i Hässleholm.

Kväller ..

Från Trelleborg har madame Hedgren kommit på pensionatsvisit och det blir hur trevligt som helst.

Vi går på lång promenad längs havet och upp på "heden" där fem hästar kommer oss till mötes och jag har en käpp i höger hand och nya promenadskor och tänk, vad det hjälper till!

När vi kommer hem blir det middag.

Pv steker kött .., bloggmadamen fixar vitlöksdoftande potatisgratäng och så blir det sallad och lite annat och gott rött vin till.

Allt möjligt pratar vi om.

"Om du vinner 20 miljoner .., vad gör du då ..?"

Sånt.

Helt eniga är vi om att Läkare utan gränser kommer att få ett rejält tillskott.

Och sen går pratet vidare.

En bra kväll är det, fylld av värme och vänskap.

Fredagkväll ...

Redan från Malmö är det FULLSATT på Öresundståget till Göteborg.

Massor med människor som inte får sittplats och inte ens efter Helsingborg blir det ledigt.

Och när tåget stannar till i Halmstad, då ser det så ut så här.

Hur många soldater som helst som väntar på att få kliva ombord.

Hjälp, så trångt det måste ha blivit sträckan Halmstad-Falkenberg-Varberg-Kungsbacka och Götegborg!

Dagens fönster ..

... hittar man i kyrkan i Hässleholm.

En kyrka som ligger lite högre .., och med centrum alldeles nedanför.



Jag tänder två ljus.

Ett för min pappa och ett för mamma.


Och där utanför är det höst.

"Den där vägen som är livet ..."

Resan från Ystad till Hässleholm, blir aningens krumelurig.

Avresa sex på morgonen och efter tio minuter är det tänkt att jag ska byta till buss i Tomelilla, men precis som tåget rullar in på perrongen ser vi bussens baklyktor försvinna i fjärran och där står jag och tänker att oj, nu missar jag tiden på röntgenavdelningen!

Men se, tågvärden är en ängel!

"Vi brukar aldrig missa bussen, det här att vi fick invänta ett annat tåg, det brukar aldrig hända just här ..., men vänta ska jag hjälpa dig ...", säger han och plockar upp sin lilla handdator och letar bland tåg, - och busstider.

Det visar sig att jag får fortsätta med samma tåg, nu till Simrishamn .., och medan vi susar förbi små skånska byar, däribland Gärsnäs (då tänker jag på dig Bettankax ...), berättar tågvärden som heter Sten och kommer från Stockholm, om hur han trivs här nere och hur bra jobbet är.

I Simrishamn blir det byte till buss, fvb till Kristianstad.

Jag hamnar intill en kvinna som egentligen kommer från Gotland, men nu bor i Järrestad .., nu ska hon hem till ön och stänga sommarhuset för vintern.

Bussresan från Simrishamn till Kristianstad måste vara en av vårt lands vackraste!

Ååååå, vilket landskap ...!

Först havet på höger sida och lite dimma och vita skånelängor och kossor och hästar i hagarna .., och så Kivik som är nästan för mycket av idyll ..,och tänk .., Brösarps backar - det vackraste av allt i Skåne! -, (då kan man tro att man har kommit till Irland!) och sedan, efter en och en halv timmes åkande (skolbarn släpps på och av längs vägen ..), är vi framme i Kristianstad.

Då blir det byte till pågatåg och jag är lite orolig .., halv tio ska jag vara på röntgenavdelningen i Hässleholm och det är inte direkt gott om tid.

När tåget passerar Vinslöv, ler jag för mig själv och kommer att tänka på detta.

Och så ..., Hässleholm!

Då blir det lokalbuss till sjukhuset och innan bussen åker sin väg, ser jag en kvinna i min ålder som ivrigt spankulerar vid hållplatsen och med blicken riktad mot marken.

Jaha.

Hon letar nyligen kastade cigarettfimpar och jag tänker att det är ju finurligt .., för just innan många kliver in i bussen, kastar dom sin fimp och mycket riktigt .., kvinnan böjer sig ner och tar upp en liten fimp .., synar den lite och står sedan och röker upp det som är kvar och jag tänker på hur olika människors liv är.


Hässleholms sjukhus är lagom litet eller stort och i väntrummet till röntgenavdelningen sitter fem andra människor och väntar och så jag.

Om jag säger som så .., så är medelåldern tämligen hög.

Det är krånglande höfter och knän och några är redan opererade och ska på koll, andra väntar på sin tur.

Och fort går det .., jag hinner knappt ta upp DN:s stora korsord, så blir det min tur!

Sedan blir det provtagning och därefter samtal med herr ortopedläkaren som kommer från Jylland och är lång och reslig och har grått hår och glada ögon.

"Du ser ju så frisk och kry ut .., kan det vara möjligt att jag ska operera dig ..?" säger herr doktorn (Våg, född 1952 på Jylland i Danmark) och ler varmt.

Det visar sig att högerknäet är sämre än man har trott.

"Det är rrrriktigt rejäl atros, ben mot ben på vissa ställen, det är inte underligt att du har ont Elisabet ..", säger han och förklarar att om jag vill, så är han villig att operera, men det lämnas inga garantier och det är en stor operation med total knäplastik och rehabiliteringen blir lång, dom där tre månaderna tror han inte alls på, nej, det brukar bli mycket längre än så!"

Jag säger att jag vill.


Syster Helena. Oxe. Lillasyster. Yngst av tre och sladdbarn.
Precis som bloggmadamen.
Och på skalan hur bra hon trivs ...?
"Tio".

Och så blir det samtal med syster Helena.

"Vem ska stå som närmaste anhörig?" frågar hon och jag säger pv:s namn.

"Får vi ringa honom mitt i natten om det behövs ..?" frågar hon.

Mitt i natten?

Jaha.

Om det skulle hända nånting .., om det skulle bli akut allvarligt av något slag.

"Javisst, ring och väck honom ni!" svarar jag och kommer för min inre syn att tänka på sista smörjelsen.



Sist av allt blir det samtal med narkosläkaren.

Han är polack, men har bott i Sverige i sju år och talar otroligt bra svenska!

Efter att han har berättat om ryggmärgsbedövning och lite annat, pratar vi om olika dialekter och när jag säger att jag bara kan ett ord på polska, nämligen vad "bärkasse" heter, gapskrattar han och så förklarar han med penna och pappar hur krångligt det kan vara med polska ord och alla konsonanterna.


Jerzy. Kräfta. Född 1948.

"Elisabet, det här är mitt namn .., titta så många konsonanter!
Och efternamnet är svårast att stava för den som inte är polack", säger han.

Jag får veta att herr narkosläkarens pappa var civilingenjör, men tre av doktorns kusiner är också läkare, nej, fyra! Alla utom en arbetar med narkos.

"Varför just narkosläkare ..? Tja .., det är otroligt intressant .., och jag tycker om teknik .., jag går alltid in i en affär här i stan som säljer just sånt .. jag kan gå där hur länge som helst och titta .., vore jag inte läkare, då hade jag nog satsat på att bli ingenjör", säger herr Luszcz.

På den där skalan hur bra han trivs med sitt arbete?

"Tio!" svarar han glatt.



Sist av allt kommer den vänliga Helena och säger att det finns fika i lilla dagrummet.

"Ja, ni som har rest länge .., ni är säkert sugna på frukost .?" säger hon.

Vilken service!

Och när är allt klart, då kan jag knappt gå upprätt, för ortopedläkaren har vridit och vänt på mitt knä och jag känner mig som hundrafem år - minst -, men haltar iväg ner till centrum och jag ser hur många ihåliga träd som helst och tar fram kameran och en kvinna frågar vad det är jag tar bild på?



"Hålet i trädet, ja, det är till Johnny i Stockholm ...", säger jag.

"Jaha ....", säger tanten tyst och promenerar sin väg.

Överallt ser jag hål i träden .., och jag tänker att Hässleholm vore ju paradiset för herr Stationsvakt!

Ja.
Ungefär så var det.

Det blev en bra dag.

Som ett litet äventyr.

En dag fylld med intressanta möten så där längs den där vägen som heter Livet.

Och den som har orkat läsa till slutet, får härmed Tålamodsmedaljen i största storleken, ja, men varsågod, här hänger jag den om halsen!

Eftermiddag ...

.... på väg hem från tåget, blir det ett besök på Ica Maxi.

I kassen trängs en lammstek med fyra styck broccoli och diverse annat gott.

En mozzarellaost utread för 5:-, till exempel.

Sånt kan inte en smålänning motstå.