Klockan 02:48

Och jag kan omöjligen somna.

Ligger och vrider och vänder mig ..., öppnar överfönstret .., lyssnar till klassisk musik och till P4 .., klickar bort radion ..., tar mig en liten tallrik med lättfil .., läser en bok ..., tittar in hos några bloggvänner.

Läser ett mail.

Total tystnad här utanför.



Några minuter senare hör jag detta ....

Och ett kvällsfönster från ...

Fönsterfångerska: jo, en madame som sitter tentamensvakt och berättar om vad man då kan syssla med.

Pip-pip!


Glöm inte att titta in hos Christina på Stribergs station!

Det är den absolut roligaste och mest intressanta länk som jag har besökt, ja, den hon tipsar om!

Och den rara Smulan kommer med nånting liknande, åååå, så roligt att titta på!

http://www.rspb.org.uk/webcams/birdsofprey/lochgartenvideo.asp

Fingrarna i kors ...


Vad man sysselsätter sig med en måndagkväll?

Jo, man ligger på soffan Ektorp och tittar på tv.

Vilket program?

Nyheter?

Något kulturellt?

Njaaaa.

Kanske inte riktigt.

Ja, jag bara r å k a d e hamna i det programmet.

Såklart.

"Svenskt intervjuprogram från 2010.
Dokumentärfilmaren Gregor Nowinski har fått en exklusiv intervju med kronprinsessparet, Victoria och Daniel.
De berättar öppenhjärtigt om sin kärlek, det stundande bröllopet och om det gemensamma liv som väntar. "


Ps. Och jag säger bara en sak: vilken härlig man Victoria har funnit!! Ds.

Och så säger vi GRATTIS ..

... till alla rara bloggvänner i systerlandet Norge!

Heidi och Bente, till exempel!

Och inte att förglömma Annika Bryn med sitt norska påbrå.

Ja, idag är det ju syttende maj, minsann!

En glad kund fra Moss i Norge fick en grattiskram och plötsligt kom jag ihåg att herr Akkurat & Morsomt, han var just från Moss.

Hemma ....

Så snart man kommer hem, töms fickorna.


Och hela dagen har varit som dagarna innan julafton.

Köer i alla kassorna ..., nya ansikten och bemanningspersonal ..., ont om 50-lappar och måste-ordna-växelbeställning och krumelurig rastavlösning och kuponger som krånglar.

Det är ett under att man kan hålla tankarna i schack.

"Blir du lätt stressad Bettan ...?" frågar Maggan.

Det är efter måndagsmötet, då, när jag alltid är illröd om kinderna.

Jag säger att det blir jag väl inte, men sanningen är den att just så är det och ju äldre jag blir, ju mera känner jag av när det börjar gå lite väl fort på jobbet ..., och har man själv kunder och den som sitter mitt emot ropar och frågar om hjälp och man då ska hålla isär sitt eget och även den andras, då kan jag nog bli ännu rödare om kinderna.

Efteråt får man förstås dåligt samvete.

Men nu är det eftermiddag, ja, nästan kväll och fönstret mot söder står öppet.

Där ute hörs herr Koltrast flöjta.

Tänk, det är som om han har lärt sig ett nytt språk .., nu kan han göra trudilutter mellan dom vanliga tonerna!

Livskraft ....

Detta är vad jag upptäcker när jag kommer hem från jobbet.

Om jag ler inombords?

Svar: ja!

Måndagsfönstret ...

.... finns i Skåne.

Åååå, detta underbara landskap som jag tycker så mycket om!

Vem som höll i håven?

Jo, det gjorde madame Hedgren.

Ett sent kvällsfönster ....

... från min innergård.

Efter jobbet ..

.... kommer Hedgrenskan på besök.

Båda bor vi längs kusten här i södra delen av Skåne, men det har varit långt mellan besöken.

Sist var madame H i Halland.

Och medan vi sitter och småpratar, ringer telefonen.

Då är det mannekängbloggmadamen från Östergötland som hör av sig, ja, hon ringer från bussen där körmedlemmarna sitter och sjunger i stämmor.

Nu är dom på hemväg, men sällskapet har tillbringat helgen i Helsingborg, där det varit schangdobelt framträdande i S:a Maria Kyrka.

Åååå, som det sjungs i bussen!

"Hör du alla stämmorna ..?" fråghojtar madame Bloggblad.

"Ja, ohhhh ja!" svarar jag.

Helt säker är jag dock inte.

Ett kvällsfönster ...

Ja, jag bara väntar att Inspector Morse ska titta fram där bakom fönstret.
Eller möjligen Barnaby.


"Hej Elisabet!

Ett sådant här fönster vore inte dumt att sitta och läsa vid.

I synnerhet inte denna fasligt kalla och våta Skånevår.

Fotot är taget i april i år i Devon i sydöstra England.

Hälsar Lundafarmor."

När allt tippar överstyr ...

Mamma - innan allt hände -.


Tänk .., att jag "känner" två kvinnor, en som är fyllda 51 och en som är bara något år äldre .., och båda två har nu drabbats av Alzheimers sjukdom.

Det är fullständigt ofattbart.

Och jag tänker på min mamma och alla de gånger som jag gjorde henne sällskap till geriatriska mottagningen för minnestest.

Tänk er själva.

Tänk er att era barn eller någon annan som står er nära meddelar att han/hon ska följa er till sjukhuset för en minnestest och ni följer förstås med och kanske sitter er son eller dotter intill er när ni ska rita olika geometriska figurer eller visa - på papper - att klockan är kvart över åtta och ingenting fungerar .., ni kan inte alls göra allt detta och det känns förnedrande och läkaren säger med vänlig röst att det är okej, "ta det nu lugnt bara ...", men inom er, vet ni att något är fel.

Att det minsta det är, är "lugnt."

Tvärtom.

Hela tillvaron rasar ju .., ja, faller i små, små bitar.

Så var det för mamma.

Och jag minns hennes röda kinder och glansiga ögon var gång vi åkte därifrån .., och hur hon suckade och ibland slog händerna för ansiktet och sa ..."åååå, Eliza .., kör till Möllers och köp nånting riktigt gott!"

Det är lätt att förstå Känslan.

Att ana eller kanske inse att något är galet i ens huvud och man vet rakt inte vad man ska ta sig till.

Den där sorgen över att livet går sin egen väg.

Och att man har tappat kompassen alldeles.

Det är vad jag tänker på när jag jag idag får veta vad som har drabbat de två kvinnorna.

Ett eftermiddagsfönster från ...

... madame Monet i södra Frankrike.

Så här skriver hon:

"Hej Elisabet,

Häromdagen gick vi på promenad i vår lilla by tillsammans med vänner på besök.
Det här fönstret fotograferade jag bara för färgens skull.

Aldrig att man skulle se en sån lila färg på ett svenskt hus.

Men här i Provence passar det förunderligt bra.

Hej från Monet."


// bloggmadamen säger: nja, kanske inte att man hittar just den lilafärgen här i stan, men ..., ja, titta själv!

Underbart är kort!
(Fast det har jag inte lärt mig ...).

Här.

Dagens fönster ...

.... hittar man i södra Frankrike och där hade man förstås gärna spatserat omkring den här söndagen, i stället för att arbeta i en livsmedelsaffär från åtta till halv två.

Fönsterfångare var madame Lantluft.

Debut ...

Här sitter de finländska männen.
Vid bordet ännu längre till höger satt ett stort sällskap ungdomar.
Jag tror att alla åt hamnburgare, med n.


.... blev det ikväll för att avnjuta middag nere vid Marinan.

Underbart!

Vi ringde vid sjutiden och försökte boka bord, men se då var det fullsatt .., en timme senare fanns det några enstaka platser och ingen enda trotsade gråvädret och satt ute och som alltid var det surrigt och skrattigt och god mat.

Intill oss satt två pensionärer från grannlandet Suomi.

Dessa herrar (vilka hade valt lammfilé med rösti till middag .., åh, vad jag ångrade att jag inte tog samma sak ...!) hade seglat från hemlandet och var nu på väg till Lofoften och åter igen i hemmahamnen i oktober någon gång.

Jag frågade vad "lycka till" heter på finska och fick veta det, så till mannen från Finlands inland som inte kunde svenska, ja, till honom sade jag lycka till när vi tackade för oss, men jag har redan glömt ordet. (ja, det var ett enda).

Och vi såg den stora finska segelbåten ligga en bit bort från restaurangen och nu väller dimman in från havet och tack-tack-tack till pv som bjöd på middagen och nu är det Rosa Pantern på fyran, men det är inget för mig, däremot för pensionatsvärden som skrattar gott.

Ajöken, sa Fröken.

(Och maten? Jotack. Jag valde grillspett på fläskkött, men man hade lindat bacon runt filéerna och det smakade alldeles för mycket rökt kött .., i Skåne är det oerhört populärt med rökt fläskfilé och även rökt julskinka. Njet. Nästa gång blir det lamm.)

På hemväg ...

... från f.d. malåborna Gösta & Birgitta som bor helt ljuvligt till ute på Österlen, upptäcker jag Glemminge Antik och pv förstår precis när jag säger ..."men å, där var ju antikaffären, den kanske är öppen ...?", vilket betyder ..."stanna, helst omgående!"

Så han bara vänder i korsningen och så tittar vi in.

Åååå, det är ju helt underbart där inne!

Där är massor med textilier och gamla vävda kuddvar, tjusiga fåtöljer, silverskedar .., och där är en trumpet och ett vackert dragspel som pv testar ("Jag har hört om en stad ovan mooooolnen ...!") och själv faller jag pladask för en tavla som hänger där på väggen.



"Upplysning" heter den och konstnärens namn är Gert Aspelin.

Ett tryck förstås, nr 19/75.



Egentligen har jag inte råd med oförutsedda utgifter den här månaden, men nu är tavlan min.

Om den var dyr?

Nej, inte alls: 300 kronor.


Och så här ser ju tavlan ut som jag, mer som av en händelse, upptäckte på övervåningen i pensionatet.

Med all önskvärd tydlighet ser jag ju att det är detta jag tycker om.

Det enkla.

Inte så mycket färg.

Och det som sätter min fantasi i rörelse.

För så är det med den övre tavlan, att jag funderar över vad flickorna tänker på .., och på den undre tavlan .., så ser jag för min inre syn vad som pågår omkring fiskarstugan på bilden.

Lördag ..

Även idag full fart i alla kassorna och vi säger unisont att det måste bero på att Willys - som ska nyöppna nästa vecka - har tömt sitt lager.

Massor av kunder är helt nya bekantskaper och fingrarna flyger över kassatangenterna ., och det ska tas undan varukorgar och fyllas på med kvällstidningar och rastavlösas och hela tiden växer köerna.

Den som är ute på "golvet" har det inte lättare.

Färskvarorna som kom igårkväll ska fyllas in och det spelar ingen roll, man hinner knappt ut från lagret så kommer tanter eller farbröder och frågar var senapen ligger eller ättikan och framför allt majonäsen .., och kan man kanske följa och visa och finns det ingen mer filé och var hittar men elproppar och gräddglassen, är den slut?

Att arbeta i lugn och ro, det är en absolut omöjlighet om man är affärsanställd, men så är det förstås för många andra yrkesgrupper också.

När klockan är halv två, tackar jag för mig.

Då har pv kommit och han har lastat min cykel på bilen och nu är det kaffedags med bröd från Söderberg & Sara ("men det var värst så dyrt brödet är ..., man skulle lära sig att baka surdegsbröd, det kan väl inte vara så svårt ...?" säger pv som är snålänning ...) och sedan stundas liten bilutflykt på Österlen.

Och även om det ösregnar ute, är livet härligt att leva.

Lördagsfönstret ...

... finns i det fagra Bohuslän, närmare bestämt i Fiskebäckskil.

Det var vännen Leina som hämtade fönsterhåven när hon, häromsistens, var där tillsammans med några kollegor.

(Titta bara här, så vackert!)

Man tager vad man hafver ...


Ska man till att kalasa på färska havskräftor en fredagkväll ..,

är det rätt bra att ha nån slags tång tillhands, ja, att knäcka klorna med.

Det hade vi inte.

Någon tång, alltså.

Jag tog hammaren.