Nej, aldrig har jag väl haft trevligare ressällskap än dagens! I Malmö kommer nämligen ett sällskap dagisbarn - alla i förskoleåldern - ombord, och nu ska dom på äventyrsresa till Ystad.
Och tänk, av de tolv barnen ...,
har endast en, åkt tåg tidigare!
Åååå, så spännande det är!
Intill mig, på andra sidan gången, sitter tre töser och en rödhårig liten kille med näsan översållad av fräknar.
Och så deras fröken, förstås.
Hon är i sextioårsåldern och har bara fem år kvar till pensionen och det är nog tur det, för mest hela tiden läxar hon upp småttingarna.
"Sitt stilla!"
"Tyst med er!"
"Sitt rak i ryggen, tänk om du faller i golvet och vi måste åka till akuten!"
Och småtöserna fnittrar och har sig och någon ropar "titta, där
fullt med gula blommor på ängen!" när vi passerar ett illandes självlysande rapsfält och då vill de andra töserna
också titta och stå vid fönstret, men se det får man inte, nä, det blir nya åthutningar och jag tänker att åååå, så mycket upptäcksglädje som stoppas i sin linda.
Och en annan flicka upptäcker en helikopter och en tredje en tant som har en liten hund i koppel.
Mellan varven blundar barnens fröken .., hon suckar och pustar och jag förstår att hon är trött och less och säkert räknar hon veckorna och åren tills hon slipper allt surret och stojet .., och det är just vad hon gör, hon säger att ..."ja, jag har bara fem år kvar till pensionen ...", när jag frågar.
Någonstans halvvägs kommer ännu flera dagisbarn ombord.
I den gruppen bär alla barnen gula reflexvästar och två och två går dom och håller varandra i hand.
"Titta, så duktiga dom är!" säger malmöbarnens fröken.
Och det spritter i benen hos småtöserna som - när vi närmar oss Ystad -, har tagit på sig koftor och jackor ..., och lillkillen med alla fräknarna har inte sagt ett ord sedan Malmö .., nu vänder sig hans fröken emot honom och frågar varför han är så sur .., "du är ju så tyst ..?" säger hon ..., och jag förstår av pratet att han har glömt sina utflyktspengar .., "men du får låna av oss ...", säger fröken tröstande och en av töserna, hon med vit kofta och glittriga ögon, frågar om det var därför han var så ledsen?
"Vad har du med att göra? Måste du fråga om en sån sak ..?" säger då fröken bestämt.
Och jag tänker att det är nog tur att fem år går fort och kanske var det bara en alldeles olycklig dag för den här kvinnan som tycks så trött och småttingarna verkar inte bry sig så värst .., dom killar varandra och sjunger sånger och en av flickorna får låna kamratens rosa mobil och så låtsas hon prata i den, ja, med sin mamma ..." hej mamma, vi är på väg till Ystad nu och sitter på tåget, här finns lila räcken vid stationen, det är för att det
bara är lila tåg som får köra här .., hej då, puss-puss!" säger hon och så är låtsassamtalet slut.
Då är vi framme i Ystad.
Vilken underbar resa detta blev!
