söndag 13 juni 2010
Dagens fönster ...
Ja, det var den torsdagen i Stockholm.
Promenaden i Gamla Stan .., alla turisterna .., solen och värmen .., människor som åt glass och låg i solstolar ..., mötet med Fru Grå och hennes väninna .., promenaden längs vattnet .., Stationsvakts högerhand .., dom fem sakletande töserna som alla nyss hade fått sommarlov och till hösten skulle börja femte klass.
Allt detta tillsammans gjorde den där torsdagen till en guldstjärnedag.
Allsång i Väsby ...
Ja, jag vet att jag lovat att inte skriva mera om fredagens fest, men bara en liten snutt till.
Det var så här, att pensionatsvärden - till Anders ära -, hade förfärdigat nio verser som alla handlade om den nyblivne konstapeln.
"Men du måste komma med uppslag, ja, så jag får lite kött på benen ...", sade pv innan diktandet tog sin början.
Mitt minne bakåt är det väl si så där med, men sonens syskon visste minsann, särskilt hon som har klara minnesbilder från fosterstadiet och framåt och det hela blev så bra!
Den sången sjöng vi efter middagen och här är ett litet smakprov.
Melodin var denna.
Senare på kvällen visades ett bildspel med filuriga tankebubblor till bilderna, förfärdigat av Anna och Micke.
lördag 12 juni 2010
Dagens fönster ...
Till alla bloggvännerna ..
På väg till Väsby och familjefesten .., storasyster kör och konstapeln sitter intill.
Båda surrar i var sin mobil. Det är tidens melodi det.
Efter en ytterst omtumlande helg i Stockholm/Väsby, har vi nu kommit hem till landet Halland.
Till styv kuling, hällregn och en kelsjuk sigge nilsson.
Och en svart bild på tv4 och vi som längtade efter att se USA - England, ja, fotbollen!
Ack och ve.
Nåja.
Jag vill bara säga att under dom här dagarna i norr, så har jag bara skyndat mig och lagt in bilder, men några kommentarer har jag i n t e hunnit besvara.
Det beror inte på nonchalans, utan helt enkelt .., ja, jag tänkte att det gör jag senare.
Stort, stort tack till er alla för varma hälsningar till sonen och oss andra!!
fredag 11 juni 2010
Kapten Lintott ...
Bilder från en solig dag i Stockholm ...
Och det är varmt och svettigt och jag slår mig ner vid en liten uteservering på Strandvägen, med stora privata och gammaldags båtar vid kajen .., och vad skådar mitt högra öga, om inte en bekant från Ystad som kommer gåendes där vid vattnet!! Det är fru Grå som brukar kommentera här och så hennes väninna och det blir kramar och skratt och tillsammans-fika vid ett bord.
Och jag strosar omkring i Gamla Stan.
Tittar in i Storkyrkan och tänker att .., om en vecka, då är det prinsessans tur att vandra fram lägns golvet ....
Där är massor av turister .., det vimlar av olika språk!
Dagens fönster får bli dessa.
Vandrar vidare .., längs Strandvägen och vattnet.
Överjordiskt vackert.
Passerar ambassader.
Tvärtittar in i den stora byggnaden på vänster sida och upptäcker ingen mindre än herr Stationsvakt, den mest kreative bloggaren som finns.
Här är hans vänsterhand.
Nere vid vattnet igen .., möter fem flickor, alla ska börja femte klass och alla är klasskamrater.
På marken ligger upphittade saker .., och jag frågar dem om sommarlovet och vad som ska ske och det är ridläger, segelläger .., en resa till Italien och mycket annat.
Fina, rara töser! Tack att jag fick fotografera era fötter!
Och jag köper en hop-on-hop-off-biljett med båt och åker runt Sthlm.
Står ute på däck och känner vinden mot ansiktet.
På hemväg med pendeltåget som går mot Märsta och mitt emot mig en flicka med sin mamma.
Flickan heter Karolina och går i skola söder om stan, men bor i Häggvik, vid Sollentuna!
Familjen från Moldavien.
Det blir en tjugominuters prat om allt möjligt .., mamman är bildlärare och får bara hopp-in-jobb och det blir prat om längtan .., om Ystad (där har mamman varit) och om Halland.
På det hela taget blir det en alltigenom helt ljuvlig dag.
torsdag 10 juni 2010
Dagens fönster ...
... kommer från Nederländerna.
Jag tänkte skriva att det är första gången här visas fönster därifrån, men så kom jag ihåg Magnus i Amsterdam (ååå, han bara försvann, han och hans blogg!!), jo, denne Magnus hade minsann fönsterhåven med sig mellan varven.
Och när jag skriver detta, hittar jag hans blogg här.
Den här bilden är hur som helst tagen i staden Uutrecht.
(Utrecht för mig är Martin Jonsson, f.d. malåbo, uppvuxen i djupaste granskogen .., och som så småningom hamnade som professor i parapsykologi, just i Utrecht. Hans bror Axel läste till folkskollärare, arbetade i Heberg, inte långt från pensionatet, och kom också att bli radiopratare, ja, han sände programmet "Aloha" - söderhavsmusik - i P4. Denne Axel köpte vid dryga åttio års ålder en Cadillac. Två bröder, två helt skilda livsöden. Apropå Utrecht.)
Så här skriver avsändaren:
"Hej Elisabet,
Här kommer fönster. En mängd olika sådana på en och samma gata i staden Utrecht i Nederländerna, en stad som slagit rot i mitt hjärta fast jag aldrig bott just där.
Men strövat runt en ledig lördag då och då när jag bodde i den lilla grannstaden Wageningen."
Och jag säger tack snälla, rara, underbara annannan för dina bilder, som gav såna vibbar till höger och vänster!
Men strövat runt en ledig lördag då och då när jag bodde i den lilla grannstaden Wageningen."
Och jag säger tack snälla, rara, underbara annannan för dina bilder, som gav såna vibbar till höger och vänster!
onsdag 9 juni 2010
Just så är det.
Det tål att upprepas: jag vet ingen och då menar jag i n g e n .., som tar så underbara bilder som den här madamen.
Det tål att upprepas: jag vet ingen och då menar jag i n g e n .., som tar så underbara bilder som den här madamen.
Ännu mera upphittat ...
Fyn, Danmark, 1992.
"Hallå, hallå! Finns det några äckliga maneter i det här havet?!" säger Anders.
Det tar tid innan han vågar bada.
Samma sommar.
Nu har vi bilat vidare, till södra Frankrike.
Vi ligger på en stenig strand och ser flygplanen landa i Nice, allt medan ättapjötten övar sig i simmandets svåra konst.
"Titta! Nu kan jag!" ropar han lyckligt.
Mamma
Letar bilder och hittar andra, som jag inte letade.
Mamma, t.ex.
Det är kvällen innan hon ska återvända till Sydamerika, året är 1992, mamma är 71 år.
Hon sitter mitt emot mig vid köksbordet och jag tar en serie bilder .., av hennes händer .., och av ansiktet .., och mamma vet mycket väl varför allt detta sker .., inte ett dugg vet vi om detta är sista kvällen tillsammans.
Det vet man ju förstås aldrig, men om det går flera år mellan besöken, känns det ännu värre.
Ännu mera osäkert.
Vid fotot har jag skrivit följande:
Vad tänker jag på när jag ser den här bilden?
Jo, på spisplattorna ("men Eliza ...!")
På alla prydligt ihopvikta Icakassar.
På hudkräm som doftar mamma ....
På brun makulatur ...
Brevskrivande ....
Erikshjälpen och banankartonger.
Mamma med sitt outsägligt tjocka och mörka hår.
Samma fototillfälle.
Medan jag knäppte bild efter bild, rann tårarna nerför kinden.
Inte med ett ord berörde vi känslorna .., varför det var så svårt.
I sommar ...
... när jag har flyttat hit på riktigt, vet jag precis vad jag ska göra.
Ååå, jag ska ta med mig en filt och gå ner mot havet och så ska jag lägga mig på en klipphäll i hästhagen, det som inte är en hage egentligen, utan mer ett stooort område som omringas av en färist, ett staket och på andra ställen en gärsgård av stenar.
Där ...., ska jag ligga och titta upp mot himlen och lyssna till vågskvalp och fiskmåseskrik.
Kanske får man sällskap av någon nyfiken islandspålle?
... när jag har flyttat hit på riktigt, vet jag precis vad jag ska göra.
Ååå, jag ska ta med mig en filt och gå ner mot havet och så ska jag lägga mig på en klipphäll i hästhagen, det som inte är en hage egentligen, utan mer ett stooort område som omringas av en färist, ett staket och på andra ställen en gärsgård av stenar.
Där ...., ska jag ligga och titta upp mot himlen och lyssna till vågskvalp och fiskmåseskrik.
Kanske får man sällskap av någon nyfiken islandspålle?
Synd och straff ...
I min barndom .., ja, under dom där kvällarna i Filadelfia tillsammans med mamma, var det mycket prat om synd och straff.
De orättfärdiga skulle hamna i ett evigt brinnande helvete, medan deras rättrogna anhöriga fick segla iväg rakt upp till himlen, där det förstås skulle vara solsken och strängaspel mest hela dagarna.
Men i helvetet, där var det minsann inte lika trivsamt.
Människor skulle förstår förtäras av ånger och högljutt ropa om nåd, men se, då var det så dags.
Nix, pix.
Och som om nu inte allt detta vore tillräckligt, så skulle de orättfärdiga dessutom skära tänder.
(Den som skrev det stycket i bibeln torde ha haft en maka/make som ägnat sig åt just detta ....).
Oh, ja!
Och det säger jag bara, att efter den här natten, då kan jag i alla fall lova att om herr pensionatsvärden kommer till det där varma stället, ja, då är han i alla fall van vid tandagnisslan.
Ty natten mot idag slog jag tydligen personligt rekord i just detta; att skära tänder.
Och ja, bettskenan låg i ryggsäcken .. men hämtades till sängkammaren av den mycket irrrrrriiterade herr pv.
Sen blev det lugnt.
I min barndom .., ja, under dom där kvällarna i Filadelfia tillsammans med mamma, var det mycket prat om synd och straff.
De orättfärdiga skulle hamna i ett evigt brinnande helvete, medan deras rättrogna anhöriga fick segla iväg rakt upp till himlen, där det förstås skulle vara solsken och strängaspel mest hela dagarna.
Men i helvetet, där var det minsann inte lika trivsamt.
Människor skulle förstår förtäras av ånger och högljutt ropa om nåd, men se, då var det så dags.
Nix, pix.
Och som om nu inte allt detta vore tillräckligt, så skulle de orättfärdiga dessutom skära tänder.
(Den som skrev det stycket i bibeln torde ha haft en maka/make som ägnat sig åt just detta ....).
Oh, ja!
Och det säger jag bara, att efter den här natten, då kan jag i alla fall lova att om herr pensionatsvärden kommer till det där varma stället, ja, då är han i alla fall van vid tandagnisslan.
Ty natten mot idag slog jag tydligen personligt rekord i just detta; att skära tänder.
Och ja, bettskenan låg i ryggsäcken .. men hämtades till sängkammaren av den mycket irrrrrriiterade herr pv.
Sen blev det lugnt.
Tankar angående bin ...
missis p sa...
2 metarns farbror är just biodlare. Har aldrig någonsin på 10 års tid köpt honung då vi får kilovis varje gång vi ses med familjen. Men det var en gång...........ja precis som en saga börjar. Vi skulle ha familjefest i Estland en sommar OCH FLUGFÄ-RÄDD JAG ÄR O ABSOLUTA SKRÄCKEN FÖR BÅDE GETINGAR, BROMSAR O JA JUST DET......BIN..............inte sa någon något till denna svenska kvinna om att JUST DÄR VI SKA BO DÄR FÖRSIGÅR EN BIODLING.............ja detta va chock för mig o nästan vägrade gå ur bilen .ja det va så hemskt..........men lärde mig något... MAN SKALL PASSERA........om man måste DERAS FLYGVÄG DISKRET o vid solnedgång .ja då va alla bina borta..........Så det gick faktiskt ganska bra trots allt. Barnen va bara små och det enda jag tänkte på när vi vaknade på morgonen..........VAR E BARNEN.....BARA DE INTE SPRINGER GENOM BIODLINGEN.........men näe.......där va en underbar farmor som tog hand om de små.......ja vilken underbar lycka o vilken underbar semester detta blev trots flugfän...ja sommarhuset ligger mitt inne i de djupaste estniska skogarna.o trots BIN så överlevde jag...o tror jag skullle besöka stället igen eftersom detta tydligen skall gå i arv.MEN DÅ UTAN BIN.........
Polargrevinnan sa...
Tacka vet jag morfars fina bikupor.
Jag gick en biodlarkurs för massor med år sedan. Drömde om att ha bikupor. Tyvärr delade inte min dåvarande man mitt intresse. Han var livrädd för allt vad flygfän heter. Okunskap, sa jag och räckte fram en bok om bin. Det blev inga bikupor och mannen blev utbytt, men då hade jag ingen tomt att sätta några bikupor på. Och de moderna - nej tack.
Jag gillar ditt fönstertema.
Ha en bra dag och på återseende.
Viola
// Jag tyckte att dom här blå plastlådorna såg förfärligt trista ut, inte alls som dom gamla sortens bikupor. Men det finns andra sorter också. Här, t.ex. , i Rwanda. Skrolla ner lite på sidan så ska ni få se på grejer! hälsar bloggmadamen.
Dagens fönster ...
tisdag 8 juni 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)