"Den något äldre kvinnan ...".


Efter pratprogrammet på tv, går vi ner till stranden.

Luften är ljummen och comfortaktig .., så mjuk bara .., och jag byter om på stenbryggan och klättrar nerför stegen som är slemmig av tång och alger .., men sen .., åååå, sicken lycka!

Vattnet är varmt .., ja, varmast hittills i sommar!

Länge simmar jag lite hit och dit och när jag kliver upp, kommer vi att prata lite med det unga paret och den något äldre kvinnan som har varit ute på udden och mannen frågar om det är varmt i vattnet .., han är badsugen men har ingen handduk.

"Du kan få låna min .., men den är lite våt förstås ...", säger jag.

En stunds tvekan.

Sedan tar mannen av sig byxor och tröja och badar i sina vita kalsonger och de två kvinnorna skrattar lite och mannen simmar och dyker och frustar och kommer efter en stund upp och torkar sig med min rosavita handduk, den som jag en gång fått av min störstasyster och tycker så mycket om .., och han säger att ååå, det var så skönt, så skönt och så varmt!

På väg hem, vi går på vänster sida av vägen och pv frågar om jag har ont i mitt knä och jag säger nä, inte alls .., tutar någon åt oss.

Det är mannen och de två kvinnorna som nu är på väg hem till Getinge.

Ett tut ..., några vinkningar ..., och ett ögonblick av samförstånd och glädje.

Så var det.

Kväller igen ....


Vi tittar på ett program som sänds från staden som jag älskar så mycket och har bott i ..., och konstaterar lite olika saker.

Bland annat att om man är skådespelerska och ska släta till ansiktet eller pannan med botox, så får man nog skaffa polotröja om man vill att det hela - ja, själva föryngrandet - ska vara trovärt, annars ser det ut som om huvudet har hamnat på fel kropp.

Vi konstaterade också att herr Espinoza var intressant att lyssna till, ja, hela programmet var trivsamt.

Nu ska här tas ett kvällsdopp.

Pip-pip ...!

Det är det här som lilla Nelly kommer ihåg.

Fru och fru Undulat som hela dagarna satt uppe på gardinstången, den som jag kallade för landet Danmark. Den i mitten var landet Frankrike och längst bort var landet Thailand, om jag inte minns fel.

Och så snart Nelly kom in i min lägenhet i går (den som inte längre är min), stod hon blick stilla och stirrade mot gardinstången.

Men var var dom ...,småfåglarna .., dom som hade varit som bäst att få till middag!?

Här och nu ...

Pensionatsvärden klipper gräsmattan och elektriska sladden liknar en lång orm som följer med av bara farten.

sigge nilsson och pElle har båda blivit avsvalkade i duschen - ingen av herrarna fann denna procedur vidare uppbygglig -.

Mot husväggen blommar röda rosor och prästkragar .., räkgrytan är ställd på avkylning ..., ett korsord väntar på att lösas.

Ungefär så.

Inne i affären ...

.... hinner pv upp mig och knackar lite på axeln.

"Du .., bara så du vet om det .., du går omkring med blusen med avigan utåt ...", säger han leende.

Ojdå.

Tur att det finns provhytter.

Och i bilen på väg hem igen, sitter jag och känner på det nystajlade håret.

Så mjukt det är!

Och säkerligen två decimeter kortare!

Av och till tänker jag med den allra största värme på den vänliga frisörskan, som, när hon tvättade mitt hår, även masserade pannan och området runt ögonen.

Tala om att hon hade antennerna ute.

Precis på pricken visste hon.

Kanske på Ica ...?

Närapå hälften av alla män på dejtingsidan, var alltid omåttligt intresserade av ens bystmått.

Först ett vänligt mail med lite småprat och allmän presentation, sedan kom frågan hur stor eller liten byst man hade.

Jag brukade fråga om dom ville ha måttet med eller utan behå?

"Vad då med eller utan behå ...?" svarade då männen, och då förklarade jag att .., ja, med behå blir det liksom nåt helt annat, ty låter man naturen ha sin gång och slänger behån på soffkarmen, - allra helst om man har fött och ammat tre barn - , då förvandlas bystmåttet till ett längdmått.

Då tackade många av männen för sig och menade att vi nog inte alls passade ihop, nä, men tack och bock, adjö, ha det så bra.

Men en blev kvar.

Han som idag ska inhandla silikon.

Lördagsfönstret ....

Ja, just det, tänk er tigrar, lejon och giraffer på Savannen.
Det kunde vara här utanför fönstret.


... finns i den lilla Friggeboden i landet Halland.

Och det vackra trädet som lika gärna hade kunnat stå på en afrikansk savann med ett lejon lojt liggandes i grenverket .., det är inte alls en Al, som jag tidigare skrev, utan ett gammalt äppelträd.

Hela natten har det ösregnat och åskat.

När .., sov jag senast så ljuvligt gott?

Och drömmarna är erotiska och sinnliga och på morgonen, vid frukosten på altanen, då, när sigge nilsson och pElle ligger i var sin fåtölj och gläds åt att matte och husse är på plats igen, berättar jag för pv om nattens äventyr.

Han ler.

Själv har han drömt att han drog upp ett stånd färskpotatis och i hela ståndet fanns bara en enda riktigt fin potatis, resten var maskätna och det kryllade av ohyra och slingriga maskar och han slängde allt åt sidan!

Och undertecknad, som verkligen ser drömmar som nånting som skrivs ut från hjärnkontoret, ler också.

"Ahaaaa .., du är kanske orolig att den där fina potatisen du hittat ska vara maskäten och rutten inuti ..?" säger jag.

Och medan regnet fortsätter att falla och sigge nilsson håller koll på skatan som spatserar på gräsmattan, fortsätter frukosten.

Det är Melodikrysset och allmänt småprat och inköpslistor och lite annat, ty i morgon blir det flytt till det gula huset på kullen och på eftermiddagen kommer två av mina tre barn, plus en rar måg och en liten knäppig hund som är så go och som, efter fyra år, kommer ihåg att hennes mattes mamma hade undulater och när lilla hunden i går kom till lägenheten, ställde hon sig GENAST och spanade mot gardinstången, den som kallades för landet Danmark och där fru och fru Undulat brukade sitta och ha koll över världen.

Så roligt det ska bli med besök!

Ajöken, sa fröken.

Ps. Uppkopplingen är så låååångsam här på savannen, att det är rent hopplöst att ta sig runt och skriva kommentarer. Hos er med stora och många bilder, går det inte alls, om jag inte vill sitta här hela dagen. Bara så ni vet. När vi åter är på plats i det gula huset med snabbt bredband, då minsann ska jag läsa hos er! Och Gunnar i Vaplan, pv är mäkta impad av dina cykelturer .., han börjar nog känna flåset i nacken nu .-)) Ds.

I den nya hemmahamnen ...

Foto: herr kapten pv på väg mot Mollösund, som inte är min hemmahamn.
Fast .., bilden passade ju bra, tyckte jag.

Så blev då äntligen allting klart!

Klockan fyra kom fastighetsförvaltaren Martin och INSPEKTERADE lägenheten och plitade ner omdömen och kommentarer på ett block, men han var vänligheten själv och allt gick bra.

Den nya hyresgästen, en ung musiker, påstod sig vara den lyckligaste människan på jorden.

Och jag sade hej till ovanpågrannen som pussade på kinden och tackade för ett utmärkt samarbete under dom här sju åren.

Vid femtiden körde vi ut ur Ystad.
Jag ringde jobbet och Helene svarade och jag bad henne hälsa till alla arbetskompisarna och vi tankade och köpte Ahlgrens bilar och så lyckades vi spilla kokhett kaffe rakt i cd-spelaren/radion, som dock vaknade till liv i trakten av Malmö.

Och hur känns det?

Jotack, bra.

På väg hit halvsov jag i bilen och när jag vaknade så tänkte jag ..., "så underligt, är det inte svårare än så här ...?"

Och jag högläste ur mammas dagbok från Sydamerikatiden och vi gapskrattade åt hennes obändiga energi och ständiga förtröstan på hjälp från ovan och allt vände hon till det bästa.

Nu mellanlandar vi i sommarhuset och pElle och sigge har tagit emot med den allra största värme och pv har åkt till Halmstad (2 mil drygt) för att lämna igen släpvagnen och själv ska jag värma kycklingvingar så vi får något som liknar kvällsvickning.

Allt känns bra.

Lugnt och skönt.

Och eftersom jag tror att det finns en mening med allt, så tror jag att detta är meningen.

Så är det.

Ajöken, sa fröken.

(Förresten, idag besökte jag för första gången Trendklippet i Köpingebro, nån mil öster om Ystad. Fick ny, ljusare färg i håret, mera glans och det blev säkert 2 dm kortare och våldsamt lockigt. Hårfrisörskan var såååå rar och masserade mitt huvud länge och jag höll på att falla i gråt; åå, jag var så trött, så trött och detta var det bästa som jag hade kunnat göra. Efteråt fick hon en puss på kinden och jag sa hur oändligt mycket allt det där ompysslandet betydde. Jag rekommenderar salongen å det varmaste!)

Fredagsfönstret ....

.... är mitt.

Men inte länge till.

Fröknarna Pelargonia ska strax - ja, om några timmar - få åka bil till landet Halland .., själv ska jag besöka frisörskan i Köpingebro .., men först blir det frukostbröd från Söderberg & Sara och tänk, ikväll börjar mitt nya liv i landet Halland!

Kväller ...

Kontakt med landet Halland.

Sista kvällen i min lägenhet i Ystad, eller sista dagen, rättare sagt, blir en städdag.

Åååå, så vi städar!

Jag tackar min skapare att jag har bott på 31 kvm och inte i en stor etagevåning på 180 kvm och jättelikt förråd.

Mellan städvarven åker vi och badar i stora vågor.

Min störstasyster och hennes dotter kommer från landet utanför Hörby och bjuder på avskeds-lunch på Olof Viktors och vi är inte ensam om den idén .., halva eller kanske rent av hela Skånes befolkning och alla turister har kommit på samma tanke och kön slingrar sig långt ut på innergården.

Efteråt blir det ännu mera bad .., och glass på stan hinner vi också med, för är det nånting som pv och syrran har gemensamt, frånsett att dom är båda är jungfrur, så är det passionen för glass.

Nu har vi duschat och allt är nästan klart .., återstår någon timmes arbete i morgon - eller två - och sedan kör pv hem före mig och jag kommer med tåget.

Om en stund cyklar vi ner till Marinan.

Hur det känns?

Bra.

Jag är på väg ner från berget.

Ännu mera upphittat ...

I ett av köksskåpen hittar jag en liten plastram med innehåll och jag blir stående och läser och ler för mig själv .., ååå, nästan allt kommer jag ihåg!

Det här skrevs efter min allra första sommar som ensamseglare på livets stora ocean, mest för att jag inte skulle glömma allt det härliga som jag hade fått vara med om.

Där var kvällsbadet i Sävelången tillsammans med rara svägerskan .., där var mitt första restaurangbesök med en annan man än mannen som jag varit gift med ..., och så vanvettigt nervös var jag, att jag gick in i Tingsrättens hus på Kungsholmen och närapå spydde, ja, jag hade liksom ingen aning om hur sånt här gick numera .., det var trettiofyra år sedan sist.

Och det var Grinda och skärgården med Emil och Emma och senare, övernattning på ett hotell i Kristianstad .., och en utflykt till Stenshuvud som skulle visa sig bli ett nästan treårigt förhållande ..., och det var Marinan och Eva Cassidy och en moppetur till Brösarp.

En härlig sommar var det!

Och segelturen fortsätter på den där oceanen .., nu till en annan hemmahamn.

Näst sista natten i min lägenhet, med pv liggandes på en madrass på golvet och jag i sängen - och det är hett som i .... -, drömmer jag förstås att jag är på ett vanvettigt högt berg .., jag är i Nepal och står på toppen av berget och ser ut över hela världen tycks det och är livrädd.

"Jag kommer aldrig att ta mig ner härifrån!" säger jag gång på gång, i drömmen.

Tala om att min själ och mitt hjärta skriver ut tydliga meddelanden .., hälsar en smajlande madame.

Och nu är flytten igång.

Soffan, sängen och en massa banankartonger är på plats i släpen.

Människor går förbi och hejar.

Regn i luften. Och på marken.

Upphittat ...

När jag städar det allra översta skåpet, hittar jag inte bara mina betyg och arbetsintyg, nej, där är även - till min oerhörda glädje - en av mammas dagböcker.

Den här är från juni 1975 - 1 juni 1986.

Raklång ligger jag på soffan Ektorp och läser.

"Midsommardagen 1977.
En ovanlig midsommar. Ingen rödblära eller midsommarblomster utslagna. Kallblåst och regn, två, tre grader varmt nattetid, fyra till tio på dagarna.

Ska nu vaka i tre nätter.

Dikt till livet.

Det liv är ej längst, som längst har varat.
Den levat längst, som fyllde livet bäst.
Den är ej rikast, som mest har sparat.
Nej, den är rikast som har givit mest.

29/6- 77.
Ja, jag har just försökt att leva upp till den där dikten.
Varit på posten och betalat ut cirka två tusen kronor.

Fredagen den 21/10 1977.
Så har det gått ett tag sedan jag sist skrev.
Vintern kom och vintern gick. Barmark och skönt igen.
De älskade barnen kom den 3/10. Reste igår morse från Malå, var framme i Stockholm vid femtiden. Småtöserna underbara, ja, "barnen" också.
Huset känns åter tomt.
Ett år snart sedan Ivar dog. Oh, vad det blev tomt och ensamt efter honom .. , men hur skulle det ha varit för honom att bli ensam?

10/7 1978.
Så är Husbondlid-veckan över.
På kvällsmiddagen träffade jag Olle och Annie Jonnson från Sydamerika. De frågade om jag ville komma och arbeta bland indianerna?

2/8 1978
Ett steg till, ett steg till, led mig Herre - ett steg till -.
Idag blir biljetten klar till Argentina.
Jag känner mig lugn och förtröstansfull.
Allt har ordnat sig.

8/8 1978
Så börjar konturerna klarna.
Biljetten utlöst, 5169:-.
Arbetar nu tre dar till, sedan ska jag intensivläsa spanska en vecka.
Friden har lägrat sig över själen.

Allt är kanske inte som man tror ...

Minnesgoda läsare kanske kommer ihåg att jag skrev nånting om att människor som lever ut sina känslor i dans .., så där helt offentligt bara .., säkerligen har ett häftigt sexliv, befriat från allehanda hämningar.

Det var vad jag trodde och tror.

Och Sven också, för den delen.

Sven sa...

"Haha, en fin analys av kvinnor som ger sig hän....
Jag tror att du har helt rätt.

När man läser om era besök i Marinan, så blir man nästan sugen att flytta till Ystad! Det ångar ju av sommar, romantik och härliga människor!
Det verkar som Ystad är som bäst just nu, precis när du ska flytta därifrån."

Men se norska Bente, hon sa på sitt stillsamma vis att ..."ja, det är ikke säkert .., det kan vara tvärtom .., detta är enda sättet att få ut sina känslor .." och så log hon genom luren.

Åååå, ja, så kan det ju också vara!

När det tar stopp ...

Vid tretiden får jag nog, då lämnar jag fönsterputs och dammvippa åt sitt öde, packar rosa strandväskan och susar iväg till havet.

Längs hela strandremsan, i flera kilometer, slingrar sig en cykelväg och det är ljuvligt svalt och skönt där inne i skogen och det doftar barr och här och där jasmin (jag vet .. med scher... men jag tycker att det låter bättre med a:et .-) och nästan berusad av salighet blir man.



Stranden är packad med människor och med färgglada parasoller, ja, aldrig har jag någonsin sett så många parasoller på en strand i Sverige!

Längre bort cyklar jag .., och ännu längre .., parkerar sedan vid en tall och går ända längst ner till vattenbrynet.

Där, lägger jag mig.

Badar l ä n g e.

D y k e r ..., känner svala vattnet mot pannan .., ser tång och sandbotten, men aldrig en enda fisk eller krabba.

Och sedan ..., ett par timmar på ett svalt påslakan .., mobilprat med sonen .., och jag somnar och faller i djup sömn och sover nånting så otroligt gott.

Vaknar .., badar igen .., somnar om .., badar!

Ligger och tittar på andra badgäster .., där är ett sällskap med sjalettprydda kvinnor och småflickor - svarta hilkor - å, gud, så varmt det måste vara .., och ingen badar (kanske kan man inte simma?), men barnen leker med en frisbee och några andra roar sig med en boll .., där finns hink och spade och det är ett stort sällskap, bara kvinnor och barn .., och vem är jag att tro att livet måste vara hemskt för att man bär sjalett runt huvudet?

Vid femtiden cyklar jag hemåt, omringad av doft av fläder och ännu mera jasmin .., där är kilometerlånga bilköer till och från stan .., nästan hemma träffar jag fru Grå .., och det blir mobilprat med Taurus och Nellys matte .., och med pv, som nu är på väg med släpen.

Allt känns bra.

Ingen ångest över morgondagens bohagsflytt.

På fredag är det min tur.

Ps. Jag hade dåligt batteri i min kamera, så jag länkar till andra som varit mer förutseende, så kan ni förstå hur härligt det är ...

Här, t.ex .. och här ..., och här.

Överraskning ...

Det är när jag kommer hem igen från återvinningscentralen i Hedeskoga, en bit utanför Ystad, med härligt böljande fält runt omkring .., som jag upptäcker flyttbilen från Halmstad.

En släpvagn, hyrd i Tylösand!

Och med en vit soffa som står på plats där innanför.

Ingenting förstår jag, för pv ska inte komma förrän ikväll!?

Men det visar sig vara grannen i porten intill som också ska flytta till Halmstad och nu är hennes föräldrar här och hjälper till med flytten och dom frågar var jag ska bo .., "ååå, i Stensjö? men det blir ju fint, där är så vackert nära havet!" säger kvinnan och önskar lycka till.

Och nu blir det ännu en sväng till återvinningen.

Ajöken, sa en svettig fröken.

Såja.

Har varit på affären och fått låna Karinas lilla bil, nyputsad och tjusig värre.

Bilen, alltså.

Därefter Söderberg & Sara och mitt älsklingsbröd.

Aldrig ska jag klaga på värmen!!

Att arbeta som bagare i en fullkomligt s t e k h e t lokal ..., med solen rakt in genom fönstret .., å, nåt så gräsligt hemskt!

Men brödet är övermåttan ljufvligt och nu ska jag strax åka iväg till Lions Loppis med diverse överblivet.

Ju fler tömda skåp ., desto mer som hamnar i "nä-det-här-sparar-jag-inte-högen!"

Och jag har tänkt massor på dig Annika, som tömde din mammas bohag och det var ju inte lite det.

Efter loppisen blir det fönsterputsning, med hjälp av en gul microtrasa.

Ikväll kommer riddaren från landet Halland med släp och rubbet. Å, halleluja!

Här och nu ...

Tisdagsfönstret ....

... finns på min innergård.

Det var fönstret som var motivet, men så kom något annat i vägen.

Medan ...

... jag cyklar fram och åter till återvinnings-containrarna och slänger plast och glas, gör funktionären här utanför sig redo för att träda i tjänst.

Ikväll ska det tävlas i Wallanderloppet.

Exakt halv nio går starten för alla som ska springa 6 kilometer.

Likt ett dån av elefanter på savannen hörs det när hundratals löpare - män och kvinnor -, rundar hörnan av Marigatan - Regementsgatan!!

Själv står jag på trappan och hejar.

Allra mest hejar jag på en man som kör rullstol.

"Heja, heja!!" ropar jag och mannen smajlar tillbaka med filurig blick.

Och äntligen, börjar hettan ge med sig.