Undrar just ...

... om pv ser skillnaden ...?

Han tillhör nämligen den där gruppen som tvättar bilen vart sjätte år.

Ungefär.

På agendan ....


måla hyllplanen ett varv till

dammsuga

diska

klippa gräset på solsidan

läsa morgontidningen ...

betala pippi-tröjan via nätet

skriva brev till syrran i australien

och så detta ....

och detta .....

förbereda middagen

allt utom gräsklippandet och tidningsläsandet är avverkat

Väderleksrapport kl. 7.40

... ja, ni ser ju.

Från österfönstret kommer solen insmygande.

Och hur gick det till ...?


Igårkväll ägnades rätt mycket tid åt att leta efter kanal 10.

Det var ju där fotbollen höll hus.

Någon kanal 10 hittade vi minsann inte.

Däremot - och inte vet vi hur det har gått till heller- får vi nu titta på Smålandsnytt i stället för Västnytt.

Och det var ju inte meningen.

Dagens fönster ....

Är det inte vackert, så säg .., i all sin enkelhet!

Guy .., eller Jom, tog bilden.

Fortfarande för lågt blodtryck ...?

Lyssna till Studio Ett, det handlar om demensvård.

Eller bristen på vård.

Jag lovar .., sen behöver ni ingen blodtryckshöjande medicin.

(Programmet sänds just nu, men det kanske går att lyssna på via nätet? Annars repris ikväll 22.12.)

Vissa dagar ...

just där sätter man sig ...
det surrar som från en bikupa bland myntan


... är allt som det ska vara.

Då orkar man med precis hur mycket som helst.

Känns det som.

Och när allt är gjort, funderar man över var sekatören är, så där så man kan klippa små pinnar av den där nedsågade syrénen .., pinnar som är perfekta att ha när det ska eldas i vinter.

Man tänker att då blir pv glad.



Och efteråt, när man har gjort allt det där man tänkte sig; när man har tömt tre av lerkrukorna och flyttat lavendelplantorna till solskenrabatten .., då tar man kaffekoppen och sätter sig på stentrappan och från myntan hörs blomflugesurr och där är ingen katt i närheten - dom sover båda två på soffan Ektorp -, men hela livet är nära .., och man känner sig i balans.

Det är dagar när solen flödar, som det blir så här.

När det inte är för varmt, utan alldeles lagom.

Och när händerna är lortiga efter allt grävande i jorden.

När man är jordad.

Själsligen.

Såna dagar borde man spara.

När lågtrycken seglar in från väst, blir det nåt helt annat.

Arbetslös? Inte ett dugg!

Nymålat.
Och böckerna som ligger travade i gästrummet ., bara väntar på sin tur.
Att få plats på hyllan Ivar.

Såja.

Två av fyra hyllplan är nu målade.

Om jag är nöjd?

Oh, ja!

(Säger hon som är så icke-händig när det gäller sånt här.
Men att klippa gräs, bära ved och rent grovarbete, det fixar jag.)


Sorry pv .., dagens Hallands Nyheter är nog oläslig vid det här laget.

Och jag skickar en tacksamhetens tanke till den såå vänlige expediten på färgaffären Interiör här i Halmstad, ty den mannen (tidigare nån slags restaurangchef i Sthlm) guidade mig varligt bland färgpytsarna och lovade att just den här färgen skulle bli hur bra som helst till hyllplanen Ivar, dom som jag en gång betsade och som därefter blev omöjliga att hålla dammfria.


"Klirr-klirr" från kristallkronan när jag råkar komma för nära.
Och sigge tittar upp och undrar vad det var som lät ...?

Medan matte målar, råder siesta i soffan Ektorp.

Det gör det för det mesta, ja, när det gäller herrarna Katt.

Ännu mera här och nu ...

September kan inte ha börjat bättre.

Sensommarvärme.

Blå himmel och tussiga moln.



Och man vänjer sig vid allt.

Den elektriska gräsklipparen som jag tyckte så illa om för början ..., ja, vi är nu kamrater.

Vad det handlar om, är att få schwung på sladden som är evighetslång, och till slut känner man sig som en lassokastande same från Malå.

Ungefär.

I ett brev från mamma, skrivit någon gång på 80-talet, berättar hon om just detta .., att hon har varit på besök hos vännerna Rudolf och Ingeborg i Salta, Argentina. och där ansat gräset med en underlig gräsklippare som går på elektricitet.

"Väldigt praktiskt, men man har en lång sladd efter sig!" skriver hon.



Vid ettiden är allt klart (hyllplanen Ivar från Ikea är då målade, åtminstone två av dem) och jag går nerför backen för att vittja postlådan.

Något svart skymtar till höger i slänten.



Ååå! Där ligger ju pElle och gonar sig i solskenet!

Som en liten säng har han gjort sig.

"Jaså, du ligger här och har det bra ...?" säger jag och kliar honom lite på huvudet.



"Ja, vad då då ...? Skulle det va nåt konstigt med det ...?" tycks han tänka.

sigge nilsson sover fortfarande på soffan.



Dagens skörd i postlådan: ett erbjudande om att vinna 1 miljon i Postkodlotteriet, samt en kallelse till sjukhuset i Hässleholm för röntgen av mitt nya knä, ja, fast inte förrän i slutet av oktober.

Jaha, på det viset.

Här och nu ....

Som nyinflyttad får man drösvis med erbjudanden, men också presenter.

Att t.ex få läsa Hallands Nyheter i tre månader utan att det kostar mig ett enda öre, är himla trevligt.

Och det är där jag upptäcker nånting intressant!

Under rubriken "Föreläsningar hösten 2010, Varbergs Föreläsningsförening", hittar jag små skimrande pärlor.

Tisdagen den 5:e oktober har jag redan vikt för ett besök just i Varberg.

Då kommer nämligen Daniel Alling, Sveriges Radios korrespondent i USA under några år, att berätta om möten och spännande upplevelser under sin tid där.

"Pålästhet, nyhetsnäsa, analytisk förmåga (undrar om han har vänster tumme upp ...?) ,mod och inte minst en förmåga att hela tiden gå vidare och försöka igen, är några av Daniel Allings ledstjärnor."

Den 26:e oktober är det författaren Birgitta Stenbergs tur.

Ojojoj, det kan bli spännande värre!

Jepp, det tänker jag inte heller missa!



Här och nu.

Två högar med tvätt som hängt ute i sensommarvinden.



Och lille sigge nilsson, som är den mest avlånga katt jag har träffat.

I morse hörde jag honom jaaaama utanför dörren .., nu ville han ha frukost och det BUMS!

Och när jag inte fort nog gav honom den där ostskivan (helst Kvibille Cheddar, han är viktig av sig ...), så hoppade han upp på stolen intill min .., tittade uppfordrande på matte och jodå, jag förstod vinken.

Att tänka på ...

"Parketten som golvet är utrustad med
har rimligen varit ett stort, stort träd
där grenarna gungat med mäktigt sus
och trastarna spelat i vårkvällens ljus
och det svirrat kring fågelbona
i den väldiga ekens krona."

Skrev den underbare Alf Henrikson den 3 januari 1972.

Och stort tack Mian för boken!

Dagens fönster ...

.... finns hos sommargrannarna Gun och Göran.

Smålänningar.

Före detta lärare.

Tur att här nu finns en f.d. kassörska - uppvuxen i Västerbotten -, ja, så det inte blir alldeles för enjängt.

Och så har vi ju pElle och sigge nilsson.

Två "rrrrredia" skånska pågar.

Och så blev det då äntligen av ...

Sakta, sakta glider båten in i hamnen ...
Ute till havs, var den pigg och alert.

Att se pv så lycklig över den första segelturen i den lilla Askeladds-båten .., det gjorde även mig glad.

Snabbt hade han hissat segel och så gav han sig av ut på öppet hav.

En halvtimme senare kom han tillbaka.

Flera bilder finns här.

Kväller ...

Klicka gärna inte.

Och vi har varit nere vid lilla hamnen, där pv har debutseglat med segelbåten.

Bildbevis kommer inom kort.

Så här såg det ut när vi vände hemåt.

Än är undrens tid inte förbi ...


Nu har jag lärt mig.

Vad då, kanske ni tänker?

Jo, att göra större bilder.

Tack Eva på Frösön - ja, hon hade i sin tur lärt sig av någon annan -.

Det är ju så det är här i bloggvärlden.

Vardag

5 d degspad (naturell yoghurt + vatten)
1 paket jäst
lite salt
1 msk flytande honung
linfrö efter behag
och likadant med boveteflingor
grahamsmjöl
och några dl vetemjöl









Och g l ä d j e.

Från tv:s nyheter.

"Multiresistenta bakterier krävs att sjukhus byggs om."

Jaså.

Dom har kanske inkommit med en skrivelse?

Bakterierna.

Ord och mera ord ...

När Mian och Jan igår kom på besök (björnbärsplockande stod på agendan), hade dom med sig drivor av begagnade böcker, ja, helt perfekt till kommande pensionatsgäster, menade Mian.

Ja, men nånting så helt underbart!

Bland alla guldkornen hittade jag Harriet Hjorth och Kaj Beckmans bok "Blomstervandrningar", andra samlingen .., jag har själv den stora boken och älskar den högt och innerligt!

Den här lilla boken kommer att få hedersplats i bokhyllan, den som jag ska måla vit i veckan.



Och titta här!
Hur mycket läsning som helst och detta är en bara en b r å k d e l av det dom hade med sig!


Herr Werup.
Stenbock.
Fyller år dagen innan bloggmadamen.
Huruvida han har höger eller vänster tumme upp, förtäljer inte historien.

Det är härligt med ord.

Tänk, så tomt livet skulle vara UTAN alla bokstäverna!

I Magasinet Skåne finns bland annat ett reportage som handlar om Jacques Werup.

Denne författare som var - och säkert ännu är - en ytterst sympatisk kund i affären!

Alltid vänligt leende.



I magasinet finns även bilder från bageriet Söderberg & Sara.

Om ni tittar noga ser ni mitt favoritbröd, Petit - Levain, det kostar 30 kronor.

Två sådana köpte jag i lördags; ett till min storasyster och ett till oss här i det gula huset.

Ren och skär l y c k a.

Inget annat.

(Magasinet Skåne som är en sååå härlig tidning, kostar 49 kr.)

Vem ska mjölka korna ...?

Tittar på partiledarutfrågning i tv.

Nu är det Lars Ohlys tur.

Det diskuteras föräldraledighet och Ohly anser att den ska delas rakt av, mellan båda föräldrarna.

Det tycker i n t e jag och kommer väl därför nu att få en hel drös med uppläxning av bloggvännerna, men så är det, jag tycker att det helt och hållet upp till föräldrarna att avgöra vem som ska stanna på hemmaplan med småttingarna.

Så ringer en kvinna in till programmet.

Hon är gift med lantbrukare och säger att i deras fall är det helt omöjligt att dela, men det är av ekonomiska orsaker.

Lars Ohly menar att det handlar om att mannen ska ta sitt ansvar som förälder.

Då tänker jag så här: säg att en jag är gift med en jordbrukare som har köttdjur och spannmålsodling .., jag åker till arbetet, "puss-puss-ha-det-så-bra" och han är hemma med det lilla barnet .., ja, då kommer frågan: vem tar hand om jordbruket?

Måste familjen då anställa någon för att sköta köttdjur och skörd, medan jag arbetar?

Helt galet, tycker jag att det är.

Amen.

Titt-in.

I stället för videoklippet, - som inte går in - får det bli en reprisbild.
Det var Englund som alltid satte upp såna här skyltar.
Och vi log.

Annorlunda känns det - och ändå inte - att parkera bilen på baksidan av affären, ringa på dörren och så plötsligt står den rara Maria H där och smajlar som vanligt.

(Men det brukar vara tvärtom, hon glömmer ofta sitt dörröppnarkort hemma).

Och det blir en stunds prat om allt och inget .., så där hur tillvaron i landet Halland är och om det är sig likt i affären .., och jag slår mig ner en stund i fikarummet och tar en kopp kaffe .., bläddrar lite förstrött i tyck-till-blocket som ligger på bordet - det där blocket där vi skriver upp sånt som vi har på hjärtat - och där är mycket att läsa och jag ler för mig själv .., tänker att allt verkligen är sig likt.

Somliga skriver korta, korta meddelanden, så där som "skärpning, diska efter er!", andra små romaner.



I kassan - den som jag alltid satt i -, (ja, jag satt i femtioöresfacket) ..., sitter nu Hanna A, den där gladspralliga unga madamen.

En ny betalterminal har installerats, annars är det mesta som vanligt.

Jag köper Magasinet Skåne, men vet inte då, att jag senare under helgen, när jag har kommit hem igen, ska ligga på soffan Ektorp och bläddra i den här tidningen och till min glädje och förvåning finna artikel efter artikel som alla handlar om Ystad.

Sist av allt, alldeles innan det är dags att sätta sig i bilen och susa norrut igen, står vi en stund på bryggan och småsurrar.

Det är Emelie, Maria och jag själv och när jag tittar på filmen,(den som inte går att lägga in) nu efteråt, sitter jag mest och smajlar.

Jaa, det var verkligen så det kunde vara.

På jobbet.