Efteråt ....

Den glade unge mannen från Ulricehamn.
Eller i alla fall hans högerfot.

Klockan 13.00 har jag tid på ortopedmottagningen och halv ett är vi där.

Pv gör mig sällskap och så slår vi oss ner i väntrummet bland andra gipsade människor och får veta att gips-personalen och läkarna har lunch, men det är okej, det är ju vi som är tidiga.

I ena hörnet står en tv påslagen.

Plötsligt kommer en ung man inhoppande på kryckor och han ler så varmt och jag förstår ingenting .., tänker att han kanske tror att vi känner varandra men nu har misstagit sig .., men han bara fortsätter att smajla och till slut frågar jag ..., "alltså .., borde jag känna dig ...?" och då ler han ännu mera och säger att ..."ja, men vi satt ju på akuten samma lördagmorgon" och då förstår jag ju!

Så trevlig är han!

Vi får veta att han egentligen kommer från Ulricehamn men nu bor i Halmstad ..., att han studerar till byggnadsingenjör och var ute på praktik när olyckan hände, typiskt, när han ville visa hur duktig han var .., då blev det i stället sjukskrivning och en bruten fotled.

Och vi pratar om skidåkare som kommer från Ulricehamn (Oskar Swärd, Hanna Falk och många andra ...) och om hur knepigt det måste vara att hoppa omkring på kryckor (han bor på andra våningen, men säger att det är breda trappor, det är ingen fara alls ...) och att köra bil går inte (han har en Mazda som borde besiktigas i dagarna, men det går ju inte .., fast bra om det blir lite varmare ute, ty stötdämparna är dåliga och det märks mera om det är iskallt ute ...,, säger han), utan numera är det buss som gäller, men det går också bra.

Hela han är som ett enda leende och lite eller mycket påminner han om skidåkaren Marcus Hellner, tänker jag .., ja, ni vet, det där breda smajlet.

När det är min tur att ta bort gipsen, får pv göra mig sällskap.



Det är inte långt ifrån att han bleknar och faller avsvimmad till golvet.

Jo, jo .., han som skulle filma själva sågandet, det fick jag allt göra själv.

"Å, det är ingen fara, du förstår .., själva klingan bara v i b r e r a r .., det är inte som en såg!" förklarar sköterskan och tittar lite oroligt åt pensionatsvärdshållet.

Han har ställt sig vid en bit ifrån och tittar ut genom fönstret - där persiennerna dessutom är neddragna -.

Och så - vips - är gipsen borta!

Efter en liten stund kommer dr Kent (samme läkare som tog emot på akuten) och säger att det ska nog bli bra det här och att jag har så ont när jag rör (eller böjer tummen, då är det allra värst!) beror på vätska som har samlats runt båtbenet och då blir det stramt och svullet, men jag behöver inte vara orolig, det går inte sönder .., och jag känner ju själv när smärtan tar emot.

Alldeles ovant känns det att vara gipsbefriad.

Att klicka-av-sig bilbältet går inte (inte om man använder tummen och trycker på) och i bilen sitter jag och böjer och sträcker efter bästa förmåga.

Testar liksom.

Sist av allt blir det ett besök i affären.

Alla är så tillmötesgående - vi står ute på kontoret och pratar och tittar på schemat och Carina förklarar det här med mejeriordern på torsdag och säger att nä, det blev inte så dumt med den där Yoggi Yallan som jag beställde, det gick åt (pust!) -, och Mattias och Britt-Marie ansluter och så blir det mera surr och jag ber att få en dags frist .., bara så att jag får böja och sträääcka lite och känna vad handen tål och det beviljas.

Och jag får med mig lönebeskedet och blir överlycklig över en nästan-riktig-lön - sjukskrivning till trots -, ååå, så roligt det är med pengar på det tämligen tomma kontot!

Ja, så blev det.

På onsdag bär det av.

Då ska jag arbeta.

Det känns bra.

Nu ska jag berätta om det som jag inte förstår.

1. Absolut inte begriper jag mig på systemet med "målpunkter" för att hitta rätt på sjukhuset i den här närbelägna staden, men om detta har jag redan skrivit.

2. På det sjukhusets akutmottagning, på väggen alldeles intill väntrummet, sitter en stor tavla, märkt TRIAGE.

"Triage ..., vad betyder det?" frågar jag, som inte har tagit studenten.

Jo, det betyder att man har ett infört ett finurligt system när det gäller att prioritera/sortera patienter, så där så att den sjukaste patienten hamnar först i kön.

"Men är det verkligen något nytt ..?" säger jag häpet.

"Njaaa .., men det är ett himla bra system ...", svarar sköterskan, som är en man.

Jaså? För mig är detta inget annat än vanligt sunt förnuft.

Det tredje som jag inte förstår är följande.

3. Efter en tid med s.k cirkulärgips, plockas den av .., jag får träffa en vänlig läkare som säger att nånting är fel i tummen/handen eftersom jag inte kan böja tummen som jag ska, så nu blir det ny gips och så småningom, ja, ganska snart, magnetröntgen.

Bara några dagar senare får jag tid för denna röntgen.

Gipsen tas av, handen placeras i något som liknar en gjutform och så skjutsas jag in i "tunneln" och efter kanske 20 minuter, är detta överstökat.

"Såja, nu går du till ortopeden, så får du ny gips där!" säger röntgendamen.

Så det gör jag.
Lydigt.
Att köra bil (magnetröntgandet försiggår hos en privat aktör med kortare väntetider, dit remitteras man från det närbelägna sjukhuset) utan gips på vänsterhanden är inget annat än en ren tortyr (att få på sig bilbältet är bara att glömma!) men jag hittar - utan att följa målpunktssystemet - till ort.mottagningen, tas emot av vänlig personal och handen gipsas igen.

Sen är det meningen att jag, om några dagar, ska få veta resultatet av magnetröntgen.

Men ingen hör av sig .., och efter sex dagars väntar ringer jag själv upp till ortopedmottaghningen och förklarar mitt ärende.

"Ja, men det är ju meningen att patienten själv ska ringa upp, men det är många som sitter hemma och väntar på ett samtal ...", säger sköterskan.

Jaså?

Då undrar jag: hur ska jag som patient veta när röntgenutlåtandet är klart?
Hur ska jag veta vem jag ska tala med?
Är det öht möjligt att jag, bara så där, kan få tag i en läkare via telefon, det har jag aldrig varit med om!

Det är det inte nu heller, får jag veta.

Läkaren som remitterade mig tiill magnetröntgen, nej, hon arbetar inte längre på mottagningen och någon annan läkare att tala med finns inte heller, och ingen telefontid .., men kanske - kanske -, att "dr Kent kan ringa upp dig, men säkert är det inte, ja, du får väl se?" säger sköterskan.

Man tar sig för pannan.

Vad är då vitsen med att snabbt magnetröntgas?

Nej, jag förstår det inte.

Är inte detta ett underligt system, så vet inte jag!'

Uppdaterat: men se nu fick jag genast svar, inte av doktor Kent, men väl av syster Y.
Klockan 13.00 ska jag infinna mig på ort.mottagningen där jag ska få träffa dr Kent. Bäst det är blir jag friskförklarad och kan börja arbeta igen! Halleluja!!

Om ni vill se nånting vackert ....


... så klicka er in hit och sedan klickar ni upp bilden.
(Det är ett måste. Och ja, jag har säkerligen varit "fröken" i mitt förra liv och vill därför gärna bestämma ,-).

Då, om inte förr, förstår ni varför jag ibland längtar hem.

(Nästa gång fotografen tar en sån här bild, ska jag be att hon vinklar kameran ett snäpp till vänster, så kommer Ringvägen 29 också med.)

Omgivningen ...

Så här ser det ut när man kommer gående från kustvägen och svänger rakt mot väster, mot havet till.

Vid pilen skymtar den stora byggkranen vid fabrikör Johanssons sommarhus, och grannhuset skymtar också, byggt i brunt tegel och nästan som i "herrgårdsstil", säkerligen från sekelskiftet.

Det vita huset stod klart före jul.
Där bor en ung familj med två små barn, ja, det var den familjen som fick anlägga en egen liten vägsnutt, då grisbonden förbjöd dem att nyttja sträckan från det vita huset till lilla grusvägen i förgrunden.

Under säkert ett års tid hart vi kunnat följa det här husbygget och jag tycker fortfarande att det är så ...., underliga proportioner ..., ja, att huset i profil liknar en pekingeser med intryckt nos.

På åkern växte i fjol härligt doftande raps!

Fotoutmaning ...

6. En bild på mitt syskon.

Detta är min störstasyster Rigmor - eller i alla fall delar av henne -.

Rigmor är Jungfru, f.d. dialyssköterska (på hennes kylskåpsdörr satt ofta hälsningar från patienter som tackade för hennes omsorg, nu är hon sedan några år tillbaka "friherrinna" och styr sin tid som hon vill ..) , hon har ofta randiga (och röda) kläder och är en hejare på att lösa tidningen Vi:s korsord.

Och så är hon en flitig biobesökare.

I Rigmors fickor finns alltid söta, små pappersnäsdukar redo att användas.

Hon är, med andra ord, förutseende.

Dagens fönster ...

"Hej!

Ett fönster kommer här farandes till Dig.

Fångat idag ute vid fågelstationen längst ute på ön.

Någon har ritat en fågel i rimfrosten. Hoppas den syns.

Vilken otrolig vinterdag det har varit idag!

Hej från mig!

Turtlan."

Idag ....

... ser det ut så här på grannens tomt.

Om vi ska göra om detta ...?

Utfodra vad jag tror är svältande rådjur ..?

Svar: nej.

Inte ett enda strå är uppätet och pv rycker och sliter i höet och låter det sedan torka i solskenet ..., ja, vi får nog elda upp eländet.

"Hördu, du ska väl inte lägga ut bilden på bloggen ..?" säger pv.

"Ja, men det var ju min idé, du behöver inte skämmas ..", svarar jag.

(Men betänk att vi igår upptäckte kraniet från ett litet - säkerligen ihjälsvultet - rådjur ..., jag tycker ändå att tanken var god ...).

Söndagförmiddag ...

... i ett gult hus på en kulle.

Precis som pElle, vet sigge nilsson - precis på pricken -, var värmen finns.



Jo, högst uppe på soffan ..., i lilla glappet ovanför elementet.

Just där kan man ta sig en förmiddagsslummer, allt medan matte läser gårdagens GP och tittar på "Helikopterhjältarna".

I köket sitter husse och lyssnar till "Gomorron Sverige" i P1.


// Om detta fenomen läste jag igår hos Eva på Frösön (på FB).
Nu läser jag det ännu en gång, fast i GP.
När jag, för flera år sedan skuttade omkring på dejtingsidan, fick man ibland mail av män som i första brevet/kontakten avslutade med "Kramiiiiz" eller "Puss och kram". För mig kändes det .., underligt, och när jag då i n t e svarade på samma sätt, upplevdes jag förmodligen som iskall.
Och om det s.k. "boostandet" på FB ..., där framför allt ungdomar, boostar"/berömmer varandra .., ja, jag tar hellre det, än motsatsen.
Andra åsikter om detta.

Fotoutmaningen ...

På altanen hemma i Malå.
Och veden är på plats.
Jag hade kunnat visas upp på cirkus som "Kom och se den halslösa flickan från norr!"

5. En gammal bild på dig själv.

Ja, den här bilden har nog femtiosex år på nacken.

Fair enough ..?

Söndagsfönstret ....

... finns i Västergötland, hos den här kreativa madamen.

Svinalängorna

Detta är helt klart en av de mest gripande filmer jag någonsin har sett.

Och Tehilla Blad (bilden) som spelar den unga Leena, är helt enastående bra!

Vi satt knäpptysta från första till sista minuten ..., och när sluttexten rullade, var det lika tyst.

Här blir det högsta betyg.

(Och bra skådespeleri gäller för övrigt a l l a skådespelarna, inte minst Noomi Rapace.)

Landet Halland ...

Har jag inte gjort annat under den här tiden som gipsad och justerad, så har jag i alla fall varit utomhus hur mycket som helst.

Och idag gör pv mig sällskap.

Vi tar vägen förbi Fabrikör Johanssons nybygge; tre våningsplan (tack och lov kommer där att finnas hiss) och det liknar mer ett hyreshus än ett sommarhus.


Bara en bit därifrån finns en av Fabrikör Johanssons grannar.

Det huset (som endast brukas sommartid) är av det mindre slaget och den vackra stenmuren hör till tomten.


I vanliga fall.., kan man gå här nerför branten.

Nu har stigen förvandlats till rena rodelbanan och vi väljer i stället småstigarna (upptrampade av islandshästarna sommartid) längs åsen.


Ser ni paret som går lite t.v på bilden?
Vi mötte dem senare; ett äldre par från Kvibille, inte långt härifrån.
Detta var premiär för dem, Stensjö, alltså.
Tillsammans stod vi och spanade mot himlen.
"Såg ni? Det var vildgäss ..!" sa kvinnan och log.

Då ser det ut så här, när man vänder blicken mot havet.

Det är varmt där uppe på åsen och prick hela tiden går jag med blicken mot marken; livrädd att än en gång dråsa i backen.

Vi hittar ett kranium från vad vi tror är ett rådjur .., och den där outsägligt vackra stenen som jag hittade förra gången, får nu följa med hem .., ja, den vilar i min kappficka.
(Rökkvarts, upplyste herr Bodin mig att det var ...).

I morgon ska jag ta hem kraniet och koka det rent.

Sånt är intressant, tycker jag, och en bra stund står vi och tittar på tanduppsättningen som är så precis och så icke-sliten; säkert är det ett ungdjur som måhända har dukat under av svält, eller tagits av räven?


Och så ner mot båthamnen till.


"Tror du att isen håller ...?" undrar pv och går ut på bryggan.

Motljuset gör att man kan tro att det är skymning på gång.

Det är det inte; det är soligt och fint och en alldeles underbart vacker lördag i februari.

Och nu har lakanen torkat!

Höjden av lycka ....

... för en pensionatsvärd.

Hans sambo ställde - i smyyyg - dit den tomma fågelfröpåsen.

(För den som inte vet det, ställer pv små papperspåsar vid väggen och sen slängs allt småpapper som ska brännas i dessa.)

I vardagsrummet kl. 9:46

Systerlig hälsning from down under ...

Mr Firth i The King´s speech.
Det är den filmen jag vill se, men inte pv.
Nåja, det får bli nästa film för mig.
Ikväll är det Svinalängorna som gäller.


"Hejsan!

Här är det lördag fm och natten till i går kom faktiskt La Ninja även till Sydaustralien och regnet började vräka ner och detta fortsatte stadigt i över 16 timmar.

Det blev inga översvämningar här, men vi behöver nog inte vattna trädgården på ett bra tag nu. Skönt!!!!!

Eftersom det regnade hela gårdagen, så passade vi på att gå på bio och se The Kings Speech.
Jag var inte så säker på att jag skulle gilla den, men blev glatt överraskad.
Den var väldigt underhållande och Colin Firth var absolut fantastisk. (Vänligen notera släktskapet ... här gäller superlativ ...!/Elisabet)

Geoffrey Rush, som spelar talpedagogen, är faktiskt från Adelaide och det var även den riktiga pedagogen.

I går blev en dykare i 40-års åldern attackerad av TVÅ whitepointers - jättehajar - utanför Coffin Bay, som ligger en bit norr om Adelaide, och han har inte synts till sen.
Huvva!!!!

Kram från Birgitta!"

Fotoutmaning ...

4. En bild på något som gör mig glad.

Sånt här gör mig glad ..., en kvarglömd lapp i en kundkorg.

Vore det inte för handstilen och bristen på punkt och komma, så skulle jag ha gissat att den som skrivit detta är en lärare.

(Varför? Jo, lärare - även lärarassistenter - är ofta lärare även på fritiden, så och i affären. Har en kvinnlig lärare sin man med sig, kommenderar hon ofta honom mest hela tiden; så där som .. "men Kurt, du lägger väl inte äggen i botten!" Har den kvinnliga läraren sitt barn med sig, blir det nästan alltid en lektion i hur man vänder streckkoden mot kassörskan. Jaså, ni tycker att jag generaliserar .., å, näää, dessa iakttagelser bygger på grundlig forskning och dessutom är jag sambo med en mattelärare , mamma till en lärarassistent och god vän med en mellanstadielärare i Trelleborg. Alla är dom såå underbara, men rejält präglade av sina yrken. Se där! Och eftersom jag nu på morgonen stod och mästrade pv i hur han diskade - sättet, alltså - kan man anta att jag själv har en lärar-själ inom mig. Aj,aj.)

Allra mest ler jag åt ritningen längst ner till höger på bilden.

Jominsann, det gäller att använda rätt platta.

Lördagsfönstret ...

Från England kommer det här fönstret.

"Bilden är tagen i mitt gamla 30-talshus.

Vi flyttade därifrån förra månaden", skriver den rara Mrs Milroy, som hörsammade min fromma önskan om fönsterbidrag.

Det tackar man för.

Knep & Knåp ...


Jo, jag tycker verkligen att gamla människor borde få bo tillsammans.

Verkligen.

Men det ska inte vara enkelt att vara politiker när det gäller sånt.

Säg att jag vid hög ålder hamnar på ett guppboende och efter ett tag får pv också komma dit och bo med mig.

Han är helt frisk.

Efter något år så dör jag ...., pv har då inget annat boende än detta (för hur många kan behålla sitt gamla ...?) och nu behövs mitt rum till någon annan som verkligen är i behov av vård, men där bor ju pensionatsvärden och han har nu ingenstans att ta vägen!

Det är ju alltid så att en dör före.

Nej, jag fattar bara inte hur man ska kunna lösa detta på ett vettigt sätt, ett som blir bra för alla parter.

heja!

rätt lag vann i på spåret ikväll!